Vad ska man skriva ens? Den straffräddningen han gör är som en hyllning till Pontus Dahlbergs iskalla lyra mot Markus Rosenberg för åtta år sedan. Att Elis (20 år ung) räddar straff igen, mot Malmö igen och mot Lasse Berg Johnsen igen. Det är bara att lyfta på alla hattar åt Blåvitts unga målvakt som återigen bevisat att han ska vara nummer ett. Förutom straffen räddar han ett friläge och står för en felfri match egentligen. Stor kung.
2 – Inte så välförtjänt, men vem fan bryr sig?
Det är läskigt när Malmö trycker ned IFK Göteborg så fullständigt som de gör i den andra halvleken. Alla skulle nog vara överens om att MFF kanske förtjänade tre poäng sett till matchbild men det är precis det som är fruktansvärt stark. Att Blåvitt lyckas stå emot, och inte heller släpper till speciellt många farliga lägen i andra halvlek. Det är inte heller så att Blåvitt saknar lägen att göra mål, med lite flax hade det kanske kunnat bli tre poäng hem till Göteborg.
3 – Patetiska Henrik Rydström
”På grund av en dålig domarinsats lyckas vi inte kontrollera matchen som vi vill”, sade Malmös tränare inför andra halvlek (OBS parafrasering). På riktigt? Hur kan du, vars lags supportrar vill att du ska avgå, stå och skylla på en domare för att du inte får ut det du borde av ditt lag? Det behöver inte upprepas hur överlägsen Malmös trupp är och den tränaren som fått alla förutsättningar att lyckas hittar ändå den främsta bristen i Granit Maqedonci. Henrik Rydström är ofta osympatisk i intervjuer med media och jag tror det kommer straffa sig. Eller sitter Malmös supportrar och försvarar sin tränare efter dagens poängtapp? Att tiga är guld Henrik, du har nog inte många fler chanser nu.
4 – Att vara med i en toppstrid på riktigt
Att inte förlora idag var extremt viktigt, och samtidigt tappade både Elfsborg och Hammarby viktiga poäng. Att ligga sjua låter kanske inte speciellt häftigt, men det är alltså max tre poäng upp till tredjeplatsen efter att omgången är färdigspelad. Lagen där uppe kommer tappa poäng och då ligger det i Blåvitts händer att ta chansen. Om IFK Göteborg gör en bra avslutning på säsongen är det faktiskt troligt att det blir kval till Europa 2026 – och då svävar jag inte ens iväg. Det är ett getingbo med många lag som är med och slåss. Men jag håller dagens Blåvitt högre än både Elfsborg och AIK, och med den dåliga form som Hammarby är inne i är det inte omöjligt att de landar utanför topp 3.
5 – Tacksamt spelschema
Det återstår bara nio matcher av säsongen. Nu går Blåvitt in i fyra matcher mot väldigt mycket mer tacksamt motstånd än i de senaste tre. Värnamo hemma, Häcken borta, BP hemma och Öster borta är kamper där IFK Göteborg absolut är favoriter att vinna. Jobbet måste så klart göras, och det lär bli någon missräkning på vägen, men det är ett bra utgångsläge och ligger som sagt helt och hållet i Blåvitts händer. Av kategorin ”svåra matcher” återstår endast tre stycken, två av dem hemma (mot Hammarby och Mjällby) samt en på bortaplan (mot Djurgården). Det är inte heller några omöjliga uppgifter. Det här kan bli riktigt, riktigt bra. Eller så förlorar Blåvitt tre raka och återgår till normalläge…
6 – Billborn och Björklunds säsong
Även om Blåvitt skulle förlora samtliga nio matcher som återstår är jag beredd att påstå att det varit ett bra år. Det var exakt detta vi ville ha, önskade oss och pekade på under de senaste två åren. Att få ett mellanår, där bottenstrid aldrig aktualiseras och där klubben får arbeta i lugn och ro. Billborn och Björklund har även utvecklat ett lag som kan slå alla lag, och som kan föra matcher mot sämre lag. Det är klart att IFK Göteborg inte kan skryta med säsongen 2025 i historieböckerna, oavsett vad utfallet blir. Men 2025 kommer att bli ett bra år. Ett bra år, på väg mot något större – som kanske är synonymt med Europaspel 2026?
7 – Dödläget mellan KB och KG
Att Håkan Mild skulle avgå i dagsläget, eller att medlemmar i majoritet skulle få det att ske, kommer så klart inte att hända. Det går alldeles för bra sportsligt – och resultatet av det (om man ska vara krass) går kanske att hitta rötterna till för 1-2 år sedan, när kritiken mot Håkan Mild var som högljuddast. Å andra sidan kommer Kommandobryggan inte att vika sig från sin ståndpunkt, kanske med all rätt. Men vad händer bakom kulisserna? Jobbar klubben (och supportrarna) aktivt med att få igång en dialog – som ju var kravet från början? Min känsla är att inget kommer hända innan säsongen är slut, därefter blir det spännande att följa medlemsmöten, årsmöten och diskussioner inför dem
