IK Sirius, laget vi lägger ner nästan all vår tid, alla våra pengar och alla våra känslor för, skämde ut sig själva, oss och egentligen hela jävla serien. Vi har satt oss i en omöjlig situation sedan innan som gjorts värre av förlusten mot Degerfors, och nu den mentala aborten som utspelade sig på måndagskvällen.
Arkens Gärde Tifo hade förberett sig med ett jävligt snyggt bortatifo, trots den molande ångesten som vi känt hela veckan efter matchen mot Degerfors. Vem kommer ens komma ihåg att vi hade ett tifo nu?
Visst, man var förberedd på att torska, till och med även kommande matchen mot Malmö. Men vi har spelat bra, konstigt nog, mot topplagen den här säsongen, det fanns en chans på poäng, trodde man, men att torska på det här viset?
8-2 i baken och nu är det enda jag kan se framför mig Superettan. Hur hämtar man ens upp sig efter en sån här överkörning. Varberg BoIS upplaga 2023 fick stå ut med ett antal sådana kollapser(dock inga över 7 mål). De åkte käpprätt ut. Degerfors lyckades inte heller hämta sig efter att vi vände och vann hemma på Studan det år, motsatsen till årets upplaga.
För att göra saken värre så slutade alla helgens resultat precis som man som blåsvart inte ville att de skulle göra. Bara IFK Göteborg gjorde jobbet. Man får väl tacka för det.
Man har lätt för foliehattar som supporter, hela jävla omgången kändes som en konspiration. Och borde inte David Celic(tidigare i just Djurgården), utredas för matchfixning?
Självklart inte, man vill hitta någon att skylla på annat än vår sportsliga ledning, tränare, lag och spelare. Det här är effekten av att man satsar på ett lag med unga försäljningsbara spelare och bra statistik, istället för spelare med känslor och kämpaglöd. Ett lag med riktiga fanbärare hade aldrig låtit det här hända. Vem i det här laget har genuina känslor för klubben och viljan att ge allt? Ingen, är tyvärr svaret, Adam Vikman, vår kapten när säsongen började, får komma in när vi ligger under med 7 bollar eller vad fan det nu var. Finns tyvärr ingen ledare där heller.
Vad fan kan vi göra som supportrar annat än att skrika åt dom jävla överbetalda soporna att "Visa lite fucking hjärta"? Tufft att vara fotbollsspelare, älskad när man vinner, hatad när man förlorar. Men jag måste vara ärlig att jag inte har några större känslor för någon i den här truppen. Leo Walta är överjävligt bra och förtjänar fan att få spela med ett bättre lag runtom sig, men känner egentligen bara sorg för hans skull. Robbie Ure är långsam, Jocke Persson, för kristen, för dålig. Backlinjen behöver vi inte ens prata om. Det finns inte något mer att säga faktiskt, behövde bara häva ut mig all min sorg och få det gjort.
Vi behöver vinna matcher, förhoppningsvis kan vi klara oss kvar. Sen behöver ansvariga för det här jävla haveriet avgå. Vem vet jag inte ännu, men någon. Och sportsligt måste tyvärr Karim och Petter få sparken nu, vi har inte haft en bra målvakt(förutom Big Wicks) eller ett försvarspel sedan vi kom upp. Det här håller inte. Tack för allt men hejdå.
Jag hoppas spelarna har bättre psyke än mig för jag har fan ingen lust att spendera pengar och tid på det här pisset något mer.
Men hursomhelst, vi ses på söndag mot MFF.
Framåt blåsvart, I guess.
