Inför mötet med AIK betonade jag vikten av att Sirius måste fortsätta vara effektiva framför mål för att kunna vinna i Solna. Den biten föll tyvärr bort. Blåsvart brände sina chanser, medan AIK under en stark tiominutersperiod visade skärpa och vände matchen till sin fördel. Efter 2–1-målet stängde hemmalaget till ordentligt och Sirius hade sedan oerhört svårt att skapa något riktigt farligt.
Statistik har ingen betydelse när man förlorar
Ser man till de underliggande siffrorna efter matchen var det Sirius som dominerade i det mesta – utom i den enda kategori som verkligen räknas, målskyttet. Blåsvart stod för ett bollinnehav på runt 60 procent och noterades för ett xG på 2,54, medan AIK landade på 0,90. Gnagets ledningsmål kom dessutom till mer av tur än skicklighet, då bollen styrdes i mål via en olycklig Tobias Anker.
Bra insats trots förlusten
Matchen inleddes med en tidig chans för hemmalaget, där ett friläge tvingade David Celic till en vass tåspetsräddning. I den andra halvleken stod han dessutom för en ny högklassig insats när han med en enhandsräddning stoppade Thychosens halvvolleyskott. Om det inte redan var tydligt tidigare, så råder det nu ingen tvekan, Celic har med sina prestationer cementerat rollen som Sirius förstemålvakt.
Sirius tog ledningen efter en snabb kontring som startade med en slarvig passning i AIK:s speluppbyggnad. Bollen letade sig fram till Leo Walta som frispelade Robbie Ure. Hans avslut gick i stolpen och studsade via Nordfeldt in i mål. Från läktarplats tog det ett ögonblick innan situationen blev tydlig. Först såg det nästan ut som om AIK:s målvakt hade kontroll på returen, men när insikten väl kom bröt jublet ut.
Efter ledningsmålet kändes det nästan som att en utökning låg i luften. Isak Bjerkebo var bara centimeter från att glidtackla in 2–0, men istället vände matchen snabbt. AIK kvitterade kort därefter och bara tre minuter senare tog de även ledningen genom en styrning som ställde David Celic helt. Små marginaler avgör matcher, och den här gången var det AIK som drog det längsta strået.
Trots besvikelsen efter förlusten fanns det flera positiva insatser att ta med sig. Joakim Persson vann många dueller och tog sig vid upprepade tillfällen förbi Isherwood på sin kant. Leo Walta och Robbie Ure visade dessutom att samspelet från Hammarby-matchen håller i sig, något som bådar gott inför resten av säsongen.
Defensivt går det att argumentera för att båda baklängesmålen borde ha städats undan bättre, men i mina ögon var framför allt AIK:s ledningsmål mer en fråga om otur än svagt agerande. Den gode Andreas Alm skulle däremot knappast hålla med – enligt honom existerar ju inte otur. I så fall får vi väl istället kalla det ”en väldigt välplanerad styrning via Tobias Anker”.
Stort bortafölje
Inför matchen uppmanade jag er att hänga med till Jordgubben och vilket gensvar det blev. Hela 816 Sirius-supportrar tog sig till Solna och skapade en inramning som inte många inom Sirius har fått uppleva. Resultatet gick tyvärr emot oss den här gången, men upplevelsen på läktaren tillsammans med er gjorde ändå resan minnesvärd.
Det var otroligt kul att se och höra så många sjunga för full hals i 90 minuter, och ännu finare att flera stannade kvar efter slutsignalen för att applådera och stötta laget i besvikelsen. Den här typen av stöd kommer vara helt avgörande under resten av säsongen.
Spelarbetyg 1-5:
Målvakt:
David Celic – 4
Försvarare:
Oscar Krusnell – 3
Tobias Anker – 2
Simon Sandberg (ut 89) – 3
Henrik Rönnlöf Castegren – 2
Mittfältare:
Melker Heier (ut 83) – 2
Leo Walta – 3
Marcus Lindberg (ut 72) – 2
Anfallare:
Joakim Persson – 3
Robbie Ure – 3
Isak Bjerkebo (ut 72) – 2
AIK - IK Sirius
