Inget av lagen har rosat marknaden under de första sju omgångarna av årets allsvenska, men kanske att det låg mer i potten för hemmalaget, som befann sig i ett akut krisläget, tre poäng efter Djurgården, när domaren Al-Hakim blåste igång matchen. 

Som vanligt blev jag förvånad när jag såg Hammarby startelva. Framförallt trodde jag inte att jag skulle få se Adjei som högerback igen efter dennes svaga insats, i positionen, mot Mjällby senast. Hade nog på förhande trott på Strand eller Joel Nilsson i den positionen. 

Mittfältet såg ut som vanligt med Sadiku, Tekie och Besara medan det, som vanligt var tombola längst fram. Denna gång startade Nalic, Mikkelsen och Djukanovic, en startkombo som vi inte sett tidigare. 

Hammarby startar matchen mycket bra och det märks att spelarna är tända på uppgiften. Inledningsvis har vi mycket boll men har svårt att skapa några riktigt farliga lägen. 

Ironiskt nog är det två skador som tvingar Marti att ändra om så att några spelare äntligen får spela på sin bästa position. Först går en hårt lindad Mads Fenger sönder och kort därefter drar Victor Djukanovic baksidan och både tvingas byta. 

In istället nu med Simon Strand och Joel Nilsson.  Shaquille Pinas flyttas in i mittförsvaret och Strand tar hand om vänsterbacken. Joel Nilsson tar högeryttern och vips har vi tre spelare som alla spelar på sin bästa position. 

Det tar några minuter innan allt sätter sig men halvlekens sista 20 börjar saker se ut som de skall. I den 34e minuten blåser Al-Hakim för straff för Hammarby, efter att Nalic försökt en ”fräckis” och Danielsson stoppat den med handen. Nahir Besara kliver fram och gör inget misstag utan placerar bollen till vänster om Vaiho i Djurgårdsmålet. 

Hemmalaget får en hörna på övertid av första halvlek, efter utmärkt samarbete mellan Adjei och Nilsson. Besara slår hörnan perfekt och Adjei kan skarva in bollen i bortre hörnet med högern. 2-0 till Hammarby och strax därefter är första halvlek slut. 

Detta är första gången jag känner under matchen att nu vinner vi denna match. 

Det är dock ett Djurgården som kommer ut till andra halvlek med betydligt mer energi än Hammarby och efter mindre än fem minuter ligger bollen bakom Oliver Dovin och Djurgården har häng igen. Hammarby känns som paralyserade och Djurgården fortsätter att ha mycket boll. 

Det är dock Hammarby som gör nästa mål då August Mikkelsen får göra sitt första mål för klubben efter ett vägspel med Besara. Nu är det andra gången jag känner att nu vinner vi denna match. 

Djurgården ger sig dock inte och efter en tilltrasslad situation i hemmalagets straffområde, där Dovin är ute och hänger tvätt, sätter inbytte Raditinac till huvudet och det är reducerat till 2-3. I 68e minuten gör Cifuentes ett trippelbyte och Fredrik Hammar, Pavle Vagic och Josef Erabi ersätter Sadiku, Mikkelsen och Nalic. 

I den 84e minuten bär bytena frukt då Pinas slår en fantastisk djupledsboll till Josef Erabi, som lurar sig förbi djurgårdsbacken, bara för att i nästa moment bli neddragen av Vaiho. Solklar straff. Exekutor för andra gången är Besara och han är oerhört kylig och gör en s.k ”Panekastraff” dvs en lös chip mitt i målet. 4-2 är ett faktum då Vaio redan ligger i sitt högerhörn. Nu tror jag för tredje gången att Hammarby skall vinna matchen. 

Det tar dock bara dryga tre minuter, sedan har Djurgården reducerat igen. Denna gång är det Djurgården som skaffar sig en straff, en straff som Marcus Danielsson mycket kyligt sätter dit. 

Känner plötsligt en panik i kroppen. Skall vi verkligen inte vinna denna match? Är säker på en Djurgårdskvittering, men närmare än en Danielsson-nick utanför blir det aldrig. 

Det är med en lättnadens suck som jag bevittnar Al-Hakim blåsa av matchen och tre livsnödvändiga poäng är vunna. Mina tankar går direkt till Jesper Jansson och Marti Cifuentes, som i och med segern skaffat sig ett litet andrum i en stressig situation. 

Djurgården då? Jodå, de visar moral som inte ger upp och kommer igen gång efter gång. Spelmässigt imponerar de inte alls och det är tydligt att de är i någon form av formsvacka. 

I Hammarby har Nahir Besara del i samtliga mål och gör fyra poäng. Jag har klagat en del på Besara och hans usla form, men idag var det förra säsongens Nahir som var tillbaks. 

Tydligt är också att Simon Strand är bättre som vänsterback, att Pinas skall spela mittback och återigen hur viktig Joel Nilsson är för lagets prestation med sitt slit åt båda hållen. På mitten var Tekie tillbaks i samma form som i svenska cupen och Sadiku gjorde ett hästjobb. 

Extra roligt var också att få se August Mikkelsen bli bättre och bättre och att Adjei faktiskt var mycket bättre som högerback än sist och bidrog ju även med ett viktigt mål. 

Tråkigt nog såg det ur som att både Fenger och Djukanovic blir borta på grund av skador ett tag. 

Slutligen var det skönt att se texten på laget tröjor som visar att man tänker på Dennis Collander, som åkte på sin tredje korsbandsskada på träning i veckan. 

Efter dagens tre mycket viktiga poäng kan nu Hammarbys spelare slicka såren och ladda om till nästa helgs bortamatch mot IFK Göteborg.