Spelarbetyg efter förlösande bortaseger på Finnvedsvallen

Allsvenskans, ja, hela Nordens bästa målvakt? Jag svarar ”Ja” på den frågan och rätt övertygad om att många av våra fiender skriver under på det, om än motvilligt. Vill inte byta ut Warner mot någon annan, utan hoppas att han stannar kvar tills skorna ställs på hyllan. Flera klockrena ingripanden i går och kan absolut inte lastas för att utespelarna svek honom vid baklängesmålen. Var dessutom bara någon decimeter från avstyra 1-2-målet och lämnade ingen retur när Värnamo kom till avslut på övertid.

En av våra bättre mot Charlesoi i torsdags, då han agerade med en pondus som om han spelat på internationell nivå i flera säsonger. Inledningsvis inte lika offensiv som vi är vana vid att se honom, men det blev mer fart efterhand. Får liksom alla i laget förutom Warner Hahn ta på sig 1-2, men i övrigt stabil utan att glänsa.

Fick efter ett par-tre oväntat svaga matcher direkt revansch i Conference League och visade nu fortsatt stigande formkurva, vilket kommer att behövas under resten av säsongen oavsett liga. Även han medskyldig till 1-2, en följd av hela 11:ans offensivlust i samband med vår misslyckade fasta situation, men i övrigt oerhört stark. Räddade oss ensam från 1-3 strax före paus i kamp mot jätten Souleymane Coulibaly och stod för en ljuvlig brytning i matchminut 75.

Det är så roligt, ja, nästan rörande att se Winther tillbaka på allvar nu efter sin svåra skada och den rehabilitering som följde. Kändes, trots att han orsakade ett par onödiga frisparkar, oerhört stabil och trygg och räddade laget vid flera tillfällen då Shaquille Pinas drällde med bollen. Han kommer dessutom, är jag säker på, bara att bli bättre ju mer speltid han får och har därmed tagit upp kampen med Pavle Vagic´ - borta på grund av känning i går – som mittlås.

Jobbar kopiöst över i stort sett hela planen, är högst bidragande till Hammarbys fruktade offensiv och återerövringsspel och stod för ett klassmål i redan 4:e minuten, men betyget är ändå nästan i överkant eftersom han därutöver var övermodigt slarvig. Hann inte ut för att blockera skottet som innebar Värnamos kvittering och bröt momentum med ett flertal missriktade passningar på mittplanen där medspelare fick agera räddande änglar. Medskyldig till 1-2.

Var i mina ögon, vilket väl har framgått, inte ensam om att orsaka Värnamos ledningsmål. Naturligtvis var misstaget som gav duktiga Noah Shamoun och Marcus Antonsson rena autostradan, well, horribelt, men samtidigt skall och får han inte lämnas så ensam som han blev. Lägger annars, litegrann i det tysta, ner ett enormt arbete både defensivt och offensivt och revanscherade sig i mindre uppenbara dueller. Drog tyvärr på sig ett onödigt gult kort.

Det har nog funnits rätt många som undrat varför Ortmark ens värvades, men med start ungefär i detta skede av säsongen får vi det givna svaret: För att det var ett genomtänkt beslut, för att han behövs. Stor grundkapacitet och rutin, löste många man-man-dueller på ett alldeles galant sätt och stod för en avväpnande löpning som skapade 1-0-målet. En mer än godkänd insats från start och bevis så gott som något på vilken bredd och tyngd Hammarby i år.

Om någon anser att det börjar bli tjatigt, detta att vi efter i stort sett varenda match höjer Nahir till skyarna som Allsvenskans mest värdefulla spelare, så köper vi gärna det. Samtidigt som han är sin alldeles helt egna unika individ är han också Hammarbys, alltså vår, vår härförare och gigant på god väg att skriva in sig i The Book of Legends. Om han inte redan är där. I går involverad i det mesta, delikat framspelare till 1-0, målskytt… En bra bit över 30 år fyllda, men bättre en någonsin och minst sagt delaktig i Hammarbys framgångar. Det är nästan så att ord saknas.

Knappt delaktig i spelet först 20 minuterna, men man glömmer ibland vilket jobb han lägger ner även utan boll. Inga träd växer helt jämnt till himlen, men det går heller inte att begära av ”Monte” att han alltid skall vara lika tokdominant som i den förra allsvenska omgången Hade ingen av sina större matcher mot Värnamo, men ändå en gedigen insats när han väl var mer delaktig.

Åter med i startelvan och går nu från klarhet till klarhet lagom tills att kamperna om guld och Europa-avancemang initieras, som om han trots sin ringa ålder likt ett gammalt ånglok behöver tid på sig för att få upp farten. Kan verka osynlig i rätt långa stunder, men sliter enormt även då både i sitt rörelsemönster och för att pumpa upp såväl medspelare som supportrar. Ordnade – den förvisso billiga – straffen som gav kvittering och stod själv för avgörandet med ett klassavslut. En av Jusefs allra bästa matcher för säsongen, när det som bäst behövdes.

Det ställs ofta krav på Tounetki att han skall leverera fler poäng, men även om de inte kommer i match efter match är kvaliteten skyhög. Han står aldrig för en svag insats, utan framstår som en av truppen viktigaste pjäser. Ligger bakom omställningar, ordnar fasta offensiva situationer, jobbar och sliter från minut 1, oroar varenda motståndare han ställs mot och skapar ideligen chanser åt sina medspelare, och är bra i defensiven. Återigen en mer än jämn nivå.

Återigen: Vilken bredd vi har som kan låta spelare som de här tre, som hade platsat i nästan vilken allsvensk startelva som helst. Var alla i högsta grad delaktiga i vändningen till seger med sina uppenbara spetskompetenser, energinivåer och engagemang. För att inte tala om de avgörande individuella prestationerna. Länge kvar på näthinnan finns givetvis OJS skaldjursdelikata inlägg till Erabis avgörande mål, men lika mycket Jonathans fantastiska prestation i slutminuterna då han nästan på egen hand bröt Värnamos försök till forcering och drev med sig bollen hela vägen upp.

Ersatte Tounetki sent, sannolikt för att säkra defensiven och bärga segern, men syntes inte speciellt mycket under de 10 minuter han fick.