Tottenham
2010-12-06 12:22
Spurs vecka: Miss mot Birmingham, bättring mot Twente?
Spurs fick vila i veckan, men denna lilla återhämtning räckte inte för att Spurs skulle orka försvara ledningen borta mot Birmingham. På tisdag väntar en ny match då Spurs slåss om gruppsegern i Champions League. Bror Hemming svarar på några aktuella frågor.
Spursredaktionen
17 kommentarer
Tottenham spelade i lördags 1-1 borta mot Birmingham efter att ha tappat en ledning. Besviken?
- I en tabell där alla tappar poäng hela tiden är inte oavgjort borta mot Birmingham särskilt illa. Om något av lagen som ligger före Spurs hade spelat samma match hade jag sett oavgjort som ett naturligt resultat. Så det är absolut inte hela världen att Spurs bara fick med sig en poäng. Men ändå känns det så.
För tabellen är som sagt jämn, poängtappen inträffar ändå i var och varannan match. Spurs ligger lite efter de fyra första lagen och är i starkt behov av att ta några extra poäng här och där. Nu var visserligen många spelare skadade, men självförtroendet var ändå på topp efter några viktiga vinster den senaste tiden. Birmingham ändrar sällan om i laget, vilket sliter en del på truppen. Nu hade laget spelat en veckomatch mot Aston Villa, och den här matchen kunde därför upplevas som lite tyngre. Åtminstone då Spurs tog ledningen och sedan kontrollerade den första halvleken totalt. Men Birmingham reste sig, medan Spurs säckade ihop, och jag är mycket besviken.
16 omgångar spelade. Spurs har inte hållit nollan sedan premiären mot Manchester City. Hur stort problem är det?
- Det beror på hur man förhåller sig till det. I lördags kändes det som ett gigantiskt problem. Dels har vi det självklara, att så många matcher utan någon nolla tyder på brister i försvarsspelet vilket gör att kvitteringen knappast är någon slump. Men kanske än viktigare är det mentala. Att Spurs efter halvtidsvilan så uppenbart tänkte att nu måste den där nollan minsann hållas, nu får vi stänga till lite, inte ta löpningar som skapar kontringslägen för Birmingham.
Jag kan acceptera att Modric ligger lågt i planen och försöker sig på färre svåra passningar. Inte minst för att jag tycker att Modric gör sig bäst när han spelar lite mer tillbakadraget. Men det får inte betyda att Bale och Lennon slutar terrorisera på kanterna. Lennon mötte dessutom en varnad spelare, det måste utnyttjas mycket bättre. Nu blev det ofta så att Spurs avbröt anfallen där dom brukar ta fart, vilket i sin tur ledde till en ovan situation som Birmingham kunde avväpna ganska lätt för att själva gå till anfall.
Hade Spurs istället försökt spela vidare på samma sätt som man gjorde i den första halvleken hade chanserna varit goda för fler bortamål. Och då hade det inte spelat så stor roll om Birmingham fått in ett mål. Så istället för att fokusera helt på att bryta den negativa trenden med insläppta mål borde man arbeta för att hålla liv i trenden med vunna matcher och mål framåt i den andra halvleken. Dessutom var det ganska typiskt att Birmingham kvitterade på en långboll in i straffområdet mot ett samlat Spurs-försvar. Det uppkom ganska många sådana situationer eftersom Spurs backade hem och bad Birmingham om att lyfta in bollarna. Men varför Spurs spelar för att motståndarna ska utnyttja Spurs största svaghet, det kommer jag aldrig begripa. Men det är kanske så konstigt som hjärnan tänker när man inte har lyckats hålla nollan på länge.
På tisdagskvällen ska det avgöras om Spurs kommer etta eller tvåa i CL-gruppen. Samtidigt är avancemanget redan klart. Livsviktigt att vinna, eller läge att vila några spelare?
- För mig känns det här som den på förhand viktigaste gruppspelsmatchen. Hemmamatchen mot Inter visade sig vara viktigare efteråt, men jämför jag den här matchen med hur Inter-matchen kändes innan avspark så är den här viktigare.
Jag kommer aldrig att acceptera resonemanget att man måste besegra alla lag för att ta hem pokalen. För kan man undvika några av dom svårare lagen genom att själv skaffa sig dom bästa förutsättningarna och kanske även ha lite tur med lottningen så är chanserna att gå långt mycket större. Nu kan Spurs förlora mot alla lag som går vidare, men det är lättare att förlora mot Barcelona, Real Madrid och Bayern München, än mot lag som hamnar tvåa. Så det är klart att det är viktigt att vinna matchen och vinna gruppen. Har man allt i egna händer inför den sista matchen så måste man göra allt för att lyckas.
Men samtidigt får man inte göra något dumt. Inte chansa med spelare som bär på skador som kan förvärras. Och tillåter situationen att man roterar lite så är det inga problem så länge man vinner. Självklarheter.
Veckans utropstecken!
- Michael Dawson är tillbaka. Det är knappast en slump att Spurs släppt in många mål under hans frånvaro. Visst har Kaboul många liknande egenskaper, men där Kaboul försöker vara snygg skiter Dawson i allt sånt. Han köttar på, bollen ska bort och han är inte det minsta rädd om sin kropp. Så länge han var hel var Tottenham det lag i ligan som vann flest nickdueller. Dawson är kung i luften, och hans absoluta specialitet är att nicka bort långbollar.
Veckans frågetecken?
- Michael Dawson är tillbaka. Birmingham bytte in en bjässe och började lyfta långt mot honom. Så varför inte byta in Dawson?
- I en tabell där alla tappar poäng hela tiden är inte oavgjort borta mot Birmingham särskilt illa. Om något av lagen som ligger före Spurs hade spelat samma match hade jag sett oavgjort som ett naturligt resultat. Så det är absolut inte hela världen att Spurs bara fick med sig en poäng. Men ändå känns det så.
För tabellen är som sagt jämn, poängtappen inträffar ändå i var och varannan match. Spurs ligger lite efter de fyra första lagen och är i starkt behov av att ta några extra poäng här och där. Nu var visserligen många spelare skadade, men självförtroendet var ändå på topp efter några viktiga vinster den senaste tiden. Birmingham ändrar sällan om i laget, vilket sliter en del på truppen. Nu hade laget spelat en veckomatch mot Aston Villa, och den här matchen kunde därför upplevas som lite tyngre. Åtminstone då Spurs tog ledningen och sedan kontrollerade den första halvleken totalt. Men Birmingham reste sig, medan Spurs säckade ihop, och jag är mycket besviken.
16 omgångar spelade. Spurs har inte hållit nollan sedan premiären mot Manchester City. Hur stort problem är det?
- Det beror på hur man förhåller sig till det. I lördags kändes det som ett gigantiskt problem. Dels har vi det självklara, att så många matcher utan någon nolla tyder på brister i försvarsspelet vilket gör att kvitteringen knappast är någon slump. Men kanske än viktigare är det mentala. Att Spurs efter halvtidsvilan så uppenbart tänkte att nu måste den där nollan minsann hållas, nu får vi stänga till lite, inte ta löpningar som skapar kontringslägen för Birmingham.
Jag kan acceptera att Modric ligger lågt i planen och försöker sig på färre svåra passningar. Inte minst för att jag tycker att Modric gör sig bäst när han spelar lite mer tillbakadraget. Men det får inte betyda att Bale och Lennon slutar terrorisera på kanterna. Lennon mötte dessutom en varnad spelare, det måste utnyttjas mycket bättre. Nu blev det ofta så att Spurs avbröt anfallen där dom brukar ta fart, vilket i sin tur ledde till en ovan situation som Birmingham kunde avväpna ganska lätt för att själva gå till anfall.
Hade Spurs istället försökt spela vidare på samma sätt som man gjorde i den första halvleken hade chanserna varit goda för fler bortamål. Och då hade det inte spelat så stor roll om Birmingham fått in ett mål. Så istället för att fokusera helt på att bryta den negativa trenden med insläppta mål borde man arbeta för att hålla liv i trenden med vunna matcher och mål framåt i den andra halvleken. Dessutom var det ganska typiskt att Birmingham kvitterade på en långboll in i straffområdet mot ett samlat Spurs-försvar. Det uppkom ganska många sådana situationer eftersom Spurs backade hem och bad Birmingham om att lyfta in bollarna. Men varför Spurs spelar för att motståndarna ska utnyttja Spurs största svaghet, det kommer jag aldrig begripa. Men det är kanske så konstigt som hjärnan tänker när man inte har lyckats hålla nollan på länge.
På tisdagskvällen ska det avgöras om Spurs kommer etta eller tvåa i CL-gruppen. Samtidigt är avancemanget redan klart. Livsviktigt att vinna, eller läge att vila några spelare?
- För mig känns det här som den på förhand viktigaste gruppspelsmatchen. Hemmamatchen mot Inter visade sig vara viktigare efteråt, men jämför jag den här matchen med hur Inter-matchen kändes innan avspark så är den här viktigare.
Jag kommer aldrig att acceptera resonemanget att man måste besegra alla lag för att ta hem pokalen. För kan man undvika några av dom svårare lagen genom att själv skaffa sig dom bästa förutsättningarna och kanske även ha lite tur med lottningen så är chanserna att gå långt mycket större. Nu kan Spurs förlora mot alla lag som går vidare, men det är lättare att förlora mot Barcelona, Real Madrid och Bayern München, än mot lag som hamnar tvåa. Så det är klart att det är viktigt att vinna matchen och vinna gruppen. Har man allt i egna händer inför den sista matchen så måste man göra allt för att lyckas.
Men samtidigt får man inte göra något dumt. Inte chansa med spelare som bär på skador som kan förvärras. Och tillåter situationen att man roterar lite så är det inga problem så länge man vinner. Självklarheter.
Veckans utropstecken!
- Michael Dawson är tillbaka. Det är knappast en slump att Spurs släppt in många mål under hans frånvaro. Visst har Kaboul många liknande egenskaper, men där Kaboul försöker vara snygg skiter Dawson i allt sånt. Han köttar på, bollen ska bort och han är inte det minsta rädd om sin kropp. Så länge han var hel var Tottenham det lag i ligan som vann flest nickdueller. Dawson är kung i luften, och hans absoluta specialitet är att nicka bort långbollar.
Veckans frågetecken?
- Michael Dawson är tillbaka. Birmingham bytte in en bjässe och började lyfta långt mot honom. Så varför inte byta in Dawson?
