State of the Game: Thailändska rävarna har överraskat alla

Leicester City är en av Englands mest anrika klubbar. Klubben bildades redan 1884 och har nu 131 år på nacken. “The Foxes”, som de kallas, har varit ett klassiskt jojo-lag som hoppat upp och ner mellan de engelska divisionerna. Men enbart en gång, säsongen 2008-09, har de spelat i en lägre division än de två högsta engelska. Efter tio år utanför Premier League gick de äntligen upp i maj 2014. Efter en usel inledning på förra säsongen stod Leicester City för en remarkabel förvandling och nådde tillslut en stabil 14:e plats efter att ha avslutat med sju segrar, en oavgjord och en förlust under april och maj månad.

Under inledningen av 2015/16 har de fortsatt att rida på vågen och leder mycket överraskande tabellen efter 13 omgångar. De senaste 22 matcherna har klubben tagit 50 av 66 möjliga poäng. Är det dags att börja ta rävarna från east midlands på allvar? Vi hör med Adam Bills som ärvde supporterskapet av sin far som är född och uppvuxen i Leicester.

 I söndags såg jag grisar flyga och Leicester toppa tabellen på SVT Text  sida 336. Det måste väl vara ett samband ändå?
- Ja, det känns nästan som så. Vem hade förväntat sig att Leicester skulle leda Premier League i slutet på november. Surrealistiskt!


Claudio Ranieri har motbevisat alla tvivlare.

Skämt åsido. När ni anställde Claudio Ranieri och samtidigt tappade den rutinerade Esteban Cambiasso så var det många som tippade er i botten av tabellen. Inför säsongen sa du dock att många gör nog misstaget att underskatta er. November 2014 efter 13 omgångar hade ni 10 poäng, låg jumbo och hade en målskillnad på 13-21. Ett år senare har ni 28 poäng, 28-20 och leder tabellen efter 13 omgångar av denna säsong. Vilken otrolig resa! Hur mår Leicester City idag och hur mår supportrarna?
- Klubben mår tillsynes väldigt bra! Många inklusive mig själv trodde att omställningen från Nigel Pearson till Claudio Ranieri skulle bli allt annat än friktionsfri, särskilt efter den upphämtning som Pearson åstadkom under våren. Hur snabbt skulle spelarna anpassa sig till nye Ranieri? Och kanske ännu viktigare; tappar Leicester farten som de avslutade säsongen i?

Övergången till Ranieri har gått långt över förväntan. Till och med italienaren själv har uttryckt förvåning över att det har gått så bra. Spelarna verkar fortsatt väldigt samspelta och glada och verkar inte ha några problem alls att ställa om. Mycket är sig dock likt som under Pearson: kvicka kontringar och snabba omställningar, men med en extra touch. Dessutom har Ranieri behållit mesta delen av Pearsons tränarstab, då assisterande tränarna Walsh och Shakespeare är kvar tillsammans med Ranieris högra hand Paolo Benetti. 

Vi supporters mår givetvis bra, överdrivet bra skulle jag vilja säga! Det är lite av en ”sväva på moln”-känsla i nuläget. Givetvis vet vi att klubben presterar långt över förväntan och lär med stor sannolikhet inte hålla serieledningen särskilt länge, men visst är det kul så länge det varar!

Mark AlBrightons Leicester City har konkurrens av Rugbyklubben Leicester Tigers.

Beskriv vilken roll klubben har i den relativt lilla staden. Har den konkurrens från andra sporter?
- Leicester är en av få mindre/medelstora städer med två klubbar i toppdivisionerna i Englands största sporter, rugby union och fotboll. Rugbyklubben Leicester Tigers ligger fyra i Aviva Premiership och har varit en storklubb sedan länge, medan Leicester City nu leder Premier League. Jag skulle tippa på att fördelningen mellan fotbollen och rugbyn är cirka 55-45 i fotbollens favör, även om alla sportintresserade i staden håller på bägge klubbarna mer eller mindre. Fotbollens framgångar har en enorm betydelse för staden Leicester att profilera sig som en av Storbritanniens större sportstäder och den sätter staden på karten i ett annars rätt tätt område i England, the Midlands, med städer med Birmingham som största stad.


Vichai Srivaddhanaprabha med förre tränaren Nigel Pearson.

När ni gick upp 2014 sa er dunderrike ägare Vichai Srivaddhanaprabha att det nog skulle krävas 180 miljoner pund för att ni skulle nå topp fem. Han sa att ni först skulle etablera sig och sen inom tre år skulle ni nå topp fem. Då skrattade jag och tyckte han lät som en dåre. 13 matcher är ju ingen säsong, så man ska inte dra för stora slutsatser. Men det verkar ju finnas en otrolig energi i klubben och ni gör smarta fynd på transfermarknaden. Hur upplever du att klubben har förändrats under Srivaddhanaprabha?
- Det är som skillnaden på natt och dag grovt sett. Förre ägaren Milan Mandaric hade från år 2006 ägt klubben i fyra år innan ett konsortie lett av Srivaddhanaprabha köpte klubben. Mandaric var den som räddade klubben från undergången, men var i övrigt ganska snål då han sällan investerade i klubben. Bland annat ville han sälja träningsanläggningen Belvoir Drive, men det blev inte av. Vichai Srivaddhanaprabha däremot uttalade sig direkt med att de skulle investera i klubben. De köpte loss dåvarande Walkers Stadium från förre ägaren, en amerikansk pensionsförvaltare, renoverade träningsanläggningen och bidrog givetvis med kapital att köpa spelare.

Deras kanske största bedrift var att anställa Nigel Pearson under tiden Leicester spelade i the Championship, som ju tränade dem dessförinnan men lämnat för Hull innan han kom tillbaka för sin andra sejour. Även om nu Pearson gjort flera märkliga saker vid sidan av planen så var det ändå han som byggde om laget och tog dem till Premier League, där han även lyckades rädda kvar dem mot alla odds. Nu återstår det att se om att ersätta Pearson med Ranieri var det rätta draget. Det verkar så nu i alla fall. Så slutsatsen är att klubben förändrats radikalt i positiv riktning under Srivaddhanaprabha.

Efter helgens seger sa mittfältaren Danny Drinkwater att det inte finns några större hemligheter kring era framgångar, men att ni är ett stabilt lag som nyttjar era styrkor och att Ranieri kom in och ändrade och förbättrade några saker. Vad är det han har gått in och ändrat förutom själva spelsystemet från 3-5-2 och 5-3-2 till klassiskt 4-4-2/4-4-1-1? En fascinerande statistik är att ni har tredje minst bollinnehav i ligan och sämst passningsprocent av alla lag - ändå leder ni ligan?
- Precis som Drinkwater säger så har han gått in och ”ändrat några saker”, som nog inte är så uppenbara. Man spelar ju trots allt med samma typ av kontringsvilliga, kvicka, fotboll. Av vad jag kan bedöma så är spelet mera direkt och ”skarpare”. Pearson ville ofta bygga upp anfall långsammare genom att hålla bollen långt ner defensivt.

En annan sak som jag märkt är att kombinationen N’Golo Kanté och Danny Drinkwater fungerar väldigt bra i mitten på planen då de driver på spelet väl. Dessutom har Riyad Mahrez getts en friare roll på kanten, då han kan lätt ”glida” in mot mitten för att sedan försätta Jamie Vardy i djupled. Anfallen är enkla, men ruskigt effektiva. Även om de har sämst passningsprocent så leder de både målstatistiken och ”mål kontra skott på mål”-statistiken enligt Transfermarkt.com med 21,4 % mot övriga toppklubbar som har 19,0 % eller mindre. Det gäller ju att ta vara på sina chanser.


N'Golo Kanté och Shinji Okazaki.

En annan sak man måste beundra med klubben är att ni har 17 (!) olika nationaliteter i klubben. Det bådar ju inte direkt för enkel kommunikation och förbrödning. Men ni får det uppenbarligen att funka. Det speglar också staden Leicester väl som är en stad med mycket stor del etniska minoriteter och en fjärdedel av invånarna som är födda någon annanstans. Vad är hemligheten för att få det att funka?
- Först och främst tror jag att de flesta spelarna kan hyfsat bra engelska, och att fotboll är ett enkelt ”språk” att förstå. Men det handlar nog mycket om det aktiva arbetet som klubben gör. Bland annat såg jag att mittbacken Yohan Benalouane började ta engelskalektioner redan en månad efter att han skrivit på för Leicester. Dessutom har laget en väldigt stark sammanhållning vilket nog gör att spelare med sämre engelska accepteras att de brister lite i språket, samtidigt som de snabbt och naturligt lär sig jargongen, tillika engelska hoppas jag!

Inför mötet mot West Bromwich uppfattade jag det som att Tony Pulis mer eller mindre tonade ner Claudio Ranieris påverkan på era resultat och istället valde att lyfta fram Nigel Pearsons grundjobb. Hur går tongångarna bland fansen. Får Pearson retroaktiv hyllning eller är det bara kärlek mot Ranieri?
- Nigel Pearson ska hyllas tycker jag med avseende på det jättejobb han har gjort under sina två sejourer, från League One till mitten av Premier League i princip. Tony Pulis har väl delvis rätt då stora delar av Pearsons trupp är kvar och Ranieri spelar med ungefär samma spelidé som Pearson. Men det är något extra med Ranieri som sagt. Jag skulle kunna jämföra det med Ranieris berömda pizzautfästelse: visst finns det ett grundrecept för en pizza som Ranieri precis som Pearson använder; deg, en tomatsås, riven ost och topping. Men vad som gör en pizza extra speciell är detaljerna, hur den har bakats (vedugn eller en konventionell ugn), hur tomatsåsen har kryddats, vilken typ av ost som använts och så vidare. Det finns så mycket som jag är övertygad om att Ranieri gör annorlunda, som kan komma att skilja honom från Pearson i slutet på säsongen. Det återstår att se.


Klubben satsar cirka 3 miljoner på att alla fans ska ha en "clapper".

En liten udda grej är ju att ni satsar 228 000 pund på att alla i publiken ska ha så kallade klappor, som Växjö Hockey-fansen blev kända och hånade för under förra säsongen. Vad tycker du om det? Har du varit på plats och upplevt stämningen av 30 000 klappor?
- Jag och pappa var över och såg Watford-matchen för drygt tre veckor sedan och tilldelades klappor, det var en mäktig syn att se när alla klappade i takt och ett märkligt häftigt ljud som bildades. Särskilt då Leicester gjorde sina två mål då det verkligen var öronbedövande. Mot slutet på matchen skulle jag nog erkänna att det blev lite jobbigt att det ringde i öronen, men vad gör det när laget spelar som de gör? Jag satt ju själv där och slog med min hela matchen så högerhanden värkte efteråt. Jag tycker det ändå är positivt, om man inte gillar ljudet så får man väl ta på sig öronproppar!


Hela fotbollsvärlden har fått upp ögonen för fotbollsvirtuosen Riyad Mahrez.

Enligt Transfermarkt gav ni 868 000 pund för Jamie Vardy (13 mål) och 350 för Riyad Mahrez (7+6 hittills). Spelare som nu skulle säljas för 20-30 gånger de pengarna om någon kom med en sedelbunt. Finns det någon oro för att er ägare ska lockas av de stora sedelbuntarna för att ni ska klara av FFP?
- Från Ranieris sida så har han sagt att Vardy och Mahrez inte är till salu. Punkt. Dessutom har båda spelarna både direkt och indirekt indikerat på att de trivs i klubben. Ägarna är jag osäker på, men jag kan knappast tro att de luras in i att sälja klubbens mest värdefulla tillgångar, trots FFP. Har hört att klubben nog kommer klara FFP-reglerna efter det här året då alla kostnader som gått åt de senaste åren är betalda med kapital från klubbens verksamhet. De vill ju inte sälja sina affischnamn. Det är mer en fråga om Vardy eller Mahrez vill lämna om någon storklubb knackar på dörren.


För fyra år sedan spelade Jamie Vardy i Conference, motsvarande division fem i England.

Jamie Vardy berättade du om nyss på SvenskaFans, det är en otrolig resa han har gjort. Det som imponerar mest på mig är att han, precis som Harry Kane, spelar med en otrolig frenesi. Han tacklas mest av alla anfallare, har stått för flest så kallade “key pASSEs” och dessutom leder han skytteligan överlägset. Hur ser du på Vardys framtid? I och med att han ändå fyller 29 så kanske han har mer bråttom att pröva lyckan, än exempelvis Mahrez som är fem år yngre. Skulle du ha förståelse om han vill lämna?
- På vissa sätt ja, men på vissa sätt nej. Visst kan han alltid nå ännu högre i karriären genom att skriva på för någon av klubbarna i Premier League som realistiskt sett kommer vinna ligan eller någon av de spanska eller tyska toppklubbarna. Å andra sidan är frågan om han skulle platsa i någon av de klubbarna, dels relativt andra spelare, dels med tanke på det faktum att Leicester i nuläget är mer eller mindre uppbyggt kring Vardy. Så frågan är hur bra han skulle vara i en annan klubb. Se bara på de blygsamma framträdanden han gjort för England, då han felaktigt hamnat ute på kanten. Jag hoppas att han inser detta och vill stanna i Leicester. Som sagt tyder inget på i nuläget att han vill lämna klubben, varken honom själv eller klubben.

N'Golo Kante, kärleksfullt kallad “The Rash” (utslaget) av lagkamraten Danny Drinkwater, har överraskat mig och har gjort att ni inte saknar Esteban Cambiasso. Vem ska hyllas för alla era transferfynd? Är det assisterande tränaren Steve Walsh som är mirakelmannen?
- Leicester ville värva Kanté från franska SM Caen redan under Nigel Pearson, men värvningen lades på is då Pearson fick sparken. Men det är mycket riktig nog på grund av Steve Walsh som övergången genomfördes ändå. Walsh har ju samma befattning nu under Ranieri som under Pearson och lär på något håll ha berättat för Ranieri om Kanté. Det är definitivt Walshs fingertoppkänsla som möjliggjort den här värvningen. Han har tidigare scoutat i Frankrike som efter Anthony Knockaert eller Riyad Mahrez, båda då från Ligue 2.

Jag själv har varit väldigt imponerad sedan han anlände till Leicester då han växt in i rollen som defensiv mittfältare direkt. Hans samarbete med Danny Drinkwater har kommit igång otroligt snabbt och bägge kompletterar varandra som sagt väl. Ranieri har jämfört duon med att Kanté är motorn i en bil och Drinkwater är föraren. Kanté har exempelvis vunnit över flest bollar av alla i Premier League, han har en gruffig men inte ful spelstil samt är väldigt uthållig. Han har i mitt tycke ersatt och är bättre än Esteban Cambiasso tycker jag, och det kommer bli intressant att följa hans framfart.


Andrej Kramaric värvades för klubbrekordet 9 miljoner pund, men har inte fått många chanser i år.

Vis av historien har vi sett många lag börja starkt och sedan dala rejält under våren. Vad behöver ni göra för att Vichai Srivaddhanaprabha ska nå sin vision om topp fem och ni inte ska få en motsatt reaktion från förra säsongen? Tror du att klubben kommer att agera i transferfönstret och spendera några av de där 180 miljonerna som ägaren trodde skulle behövas?
- Sett till hur laget spelar nu så finns det några saker som behöver kompletteras i mitt tycke, för att de skall bli ännu bättre. Offensivt är Leicester bäst i Premier League, men väldigt beroende främst på Jamie Vardy och Riyad Mahrez. Vardy har ersättare i Shinji Okazaki och Andrej Kramaric, men ingen är på samma nivå som honom. En anfallare och möjligen en offensiv mittfältare behövs i mitt tycke.

Men kanske mest akut är försvaret som släppt in hela tjugo mål. Möjligen skulle en ny och stabil mittback vara passande, men problemet är var man ska passa in honom. Wes Morgan är stundtals klumpig men viktig som pådrivare som laget, så det är rimligen Robert Huth som får flytta på sig, även han rätt klumpig och seg stundtals.

Fem av de sex närmaste matcherna möter ni lag som Manchester United, Chelsea, Everton, Liverpool och Manchester City. Matcher som verkligen kommer att definiera klubbens framfart. Hur firar du och alla andra Leicesterfansen julen?
- Många Leicesterfans fasar de kommande månaderna, för då kommer de på pappret svåra testen. Egentligen har Leicester bara mött Spurs och Arsenal som ”svåra” motståndare, och enda plumpen har väl kommit mot just Arsenal. Men det finns i mitt tycke inget som säger att Leicester kommer åka på förluster i alla matcher. Man leder trots allt Premier League. Visst var det mot ”lättare” motstånd, men dessa lag har även toppkonkurrenterna också behövt möta, så en helt enkel resa har Leicester inte haft.

Jag förväntar mig dock att Leicester inte är i topp vid jul, men jag förväntar mig däremot inte att man gör någon störtdykning, det finns inget som pekar på det i nuläget. Så jag tror att vi Leicesterfans får en hyfsad glad jul i alla fall!