England
2010-11-22 13:30
The Notebook: Bridge over troubled water
Varför är Gallas ofta inblandad i fejder? Är David Sullivans huvudbonad snygg? Vad är Wolves problem? Var Etheringtons straff så jäkla snygg? Är 'vaggan' ok? Är Chelsea i kris? På ett vackert, strukturerat och ibland ostrukturerat sätt besvaras dessa frågor i veckans 'the Notebook'.
Oscar Öberg
2 kommentarer
Bridge over troubled water
"Opinion has caused more trouble on this little earth than plagues or earthquakes," menade Voltaire.
En som ofta har åsikter är William Gallas, den första att spela för alla av Londons tre största klubbar, den sista man vill ha vid middagsbordet om frid är det man söker.
Det finns en orsak varför han lämnat de två tidigare klubbarna, Chelsea och Arsenal; utan att för den delen träffat honom -även fast jag givetvis skulle vilja - kan man via andrahandskällor komma fram till att det inte är världens lättaste människa att leva nära:
1. "Gallas and me misunderstood each other at certain times and one of us had to leave. We didn’t talk to each other at all," sa Kolo Toure efter dennes flytt till Manchester City. Fejden mellan honom och Gallas hade då pågått i nästan två år, 730 dagar, 17 520 timmar.
2. "I don't communicate with him, but I'm not the only one at Arsenal who doesn't have any communication with him. We are four or five, but that doesn't stop us fighting for each other on the pitch, " sa Samir Nasri under våren. Att Nasri gjorde en så kallad 'Wayne Bridge' i lördags var alltså inte helt oväntat.
3. "Chelsea believes it is important for our supporters to be made aware of the facts regarding William Gallas and the lack of respect he showed to the fans, the manager and the club. Despite leaving he continues to attack Jose Mourinho," stod det på Chelseas hemsida när det blev klart att Gallas skulle lämna klubben. Mourinho och Gallas var vid den tidpunkten knappast bästa vänner, redo att dö för varandra eller för den delen ens redo att göra någonting för den andra.
Men med det sagt så kan det ju sägas att Gallas var rätt populär - iallafall av vad jag läst - i Chelsea och även i Arsenal hade han sina vänner. Med vissa personligheter funkar han dock inte.
För Gallas är passionerad och livfull, en riktig känslomänniska. Detta i kombination med att han gillar att säga vad han tycker är en farlig combo, iallafall utanför planen. På planen är hans sätt oftast vägvinnande, ja, hade det inte varit för det hade inte Wenger haft kvar Gallas så pass länge i Arsenal.
Att han i lördags klev ut som lagkapten för Tottenham förvånar inte - eller lite, men inte så mycket. I ett Tottenham som saknar några riktigt sjävklara ledare - kanske, kanske van der Vaart kan definieras som en ledare - är Gallas en spelare att falla tillbaka på, en som kan mana på sitt lag när det inte levererar, ryta till när det behövs.
Och som han gjorde det. Utan Gallas hade det kunnat stå 3, 4 eller till och med 5-0 till Arsenal en bit in i andra halvlek, bredvid en mindre bra Kaboul hade han fullt sjå att städa upp de misstag som kollegan stod för.
Gallas var tillsammans med Fabregas bäst på planen.
Medan ett stort antal Spurs-supportrar väntat år och dagar på en vinst som denna, en vinst mot den där uppkäftiga storebrorn, vet man inte riktigt vad vinsten betyder för Gallas. Förmodligen ganska mycket. Eller så är det bara en till match, en match i mängden.
För han är svår att förstå, kanske därför han har svårt att förstå andra, kanske därför han ofta hamnar i konflikt med folk.
Det ska bli intressant att följa Gallas resa i Spurs. Det är alltid ganska intressant att följa den grabben.
David Sullivans mysko huvudbonad
David Sullivan är inte den mest bildsköne mannen i världen. Och han gör det inte lätt för sig. När vi andra ofta satsar på en mer traditionell huvudbonad då det börjar bli kallt - typ en mössa - gillar Sullivan att bygga på höjden, detta är 'saken' som han dök upp med i lördags - West Ham åkte på en oväntad förlust...- då han gästade Anfield. Påminner lite om denna va?
The first minutes
Blackpools Luke Varney gjorde i och för sig - typ -ett van Basten-mål men fortfarande,Wolves, det lag med kanske minst poäng i förhållande till vad de förtjänat, verkar på något sätt negligerat betydelsen av matchens första minuter vilket upprör Mick McCarthy: "To stop conceding after 50 seconds would really help us. I'm at a loss as to what they do to coach that - we need to stay in our half, keep the ball and go from there. That would be a good starting point."
Mick har fattat poängen. Det behövs.
Vacker skotteknik
Bara jag som tyckte att Etherintons straff mot West Brom var väldigt vacker? Eller är det jag som har en liten crush på Etherington för att han är vänsterfotad och jag älskar vänsterfotade spelare?
Svårt att säga. Men åter till straffen; han liksom bara studsade fram, likt en bumbibjörn, och tryckte dit den. Hårt men ändå med full kontroll, precist i högra hörnet. Mycket fint.
Bort med 'vaggan'
Elmander blev pappa i i dagarna och firade det med två mål - hans första på hemmaplan - mot Newcastle. Kul för honom. Det enda som går att klaga på är Elmanders orginalitet, målgesten efter hans första mål, 'vaggan', är väldigt mycket 90-tal.
Jag hade önskat en modern, modifierad hyllning till ett nyfött barn, kanske typ att lagkamraterna hade låtsas byta blöja på Elmander eller något liknande...
Ben Foster-day
Istället för att säga att Chelsea är i kris, att Ray Wilkins frånvaro har gett en omedelbar negativ effekt eller att truppen är alldeles för tunn kan man istället, efter Birminghams vinst mot Chelsea, säga att Ben Foster hade en jävligt bra dag.
För i ärlighetens namn, Chelsea var bra, de borde vunnit denna match med ett x antal mål. Så kris, nej! Denna gång var det oflyt.
Birmingham, och andra sidan, var efter en höst av oflyt värd att vinna en match lite turligt.
Och Ben Foster var, efter en mindre bra insats mot Frankrike i veckan, värd att visa vilken bra målvakt han är.
Snipp, snapp, snut, nu är texten slut, ciao!
"Opinion has caused more trouble on this little earth than plagues or earthquakes," menade Voltaire.
En som ofta har åsikter är William Gallas, den första att spela för alla av Londons tre största klubbar, den sista man vill ha vid middagsbordet om frid är det man söker.
Det finns en orsak varför han lämnat de två tidigare klubbarna, Chelsea och Arsenal; utan att för den delen träffat honom -även fast jag givetvis skulle vilja - kan man via andrahandskällor komma fram till att det inte är världens lättaste människa att leva nära:
1. "Gallas and me misunderstood each other at certain times and one of us had to leave. We didn’t talk to each other at all," sa Kolo Toure efter dennes flytt till Manchester City. Fejden mellan honom och Gallas hade då pågått i nästan två år, 730 dagar, 17 520 timmar.
2. "I don't communicate with him, but I'm not the only one at Arsenal who doesn't have any communication with him. We are four or five, but that doesn't stop us fighting for each other on the pitch, " sa Samir Nasri under våren. Att Nasri gjorde en så kallad 'Wayne Bridge' i lördags var alltså inte helt oväntat.
3. "Chelsea believes it is important for our supporters to be made aware of the facts regarding William Gallas and the lack of respect he showed to the fans, the manager and the club. Despite leaving he continues to attack Jose Mourinho," stod det på Chelseas hemsida när det blev klart att Gallas skulle lämna klubben. Mourinho och Gallas var vid den tidpunkten knappast bästa vänner, redo att dö för varandra eller för den delen ens redo att göra någonting för den andra.
Men med det sagt så kan det ju sägas att Gallas var rätt populär - iallafall av vad jag läst - i Chelsea och även i Arsenal hade han sina vänner. Med vissa personligheter funkar han dock inte.
För Gallas är passionerad och livfull, en riktig känslomänniska. Detta i kombination med att han gillar att säga vad han tycker är en farlig combo, iallafall utanför planen. På planen är hans sätt oftast vägvinnande, ja, hade det inte varit för det hade inte Wenger haft kvar Gallas så pass länge i Arsenal.
Att han i lördags klev ut som lagkapten för Tottenham förvånar inte - eller lite, men inte så mycket. I ett Tottenham som saknar några riktigt sjävklara ledare - kanske, kanske van der Vaart kan definieras som en ledare - är Gallas en spelare att falla tillbaka på, en som kan mana på sitt lag när det inte levererar, ryta till när det behövs.
Och som han gjorde det. Utan Gallas hade det kunnat stå 3, 4 eller till och med 5-0 till Arsenal en bit in i andra halvlek, bredvid en mindre bra Kaboul hade han fullt sjå att städa upp de misstag som kollegan stod för.
Gallas var tillsammans med Fabregas bäst på planen.
Medan ett stort antal Spurs-supportrar väntat år och dagar på en vinst som denna, en vinst mot den där uppkäftiga storebrorn, vet man inte riktigt vad vinsten betyder för Gallas. Förmodligen ganska mycket. Eller så är det bara en till match, en match i mängden.
För han är svår att förstå, kanske därför han har svårt att förstå andra, kanske därför han ofta hamnar i konflikt med folk.
Det ska bli intressant att följa Gallas resa i Spurs. Det är alltid ganska intressant att följa den grabben.
David Sullivans mysko huvudbonad
David Sullivan är inte den mest bildsköne mannen i världen. Och han gör det inte lätt för sig. När vi andra ofta satsar på en mer traditionell huvudbonad då det börjar bli kallt - typ en mössa - gillar Sullivan att bygga på höjden, detta är 'saken' som han dök upp med i lördags - West Ham åkte på en oväntad förlust...- då han gästade Anfield. Påminner lite om denna va?
The first minutes
Blackpools Luke Varney gjorde i och för sig - typ -ett van Basten-mål men fortfarande,Wolves, det lag med kanske minst poäng i förhållande till vad de förtjänat, verkar på något sätt negligerat betydelsen av matchens första minuter vilket upprör Mick McCarthy: "To stop conceding after 50 seconds would really help us. I'm at a loss as to what they do to coach that - we need to stay in our half, keep the ball and go from there. That would be a good starting point."
Mick har fattat poängen. Det behövs.
Vacker skotteknik
Bara jag som tyckte att Etherintons straff mot West Brom var väldigt vacker? Eller är det jag som har en liten crush på Etherington för att han är vänsterfotad och jag älskar vänsterfotade spelare?
Svårt att säga. Men åter till straffen; han liksom bara studsade fram, likt en bumbibjörn, och tryckte dit den. Hårt men ändå med full kontroll, precist i högra hörnet. Mycket fint.
Bort med 'vaggan'
Elmander blev pappa i i dagarna och firade det med två mål - hans första på hemmaplan - mot Newcastle. Kul för honom. Det enda som går att klaga på är Elmanders orginalitet, målgesten efter hans första mål, 'vaggan', är väldigt mycket 90-tal.
Jag hade önskat en modern, modifierad hyllning till ett nyfött barn, kanske typ att lagkamraterna hade låtsas byta blöja på Elmander eller något liknande...
Ben Foster-day
Istället för att säga att Chelsea är i kris, att Ray Wilkins frånvaro har gett en omedelbar negativ effekt eller att truppen är alldeles för tunn kan man istället, efter Birminghams vinst mot Chelsea, säga att Ben Foster hade en jävligt bra dag.
För i ärlighetens namn, Chelsea var bra, de borde vunnit denna match med ett x antal mål. Så kris, nej! Denna gång var det oflyt.
Birmingham, och andra sidan, var efter en höst av oflyt värd att vinna en match lite turligt.
Och Ben Foster var, efter en mindre bra insats mot Frankrike i veckan, värd att visa vilken bra målvakt han är.
Snipp, snapp, snut, nu är texten slut, ciao!
