England
2010-12-31 13:30
The Notebook: The story so far
Året börjar närma sig sitt slut och jag tänkte göra en liten summering av höstens händelser i Premier League. Och ja, det har varit några händelserika månader vi blivit bjudna på. Inte ens Hogwarts skola för häxkonster och trolldom skulle kunnat bjuda på lika mycket magi inbillar jag mig.
Oscar Öberg
5 kommentarer
Höstens magiska elva:
Joe Hart
Branislav Ivanovic, Vincent Kompany, Nemanja Vidic, Leighton Baines
Nani, Samir Nasri, Alexandre Song, Gareth Bale
Rafael van der Vaart, Carlos Tevez
Kommentar: En rätt välkomponerad elva, Ivanovic må funka ännu bättre som mittback men i det här laget får han ta högerbacken där han i princip är lika bra.
Nasri tar en något djupare position än vanligt medan van der Vaart som vanligt droppar ner i det berömda hålet. Bale och Nani har order om att hålla bredden. Song ska städa. Tevez ska göra mål.
Fan vad grymt lag.
Den magiska b-elvan:
Ben Foster
Bacary Sagna, Robert Huth, Gary Cahill, Ashley Cole
David Silva, Luca Modric, Chris Brunt, Florent Malouda
Dimitar Berbatov, Tim Cahill
Den där räddningen som såg rätt bra ut på TV: Craig Gordons räddning på Zat Knights nick. Den gjorde sig bra på TV – förmodligen live också.
Höstens spelare: Carlos Tevez. Mellan alla uttalanden om hur less han är på allt och alla så presterade han fotboll i världsklass. Hela tiden. Nästan.
Den mest mysko händelsen: När Newcastle kickade Chris Hughton. Jag var chockad gånger 1000.
Det lag som övertygat mest: Jag ger två lag den utmärkelsen, båda börjar på B som i Briljant: Bolton och Blackpool.
Boltons motto är be positive and brave och Blackpool har väl något liknande. Båda lagen är sevärda, båda lagen förtjänar sina placeringar i tabellen.
Höstens berg och dalbana: Har Chelsea stått för. Lika löjligt bra som de var i augusti, september och oktober, lika löjligt dåliga har de varit under årets sista två månader.
Snyggaste målet: Gareth Bales träff mot Stoke var ok, jag tror att jag lyckades med ett liknande mål på juniornivå men det kan lika gärna vara så att jag kryddat mitt minne.
Elmanders snurruppvisning mot Wolves förtjänar ett hedersomnämnande.
Slowstartern: Wolves släppte in närmare 20 345 mål under matchernas första minuter. Ritualerna innan matcherna bör, kanske, ses över…
Den som överraskat mest på mig: Chris Brunt. Jag visste att han var bra, att han skulle leverera smörpassningar i bisarra mängder till alla som ville ha under nästan varje match hade jag inte förväntat mig.
Det där sköna men ändå osköna ögonblicket: Då Nasri, omoget, otrendigt men lite modigt, vägrade att skaka Gallas hand när Arsenal ställdes mot Tottenham på Emirates.
Fred på jorden går ju alltid naivt att hoppas på - fred mellan Gallas och Nasri ser i nuläget rätt dödfött ut.
Den mest avvikande huvudbonaden: De flesta av Arsenals pojkar – typ Song, Eboue och Bendtner – är heta kandidater men har man sett David Sullivans koloss till huvudbonad så vet man att priset bara kan gå till Englands Hugh Hefner.
Den mest aktiva spelaren på twitter: Går till Rio Ferdinand som bland annat haft heta duster med Piers Morgan, haft gulliga konversationer med Jack Wilshere samt blivit hånad av Robbie Savage.
Och ja, det är lite – enbart lite – tragiskt att jag har koll på detta.
Den bäste svensken: Ja du, Jonas Olsson var ju bra innan skadan och Sebastian Larsson har väl haft sina stunder. Ändå blir det väl svårt att ignorera älgen i Bolton, mannen med det krulliga håret, Johan Elmander.
Han sliter, han sliter lite mer och när man bara vill att han ska stoppa eftersom man själv är less på att se han springa så tar han där sista onödiga löpningen. En del av en tänker ”vilken idiot” medan en annan del inser att Elmander är en hjälte.
PL:s bästa hobbit: David Silva. Skulle lätt kunnat ersätta Pippin i Sagan om Ringen.
Den enda som passar bättre som hobbit är Pablo Aimar, men han spelar, tyvärr, ej i PL.
Finaste ögonblicket: Johan Elmanders hälsning till Tamir Cohens far, Avi Cohen, i matchen mot West Brom förra helgen.
Avi tog vägen till något slags av paradis ett par dagar efteråt, Tamir kommer således att behöva allt stöd han kan få då han åter är på plats i Bolton.
Den jobbigaste comebacken: Owen Hargreaves. Det var jobbigt på alla sätt och vis att se den tidigare landslagsstjärnan lunka av planen, i sin comeback mot Wolves, innan kaffet ens var klart.
Skönt citat 1:"I'm gutted that Rafa Benitez has gone. He hated me and i used to love winding him up."
Sam Allardyce
Skönt citat 2:"I get 'Fat Head' at Liverpool, 'the Elephant Man' at Man City and 'Mr Potato Head' at West Brom. Is there something wrong with my head or something?"
Steve Bruce
..och så ett par andra utmärkelser som inte har ett dugg att göra med PL.
Skönaste tv-show 2010: Alltid Late Late Show med Craig Ferguson. Alltid.
Grymmaste tv-serien 2010: Community. Har skickat friend request till både Abed och Troy, är eventuellt lite kär i Britta och avgudar Senor Chang.
Bästa filmen 2010: Harry Potter, första delen av the Deahtly Hallows. Töntigt val? Äh, fuck you, avada kedavra!
Den finaste julklappen: För ett par år sedan gav jag en Gollum-docka till min bror i julklapp. Den var fantastisk. Ett knapptryck och den utbrast, ytterst girigt och lite sådär passivt aggressivt, My precious!
I år var det hans tur att vara kreativ: jag är nu en stolt ägare av ett South Park Fingerbang Samlarset.
Dags att leka!!!
2011 närmar sig med stormsteg, det är bara timmar kvar innan man, pliktskyldigt, ska säga gott nytt år åt folk man känner och inte känner. För så mycket bryr jag mig inte om att vi snart är inne på ett nytt år.
Det som betyder något är att jag får uppleva ögonblick som berör och får mig att känna mig något mer levande som människa. Fotbollen är ett av de finaste verktygen till detta.
Låt vårsäsongen vara lika fantastisk som höstsäsongen har varit. Det skulle göra mig glad.
Vi ses nästa år!!!
Joe Hart
Branislav Ivanovic, Vincent Kompany, Nemanja Vidic, Leighton Baines
Nani, Samir Nasri, Alexandre Song, Gareth Bale
Rafael van der Vaart, Carlos Tevez
Kommentar: En rätt välkomponerad elva, Ivanovic må funka ännu bättre som mittback men i det här laget får han ta högerbacken där han i princip är lika bra.
Nasri tar en något djupare position än vanligt medan van der Vaart som vanligt droppar ner i det berömda hålet. Bale och Nani har order om att hålla bredden. Song ska städa. Tevez ska göra mål.
Fan vad grymt lag.
Den magiska b-elvan:
Ben Foster
Bacary Sagna, Robert Huth, Gary Cahill, Ashley Cole
David Silva, Luca Modric, Chris Brunt, Florent Malouda
Dimitar Berbatov, Tim Cahill
Den där räddningen som såg rätt bra ut på TV: Craig Gordons räddning på Zat Knights nick. Den gjorde sig bra på TV – förmodligen live också.
Höstens spelare: Carlos Tevez. Mellan alla uttalanden om hur less han är på allt och alla så presterade han fotboll i världsklass. Hela tiden. Nästan.
Den mest mysko händelsen: När Newcastle kickade Chris Hughton. Jag var chockad gånger 1000.
Det lag som övertygat mest: Jag ger två lag den utmärkelsen, båda börjar på B som i Briljant: Bolton och Blackpool.
Boltons motto är be positive and brave och Blackpool har väl något liknande. Båda lagen är sevärda, båda lagen förtjänar sina placeringar i tabellen.
Höstens berg och dalbana: Har Chelsea stått för. Lika löjligt bra som de var i augusti, september och oktober, lika löjligt dåliga har de varit under årets sista två månader.
Snyggaste målet: Gareth Bales träff mot Stoke var ok, jag tror att jag lyckades med ett liknande mål på juniornivå men det kan lika gärna vara så att jag kryddat mitt minne.
Elmanders snurruppvisning mot Wolves förtjänar ett hedersomnämnande.
Slowstartern: Wolves släppte in närmare 20 345 mål under matchernas första minuter. Ritualerna innan matcherna bör, kanske, ses över…
Den som överraskat mest på mig: Chris Brunt. Jag visste att han var bra, att han skulle leverera smörpassningar i bisarra mängder till alla som ville ha under nästan varje match hade jag inte förväntat mig.
Det där sköna men ändå osköna ögonblicket: Då Nasri, omoget, otrendigt men lite modigt, vägrade att skaka Gallas hand när Arsenal ställdes mot Tottenham på Emirates.
Fred på jorden går ju alltid naivt att hoppas på - fred mellan Gallas och Nasri ser i nuläget rätt dödfött ut.
Den mest avvikande huvudbonaden: De flesta av Arsenals pojkar – typ Song, Eboue och Bendtner – är heta kandidater men har man sett David Sullivans koloss till huvudbonad så vet man att priset bara kan gå till Englands Hugh Hefner.
Den mest aktiva spelaren på twitter: Går till Rio Ferdinand som bland annat haft heta duster med Piers Morgan, haft gulliga konversationer med Jack Wilshere samt blivit hånad av Robbie Savage.
Och ja, det är lite – enbart lite – tragiskt att jag har koll på detta.
Den bäste svensken: Ja du, Jonas Olsson var ju bra innan skadan och Sebastian Larsson har väl haft sina stunder. Ändå blir det väl svårt att ignorera älgen i Bolton, mannen med det krulliga håret, Johan Elmander.
Han sliter, han sliter lite mer och när man bara vill att han ska stoppa eftersom man själv är less på att se han springa så tar han där sista onödiga löpningen. En del av en tänker ”vilken idiot” medan en annan del inser att Elmander är en hjälte.
PL:s bästa hobbit: David Silva. Skulle lätt kunnat ersätta Pippin i Sagan om Ringen.
Den enda som passar bättre som hobbit är Pablo Aimar, men han spelar, tyvärr, ej i PL.
Finaste ögonblicket: Johan Elmanders hälsning till Tamir Cohens far, Avi Cohen, i matchen mot West Brom förra helgen.
Avi tog vägen till något slags av paradis ett par dagar efteråt, Tamir kommer således att behöva allt stöd han kan få då han åter är på plats i Bolton.
Den jobbigaste comebacken: Owen Hargreaves. Det var jobbigt på alla sätt och vis att se den tidigare landslagsstjärnan lunka av planen, i sin comeback mot Wolves, innan kaffet ens var klart.
Skönt citat 1:"I'm gutted that Rafa Benitez has gone. He hated me and i used to love winding him up."
Sam Allardyce
Skönt citat 2:"I get 'Fat Head' at Liverpool, 'the Elephant Man' at Man City and 'Mr Potato Head' at West Brom. Is there something wrong with my head or something?"
Steve Bruce
..och så ett par andra utmärkelser som inte har ett dugg att göra med PL.
Skönaste tv-show 2010: Alltid Late Late Show med Craig Ferguson. Alltid.
Grymmaste tv-serien 2010: Community. Har skickat friend request till både Abed och Troy, är eventuellt lite kär i Britta och avgudar Senor Chang.
Bästa filmen 2010: Harry Potter, första delen av the Deahtly Hallows. Töntigt val? Äh, fuck you, avada kedavra!
Den finaste julklappen: För ett par år sedan gav jag en Gollum-docka till min bror i julklapp. Den var fantastisk. Ett knapptryck och den utbrast, ytterst girigt och lite sådär passivt aggressivt, My precious!
I år var det hans tur att vara kreativ: jag är nu en stolt ägare av ett South Park Fingerbang Samlarset.
Dags att leka!!!
2011 närmar sig med stormsteg, det är bara timmar kvar innan man, pliktskyldigt, ska säga gott nytt år åt folk man känner och inte känner. För så mycket bryr jag mig inte om att vi snart är inne på ett nytt år.
Det som betyder något är att jag får uppleva ögonblick som berör och får mig att känna mig något mer levande som människa. Fotbollen är ett av de finaste verktygen till detta.
Låt vårsäsongen vara lika fantastisk som höstsäsongen har varit. Det skulle göra mig glad.
Vi ses nästa år!!!
