Det är ett citat av den fantastiske poeten Konny Isgren.
Ni vet hur den kan vara: ensamheten, bara en hund som vän.
Efter fullständigt vidriga 0-1 borta mot Halmstad känner jag mig lite så. Bara det att jag inte har någon hund längre. Haft fyra. Labradoren Pelle lämnades i Sydafrika. Schäfern Simone dog efter mångårigt missbruk av barnens blöjor och ex-fruns tamponger. Underbara blandrastiken Laika fick galopperande leukemi. Yorkshiren Ceasar, ja, vad hände med honom.
Som en hund:
”Ner mot marken
Krypa ner med pannan i sanden
Sluddrande
Det svåraste: att gå mot gränsen, utan sköldar
Så döda mig igen. Borra upp ett hål så att kraniet blir ett kärl för allt som faller”
Och så andedräkten, en hunds andedräkt.
Det finns inga som helst försvar för Hammarbys insats i dag. Inga. Jag såg det inte komma, men hade det på känn. Det är helt kort en erbarmerlig insats av vårt lag som slåss om en topp-tre-placering, faktiskt snudd på ett haveri som en kommission borde tillsättas för. Inte en femårsplan – med tanke på den ”övergripande helhet” som uttryckts – utan ett här och nu.
Debacle drabbar i stort de flesta lag varenda säsong, utom Mjällby just i år då, men nu när det börjar utkristallisera sig: Hammarby har förlorat båda matcherna mot respektive serieledande Mjällby samt GAIS, och så Sirius och nu då Halmstad BK. Alltså är det bara att konstatera att vi inte hari en guldstrid att göra. Det är bara på grund av, inte tack vare, andras klena resultat som vi befinner oss där vi är.
Domslut, gräsplan, bortförklaringar
Hammarby kan inte skylla på någonting utom den egna prestationen. Jag vet inte exakt hur upplägget har sett ut, men för mig är det självklart att, givet tabelläget och ekonomin, åka ner med truppen i god tid och känna av stämning, plan och temperatur. Vi har ett spelschema med en match per vecka, så det finns inga hinder. Jag hade själv kunnat ordna en gräsplan i Harplinge åt laget som i så fall varit i betydligt sämre skick än den som spelarna inledningsvis uppenbarligen chockades av.
Den inhemska uruguayanska ligan – som jag på plats sett ett flertal matcher i – spelas i 35-40 graders värme, på ovattnade gräsplaner, utan vattenpauser. Det kan inte vara genetsikt betingat att killar och tjejer vana vid konstgräs skall underprestera så till det grövsta som Hammarby gjorde i dag. Det är dessutom lika för båda lag.
Alltså, inga ursäkter, MEN: Regelverket är som det är, fast Halmstads ansvariga bör skämmas över behandlingen inte bara av sin gräsplan på vackra Örjans Vall, utan dessutom vad det agerandet gör för fotbollen i grunden och enskilda spelares skaderisk. Detta görs givetvis av ”taktiska skäl”, eftersom man i tabelldesperationens namn tar till alla till buds stående medel, men det är ett beslut fattat av styrelse, stab och den alltigenom rådande sponsorns beslut.
Ja, jag är fullt medveten om att röster höjs mot Hammarbys på något sätt motsatta sätt vattna ”Nya Söderstadion” för egen vinnings skull härmed får sitt straff, men det är horribelt i paritet mot att alls spela matcher på Ljungskiles leråker.
Detta var Kim Hellberg medveten om. Han startade därmed med Elohim Kaboré för att få spets på löpningarna bakom, och jag sympatiserar med den uppenbara målsättningen. Det var offensivt på papperet, en teoretisk vilja att bryta igenom motståndarens nästan förklenande enkla matchplan… Ingenting hände. Ett avslut på mål på 96 minuter.
Självklart skulle Halmstads vinnande mål ha underkänts. Jag har nu sett repriserna ett antal gånger och för mig är det självklart. MEN, det spelar ingen roll över huvud taget. Som jag skrivit tidigare har vi inte VAR i Sverige, alltså får vi acceptera och gå vidare och inte gapa ”Domarjävel”.
Til syvende og sidst faller allting tillbaka till den egna prestationen.
Den egna prestationen
Sett till laget – inklusive bänken, tränarstaben – är detta naturligtvis ett misslyckande av rätt stora mått, och då enbart sett till VÅR EGEN prestation. Halmstad givet det läge de befinner sig i och senare tids form – lika många poäng som Hammarby de fem senast omgångarna – är en svår motståndare och de gör det helt okej. Inte bra nog, emellertid, för att faktiskt vinna denna match.
Efter de inledande säg 10 minuterna är det i stort sett ett dominerande lag. Men det är ett tafatt, oregerligt, missriktat och otajmat dominerande lag. Då blir det såhär, att det inte ens finns en xG att luta sig tillbaka mot. Här var det tomt inför över 3000 tillresande bortasupportrar och ännu fler grönvita på plats.
Det var tomt på idéer.
Det var tomt på bränsle.
Det var tomt på reservplaner.
Det var tomt på i stort sett allting.
