Transfertempen: ”Så fumligt, så klantigt, så korkat”

Säsongerna runt om i Europa är till ända och vi har nu en lång sommar framför oss innan det till hösten åter är dags för fotboll igen. Till dess har vi ett spännande och intressant övergångsfönster att roa oss med där det som alltid lär bli stor aktivitet.
 
Som en uppladdning inför de många rykten, snackisar och övergångar som det de närmsta månaderna kommer vimla av har vi tagit tempen på flertalet supportrar, för att höra hur statusen i deras favoritlag är och vad som kan tänkas hända under sommaren.

Vi ska nu höra efter med Leeds-redaktionens Nina Månsson om vad hon har att säga om den gångna säsongen och det annalkande sommarfönstret.

Säsongen är nu till ända, hur skulle du vilja sammanfatta den?
- Nu när det är över och allt givet hur det såg ut att gå slutade bra tänker jag att det ändå var ”roligt” att vi inte spelade en enda betydelselös match, att det aldrig gick att tänka att äsch, det går väl för sig att gå ut och fika med en kompis (eller vad man nu gör) den här lördagseftermiddagen trots att Leeds spelar, för vi har ändå inget att spela för. Jag tror att vi trots att vi lider ganska mycket hade hatat om det såg annorlunda ut, om en slags likgiltighet fick slå rot i en allt som veckorna gick och man nitades fast någonstans i mitten på tabellen. Det är ändå en slags ynnest att få känna precis varenda minut räknas. Att det inte ens går att springa ut i köket och hämta mer kaffe för att du vet att just då kommer det hända något som ändrar allt.

- Jag vet inte hur mycket sanning det ligger i det när man säger att andra säsongen är svårast, eller hur mycket som mer upplevs sant för att man tittar efter sådant som bekräftar det, men jag tror att den realistiska målsättningen inte kan ha varit mycket högre än ett säkrat kontrakt oavsett vad man säger, att få de där 48 bonusmiljonerna pund och fortsätta bygga. Och när nu kontraktet och pengarna som kommer i dess kölvatten är ihamnrodda går det inte för mig att tycka att det var så fruktansvärt dåligt bara för att det var det. Men så tillhör just jag den skara människor som blir sjösjuk av att gå på land också, det vill säga jag trivs när det gungar – alltså när jag skoningslöst kastas mellan toppar och dalar medan jag går helt vilse på en raksträcka en vindstilla dag utan moln och skuggor. Att det här kastandet kanske kortar livet med några år… Well, jag är helt okej med att dö vid 112 i stället för 117.

Nu är det fullt fokus på övergångsfönstret som gäller. Vad har hänt i din klubb så här långt?
- Hade Leeds sjunkit ner i Championship hade spelarna behövt acceptera en lönesänkning på allt mellan 20 och 50 procent, och det är det förmodligen inte många som varit beredda att göra (på rak arm kommer jag på Liam Cooper, han hade nog gjort det). Nu när det inte blir så, så tänker jag mer på vilka jag verkligen inte vill ska gå än på vilka som kanske kommer.

Men en signering har Leeds i skrivande stund landat; den unga amerikanska landslagsspelaren Brenden Aaronson. Mittfältaren kommer närmast från Salzburg och är för mig fullkomligt främmande. Jag har läst mig till att han på 18 framträdanden i landslaget gjort fem mål, och att han kallas ett av USA:s ”stora löften”. Det verkar som att landsmannen Jesse Marsch varit drivande bakom den här signeringen (Aaronson pratade vid offentliggörandet varmt om Leeds tränare, som han känner sedan dennes tid i Salzburg; han säger att Marsch var den som lärde honom hur han skulle tänka kring spelet i den sista tredjedelen av planen och hur han på så sätt kom att göra fler mål och fler assist), och klubben verkar se en framtid här för man betalade 29,5 miljoner dollar för honom och han skrev på ett kontrakt som sträcker sig fram till 2027.

- Vidare har Kalvin Phillips låtit meddela att han avser att stanna i Leeds, fastän han dras i av ganska många och även om jag fruktar (Phillips är så väldigt Leeds, det vore synd på fler plan än det sportsliga om han skulle försvinna) att det här kanske blir sommarens ska vi klara kontraktet så känns det hoppingivande att han är så tydlig med vad han vill.

Finns det just nu några konkreta övergångar på gång?
- I dag finns bara rykten. Några det pratas lite mer om är Salzburgs danska högerback Rasmus Kristensen (det här sägs vara ”nästan klart”) och New York Citys Valentin Castellanos. Den här 23-årge argentinaren har fått en del blickar på sig från Europa (eller kanske snarare Europas amerikanska ägare?) efter att ha gjort elva mål på sina 17 senaste matcher all in all blev de 23 mål för den här anfallaren förra säsongen.

Är det några specifika spelare du önskar se ansluta i sommar?
- Det jag har gemensamt med Bielsa (förutom – föreställer jag mig – den gammelmanska tjuriga envisheten) är att jag tycker bäst om spelarna som finns i min klubb och nästan bara funderar på vad man kan göra med dem, och därför blir väldigt dålig på att titta på det som finns utanför. Nu kommer det här inte att hända eftersom den här mannen är på tok för lojal mot sin klubb, men en jag faktiskt tror hade kunnat fylla en funktion i Leeds och som minus lojaliteten kunnat vara realistisk att hämta in hade varit Teemu Pukki?


Är Teemu Pukki en spelare värd att satsa på för Leeds?

Finns det några spelare du hoppas kommer lämna klubben?
- ”Vill” känns lite hårt, men låt säga så här: jag hade inte blivit ledsen om Junior Firpo och Llorente ”byttes ut”. De har som bäst varit mediokra. Och när vi redan petar på försvarare känner jag mig lite kluven till Luke Aylings vara eller icke vara. Det är en lojal truppspelare som utgör väl tillsammans med Liam Cooper, Kalvin Phillips och Patrick Bamford vad som är ryggraden i dagens Leeds. Men givet hur ”det gått” kanske det inte är jättedåligt att stärka upp ryggradens svagaste kota. Frågan är väl vad det innebär om det alls inte fungerar utan Ayling som åtminstone bänkspelare, kanske tjänar man på att ha kvar honom alltjämt med tanke på att han knappast kommer inbringa några jättesummor?

- Det kan däremot Raphinha komma att göra, och missförstå mig rätt nu när jag säger att jag gärna ser att han går om det innebär att vi får behålla till exempel Phillips. Raphinhas ”öde” eller mål har så klart aldrig varit att spela för Leeds United, det var till skillnad från Kalvin Phillips och Liam Cooper inte vad han fantiserade om som ungt löfte. För Raphinha är Leeds en bra pinne på hans stege – och då känner jag att det är lika bra att sälja honom nu när han är värd mer än vad han förmodligen kommer att vara nästa sommar.

Vad krävs under övergångsfönstret för att ni ska överträffa den gångna säsongen?
- I skuggan av Patrick Bamfords skadehärjade säsong blev Leeds brist på alternativ i anfallet direkt bländande. Hur han än försökte blev det inte mer än sex mål för Rodrigo, och Tyler Roberts har inte heller imponerat. Joe Gelhardt är ung och även om hans inhopp varit väldigt lovande och fansen är väldigt förtjusta i honom är det för tidigt att axla honom med bördan det är att kunna göra det Bamford gjort för Leeds. 

- Så här känner jag att man behöver styra upp det. Jag vet inte om Valentin Castellanos är svaret på anfallsgåtan eftersom jag inte vet något om Castellanos förutom att han gjorde de där 23 målen förra året – men! Det var i USA. Där möter han inget Chelsea, inget Manchester United, Tottenham, Arsenal, Manchester City. Jag tänker att det vore så skönt att ha en gammal rutinerad matchvändare att slänga in från bänken ifall situationen kräver det, men det finns så få sådana kvar. Inga David Villas eller Ruud van Nistlerooys att bara damma av och ställa in.

- Skulle trots bristen på kraft framåt ändå vilja hävda att det viktigaste för att undvika ett till år som det här är att stärka upp försvaret. Inget lag, förutom Norwich, släppte in mer mål än vad Leeds gjorde (79 stycken) och det är inte bara mängden mål jag tycker är anmärkningsvärd (sju gånger under säsongen släppte vi in fyra mål eller fler), utan sätten de släpps in på med. Det är så fumligt, så klantigt, så korkat så ofta.