Herrarna i huset
Bortamatchen i Solna i våras – 0-0 – var ett spelmässigt bottennapp och det horribla sena poängtappet hemma mot Djurgåden svider fortfarande, men allt det där är historia nu. Hammarby går förlustfria i slaget om Stockholm även säsongen 2025, BP medräknade, och cementerar därmed positionen som bäst i staden. I det stora hela handlar naturligtvis detta mest om symbolik, men det är en symbol som trots allt betyder en hel del. Det finns en hel del fotbollslag i latinamerikanska storstäder där striden om att vara ”Los duenos del barrio” bokstavligen är en kamp större än livet, eller livets själva grundessens, och nästan detsamma gäller ju i Stockholm. Det är en ”titel” att försvara, som ger en rejäl skjuts in i nästa säsong, och som inte minst svider rejält i motståndarnas medvetande.
Apropå 2026 tyder nu väldigt, väldigt mycket på att Hammarby nu dessutom kan räkna hem en Europa-plats. Malmö, AIK och Djurgården kan nu definitivt räknas bort med tre omgångar kvar att spela, vilket bara det är stort. Rent teoretiskt kan GAIS, som i dag slog DIF, blanda sig slaget om andraplatsen, liksom IFK Göteborg om de vinner mot Mjällby i morgon, men det skall till ett haveri av större mått för att vi skall släppa båda dessa lag förbi oss. Jag andas inte ut riktigt än, men visst skymtar jag ljuset i tunneln.
Visions of Yohanna
Det vore en smula orättvist att hänga ut AIK:s unge nigerian Sadok Yohanna alltför mycket. Att som främst offensivt mycket talangfull ställas som vänsterback mot en Montader Madjed i en match av denna kaliber måste ha varit en 70 minuter lång mardröm som han med en rysning kommer att minnas länge. Det var lekstuga, uppsnurrningar, inåt, utåt, framåt, åt sidan, som om Bob Dylan satt rejäl bluesgång och skrammel till sitt mästerverk ”Visions of Johanna”. Inte sällan fick jag flashbacks från Erik ”Samba-Erik” Johanssons större stunder. Nog för att AIK var rejält skadeskjutet redan före matchen – drösvis med skador och avstängningar påtvingade till exempel en helt ny backlinje – men gjorde inte tränare Mikkjel Thomassen ett verkligt taktiskt misstag här? Det var bara för Monte – som bit för bit närmar sig toppskiktet av Allsvenskans ytterkantslirare, om han inte rentav redan är där – och Hammarby att tacka med ett småleende.
Nog för att AIK hade sina möjligheter – Warner Hahns fingerspetsräddning till ribban efter nick av just nämnde Yohanna var riktigt svettig och direkt efter Nahir Besaras 1-0-mål skapade man ett visst tryck – men sett över 98 minuter var detta en solklar triumf, såväl spelmässigt som taktiskt. Dagens AIK är helt enkelt ett sämre fotbollslag i grunden, det ser idéfattigt och stundtals faktiskt torftigt ut, och på sätt och vis får man, som Alexander Axén var inne på i studion, nästan beundra de gulsvarta spelarna som tvingas spela ett spel man själva inte tror på, om någon verklig idé ens finns annat än på ett så cyniskt sätt som möjligt knipa poäng. Till skillnad från Hammarby då, som steg för steg – inklusive bredd, talangutveckling, spelmodell och försäljningskultur – närmar sig Malmö FF som en modern svensk storklubb.
Årets allsvenska genombrott
Vi börjar vänja oss vid det här laget, vi börjar bli bortskämda. En efter en kliver de fram, talangerna, och etablerar sig som kvalificerade a-lagsspelare. Vi har sett Hampus Skoglund, Markus Karlsson och ”Monte”, för att bara nämna några under bara de senaste två säsongerna, och nu har Adrian Lahdo presenterat sig på allvar. Han var lysande och låg i mångt och mycket bakom segern mot ”Blåvitt” senast och var i stort sett lika bra i dag. Dessutom står många redan i kö för att ta klivet upp, vilket HTFF:s framgångar visar med all önskvärd tydlighet. Stort, mycket stort!
Inte längre talang men ändå med en stor plats i alla hammarbyares hjärtan är Simon Strand. Det var fint att han fick några minuter och kunde bidra till eftermiddagens seger, för frågan är om inte detta var hans sista derby. Han genomförde det dessutom med stil, på sitt alldeles eget sätt. Adrenalinpåslaget, även det med ett illa dolt leende, direkt efter slutsignalen visade på exakt den personlighet vi har kommit att älska.
