Individuella prestationernas match
Det här var en match där flera spelare klev fram – på gott och ont.
Noa Persson fortsätter övertyga. Drivet med boll, tempot och självförtroendet i varje aktion – det känns mer och mer som att Bajen faktiskt hittat en värdig ersättare till Pinas. Redan i den 14:e minuten visade han med ett riktigt fint inspel att han vill vara ett offensivt hot konstant. Assisten till Besara i den 42:a minuten krönte en fin första halvlek från hans sida.
På mitten stack Frank Adjei verkligen ut. Jag gillar Tekie, en personlig favorit, men Adjei visade varför konkurrens är nyttigt. Bollvinster, lugn i uppspelsfasen och flera precisa inspel framåt. Det är en prestation som ger mersmak. En mindre rolig individuell prestation kom från Warner Hahn. En ovanlig tavla – och spontant såg det nästan lite nonchalant ut. Samtidigt har just den där “nonchalansen” varit en del av hans spel hela förra säsongen, bara utan misstagen. Jag väljer att inte göra en höna av en fjäder här. Hahn har kapital nog för att få ett frikort.
Längst fram? Moise Kabore går från klarhet till klarhet. Två mål i dag och ett konstant hot i djupled. Det sätter press på Paulos Abraham. Många pratar om Paulos som en given skytteligautmanare, men har han verkligen gjort tillräckligt för att peta både Kabore och Vasic centralt? För mig var det från vänsterkanten han visade sin spets i höstas – inte som ren nia.
Måste såklart också nämna Victor Lind. Allsvenskans dyraste interna värvning någonsin. Det märktes nästan att han kände av just det när han kom in – lite övertaggad. Kanske var han nervös och stod för några slarviga bolltapp och en aning trubbigt spel. Men det fanns något annat där: en jävla kämparglöd. Den typen av inställning brukar betala sig över tid.
Sist men absolut inte minst: Nahir Besara. Tre mål och en assist. Total dominans. Det kändes som att han kunde gjort två till. Efter att Persson, Adjei och Okeke visat att vi kan ersätta spelare på ett bra sätt, påminner Besara oss om vem som inte går att ersätta. En skada på honom och Bajen är inte i närheten av samma lag. Hans prestation ska såklart inte göras till något negativt men jag kan inte undgå tanken att utan honom, inget SM-Guld.
Karlssons Bajen
Av det man hört i intervjuerna vill Kalle Karlsson bygga vidare på Kim Hellbergs idé men inslag av rakare spel. Kanske fick vi en smakbit av det idag, inte minst vid Kabores andra mål i 53:e minuten där Bajen skär igenom lagdelar snabbare än vi vant oss vid.
Jag gillar tanken. Färre sidledspassningar, mer direkthet. Men det kostar. Tre insläppta mot superettanmotstånd, med en backlinje som på pappret är en av allsvenskans bästa, är inte optimalt.
Skrönan om att “anfall är bästa försvar” är något jag inte alltid ställer upp på, men i Hellbergs fotboll verkade det fungera ypperligt. Under honom var Bajen inte bara bländande offensivt, utan också stabilt defensivt. Kanske att snabbare uppspel med Karlssons fotboll kan leda till tröttare ben och därav mer slarv i de defensiva leden - förhoppningsvis har jag fel.
Inramningen – och det som förstörde den
Stämningen? Fantastisk. Bajen levererade ännu en gång en inramning som många klubbar bara kan drömma om.
Men planstormningen i slutet lämnar en bitter eftersmak. Det är inget jag vill se i “mitt Bajen”. Ett utspel mot polisen som bara kommer leda till hårdare tag, fler restriktioner och mer polisnärvaro framöver.
En stark bortasektion – förstörd av ett fåtal unga killars idiotiska beslut.
