West Ham kom till spel med en välkommen återkomst i Lanzini, i övrigt var det en ganska väntad uppställning mot ett Wolves som startade utan de viktiga spelarna Podence och Jimenez.

Första halvlek blev mållös, men kändes spelmässigt som ett fall framåt och vi borde ha tagit ledningen vid något tillfälle. Antonio hade en chans på hörna, men Zouma såg inte honom och klackade istället bort målchansen, Rice hade ett rungande skott i stolpen som förtjänade ett bättre öde och Lanzini hade ett bra läge, men fick inte träff när han fällde sig fram.

I andra halvlek dröjde det knappt 15 minuter innan Soucek bröt dödläget och gjorde matchens första, och sedermera enda, mål. Det var Antonio som var så där stark som han kan vara tryckte sig fram och kunde servera Soucek som äntligen fick göra mål igen, låt oss hoppas att det hjälper honom att lyfta självförtroendet!

West Ham hade sedan chanser att definitivt avgöra, men avsluten var inte tillräckligt distinkta. Det kändes olustigt då risken hela tiden kändes överhängande att Wolves skulle få in en kvittering, men det gick vägen och vi tar med oss tre mycket viktiga poäng i jakten på Europaplatser.

Matchen som sådan var ett fall framåt gentemot den senaste tidens svagare insatser. Soucek gjorde sin bästa match sedan mellandagarna och det behövs att han kliver fram, lättnaden och glädjen han visade upp är inte att ta miste på så förhoppningsvis kan det lossna för honom nu. Antonio var också bättre än på länge och var den som vi har att tacka för det matchavgörande målet. Johnson förtjänar att hyllas för en stabil insats på backen. 

Det vore välkommet om det här kan stärka lagets självförtroende inför onsdagens FA-cup-match mot Southampton där vi verkligen kommer behöva komma ut på en hög nivå!

I’m Forever Blowing Bubbles!