Det finns ett annat talesätt som säger ”If it aint broke, dont fix it”, vilket givetvis, i Hammarbys fall, betyder att man bör ställa upp med samma lag så länge som det genererar segrar samtidigt som spelet sett så pass bra ut som det gjort.

Trots detta gör Kim Hellberg två ändringar, där Hampus Skoglund och Paulos Abraham ersätta av Ibrahim Breeze Fofana och Montader Madjed. Visst, det är lätt att säga i efterhand, men om Skogund och Abraham inte är skadade så känns det nästan som ett tjänstefel att inte fortsätta att spela med samma lag och i stället göra tidigare byten om det behövs.

Till matchen då. Statistiskt sett så är det en jämn halvlek, en halvlek där bortalaget faktiskt har bollen mer och skjuter fler skott på mål. Det spelar dock mindre roll om man av det bollinnehavet och antal skott endast gör ett mål, Montader Madjed till 1–1, samtidigt som motståndarna gör tre mål.

Mjällby är, helt enkelt, snuskigt effektiva under den första halvleken, men samtliga mål föregås av ett mycket slappt försvarsspel, där den för dagen oerhört svaga Fofana låter sig bli tunnlad, vid första målet, så att en Mjällbyspelare kan spela in bollen från kortlinjen till en helt fristående Herman Johansson, som inte gör något misstag utan förpassar bollen i mål bakom en chanslös Warner Hahn.

Vid tredjemålet är Fofana återigen ute och seglar och Victor Eriksson tvingas ut på högerkanten och störa. Victor är lite sen och bollen går förbi honom till Jacob Bergström nere vid kortlinjen. Det ser dock ut som att Pavle Vagic har kontroll men det har han inte. I stället får Bergström in bollen till en framstormande Ludwig Thorell som enkelt kan ”chippa” in bollen i mål.

Om man sedan lägger till ett bolltapp som ger Niklas Röjkjaer chansen att enkelt placera in bollen till 2–1, innan dess, så är det inte så konstigt att Hammarby förlorar halvleken målmässigt.

Det enda roliga, för oss grön-vita supportrar, i första halvlek är när Montader Madjed får göra 1–1 efter ett distinkt skott ribba in.

I andra halvlek nöjer sig Mjällby med att kontrollera matchen. Hammarby får dock en jättechans där Nahir Besara får chansen helt ren i Mjällbys straffområde. Signifikativt nog för matchen så skjuter Nahir utanför den bortre stolpen och matchen slutar 3–1 till Mjällby.

Statistiskt sett så är detta inte en rättvis seger, med Mjällbys 1,24 i XG mot Hammarbys 1,56. Bortalaget har mer boll, skjuter mer på mål och har fler inträden i offensivt straffområde.

Men vad hjälper det när man spelar ett uselt försvar de gånger som Mjällby gör sina mål samtidigt som man är väldigt ineffektiva när man får sina egna chanser. Då vinner man inga matcher helt enkelt.

Nu är det bara att bryta ihop och komma igen. Match mot Malmö FF på onsdag på vad som kommer att vara ett kokande ”Nya Söderstadion. Det kommer att bli en match mellan två väldigt revanschsugna lag, då Malmö ”bara” mäktade med 1–1 hemma mot Sirius.

Jag avslutar denna text med att ge Kim Hellberg ett gott råd. Gå tillbaka till den startelva som startade de tre första matcherna, som satt ihop på ett bättre sätt som LAG än oerhört många startelvor vi supportrar sett genom åren.

Gör Kim det så anser jag att vi har en mycket bra chans att göra ett miniryck från Malmö på fem poäng, en differens som kan betyda mycket i slutändan när serien skall summeras.

En vinst mot Malmö skulle innebära att vi Bajensupportrar kan återfå den känsla av ”hybris” som i alla fall jag kände innan matchen mot Mjällby och dessutom ge en ordentlig skjuts till bortamatchen mot Häcken nästa helg.

Forza Bajen!