Jag brukar försöka lyfta positiva saker och ofta är dessa artiklar ett sätt att nyanserat se på matchen i efterhand. Men trots att det i skrivande stund gått sisådär 40 timmar sedan slutsignalen så är jag fortfarande lika uppgiven och vet knappt var jag ska börja. Det här var ett lågvattenmärke av sällan skådad art.

West Ham ställde upp som väntat och glädjande nog var Scamacca tillbaka på bänken efter en tids frånvaro. Det var väl det enda positiva med den här matchen. Ingen spelare kommer undan med någon form av heder och tyvärr måste det sägas att Johnson stod för en sanslöst dålig insats då hans misstag ledde till mål för Brighton.

Det verkar som att Moyes fortfarande kommer ha jobbet kvar, men jag kan inte förstå det. Det känns som att framgången mot Nottingham endast var en engångsföreteelse för att falla tillbaka på det här sättet och förnedras mot Brighton får inte ske. Jag ska inte ta ifrån Brighton någonting, de spelade bra och gjorde allt som inte vi gjorde. Men vi gjorde det otroligt lätt för dem. 

Det är okej att som spelare misslyckas med skott, passningar och dribblingar, men det finns inga ursäkter för en halvhjärtad arbetsinsats. Alla spelare ska alltid kämpa och göra sitt bästa och det gör inte spelarna för tillfället och det är för mig en ledarfråga.

Always look on the bright side of life sjöng Monty Python så därför ska jag avsluta med att vara lite positiv: Everton spelade 2-2 borta mot Nottingham och Leeds förlorade med 1-0 hemma mot Chelsea så vi är fortfarande över strecket. Dessutom kunde det varit värre, vi kunde förlorat med 7-0 mot våra värsta rivaler. 

Jag fick leta länge efter strån av optimism, just nu känner jag mig mest apatisk. Men på torsdag 18:45 väntar möte med Larnaca. Där ska vi visa att vi är bättre än så här!

I’m Forever Blowing Bubbles!