Paul Kemeny om engelsk fotboll: Vägen till framgång går via Rochdale

Är man anfallare, spelar i någon av de lägre divisionerna, och har ambitionen att bli ett namn inom sporten är det dags att bli värvad av Rochdale. Inte för att det är den roligaste klubben att spela för, låga publiksiffror och oftast aldrig bättre än ett mittenlag i League 1 bidrar till ett ganska dalande rykte.
 
Att man dessutom kippar efter andan efter ett mediautrymme som delas med en del andra lag från Manchester-området, och för många räknas som en rolig utflykt om man är sugen på lite fotboll skulle United eller City vara spellediga en helg.
 
Men producera målgörare kan de. Särskilt late-bloomers. Alla som följer Premier League har sett utvecklingen av Rickie Lambert i Southampton och Grant Holt i Norwich. De två bildade anfallspar i Rochdale säsongen 2005-06. Holt lämnade för Nottingham Forest och Lambert för Bristol Rovers, men de som kom att ersätta var inte heller så dåliga.
 
Adam Le Fondre, nu i Reading, köptes in tillsammans med Glenn Murray, samma Murray som idag leder Championships skytteliga och är på väg att ta Crystal Palace till Premier League.
 
Den numera 29-åriga anfallaren har legat lite i bakvattnet bakom Wilfried Zaha vad gäller uppmärksamhet den här säsongen, men det är Murray som gjort flest mål i England den här säsongen.
 
Holt och Lambert har tagit den långa vägen till eliten, men erfarenheten av att brottas med fyrkantiga mittbackar i de lägre divisionerna har varit en bra skola för att lyckas i Premier League. Murray är en intelligent spelare som liksom sina företrädare är ett hot i luftrummet, så jag kan inte se varför han inte skulle lyckas i en bättre liga.