Göteborg
2025-04-08 18:55
Var är vi nu?
Det är snart tre veckor sedan Kent framförde “Var är vi nu?” inför ett fullsatt 3 Arena. Det är snart två veckor sedan Hammarby körde över IFK Göteborg inför ett fullsatt 3 Arena. Det är snart en halv vecka sedan IFK Göteborg slog Halmstad BK i hemmapremiären i allsvenskan. Så frågan jag ställer mig nu är:
Charlie Ahlgren
1 kommentarer
Var är vi nu?
En blick in i det förflutna
Hur hamnade vi egentligen här? Vart står föreningen? Det är svåra frågor, som kanske saknar svar. Detta är inte på något sätt ett försök till “kris-text” utan snarare ett försök att reda ut.
Två år i rad har IFK Göteborg klarat sig kvar med nöd och näppe, senast inte ens på egen hand. Föreningen tog ett ordentligt omtag efter detta, där nytt folk kom in & gammalt lämnat, förutom en då. Dit kommer vi. Inför säsongen var förväntningarna låga, en tiondeplats sågs som godkänt, men sedan kom ett cupspel. Ett cupspel med mersmak, ett cupspel som gav hopp till staden Göteborg. Det var ett nytt lag. Ett modigt lag. Det är som natt och dag mot senaste säsongerna.
Å ena sidan
Ett starkt cupspel medförde förväntningar, på gott och ont. Helt plötsligt skulle man slåss mot topplagen igen. Samtidigt skapade förväntningarna troligen än mer mod i en redan modig trupp. Det modet såg vi inte röken av i premiären. En match som bara är att släppa, men som kunde blivit signifikativt senare. Inte för att man förlorade, utan för hur man förlorade. Det satte onekligen press på spelarna inför hemmapremiären, där det var upplagt för tillbakastuds och klar seger.
Tja, efterspelet handlade mycket om den banderoll som riktades mot Håkan Mild, och alldeles oavsett var man står i frågan om Milds icke vara eller vara satte det nog mer press på spelarna ute på ett fullsatt Gamla Ullevi. Hur sjutton skulle detta sluta nu?
Precis som en hemmapremiär ska sluta. Med tanke på hur det sett ut senaste åren, allt som blåst kring föreningen och inte minst det urusla hemmasnitt klubben stått för. Ett sömnpiller till match kanske, men ändå tillslut en komfortabel seger. Något jag är helt övertygad om att vi inte hade fått bevittna förra året, eller året innan det, eller året innan det. Det är en styrka, och ett mycket gott tecken.
Så: Var är vi nu?
På god väg. Som tidigare nämnt ett styrkebesked att trots allt lyckas ta tre poäng mot Halmstad. Det kan bli en mycket härlig säsong, så länge styrkan mentalt, att skaka av sig allt runt omkring finns. Det kan också bli en tuff säsong, igen. Men det tror inte jag. Inte i år. Efter att ha försökt bena ut det hela nu har jag egentligen inte landat i speciellt mycket. Däremot kan en sak tas med:
IFK Göteborg svävar i en dimma av oklarhet, en oklarhet jag just nu kan leva med fullt ut.
Vi ses i Värnamo. Framåt kamrater.
En blick in i det förflutna
Hur hamnade vi egentligen här? Vart står föreningen? Det är svåra frågor, som kanske saknar svar. Detta är inte på något sätt ett försök till “kris-text” utan snarare ett försök att reda ut.
Två år i rad har IFK Göteborg klarat sig kvar med nöd och näppe, senast inte ens på egen hand. Föreningen tog ett ordentligt omtag efter detta, där nytt folk kom in & gammalt lämnat, förutom en då. Dit kommer vi. Inför säsongen var förväntningarna låga, en tiondeplats sågs som godkänt, men sedan kom ett cupspel. Ett cupspel med mersmak, ett cupspel som gav hopp till staden Göteborg. Det var ett nytt lag. Ett modigt lag. Det är som natt och dag mot senaste säsongerna.
Å ena sidan
Ett starkt cupspel medförde förväntningar, på gott och ont. Helt plötsligt skulle man slåss mot topplagen igen. Samtidigt skapade förväntningarna troligen än mer mod i en redan modig trupp. Det modet såg vi inte röken av i premiären. En match som bara är att släppa, men som kunde blivit signifikativt senare. Inte för att man förlorade, utan för hur man förlorade. Det satte onekligen press på spelarna inför hemmapremiären, där det var upplagt för tillbakastuds och klar seger.
Tja, efterspelet handlade mycket om den banderoll som riktades mot Håkan Mild, och alldeles oavsett var man står i frågan om Milds icke vara eller vara satte det nog mer press på spelarna ute på ett fullsatt Gamla Ullevi. Hur sjutton skulle detta sluta nu?
Precis som en hemmapremiär ska sluta. Med tanke på hur det sett ut senaste åren, allt som blåst kring föreningen och inte minst det urusla hemmasnitt klubben stått för. Ett sömnpiller till match kanske, men ändå tillslut en komfortabel seger. Något jag är helt övertygad om att vi inte hade fått bevittna förra året, eller året innan det, eller året innan det. Det är en styrka, och ett mycket gott tecken.
Så: Var är vi nu?
På god väg. Som tidigare nämnt ett styrkebesked att trots allt lyckas ta tre poäng mot Halmstad. Det kan bli en mycket härlig säsong, så länge styrkan mentalt, att skaka av sig allt runt omkring finns. Det kan också bli en tuff säsong, igen. Men det tror inte jag. Inte i år. Efter att ha försökt bena ut det hela nu har jag egentligen inte landat i speciellt mycket. Däremot kan en sak tas med:
IFK Göteborg svävar i en dimma av oklarhet, en oklarhet jag just nu kan leva med fullt ut.
Vi ses i Värnamo. Framåt kamrater.
