England
2018-09-18 11:30
Varför inte både Champions League och korpfotboll?
För närvarande läser jag existentialisten och terapeuten Rollo Mays bok ”Courage to create” samtidigt som jag plöjer säsong 17 av Geordie Shore, en serie som jag på något sätt inte kan hålla mig undan.
Oscar Öberg
Det finns uppenbart en diskrepans mellan de intellektuella nivåerna på Rollo May och Sam eller Chloe i Geordie Shore, och det finns ingen uppenbar anledning varför man bör ta del av båda dessa upplevelserna, men om jag gräver i mitt sinne, letar efter mening, så hittar jag kanske ändå ett skäl: jag tänker mig nämligen att min personlighet får en kick varje gång jag är i periferin av mitt center, att jag liksom triggas av de här båda kulturella yttringarna. För så här: jag är inte lika djup och reflekterande som Rollo May; men jag har också svårt att relatera till en del av dialogerna som pågår i Geordie Shore. Men det är spännande, för de här båda ytterligheterna är som mina semester-resmål dit jag ibland tar min personlighet för att stimuleras.
På samma sätt har jag oftast gillat två sorters av fotboll: att det liksom antingen ska vara en riktigt kvalitativ fotboll, som kvällens Champions League match mellan Liverpool-PSG, eller Korpenfotboll, för i dessa världar är min framtid och dåtid oväsentlig, mina sinnen är på helspänn och jag är fullt närvarande. För jag vill se när Firmino klackframspelar Mohamed Salah, men jag älskar även att bevittna när min något brunkiga kompis Gustaf lite otåligt försöker löpa med en boll som inte riktigt vill vara med honom på Zinkensdamm IP. De båda scenarierna, i sin poetiska kontrast, kommer med nästan samma hastighet fram till mitt hjärta.
Därför tänker jag mig att det förutom elitfotboll även hade varit intressant att sända Korpfotboll på tv: att Viaplay istället för att satsa på de något mediokra förstaligorna i Danmark och Holland, kanske köper in en korpserie som skulle ge en annan tv-upplevelse, en som jag tror skulle stimulera fler än en match mellan AC Horsens och Randers FC, två halvbra lag i den danska högsta ligan.
För jag försöker fundera hur intressant det egentligen är att se en match mellan två lag som bara är något sämre än lagen från de bästa ligorna? Kvaliteten är bara något sämre, dynamiken bara något annorlunda. Men visar man en match mellan två lag som är väldigt mycket sämre uppstår en helt annan dynamik, en dynamik som gör att man blir nyfiken, där på något sätt allt kan hända eftersom varje bolltouch är osäker, varje hemåtpass en potentiell fara, varje dribbling ett mysterium. Dessutom är matcherna kortare och planenrna mindre i korpen, så det skulle också vara en sund motvikt till de långa matcherna på de stora planerna, den kontexten som man vanligtvis älskar, men ibland kan behöva komma bort ifrån.
Igår när jag började skriva detta visade Viaplay matchen Béziers-Metz, en match från den andra divisionen i Frankrike, och jag kom aldrig riktigt fram till syftet med att sända den matchen. Men en Korpenmatch? Det hade lockat publik tror jag. Därför hoppas jag att Viaplay tänker om: att de börjar inse värdet i högt och lågt, och att de tänker ”vi borde kanske både ha fotbollens motsvarighet av Rollo May och Geordie Shore i vår tablå”. Tills dess får jag helt enkelt traska iväg till Zinken, med en kaffe och kompis, och njuta av de överraskande situationerna som uppstår när ett gäng tonåringar ställs mot ett buffligt gubbgäng, innan jag senare tar mig till tv-soffan för att lyssna på Champions League-hymnen, som med sina pampiga toner vill meddela mig att jag nu är på väg in till en annan upplevelse i periferins magi.
På samma sätt har jag oftast gillat två sorters av fotboll: att det liksom antingen ska vara en riktigt kvalitativ fotboll, som kvällens Champions League match mellan Liverpool-PSG, eller Korpenfotboll, för i dessa världar är min framtid och dåtid oväsentlig, mina sinnen är på helspänn och jag är fullt närvarande. För jag vill se när Firmino klackframspelar Mohamed Salah, men jag älskar även att bevittna när min något brunkiga kompis Gustaf lite otåligt försöker löpa med en boll som inte riktigt vill vara med honom på Zinkensdamm IP. De båda scenarierna, i sin poetiska kontrast, kommer med nästan samma hastighet fram till mitt hjärta.
Därför tänker jag mig att det förutom elitfotboll även hade varit intressant att sända Korpfotboll på tv: att Viaplay istället för att satsa på de något mediokra förstaligorna i Danmark och Holland, kanske köper in en korpserie som skulle ge en annan tv-upplevelse, en som jag tror skulle stimulera fler än en match mellan AC Horsens och Randers FC, två halvbra lag i den danska högsta ligan.
För jag försöker fundera hur intressant det egentligen är att se en match mellan två lag som bara är något sämre än lagen från de bästa ligorna? Kvaliteten är bara något sämre, dynamiken bara något annorlunda. Men visar man en match mellan två lag som är väldigt mycket sämre uppstår en helt annan dynamik, en dynamik som gör att man blir nyfiken, där på något sätt allt kan hända eftersom varje bolltouch är osäker, varje hemåtpass en potentiell fara, varje dribbling ett mysterium. Dessutom är matcherna kortare och planenrna mindre i korpen, så det skulle också vara en sund motvikt till de långa matcherna på de stora planerna, den kontexten som man vanligtvis älskar, men ibland kan behöva komma bort ifrån.
Igår när jag började skriva detta visade Viaplay matchen Béziers-Metz, en match från den andra divisionen i Frankrike, och jag kom aldrig riktigt fram till syftet med att sända den matchen. Men en Korpenmatch? Det hade lockat publik tror jag. Därför hoppas jag att Viaplay tänker om: att de börjar inse värdet i högt och lågt, och att de tänker ”vi borde kanske både ha fotbollens motsvarighet av Rollo May och Geordie Shore i vår tablå”. Tills dess får jag helt enkelt traska iväg till Zinken, med en kaffe och kompis, och njuta av de överraskande situationerna som uppstår när ett gäng tonåringar ställs mot ett buffligt gubbgäng, innan jag senare tar mig till tv-soffan för att lyssna på Champions League-hymnen, som med sina pampiga toner vill meddela mig att jag nu är på väg in till en annan upplevelse i periferins magi.
