MLS
2010-11-13 15:59
Vem blir 2011 års Chris Wondolowski?
Under den här säsongen har San Jose Earthquakes anfallare Chris Wondolowski gått från att vara en medelmåttig MLS-forward till skyttekung. Vi tar en titt på vilka spelare som kan tänkas göra samma resa under nästa säsong.
Johan Dykhoff
Dominic Oduro, Houston Dynamo
Den 25-årige ghananen Oduro gjorde i år sin femte MLS-säsong. Han spelade först tre säsonger för Dallas, sedan ett kort gästspel i New York Red Bulls innan han i maj förra året tradades till Houston. På collegenivå spelade Oduro för Virginia Commonwealth University, för vilka han gjorde arton mål och fem assists på 41 matcher. Oduro har de fysiska attributen som krävs för att bli en anfallare på riktigt hög nivå. Hans snabbhet är bland det sjukaste man sett, inte bara i MLS utan i hela världen. Det som sätter käppar i hjulet för Oduro är hans ineffektivitet som även den ligger på en sjuk nivå. Jämför man andelen avlossade skott som går i mål för Oduro med de spelare som hamnade i topp i skytteligan så ser man att Oduro behöver ungefär åtta skott för att göra ett mål, medan de bästa målskyttarna i grundserien (Chris Wondolowski, Edson Buddle och Dwayne De Rosario) bara behöver mellan tre och fem. Detta är förstås den starkast bidragande orsaken till att Oduros facit i MLS hittills ligger på rätt beskedliga femton mål på 113 matcher.
Cam Weaver, Houston Dynamo
27-årige Weaver gjorde sin MLS-debut så sent som förra året, då spelandes för San Jose. Han tradades till Houston efter halva säsongen, faktiskt i utbyte mot ingen mindre än Chris Wondolowski. Totalt har han gjort sju mål på 32 MLS-matcher. Innan han gick till San Jose spelade Weaver två säsonger i Norge för FK Haugesund, då i näst högsta divisionen. Han gjorde 21 mål på 51 matcher för det sydvästnorska laget. Innan flytten till Norge spelade han en säsong för Seattle Sounders, som då var hemmahörande i USL First Division. Detta var alltså 2006 och Weaver hade en mycket framgångsrik säsong med arton mål på 27 matcher, vilket gav honom delad vinst i skytteligan med ingen mindre än Romário som den säsongen spelade för Miami FC. På collegenivå gjorde Weaver två säsonger för Seattle University och gjorde där sjutton mål och sju assists på 41 matcher. Liksom den nyss nämnde lagkamraten Dominic Oduro har Weaver mycket bra fysiska förutsättningar för att lyckas, dock på motsatt sätt. Weaver är 1,93 lång och har sina främsta sidor i huvudspelet och sin styrka i kroppen. Just hans spelstil ligger nog honom tyvärr lite i fatet eftersom Houstons givne förstaforward Brian Ching är precis samma typ av spelare och att bara ha stora, starka och långsamma anfallare på planen funkar nog inte riktigt. Därför tror jag att Weaver måste byta klubb för att få mer regelbunden speltid och kunna göra riktigt mycket mål. Det är inte osannolikt att Houston låter bli att skydda honom i den kommande expansionsdraften och att antingen Portland eller Vancouver då väljer att plocka honom.
Jason Garey, Columbus Crew
Garey fick 2005 utmärkelsen Hermann Trophy, priset för årets bästa collegespelare i USA. Detta fick han tack vare en makalös säsong där han gjorde 22 mål och sju assists på 25 matcher för University of Maryland. Totalt gjorde Garey 60 mål och 20 assists på 98 matcher under sina collegeår och han anses vara en av de bästa, kanske rentutav den bästa, spelaren i University of Marylands historia. Han draftades som nummer tre totalt i MLS SuperDraft 2006 av Columbus Crew och där spelar han än idag. Han har dock, borträknat sitt första år, varit långt ifrån ordinarie för Columbus och har på 83 matcher gjort femton mål. Garey, som i år fyllde 26, har ju dock visat att han har målkänsla och om han bara får starta fler matcher skulle han kanske kunna göra lite fler mål. Likt tidigare nämnde Weaver tror jag att Garey inte kommer att skyddas i expansionsdraften så Portland och Vancouver kommer att kunna plocka honom. Jag tror dock inte att det är speciellt sannolikt att de gör det, utan Garey får försöka hitta målformen i Columbus, eller om han tradas till något annat lag.
O’Brian White, Toronto FC
Jamaicanske O’Brian White draftades av Toronto som nummer fyra totalt i förra årets draft, detta trots att han då var knäskadad och inte var tillgänglig för spel förrän till sommaren. När han väl var skadefri blev det nio matcher och två mål för White. I år har White inte varit ordinarie och på de 24 matcher han medverkat i har det bara blivit två mål och fyra assists. Under collegeåren spelade White för University of Connecticut, eller ”UConn” som det lite ledigt brukar kallas. Där gjorde han 46 mål och 23 assists på 77 matcher och 2007 vann han Hermann Trophy. 25-årige White får likt Cam Weaver etiketten ”stor och stark” och borde kunna lyckas i en så fysiskt krävande liga som MLS.
Chad Barrett, Toronto FC
Jag vill minnas att jag vid något eller några tillfällen jämfört Chad Barrett med James Keene i Elfsborg och den jämförelsen håller jag fast vid. Båda jobbar stenhårt för sina respektive lag men gör inte sådär förskräckligt mycket mål. Barrett, som i år fyllde 25, kan faktiskt vara den spelare i MLS som främst utmärkt sig genom att bränna målchanser, till och med mer än Dominic Oduro. Naturligtvis ska Barrett hyllas för den enorma arbetsinsats han gör för Toronto när han spelar och det är otroligt nyttigt att ha såna spelare i laget. Men, hur många meter han än springer och hur många dueller han går in i så går det inte att snacka bort att han missar alldeles för många målchanser. Totalt har Barrett gjort 34 mål på 147 matcher i MLS. Han valdes av Chicago Fire som nummer tre totalt i draften 2005, detta efter två fina säsonger med University of California, Los Angeles (”UCLA”). Han stannade i Chicago fram till sommaren 2008 då han tradades till Toronto. Skulle Barrett höja sig ett par snäpp vad gäller avsluten så tror jag mycket väl att han skulle kunna utmana om skytteligatiteln, för han är riktigt bra på att komma till vassa lägen.
Maykel Galindo, Chivas USA
Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att kubanen Galindo inte är en speciellt bra spelare, som dessutom är skadad typ hela tiden. Likt Chad Barrett har Galindo svårt att förvalta sina målchanser och han tycks ha en förkärlek till att skjuta i första stolpens burgavel. Just därför vore det så jävla typiskt om Galindo nästa säsong får vara helt skadefri och gör en monstersäsong där han prickar in typ 25 kassar. Chivas valde att skydda honom i den senaste expansionsdraften så de måste ju helt klart se något i honom. Precis som ett par andra kubanska spelare i USA har 29-årige Galindo ett stökigt förflutet på så sätt att han under en landslagssamling med Kuba i USA valde att avvika från truppen i syfte att bosätta sig i USA och försöka bli professionell spelare, något han alltså lyckats med. Galindo har på 67 matcher gjort arton mål för Chivas.
Danny Mwanga, Philadelphia Union
Mwanga skiljer sig lite grann från övriga spelare här, på så sätt att han i år gjorde sin första säsong i MLS. Man kan heller inte i hans fall säga att han, likt Wondolowski, skulle ”komma från ingenstans” om han gick och vann skytteligan eftersom han har väldigt högt anseende i USA. Mwanga är bara nitton år gammal och var årets förstaval i draften. På 24 matcher gjorde han sju mål och fyra assists för Union och var nominerad till utmärkelsen ”Rookie of the Year”, som dock vanns av Andy Najar i D.C. United. Mwanga är född i Demokratiska Republiken Kongo och kom till USA först 2006. Han gjorde två säsonger för Oregon State University och på dessa blev det arton mål och två assists på 29 matcher. Hans främsta sida som fotbollsspelare är hans styrka, han är 1,88 lång och således en rejäl pjäs att tampas med för motståndarbackarna.
Den 25-årige ghananen Oduro gjorde i år sin femte MLS-säsong. Han spelade först tre säsonger för Dallas, sedan ett kort gästspel i New York Red Bulls innan han i maj förra året tradades till Houston. På collegenivå spelade Oduro för Virginia Commonwealth University, för vilka han gjorde arton mål och fem assists på 41 matcher. Oduro har de fysiska attributen som krävs för att bli en anfallare på riktigt hög nivå. Hans snabbhet är bland det sjukaste man sett, inte bara i MLS utan i hela världen. Det som sätter käppar i hjulet för Oduro är hans ineffektivitet som även den ligger på en sjuk nivå. Jämför man andelen avlossade skott som går i mål för Oduro med de spelare som hamnade i topp i skytteligan så ser man att Oduro behöver ungefär åtta skott för att göra ett mål, medan de bästa målskyttarna i grundserien (Chris Wondolowski, Edson Buddle och Dwayne De Rosario) bara behöver mellan tre och fem. Detta är förstås den starkast bidragande orsaken till att Oduros facit i MLS hittills ligger på rätt beskedliga femton mål på 113 matcher.
Cam Weaver, Houston Dynamo
27-årige Weaver gjorde sin MLS-debut så sent som förra året, då spelandes för San Jose. Han tradades till Houston efter halva säsongen, faktiskt i utbyte mot ingen mindre än Chris Wondolowski. Totalt har han gjort sju mål på 32 MLS-matcher. Innan han gick till San Jose spelade Weaver två säsonger i Norge för FK Haugesund, då i näst högsta divisionen. Han gjorde 21 mål på 51 matcher för det sydvästnorska laget. Innan flytten till Norge spelade han en säsong för Seattle Sounders, som då var hemmahörande i USL First Division. Detta var alltså 2006 och Weaver hade en mycket framgångsrik säsong med arton mål på 27 matcher, vilket gav honom delad vinst i skytteligan med ingen mindre än Romário som den säsongen spelade för Miami FC. På collegenivå gjorde Weaver två säsonger för Seattle University och gjorde där sjutton mål och sju assists på 41 matcher. Liksom den nyss nämnde lagkamraten Dominic Oduro har Weaver mycket bra fysiska förutsättningar för att lyckas, dock på motsatt sätt. Weaver är 1,93 lång och har sina främsta sidor i huvudspelet och sin styrka i kroppen. Just hans spelstil ligger nog honom tyvärr lite i fatet eftersom Houstons givne förstaforward Brian Ching är precis samma typ av spelare och att bara ha stora, starka och långsamma anfallare på planen funkar nog inte riktigt. Därför tror jag att Weaver måste byta klubb för att få mer regelbunden speltid och kunna göra riktigt mycket mål. Det är inte osannolikt att Houston låter bli att skydda honom i den kommande expansionsdraften och att antingen Portland eller Vancouver då väljer att plocka honom.
Jason Garey, Columbus Crew
Garey fick 2005 utmärkelsen Hermann Trophy, priset för årets bästa collegespelare i USA. Detta fick han tack vare en makalös säsong där han gjorde 22 mål och sju assists på 25 matcher för University of Maryland. Totalt gjorde Garey 60 mål och 20 assists på 98 matcher under sina collegeår och han anses vara en av de bästa, kanske rentutav den bästa, spelaren i University of Marylands historia. Han draftades som nummer tre totalt i MLS SuperDraft 2006 av Columbus Crew och där spelar han än idag. Han har dock, borträknat sitt första år, varit långt ifrån ordinarie för Columbus och har på 83 matcher gjort femton mål. Garey, som i år fyllde 26, har ju dock visat att han har målkänsla och om han bara får starta fler matcher skulle han kanske kunna göra lite fler mål. Likt tidigare nämnde Weaver tror jag att Garey inte kommer att skyddas i expansionsdraften så Portland och Vancouver kommer att kunna plocka honom. Jag tror dock inte att det är speciellt sannolikt att de gör det, utan Garey får försöka hitta målformen i Columbus, eller om han tradas till något annat lag.
O’Brian White, Toronto FC
Jamaicanske O’Brian White draftades av Toronto som nummer fyra totalt i förra årets draft, detta trots att han då var knäskadad och inte var tillgänglig för spel förrän till sommaren. När han väl var skadefri blev det nio matcher och två mål för White. I år har White inte varit ordinarie och på de 24 matcher han medverkat i har det bara blivit två mål och fyra assists. Under collegeåren spelade White för University of Connecticut, eller ”UConn” som det lite ledigt brukar kallas. Där gjorde han 46 mål och 23 assists på 77 matcher och 2007 vann han Hermann Trophy. 25-årige White får likt Cam Weaver etiketten ”stor och stark” och borde kunna lyckas i en så fysiskt krävande liga som MLS.
Chad Barrett, Toronto FC
Jag vill minnas att jag vid något eller några tillfällen jämfört Chad Barrett med James Keene i Elfsborg och den jämförelsen håller jag fast vid. Båda jobbar stenhårt för sina respektive lag men gör inte sådär förskräckligt mycket mål. Barrett, som i år fyllde 25, kan faktiskt vara den spelare i MLS som främst utmärkt sig genom att bränna målchanser, till och med mer än Dominic Oduro. Naturligtvis ska Barrett hyllas för den enorma arbetsinsats han gör för Toronto när han spelar och det är otroligt nyttigt att ha såna spelare i laget. Men, hur många meter han än springer och hur många dueller han går in i så går det inte att snacka bort att han missar alldeles för många målchanser. Totalt har Barrett gjort 34 mål på 147 matcher i MLS. Han valdes av Chicago Fire som nummer tre totalt i draften 2005, detta efter två fina säsonger med University of California, Los Angeles (”UCLA”). Han stannade i Chicago fram till sommaren 2008 då han tradades till Toronto. Skulle Barrett höja sig ett par snäpp vad gäller avsluten så tror jag mycket väl att han skulle kunna utmana om skytteligatiteln, för han är riktigt bra på att komma till vassa lägen.
Maykel Galindo, Chivas USA
Efter mycket om och men har jag bestämt mig för att kubanen Galindo inte är en speciellt bra spelare, som dessutom är skadad typ hela tiden. Likt Chad Barrett har Galindo svårt att förvalta sina målchanser och han tycks ha en förkärlek till att skjuta i första stolpens burgavel. Just därför vore det så jävla typiskt om Galindo nästa säsong får vara helt skadefri och gör en monstersäsong där han prickar in typ 25 kassar. Chivas valde att skydda honom i den senaste expansionsdraften så de måste ju helt klart se något i honom. Precis som ett par andra kubanska spelare i USA har 29-årige Galindo ett stökigt förflutet på så sätt att han under en landslagssamling med Kuba i USA valde att avvika från truppen i syfte att bosätta sig i USA och försöka bli professionell spelare, något han alltså lyckats med. Galindo har på 67 matcher gjort arton mål för Chivas.
Danny Mwanga, Philadelphia Union
Mwanga skiljer sig lite grann från övriga spelare här, på så sätt att han i år gjorde sin första säsong i MLS. Man kan heller inte i hans fall säga att han, likt Wondolowski, skulle ”komma från ingenstans” om han gick och vann skytteligan eftersom han har väldigt högt anseende i USA. Mwanga är bara nitton år gammal och var årets förstaval i draften. På 24 matcher gjorde han sju mål och fyra assists för Union och var nominerad till utmärkelsen ”Rookie of the Year”, som dock vanns av Andy Najar i D.C. United. Mwanga är född i Demokratiska Republiken Kongo och kom till USA först 2006. Han gjorde två säsonger för Oregon State University och på dessa blev det arton mål och två assists på 29 matcher. Hans främsta sida som fotbollsspelare är hans styrka, han är 1,88 lång och således en rejäl pjäs att tampas med för motståndarbackarna.
