Jag har aldrig varit i Wiesbaden. Jag känner till staden väl, då jag många morgontimmar, tittandes på Tv, såg ZDF morgenstudio sändas från just Wiesbaden. Staden ligger längs Rhein och vet verkar som att man gav Mainz det mesta och sedan lät Wiesbaden få administration och myndigheter.Medan proffsen spelade på andra sidan floden, så åkte VfB Stuttgart II till staden under lördagen för att möta SV Wehen-Wiesbaden. Ett starkt hemmalag som kom med sex raka hemmasegrar och bland dem visade upp imponerande 6-1 på MSV Duisburg. Senaste matchen var det dock förlust mot Saarbrücken och utvisning på en spelare. Inför matchen hade tränare Scherning varnat för Willigs lag. Han sade att ”VfB II är som många andra Zweite Mannschaften. Det finns en iver, en ungdomlighet och enorm vilja att utvecklas. De är svårlösta dock för vi vet inte exakt vilka som kommer med tanke på att proffsen spelar samtidigt. Det gör dock att vi kan koncentrera oss på vårt eget spel”.
Just koncentrationen var dock inte på topp hos Nico Willigs gäng. De hade svårt med positionerna och hängde inte med när hemmalaget bytte kant ideligen. Luxemburg-svenske Ryan Johansson kom loss på kanten, revs ned och turk-tyske Gözusirin slog in frisparken via stolpen. Otagbart. Strax efter sattes Moritz Floho helt fri, då mittförsvaret sov och det stod två noll efter tjugo minuter. Skalmans mat-och sovklocka stod på ”sov”.
Men Willigs lag vaknade till. Darwich vred en boll strax utanför stolpen och Alexander Groiss träffade ribban från nära håll. Visst uppvaknande likt filmen ”Uppvaknanden” , som också följdes av ett mål i början av andra genom Nankishi. Sedan föll man tillbaka, drog på sig ett rött kort och lät hemmalaget ta sin sjunde raka hemmaseger i ett soligt Wiesbaden.
