England
2019-01-17 18:00
Vi synar Premier League: "Lever alltid med historien som måttstock"
Det gamla storlaget Everton gjorde en mustig satsning i somras och tog in många meriterade spelare. Men drygt halvvägs in i säsongen har det sett väldigt knackigt ut för klubben, vars fans alltid använder historien som måttstock.
Henrik Örtenvik
Vi tar ett snack med Per Malmqvist Stolt som "The Toffees" brokiga säsongsinledning och frågar oss hur långt tålamodet egenligen är hos en klubb som längtar tillbaka till den gamla storhetstiden.
Ni tippades sjua av Premier League-redaktionerna. Drygt halvvägs in så ligger ni på en tiondeplats och är en seger från denna sjundeplats. Hur har denna första halva av säsongen varit?
- Förhoppningen är två steg framåt och ett steg bakåt och att det fortsätter så under en säsong där vi måste återställa någon form av riktning som överensstämmer med klubben och fansens långsiktiga mål. Men det är svårt att i dagsläget veta om vi verkligen tar oss framåt. En tiondeplats är för dåligt, det har man klargjort från ägarhåll samtidigt som det handlar om en uppbyggnadssäsong och det är – som du konstaterar – inte långt till sjundeplatsen och bättre än så är vi nog inte just nu.
Lucas Digne är säsongens stora utropstecken.
Everton spenderade friskt under sommaren och tog dessutom in Marco Silva som tränare. Hur har nyförvärven skött sig?
– Bra, får man ändå säga. Dessutom känns det som om de med tiden kan bli riktigt vassa. Andre Gomes är en klasspelare som är precis det vi sökt på mitten. Han mattades lite under den intensiva decembermånaden, men såg riktigt taggad ut senast och kommer nog fortsätta att vara en viktig kugge säsongen ut och förhoppningsvis även kommande säsong om vi lyckas skriva kontrakt med honom. Lucas Digne är kanske det stora utropstecknet. Har gjort vänstersidan till sin. Bernard behöver tid, men växer undan för undan in och Silva verkar ha tålamodet som lär göra brASSEn till ett utropstecken. Även Richarlison får ses som en succévärvning, även om han började bättre och har mattats lite, men han ger alltid järnet och spelar på en otacksam position där han stångas ensam längst fram. I frånvaro av en riktigt bra centerforward är Richarlison det bästa alternativet, även om han passar bättre ute på kanten.
- Kurt Zouma har också gjort en klart godkänd säsong hittills och det känns som vi har ett sparkapital i Yerry Mina som anlände skadad och har matchas in försiktigt med blandade resultat. Han visar dock på en vilja till ledarskap och dessutom kan han bli den som faktiskt sätter dit bollar som kommer från fasta situationer av Digne och Sigurdsson. Problemet är väl bara att både Michael Keane och Kurt Zouma också spelat rätt bra och trebackslinje har (som så många gånger tidigare det testats av Everton) inte riktigt funkat.
Marco Silva kommer att få tid på sig, tror Per Malmqvist Stolt.
Många fans hade förhoppningar om något bättre än det här, med tanke på de pengar som spenderades. Men det kan väl inte heller vara så himla enkelt för Silva att spela ihop en startelva som består av hälften nya spelare som aldrig spelat ihop förut. Hur långt tålamod har du med detta lagbygge?
– Han får hela säsongen på sig och även lite till. Utan problem, så länge vi inte börjar sladda nedåt i tabellen. Tror den inställningen inte bara gäller mig, utan de flesta fansen. Nu har vi valt Marco Silva som den som ska genomföra det långsiktiga bygget av Everton. Ser man tillbaka på vår historia har Evertons mest framgångsrika lagbyggen alltid tagit några år på sig innan framgångarna, med lite hack på vägen. Och om jag inte minns fel, så handlar det ofta om två till tre säsonger innan en ny manager har ett bygge som kan börja utmana (om man undantar Chelsea, där managers under senare decennier lyckats prestera direkt) och sedan bör det väl komma någon pokal eller åtminstone Champions League-plats för att bygget ska kunna ta nästa steg och inte pysa ut.
Transferfönstret innebär att rykten florerar dagligen. Jag läste nyss att Cedric ryktas vara på väg till er. Skulle han fylla ett behov i ert lagbygge?
– Kanske, men jag tror att man i förstone siktar på att minska truppen. Det finns en rad spelare som vet att de inte har någon framtid under Silvas ledning och innan någon ny kommer in, krävs det nog att någon lämnar.
Tosun får inte mycket förtroende av Marco Silva.
Något annat du önskar hända? Ni sitter ju på två dyra anfallare i Niasse och Tosun som inte får spela särskilt mycket hos er?
- Niasse är definitivt till salu och sannolikt även Tosun som inte riktigt verkar ha Silvas förtroende. Det finns en liten kärleksrelation mellan Everton-fansen och Niasse, då alla inser att han egentligen är för dålig för att spela center i en klubb som har ambitioner på Evertons nivå. Samtidigt har han en förmåga att göra mål när han väl får några minuter. Dock kan man ju undra hur Roberto Martinez scouter tänkte när de pungade ut så pass stora pengar för Niasse.
- Tosun får allt mindre speltid och är väl inte den som ska kunna hålla en linje som ensam center, men han ger alltid allt och vill väldigt mycket. Men just centerpositionen är krävande och där har vi inte spelare på den nivå som krävs. Dominic Calvert-lewin kan ju vara en herre för framtiden, men steget från att vara en av Englands mest lovande i sin generation till att prestera som center i Premier League i match efter match, är oerhört stor och kräver tålamod om det ska ha någon liten förutsättning att lyckas.
Avslutningsvis: när detta skrivs är det 16 omgångar kvar tills ni kan summera säsongen. Vad vill du se av lagbygget fram tills dess?
– Det centrala är att vi får ett stabilt lagbygge där vi fortsätter spela Silvas typ av fotboll samt inte släpper in mål på samma enkla sätt som vi gjort under de senaste säsongerna och att Goodison åter blir vårt fort. Det är ganska surt där nu sedan några år tillbaka. Publiken går ju visserligen på match som de alltid har gjort, då det inte är något fel på publiksiffrorna, men sedan sitter man där och tjurar. Lite klassiskt för Everton, där det är en kräsen publik som kan skapa ett tryck utan dess like, men det krävs att de gillar vad de ser, annars surnar de till. Det är lite grann som en evig ”gubbhylla” där det alltid var bättre förr (gäller på något märkligt vis även de yngre generationer som tycks ha matats med Evertons historia via navelsträngen), tills dess att någon sätter in en benhård tackling och spelarna visar vilja samt att man åtminstone kan se ett frö till passningsspel från The Holy Trinitys dagar, det vill säga mittfältstrion Howard Kendall, Alan Ball och Colin Harvey, som sades kunna finna varandra i sömnen när de spelade hem ligan åt Everton 1969/70 och gör att inga mittfält någonsin har en chans att få fansens oreflekterade beundran, förutom mittfältet från storhetstiden på 1980-talet med Trevor Steven, Paul Bracewell, Peter Reid och Kevin Sheedy.
- Och då ska vi inte tala om jämförelsen med gamla centerforwards… Ja, ni vet från Dixie Dean och framåt. Goodison Park lever alltid med historien som måttstock och kan vara det suraste stället av alla, men också det mest underbara. Det råder sällan några mellanlägen och Silva måste få fart på publikens passion. Dessutom väntar sig nog många fokus på FA-cupen. Att få lyfta pokalen på Wembley vore ju inte fel, då blir en mittenplacering i ligan lätt att leva med.
Ni tippades sjua av Premier League-redaktionerna. Drygt halvvägs in så ligger ni på en tiondeplats och är en seger från denna sjundeplats. Hur har denna första halva av säsongen varit?
- Förhoppningen är två steg framåt och ett steg bakåt och att det fortsätter så under en säsong där vi måste återställa någon form av riktning som överensstämmer med klubben och fansens långsiktiga mål. Men det är svårt att i dagsläget veta om vi verkligen tar oss framåt. En tiondeplats är för dåligt, det har man klargjort från ägarhåll samtidigt som det handlar om en uppbyggnadssäsong och det är – som du konstaterar – inte långt till sjundeplatsen och bättre än så är vi nog inte just nu.
Lucas Digne är säsongens stora utropstecken.
Everton spenderade friskt under sommaren och tog dessutom in Marco Silva som tränare. Hur har nyförvärven skött sig?
– Bra, får man ändå säga. Dessutom känns det som om de med tiden kan bli riktigt vassa. Andre Gomes är en klasspelare som är precis det vi sökt på mitten. Han mattades lite under den intensiva decembermånaden, men såg riktigt taggad ut senast och kommer nog fortsätta att vara en viktig kugge säsongen ut och förhoppningsvis även kommande säsong om vi lyckas skriva kontrakt med honom. Lucas Digne är kanske det stora utropstecknet. Har gjort vänstersidan till sin. Bernard behöver tid, men växer undan för undan in och Silva verkar ha tålamodet som lär göra brASSEn till ett utropstecken. Även Richarlison får ses som en succévärvning, även om han började bättre och har mattats lite, men han ger alltid järnet och spelar på en otacksam position där han stångas ensam längst fram. I frånvaro av en riktigt bra centerforward är Richarlison det bästa alternativet, även om han passar bättre ute på kanten.
- Kurt Zouma har också gjort en klart godkänd säsong hittills och det känns som vi har ett sparkapital i Yerry Mina som anlände skadad och har matchas in försiktigt med blandade resultat. Han visar dock på en vilja till ledarskap och dessutom kan han bli den som faktiskt sätter dit bollar som kommer från fasta situationer av Digne och Sigurdsson. Problemet är väl bara att både Michael Keane och Kurt Zouma också spelat rätt bra och trebackslinje har (som så många gånger tidigare det testats av Everton) inte riktigt funkat.
Marco Silva kommer att få tid på sig, tror Per Malmqvist Stolt.
Många fans hade förhoppningar om något bättre än det här, med tanke på de pengar som spenderades. Men det kan väl inte heller vara så himla enkelt för Silva att spela ihop en startelva som består av hälften nya spelare som aldrig spelat ihop förut. Hur långt tålamod har du med detta lagbygge?
– Han får hela säsongen på sig och även lite till. Utan problem, så länge vi inte börjar sladda nedåt i tabellen. Tror den inställningen inte bara gäller mig, utan de flesta fansen. Nu har vi valt Marco Silva som den som ska genomföra det långsiktiga bygget av Everton. Ser man tillbaka på vår historia har Evertons mest framgångsrika lagbyggen alltid tagit några år på sig innan framgångarna, med lite hack på vägen. Och om jag inte minns fel, så handlar det ofta om två till tre säsonger innan en ny manager har ett bygge som kan börja utmana (om man undantar Chelsea, där managers under senare decennier lyckats prestera direkt) och sedan bör det väl komma någon pokal eller åtminstone Champions League-plats för att bygget ska kunna ta nästa steg och inte pysa ut.
Transferfönstret innebär att rykten florerar dagligen. Jag läste nyss att Cedric ryktas vara på väg till er. Skulle han fylla ett behov i ert lagbygge?
– Kanske, men jag tror att man i förstone siktar på att minska truppen. Det finns en rad spelare som vet att de inte har någon framtid under Silvas ledning och innan någon ny kommer in, krävs det nog att någon lämnar.
Tosun får inte mycket förtroende av Marco Silva.
Något annat du önskar hända? Ni sitter ju på två dyra anfallare i Niasse och Tosun som inte får spela särskilt mycket hos er?
- Niasse är definitivt till salu och sannolikt även Tosun som inte riktigt verkar ha Silvas förtroende. Det finns en liten kärleksrelation mellan Everton-fansen och Niasse, då alla inser att han egentligen är för dålig för att spela center i en klubb som har ambitioner på Evertons nivå. Samtidigt har han en förmåga att göra mål när han väl får några minuter. Dock kan man ju undra hur Roberto Martinez scouter tänkte när de pungade ut så pass stora pengar för Niasse.
- Tosun får allt mindre speltid och är väl inte den som ska kunna hålla en linje som ensam center, men han ger alltid allt och vill väldigt mycket. Men just centerpositionen är krävande och där har vi inte spelare på den nivå som krävs. Dominic Calvert-lewin kan ju vara en herre för framtiden, men steget från att vara en av Englands mest lovande i sin generation till att prestera som center i Premier League i match efter match, är oerhört stor och kräver tålamod om det ska ha någon liten förutsättning att lyckas.
Avslutningsvis: när detta skrivs är det 16 omgångar kvar tills ni kan summera säsongen. Vad vill du se av lagbygget fram tills dess?
– Det centrala är att vi får ett stabilt lagbygge där vi fortsätter spela Silvas typ av fotboll samt inte släpper in mål på samma enkla sätt som vi gjort under de senaste säsongerna och att Goodison åter blir vårt fort. Det är ganska surt där nu sedan några år tillbaka. Publiken går ju visserligen på match som de alltid har gjort, då det inte är något fel på publiksiffrorna, men sedan sitter man där och tjurar. Lite klassiskt för Everton, där det är en kräsen publik som kan skapa ett tryck utan dess like, men det krävs att de gillar vad de ser, annars surnar de till. Det är lite grann som en evig ”gubbhylla” där det alltid var bättre förr (gäller på något märkligt vis även de yngre generationer som tycks ha matats med Evertons historia via navelsträngen), tills dess att någon sätter in en benhård tackling och spelarna visar vilja samt att man åtminstone kan se ett frö till passningsspel från The Holy Trinitys dagar, det vill säga mittfältstrion Howard Kendall, Alan Ball och Colin Harvey, som sades kunna finna varandra i sömnen när de spelade hem ligan åt Everton 1969/70 och gör att inga mittfält någonsin har en chans att få fansens oreflekterade beundran, förutom mittfältet från storhetstiden på 1980-talet med Trevor Steven, Paul Bracewell, Peter Reid och Kevin Sheedy.
- Och då ska vi inte tala om jämförelsen med gamla centerforwards… Ja, ni vet från Dixie Dean och framåt. Goodison Park lever alltid med historien som måttstock och kan vara det suraste stället av alla, men också det mest underbara. Det råder sällan några mellanlägen och Silva måste få fart på publikens passion. Dessutom väntar sig nog många fokus på FA-cupen. Att få lyfta pokalen på Wembley vore ju inte fel, då blir en mittenplacering i ligan lätt att leva med.
