England
2020-01-09 17:12
Vi synar Premier League: "Som att leva tillsammans med en manipulativ psykopat!"
Idag granskar vi den forne, om man får skriva så, storklubben Everton vars fans desperat längtar tillbaka till det klubben en gång var. Kanske är Carlo Ancelotti ett steg på rätt väg?
Henrik Örtenvik
4 kommentarer
Inför säsongen kände sig Per Malmqvist Stolt positiv och menade att nu hade klubben någonting på gång. Den gamla storklubben skulle äntligen börja slåss på allvar och ta sig in i topp sex, kanske lite högre? Halvvägs in i säsongen är tränaren Marco Silva sparkad och Everton är lika nära bottenstrid som topp sex. Vi snackar med Per och ser om han reviderar sina drömmar.
Marco Silva har nu varit i tre engelska klubbar på knappt tre år.
Vad är din syn på Marco Silva efter halva säsongen? Många menar att det nu är bevisat att han är en bluff som inte klarar sig på den här nivån.
- Det är numera lite av en tradition att jag reviderar mina drömmar strax efter nyår, då vi är ute ur cuperna och famlar oss fram i ligaspelet. Sedan byter vi manager eller något annat som gör att vi får fart på verksamheten mot slutet av säsongen, då vi egentligen inte har så mycket att spela för, vilket ger falska förhoppningar om att det äntligen ska vända för Everton.
Den där vändningen då vi åter blir ett lag att räkna med när pokalerna ska delas ut. En vändning - eller dröm - som jag närt mycket länge.... Jag minns när vi vann FA-cupen 1995 och jag tänkte inte: “Wow! Vi vann cupen!”, utan “Äntligen är vi på väg tillbaka.” Sedan dess har Everton inte vunnit ett skit i A-lagssammanhang för herrar under den längsta pokaltorkan i klubbens låååånga historia. Vi var ju trots allt med och bildade ligan 1888, har flest säsonger av alla i högsta serien, aldrig sämre än trea i maratontabellen (åtminstone från någonstans kring 1894-96 och framåt) och pokaler har trillat in med jämna mellanrum fram till 1995.
Jag vill därmed inte döma ut Marco Silva helt och hållet som en bluff, men det är ju ställt bortom allt tvivel att han inte klarade uppgiften att ta Everton tillbaka på rätt väg. Å andra sidan börjar jag bli rätt tveksam till om någon klarar den uppgiften.
Theo Walcott står på noll mål hittills den här säsongen och är en av många överbetalda spelare i Everton.
Dock kan man ju undra över era nyförvärv och den roll han hade i dem? Jag menar: ni har värvat rätt många rejects från klubbarna över er som Walcott, Iwobi, Schneiderlein, samt satsat mycket pengar på andra spelare som inte funkat. Är det bara Silvas fel?
- Nyförvärven är ju en blandning av långsiktig scouting av Steve Walsh och senare Marcel Brands. Två herrar som ska vara genier på sitt område och se det andra inte riktigt ser. Nu låter jag kanske lite raljant, men än så länge har deras genidrag mest kostat ofantliga summor i form av spelare som inte lyckas få fram den där kombinationen av klass och passion som krävs av Everton-publiken. Men jag kan förstå logiken i Moshiris satsning på dessa herrar då det är extremt tufft att ta sig in för att kämpa om Champions League-platser. Det gäller att handla smart och acceptera överpriser i vissa lägen.
Just Walcott och Iwobi är bra exempel på där man nog gick lite fel. Walcott var en typisk Sam Allardyce-spelare med sin snabbhet på kanten och köptes i ett pressat läge under januarifönstret. Iwobi köptes i sista stund efter att affären med Zaha gick i stöpet och man ville ha ytterligare en offensiv kraft. Egentligen ett onödigt köp. Kanske ett tecken på att Moshiri erbjuder för stora resurser? Schneiderlein var också en spelare som var tillgänglig med ett förflutet som ändå pekade på att det fanns ett stort spel i honom - särskilt eftersom dåvarande managern Ronald Koeman tränade honom när han var som bäst i Southampton - och så chansade man.
Stortalangen Moise Kean har inte visat någonting av värde än i Everton.
Vad är din syn på era nyförvärv hittills? För Moise Kean kanske Ancelotti var avgörande för hans framtid i klubben?
- Ja, vad ska man säga. Hade nyförvärven varit något att ha, så hade det inte gått som det gått. Finns väl potential här och där, men inget som slår igenom på ett för laget positivt sätt.
Kean har inte visat något, egentligen, men det är också en spelare som behöver tid och förtroende, vilket man aldrig får i en Premier League-klubb utan självförtroende i spelartruppen.
Duncan Ferguson gjöt liv i klubben under sin tid som tillförordnad tränare.
Vem har varit säsongens mest positiva och negativa överraskning hittills?
- Negativa: att de under Marco Silva skulle vara så förbannat passionslösa och så spiken i kistan med den oförlåtliga förlusten i FA-cupen mot Liverpools juniorlag. Vårt U23-lag skulle gjort det bra mycket bättre!
Positiva: Att Duncan Ferguson fick oss att under några matcher känna hur det ska kännas att vara Everton-supporter. Passionen vi glömt att klubben och vi har levt på i ljusare tider. Litet plus även till Dominic Calvert-lewin som jag ändå tycker har något.
Carlo Ancelotti har en diger uppgift framför sig.
När drygt halva säsongen pASSErat så har ändå Duncan Ferguson gjutit lite mod in i föreningen, Carlo Ancelotti tagit över och bilder kablats ut om det arenaprojekt som snart blir verklighet. Mitt i all tabellmisär så kanske det ändå känns lite positivt, även om en FA-cupförlust mot Liverpools C-lag inte direkt var något som stärkte humöret bland fansen?
- Arenaprojektet har vi vetat sedan länge och ingår i den större planen som av de flesta fans välkomnas. Tabellmisären är inte heller så farlig. Skulle tro att vi ändå hamnar på plats 7-10 innan säsongen är över, vilket i så fall markerar status quo.
Det värsta är vår återkommande oförmåga att prestera i matcher som verkligen gäller något. Everton är ju en klubb som satsar på cupspelet, då en buckla är en efterlängtad present till en härdad supporterskara som behöver något som ger åtminstone en gnutta adrenalin i tillvaron. Men där misslyckas vi ju kapitalt, säsong efter säsong.
Förlusten mot Liverpool är bara pinsam. Kände direkt oro när jag såg laguppställningarna. “Jaja, nu kommer vi att bjuda den röda sidan på ännu en höjdpunkt i en allt längre lista av historiska förnedringar.”
Januari är över oss och samtidigt ett öppet transferfönster. Vad snurrar för rykten kring Everton och vad tror du Ancelotti vill göra för att styra upp Everton?
- Att det ska bytas spelare igen. Ännu en misslyckad våg av värvningar ska ut genom fönstret för att bytas mot spelare som den nye managern tror på. Ett oerhört dyrt tillvägagångssätt eftersom det numera inträffar var och varannan säsong.
Avslutningsvis: vad tror du om andra halvan av säsongen, både ur ett Evertonperspektiv och Premier League som helhet?
- Orkar inte fundera över Premier League som helhet just nu och för Evertons del gäller en match i taget, utan att man har några som helst förhoppningar.
Men… jag vet ju hur det brukar funka. På lördag stiger förväntningarna igen och man börjar leta efter små positiva tecken. En seger och kärleken spirar åter, bara för att man snart ska bli sviken igen i vad som är mitt överlägset mest destruktiva förhållande genom tiderna. Alla kategorier. Det är som att leva tillsammans med en manipulativ psykopat. Dock en oduglig sådan.
Marco Silva har nu varit i tre engelska klubbar på knappt tre år.
Vad är din syn på Marco Silva efter halva säsongen? Många menar att det nu är bevisat att han är en bluff som inte klarar sig på den här nivån.
- Det är numera lite av en tradition att jag reviderar mina drömmar strax efter nyår, då vi är ute ur cuperna och famlar oss fram i ligaspelet. Sedan byter vi manager eller något annat som gör att vi får fart på verksamheten mot slutet av säsongen, då vi egentligen inte har så mycket att spela för, vilket ger falska förhoppningar om att det äntligen ska vända för Everton.
Den där vändningen då vi åter blir ett lag att räkna med när pokalerna ska delas ut. En vändning - eller dröm - som jag närt mycket länge.... Jag minns när vi vann FA-cupen 1995 och jag tänkte inte: “Wow! Vi vann cupen!”, utan “Äntligen är vi på väg tillbaka.” Sedan dess har Everton inte vunnit ett skit i A-lagssammanhang för herrar under den längsta pokaltorkan i klubbens låååånga historia. Vi var ju trots allt med och bildade ligan 1888, har flest säsonger av alla i högsta serien, aldrig sämre än trea i maratontabellen (åtminstone från någonstans kring 1894-96 och framåt) och pokaler har trillat in med jämna mellanrum fram till 1995.
Jag vill därmed inte döma ut Marco Silva helt och hållet som en bluff, men det är ju ställt bortom allt tvivel att han inte klarade uppgiften att ta Everton tillbaka på rätt väg. Å andra sidan börjar jag bli rätt tveksam till om någon klarar den uppgiften.
Theo Walcott står på noll mål hittills den här säsongen och är en av många överbetalda spelare i Everton.
Dock kan man ju undra över era nyförvärv och den roll han hade i dem? Jag menar: ni har värvat rätt många rejects från klubbarna över er som Walcott, Iwobi, Schneiderlein, samt satsat mycket pengar på andra spelare som inte funkat. Är det bara Silvas fel?
- Nyförvärven är ju en blandning av långsiktig scouting av Steve Walsh och senare Marcel Brands. Två herrar som ska vara genier på sitt område och se det andra inte riktigt ser. Nu låter jag kanske lite raljant, men än så länge har deras genidrag mest kostat ofantliga summor i form av spelare som inte lyckas få fram den där kombinationen av klass och passion som krävs av Everton-publiken. Men jag kan förstå logiken i Moshiris satsning på dessa herrar då det är extremt tufft att ta sig in för att kämpa om Champions League-platser. Det gäller att handla smart och acceptera överpriser i vissa lägen.
Just Walcott och Iwobi är bra exempel på där man nog gick lite fel. Walcott var en typisk Sam Allardyce-spelare med sin snabbhet på kanten och köptes i ett pressat läge under januarifönstret. Iwobi köptes i sista stund efter att affären med Zaha gick i stöpet och man ville ha ytterligare en offensiv kraft. Egentligen ett onödigt köp. Kanske ett tecken på att Moshiri erbjuder för stora resurser? Schneiderlein var också en spelare som var tillgänglig med ett förflutet som ändå pekade på att det fanns ett stort spel i honom - särskilt eftersom dåvarande managern Ronald Koeman tränade honom när han var som bäst i Southampton - och så chansade man.
Stortalangen Moise Kean har inte visat någonting av värde än i Everton.
Vad är din syn på era nyförvärv hittills? För Moise Kean kanske Ancelotti var avgörande för hans framtid i klubben?
- Ja, vad ska man säga. Hade nyförvärven varit något att ha, så hade det inte gått som det gått. Finns väl potential här och där, men inget som slår igenom på ett för laget positivt sätt.
Kean har inte visat något, egentligen, men det är också en spelare som behöver tid och förtroende, vilket man aldrig får i en Premier League-klubb utan självförtroende i spelartruppen.
Duncan Ferguson gjöt liv i klubben under sin tid som tillförordnad tränare.
Vem har varit säsongens mest positiva och negativa överraskning hittills?
- Negativa: att de under Marco Silva skulle vara så förbannat passionslösa och så spiken i kistan med den oförlåtliga förlusten i FA-cupen mot Liverpools juniorlag. Vårt U23-lag skulle gjort det bra mycket bättre!
Positiva: Att Duncan Ferguson fick oss att under några matcher känna hur det ska kännas att vara Everton-supporter. Passionen vi glömt att klubben och vi har levt på i ljusare tider. Litet plus även till Dominic Calvert-lewin som jag ändå tycker har något.
Carlo Ancelotti har en diger uppgift framför sig.
När drygt halva säsongen pASSErat så har ändå Duncan Ferguson gjutit lite mod in i föreningen, Carlo Ancelotti tagit över och bilder kablats ut om det arenaprojekt som snart blir verklighet. Mitt i all tabellmisär så kanske det ändå känns lite positivt, även om en FA-cupförlust mot Liverpools C-lag inte direkt var något som stärkte humöret bland fansen?
- Arenaprojektet har vi vetat sedan länge och ingår i den större planen som av de flesta fans välkomnas. Tabellmisären är inte heller så farlig. Skulle tro att vi ändå hamnar på plats 7-10 innan säsongen är över, vilket i så fall markerar status quo.
Det värsta är vår återkommande oförmåga att prestera i matcher som verkligen gäller något. Everton är ju en klubb som satsar på cupspelet, då en buckla är en efterlängtad present till en härdad supporterskara som behöver något som ger åtminstone en gnutta adrenalin i tillvaron. Men där misslyckas vi ju kapitalt, säsong efter säsong.
Förlusten mot Liverpool är bara pinsam. Kände direkt oro när jag såg laguppställningarna. “Jaja, nu kommer vi att bjuda den röda sidan på ännu en höjdpunkt i en allt längre lista av historiska förnedringar.”
Januari är över oss och samtidigt ett öppet transferfönster. Vad snurrar för rykten kring Everton och vad tror du Ancelotti vill göra för att styra upp Everton?
- Att det ska bytas spelare igen. Ännu en misslyckad våg av värvningar ska ut genom fönstret för att bytas mot spelare som den nye managern tror på. Ett oerhört dyrt tillvägagångssätt eftersom det numera inträffar var och varannan säsong.
Avslutningsvis: vad tror du om andra halvan av säsongen, både ur ett Evertonperspektiv och Premier League som helhet?
- Orkar inte fundera över Premier League som helhet just nu och för Evertons del gäller en match i taget, utan att man har några som helst förhoppningar.
Men… jag vet ju hur det brukar funka. På lördag stiger förväntningarna igen och man börjar leta efter små positiva tecken. En seger och kärleken spirar åter, bara för att man snart ska bli sviken igen i vad som är mitt överlägset mest destruktiva förhållande genom tiderna. Alla kategorier. Det är som att leva tillsammans med en manipulativ psykopat. Dock en oduglig sådan.
