Förutom de långtidsskadade spelarna så har återigen Carroll blivit skadad och Nasri är tveksam till spel, framförallt den sistnämnde kan ställa till det lite i laguttagningen för Pellegrini. Desto gladare nyheter är då att Balbuena är tillbaka, det känns välbehövligt då defensiven varit fortsatt svajig, vilket inte minst tre insläppta mål mot Huddersfield vittnar om. Huruvida Balbuena anses matchtränad nog för att gå rakt in i startelvan är dock osäkert, men för egen del ser jag ingen anledning att vänta; matchträning kan man bara få på ett sätt och det är genom att spela. Före skadan var han och Diop riktigt bra tillsammans.

I övrigt bör inte startelvan skilja sig nämnvärt från den senaste segern, med undantaget att Chicharito sannolikt gjort sig förtjänt av att starta efter sina två matchavgörande mål.

Vad gästerna från den blå sidan av Liverpool beträffar så är de också med i jakten på topp-7. De har varit förhållandevis svajiga formmässigt under säsongen. Men de två senaste matcherna tyder på att de är på gång, vinster med 3-0 mot Cardiff och 2-0 mot Chelsea är klara tecken på det. Försvaret måste framförallt se upp med Richarlison och Sigurdsson som båda står på 12 mål (att jämföra med att vår bästa målskytt, Felipe Anderson, står på åtta fulträffar), flest assister har Lucas Digne med fyra (där är vår Snodgrass vassare med fem).

Det brukar alltid vara ovissa matcher när vi ställs mot Everton. Men de två senaste matcherna har vi stått för segern. Det var ju faktiskt borta på Goodison Park i september som vi säkrade säsongens första seger, då Yarmolenko klev fram som matchhjälte.

Jag vill inte spekulera i utgången, men nog skulle det sitta fint med tredje raka hemmasegern- det känns nödvändigt om vi ska kunna utmana om topp-7 med tanke på att vi avslutar med ett tufft spelschema.

Come On You Irons!