Inför lördagens match ställde jag mig frågan om vi var oslagbara och även om jag givetvis visste svaret på frågan trodde jag kanske inte att vi skulle bli utspelade mot nykomlingen Watford. Faktum är att vi var så dåliga så jag inte ens vet om vi skulle slå Åtvidaberg med gårdagens spel. Allt det där som fanns förra lördagen mot Chelsea var som bortblåst och vi såg snarare ut som ett korpenlag än ett för närvarande topplag i Premier League.

Trenden under inledningen av säsongen har varit tydlig, vi slår de bra och förlorar mot de dåliga. Detta är något som måste bli bättre om vi vill fortsätta ligga med och tampas i toppen. Vi har ett spel som bygger mycket på snabba kontringar med en kvintett framåt som både är snabba och spelskickliga men faktum är att vi inte alls lyckats hitta det där spelet som bryter ner en sämre motståndare. Under gårdagen var detta tydligt, spetsen för att skada ett samlat försvar fanns helt enkelt inte där och kvalitén när vi väl lyckades hamna i en bra position var på tok för låg.
Jag ställer mig personligen frågan om Carroll verkligen är en startman i dagens West Ham. Nu är det inte på något sätt enbart Carrolls fel att vi förlorade igår men faktum är att engelsmannens spelstil passar Bilic spel väldigt illa. Med Sakho får vi en anfallare som ständigt hotar i djupled men också en som stressar sönder varenda backlinje i ligan. Carroll å andra sidan har ett löpsteg som får Kim Källström att framstå som en speedkula. Nu när vi fått bort Big Sam och Kevin Nolan hoppas jag verkligen att vi också kan se till att få bort de sista av den eran (O`Brien och Carroll) så fort de bara går.

Gällande matchen tänker jag inte skriva speciellt mycket för så dåligt var det faktiskt. Jag varnade inför matchen för Ighalo och att nyckeln till en seger låg i att stänga ner honom tidigt i matchen. 90 minuter senare hade han gjort två mål och fullkomligt stressat sönder vår backlinje. Andra saker värt att nämna från matchen är att Collins tog lagets fjärde röda på elva matcher, de håller inte i längden. Även om jag egentligen är ett väldigt stort fan av Collins måste man kanske inse att han inte håller i ett lag för övre halvan. Det är på tok för mycket chansbrytningar och precis som Carragher sade i Sky är han bäst på planen var femte match men i övriga kommer det oftast en sekvens som blir matchavgörande. Nu kom i för sig det röda kortet så sent igår att vi med största sannolikhet hade förlorat ändå men Reid och Ogbonna känns onekligen mer stabila. Den allra största anledningen till att vi förlorade igår var individuella misstag, i första halvlek från Carroll och i andra från Tomkins. Den typen av misstag resulterar nästan alltid i mål och gårdagen var inget undantag. Tomkins som varit fantastisk under inledningen av säsongen hade igår ingen vidare dag men förhoppningsvis kommer han tillbaka bättre än någonsin.

Sammanfattningsvis så hoppas jag att vi lärt oss en läxa av denna match, det går inte att sätta ut skorna och tro att man är Barcelona. Det krävs hårt jobb, svett och tårar för att ta tre poäng i denna serie. Det konstiga är att jag inte är ett dugg förvånad över resultatet. Det är precis det här som är West Ham och tillika det sjukdomssymptom vi lärt oss att leva med samma dag som vårt hjärta började slå för denna bipolära klubb.

Up the Hammers!