London Stadium, 2025-04-19 18:00
West Ham Utd - Southampton FC1 - 1
West Ham
2025-04-22 13:18
West Ham – Southampton: Fiasko
När redan nedflyttningsklara Southampton kom på besök till London Stadium var det nog många, inklusive jag, som både hoppades och trodde på en rejäl överkörning. Trots att det bara skiljer tre placeringar i tabellen ska skillnaden mellan lagen vara större än så. West Ham är, på pappret, flera nummer större på nästan varje position. Men det var Southampton som gjorde jobbet, och det var Southampton som gick hem nöjda. Füllkrug sa det bäst efter matchen: “Vi var skit.”
Rasmus Fredriksson
3 kommentarer
Det enda positiva som kom ur den här matchen var just Füllkrugs intervju. Här har vi en spelare som var förbannad – på laget, på insatsen, på mentaliteten. Han kallade hela laget, inklusive sig själv, för skit. Han berättade hur laget direkt efter 1–0-målet föll tillbaka för att försöka försvara sin ledning. Hur han själv försökte mana på – men ingen lyssnade. Det var, som han sa, ett mentalitetsproblem.
Och det är precis där problemet ligger. Det här laget har en usel inställning. Det är ingen slump att West Ham spelar bäst mot lag som Liverpool och Arsenal. När man kommer in som underdog, i en stormatch, då springer man. Då kämpar man. Men när det är Southampton som står på andra sidan – då spelar man som om det vore en träningsmatch. 60 procents intensitet räcker inte i Premier League.
Füllkrug ska inte straffas för sina ord – tvärtom. För hur många fler “vi blickar mot nästa match” eller “vi kommer igen” orkar man höra? Jag är trött på ursäkter. Jag vill se någon ställa laget mot väggen. Jag vill höra Kudus förklara sina beslut, jag vill höra Ward-Prowse prata om allt onödigt bolltrillande, och jag vill höra Kilman svara på varför han inte lyfter sin backlinje. Det är spelarna som kliver ut på planen, det är spelarna som ska göra jobbet. Och nu är det hög tid att tränarstaben identifierar var den här slappa mentaliteten sitter – och rycker upp den med rötterna. För just nu är det truppens inställning som är problemet.
West Ham har haft tre tränare på ett år – alla har haft samma bekymmer. Det säger något. Det finns något som inte försvinner, trots att hela tränarstaben byts ut. Den gemensamma nämnaren är ledningen och truppen. Sullivan och Brady är inga favoriter bland supportrarna, men de är inte de som joggar runt på gräset. Och den obekväma sanningen är att de faktiskt gjort ett bra jobb de senaste fem åren. Förhoppningsvis står de stadigt nu när det fortsätter att blåsa. För vi får inte hamna i ett limbo likt Manchester United. Vi måste undvika att sparka tränare på löpande band bara för att det inte fungerar just nu.
Varje tränare har sin filosofi och West Ham försöker ta sig från en extrem till den motsatta. Problemet är att dagens trupp drar åt två olika håll. Den ena halvan sitter fortfarande fast i Moyes kontringsfotboll – och med rätta, för det funkade. Den andra halvan består av spelare värvade av Steidten och Lopetegui, tänkta att spela mer bollinnehavsbaserad fotboll. Men det har inte heller fungerat. Guido Rodríguez är ett praktexempel på hur svårt det kan vara att anpassa sig till Premier League – och han ångrar nog att han inte valde Barcelona nu när han nöter bänk bortvald för Ward-Prowse.
Oavsett vem man är eller vilken roll man har på Rush Green – nu krävs en ordentlig titt i spegeln. För att inte slå ett redan nedflyttat Southampton, hemma, är ett fiasko. Hur man än vänder och vrider på det.
Coyi.
Och det är precis där problemet ligger. Det här laget har en usel inställning. Det är ingen slump att West Ham spelar bäst mot lag som Liverpool och Arsenal. När man kommer in som underdog, i en stormatch, då springer man. Då kämpar man. Men när det är Southampton som står på andra sidan – då spelar man som om det vore en träningsmatch. 60 procents intensitet räcker inte i Premier League.
Füllkrug ska inte straffas för sina ord – tvärtom. För hur många fler “vi blickar mot nästa match” eller “vi kommer igen” orkar man höra? Jag är trött på ursäkter. Jag vill se någon ställa laget mot väggen. Jag vill höra Kudus förklara sina beslut, jag vill höra Ward-Prowse prata om allt onödigt bolltrillande, och jag vill höra Kilman svara på varför han inte lyfter sin backlinje. Det är spelarna som kliver ut på planen, det är spelarna som ska göra jobbet. Och nu är det hög tid att tränarstaben identifierar var den här slappa mentaliteten sitter – och rycker upp den med rötterna. För just nu är det truppens inställning som är problemet.
West Ham har haft tre tränare på ett år – alla har haft samma bekymmer. Det säger något. Det finns något som inte försvinner, trots att hela tränarstaben byts ut. Den gemensamma nämnaren är ledningen och truppen. Sullivan och Brady är inga favoriter bland supportrarna, men de är inte de som joggar runt på gräset. Och den obekväma sanningen är att de faktiskt gjort ett bra jobb de senaste fem åren. Förhoppningsvis står de stadigt nu när det fortsätter att blåsa. För vi får inte hamna i ett limbo likt Manchester United. Vi måste undvika att sparka tränare på löpande band bara för att det inte fungerar just nu.
Varje tränare har sin filosofi och West Ham försöker ta sig från en extrem till den motsatta. Problemet är att dagens trupp drar åt två olika håll. Den ena halvan sitter fortfarande fast i Moyes kontringsfotboll – och med rätta, för det funkade. Den andra halvan består av spelare värvade av Steidten och Lopetegui, tänkta att spela mer bollinnehavsbaserad fotboll. Men det har inte heller fungerat. Guido Rodríguez är ett praktexempel på hur svårt det kan vara att anpassa sig till Premier League – och han ångrar nog att han inte valde Barcelona nu när han nöter bänk bortvald för Ward-Prowse.
Oavsett vem man är eller vilken roll man har på Rush Green – nu krävs en ordentlig titt i spegeln. För att inte slå ett redan nedflyttat Southampton, hemma, är ett fiasko. Hur man än vänder och vrider på det.
Coyi.
