Gson Grubblar: Internationell kompetens

HockeyAllsvenskan fick en rejäl dos med beröm av juniorlandslagets förbundskapten Per Mårts i vintras, när hans juniorkronor överraskande bärgade ett silver vid JVM i Tjeckien. Den alltid sympatiske Mårts menade att hans lag lyckades tack vare att spelarna var vana vid att ta ansvar, vana att spela i numerärt över- och underläge, och att de vågade ta för sig.

Saker och ting som de lärt sig tack vare mycket istid och erfarenhet – två ingredienser som de fått tack vare matchning i HockeyAllsvenskan.

Men segerreceptet är inte så enkelt som att låta unga spelare få spela mycket – de måste också få göra det i en tuff miljö, med bra spelare, mot bra spelare. Det är en miljö som hela tiden förbättras i HockeyAllsvenskan – och jag vill bland annat tillskriva den förtjänsten de internationella inslagen i andradivisionen.

I en Elitserie som brottas med för många internationella inslag – framförallt spelare som inte tillför något – är vardagen annorlunda i HockeyAllsvenskan. De internationella spelare som plockas in väntas inte vara andremålvakt, femteback eller tredjekedjespelare – som fallet ibland, eller till och med ofta, är i Elitserien.

Nej, i HockeyAllsvenskan innebär en utländsk nationalitet spetskompetens (möjligtvis med undantag för en och annan norsk och dansk spelare, men de måste ju få spela någonstans de också).

Visst har det vimlat av utländska floppar i andradivisionen –Röglecentern Rich Hansen, Växjös panikvärvning D’Arcy McConvey och Leksands tröge Michal Grosek är väl de färskaste exemplen – men det finns också gott om spelare som dominerar. Leksands Robert Petrovicky, Nybros Mike Erickson och Oskarshamns Eetu Qvist från den gångna säsongen, inte minst.

Det känns också som att kvaliteten på de utländska spelarna ökar för varje säsong – och flopparna blir färre – allt i paritet med HockeyAllsvenskans förhöjning från gärdsgårdsserie till elitserie.

Nästa säsongs värvningar känns som ytterligare en uppgradering – faktiskt. 

Växjövärvningen David Lundbohm har en fantastisk meritlista, och att han väljer spel i HockeyAllsvenskan är egentligen en gåta. Med ordinarie spel i tyska DEL och finska SM-Liiga, känns, även om det tar emot att säga det, spel i HockeyAllsvenskan som ett nedköp. Men det är bara att tacka och ta emot.

Moras Colby Genoway är ett annat etablerat namn, som enligt klubbdirektören Jan Simons ses som en av AHL:s bättre spelare. Och AHL är, som bekant, i paritet med Elitserien vad gällande klass på liga och spelare. Genoway kan bli något alldeles extra.

I Malmös Don MacLean finns ytterligare en kompetent kanadensare med meriter som överstiger HockeyAllsvensk status. Han hade bäst poängsnitt i Salzburg i vinter – bättre än NHL-meriterade Josh Green och före detta Färjestadsprofilen Dieter Kalt, bland annat. MacLean hade varit tongivande i Elitserien, utan tvekan.

Man måste berömma lagen som satsar svenskt, och som i princip bara använder svenska spelare – som Västerås, Björklöven och AIK, bland annat – men samtidigt hade HockeyAllsvenskan varit en ytterst trist serie utan de internationella inslagen. Det är som att äta en capriciosa utan kebabsås – det går, men det är inte lika gott.

Och dessutom – jag är övertygad om att importerna höjer kvaliteten – och publikintresset – i HockeyAllsvenskan. Och eftersom utlänningarna är så få snor de inga svenska talangers jobb, utan fungerar istället som mentorer för dem. Enligt mitt tycke, är alla vinnare: HockeyAllsvenskan, publiken, talangerna.

---

HockeyAllsvenskan International Team:

Jani Hurme

Richard Jackman – Petri Tähtisalo
Antti Bruun – Jesper Damgaard
Josh MacNevin – Matthias Holmstedt
Daniel Nielsen

Don MacLean – Ron Pasco – David Lundbohm
Toni Dahlman – Colby Genoway – Teemu Elomo
Roman Vopat – Morten Green – Jarno Honkonen
Ossipekka Lehtonen – Eetu Qvist – Ville-Vesa Vainiola
Mikko Eloranta 

---

Att Sverige har problem att leverera nya målvakter är en bubbla som vi nu definitivt kan sticka hål på. I princip alla lag i HockeyAllsvenskan har inhandlat sina målvakter inför nästa säsong – utom Mora – och det finns bara en enda utländsk import, nämligen Malmös Jani Hurme. Det är ett betyg gott som något, till det nya, fräscha svenska målvaktsfenomenet, sprunget (delvis tror jag i alla fall) ur Henrik Lundqvist framgångar.

I vintras fanns det fyra utländska målvakter i HockeyAllsvenskan: Jani Hurme, Malmö, Tuomo Karjalainen, Växjö, Antti Jokela, Nybro och Ed Belfour, Leksand.

---

De utländska chansvärvningarna kan man inte heller undgå att fästa sitt intresse vid. Men Oskarshamns tre nya finländare känns ändå ganska gedigna, och sportchefen Dag Larsson vet nog vad han sysslar med – han lyckades ju extremt bra med Eetu Qvist i alla fall. Nybros fransman Kevin Hecquefeuille, Moras lett Sergejs Pecura och Malmös dansk Nicholas Hardt kan bli både topp och flopp, känns det som.

---

En snabb överslagsräkning, och en genomgång av de HockeyAllsvenska trupperna, säger att ungefär 15 spelare till ska in i trupperna. Och då snackar vi ordentlig spetskompetens som troligen inte finns innanför Sveriges gränser – så en hel del nya importer till HockeyAllsvenskan är att vänta.

Jag tycker det är spännande – och ytterligare ett lyft för HockeyAllsvenskan. 

---

Diskutera HockeyAllsvenskan