ALNER: En värdig seger – men Brynäs måste skärpa sig

Matchen började på bästa sätt. Brynäs klev ut med pondus, med bestämda skridskoskär och tekningarna vinns med en självklarhet som om inget annat någonsin varit möjligt.

Betydligt mer påkopplade, betydligt mer på tårna.

Det tog tolv evighetslånga minuter i tisdags innan Brynäs lyckades få iväg ett skott på mål. Men ikväll? Det tog bara några sekunder.

Forceringen som följde under första perioden var en medvind värdig Briggen Gerda på jungfruresan. Det fanns en vilja i varje närkamp, en hunger i varje skridskoskär. Man kunde nästan känna doften av revanschlusta i luften. Det var som ni förstår, ett helt annat Brynäs på isen.  

Och så kommer det. Årets byte. Ja, det är bara att kalla det så:

Skellefteå stormar fram med fyra mot en(!). Men Charles D’Astous läser spelet som en öppen bok, bryter – och vi är plötsligt på väg åt andra hållet. Rödin driver, Greg Scott slår iväg en fenomenal passning – och vem hittar nätet?

D’Astous själv.

Och som om det inte vore nog: Jack Kopacka får äntligen utdelning. Efter elva mållösa matcher hittar D’Astous honom stå alldeles rätt och riktigt framför Skellefteåmålet. 0–2, och den förlorade målskytten hade återvänt.

Djoos skjuter stolpe ut. Trivigno sliter framför kASSEn som en bäver i vårflod. Skellefteå hade stundtals svårt att ens formatera sig mot ett Brynäs som låg rätt i varje zon, i varje byte. Men – visst bjöds det på några chanser. Lite för enkelt, om vi ska vara ärliga.

Men i andra perioden smyger sig något in. Ett steg fel. Ett byte för långt. Ett ögonblicks tvekan.

Skellefteås Pär Lindholm reducerar. Ett mål som aldrig borde ha blivit verklighet. Victor Söderström tappar kontrollen i ett läge där han måste vara kylig, och Erik Källgren står fel framför kassen.

Senare kommer det som man nästan kände i ryggmärgen. Skellefteå får powerplay.



Och även om vi vill tro att det är ett nytt Brynäs, ett starkare, mer samlat Brynäs – så sitter det där spöket kvar i sargen. Historiken, osäkerheten. Och ja, kvitteringen kommer. 2–2.

Skellefteå får nytt powerplay, 3–2.

Matchen gick från euforiska Brynäsvindar till ett enda stort elände på bara några minuter – Brynäs brister i special teams blottade sig till det grövsta. Det går över allt förstånd hur ett lag som är så pass starka i spel fem mot fem – där man vinner närkamper, sätter press, driver tempo – plötsligt blir så ängsliga i box play och ineffektiva i powerplay. Det håller inte.

Tidigt i den tredje perioden hade Jack Kopacka fått mersmak och signerade sig ytterligare i målprotokollet.

Det här är hockey när det är som vackrast: när laget svarar. När man inte accepterar läget, utan kommer igen på eget maskineri. Brynäs fick tillbaka den där energin från första perioden. Men Johan Larsson vinner en sargduell, går bakom motståndarmålet, glider in och backhand och återger sitt Brynäs ledningen 3–4

Det hade kunnat varit en seger värdig en krönika som tokhyllade hela laget. Hur det stundtals såg ut att vara en fantastisk fin hockey från gävlelaget. Men svagheten i special teams ger en viss bismak i sammanhanget.

Brynäs vinner till trots. Leder matchserien med 3–1 i matcher. Nu kan man stänga den på lördag, i fantastiska Monitor ERP Arena, framför sin egen hemmapublik.

Med sikte på SM-final.