Årtiondet går mot sitt slut och det är givetvis hög tid att blicka tillbaka och utse decenniets bästa spelare. Vi började med de tre stora kategorierna – målvakterna, backarna och forwards – innan vi nu rundar av med några specifika spelartyper. Forwards var först ut , följt av backarna och inledningen avslutades med målvakterna .
Nu är det dags för årtiondets bästa agitators. Eftersom det kanske är en aningen utdöende konstform slår vi ihop den klassiska agitatorn med den mer moderna pesten.
Av enkelhetens skull börjar vi med säsongen 09/10 och stänger decenniet med dagens datum.
---
Årtiondets bästa agitators:
10. Leo Komarov
En fysiskt aktiv spelare som här och där har bidragit med lite poäng, men som framför allt är känd för sitt irriterande uppträdande. Leo Komarov slänger alltså gärna runt sin kropp och retar upp motståndare… bara för att undvika konfrontationer.
Finländaren snittar 3,3 tacklingar per match – det gör honom till den tredje mest fysiskt aktiva spelaren under det här årtiondet bland spelare med minst 200 matcher. Men samtidigt har han bara två fighter på sina drygt 400 matcher. Det får ändå sägas vara lite anmärkningsvärt.
Det har blivit någon avstängning och böter genom åren och man får ge Komarov att han är duktig på att reta upp motståndare utan att för den delen vara konstant farlig.
---
9. Corey Perry
Kombinationen av shithousery och stjärnstatus ser man inte allt för ofta i NHL, men Corey Perry var länge ansiktet utåt för den kombinationen. Å ena sidan var han en 50-målsskytt och Hart Trophy-vinnare, å andra sidan hittade han på djävulskap efter avblåsningar och gick ofta över gränsen i spelet.
Tillsammans med Brad Marchand är Perry den enda spelaren med såväl 500 poäng som 700 utvisningsminuter under det gångna årtiondet.
---
8. Matt Cooke
Matt Cooke var en fruktad spelare. Inte för att han var en duktig spelare, utan för att han var en farlig spelare som ofta gav sig ut för att skada motståndare. Dumma beslut och direkt farliga aktioner gjorde att Cooke inte var den bästa agitatorn – ska man vara bäst ska det ändå skötas med viss finess – utan han var snarare en headhunter.
Antalet farliga tacklingar är så pass många att de inte går att räkna och Cooke var en avskyvärd spelare. Begreppet agitator är kanske inte det mest passande för Cooke, som kort och gott var en ful och farlig spelare.
---
7. Alexandre Burrows
Under karriärens första hälft var Alexandre Burrows en klart nyttig spelare. Under några år kring årtiondets början såg tvillingarna Sedin till att han gjorde omkring 30 mål per säsong. Men det är snarare som agitator och ett allmänt svin som han gjorde sig känd.
Burrows bråkade med motståndare under uppvärmningen och hamnade i en uppmärksammad konflikt med domaren Stephane Auger och i förlängningen även ligan. Vidare anklagades han för att ha bitit Patrice Bergeron under Stanley Cup-finalen 2011 och givetvis delade han ut några uppmärksammade tacklingar – fråga bara Taylor Hall – under sin karriär.
Kanadensaren lät ofta munnen gå och han var långt ifrån någon svärmorsdröm på isen.
---
6. Sean Avery
Det är inte allt för många spelare som har fått en ny regel uppkallad efter sig. Sean Avery är ihågkommen för många saker, men frågan är om inte hans upptåg i slutspelet 2008 har gjort störst avtryck. Avery vände sig mot Martin Brodeaur, under ett powerplay, och började vifta med händer och klubba för att distrahera honom. Senare ledde det till att NHL förtydligade unsportsmanlike conduct-regeln – vilket blev känt som ”The Avery Rule”.
Otaliga kontroversiella och korkade uttalanden har lett till flera avstängningar och böter, men trots att mycket av Averys värsta trams kanske inte hade med själva hockeyn att göra fanns det även gott om situationer på isen som gav honom ett välförtjänt pest-rykte.
Avery var avskydd av såväl lagkamrater som motståndare och trots att han bara gjorde tre säsonger under det här årtiondet har han en självskriven plats på en sådan här lista. Skulle han ha spelat längre skulle vi garanterat ha återfunnit honom högre upp på listan.
---
5. Dan Carcillo
Idag är Dan Carcillo en av de viktigaste och mest högljudda rösterna i debatten kring våld mot huvudet och NHL:s nonchalans inför problemet. Under sin karriär var ”Car Bomb” snarare en del av problemet.
Det var framför allt med sitt fysiska, och ofta vårdslösa, spel som Carcillo utmärkte sig. Medan andra kanske främst retar upp motståndare med trash talk och allmänt irriterande uppträdande så var Carcillo alltså mer lagd åt det fysiska hållet. Avstängningarna var många och när Carcillo stod på höjden av sin karriär var han avskydd av 29 lag.
2015 avslutades karriären – med en Stanley Cup-ring runt fingret.
---
4. Nazem Kadri
Nazem Kadri är en av inte allt för många på den här listan som fortfarande är aktiv och som dessutom är en stor tillgång. Han har bland annat två raka 30-målssäsonger bakom sig, är duktig på att få med sig utvisningar för motståndarna och kan ta ett stort defensivt ansvar.
Trots att Kadri har ett välförtjänt rykte om sig som pest har han förvånansvärt få utvisningsminuter och fighter, men disciplinera problem finns där. Det kan bland annat symboliseras i två kostsamma avstängningar i två slutspel i rad.
Genom åren har han stått för ett antal fula saker och här och där minns vi även någon filmning. Bortsett från avstängningarna är Kadri säkert en uppskattad spelare i ens egna lag, samtidigt som det också är uppenbart att man inte gärna går upp mot honom.
---
3. Derek Dorsett
Derek Dorsett är ett ärkesvin som tyvärr fick avsluta karriären i förtid på grund av en nackskada. Två gånger om under det här årtiondet toppade Dorsett utvisningsligan och situationer hade en tendens till att spåra ur runt omkring honom.
Filmningar var inte ovanliga och han hamnade ofta på fel sida gränsen i det fysiska spelet. Dorsett var i alla fall villig att gå sina fighter – som kulturen i princip kräver – och bara två spelare har varit mer utvisade under det här årtiondet. Dorsett landade på 1164 minuter och hade femte mest majors (94).
Dorsett, vars kontrakt gick ut först i somras, skulle förmodligen fortfarande vara en avskydd spelare om det inte vore för nackproblemen och förtidspensioneringen.
---
2. Steve Ott
Under en period i Dallas var Steve Ott en rätt framträdande spelare, men det är framför allt som retsticka vi minns honom. Han kunde reta upp allt och alla – från spelare till coacher – och hans anlag för trash talk lyfts ofta fram som något speciellt.
Det var däremot inte bara munlädret som gick på Ott. Han hade även en fysisk närvaro och var en av ligans mer tacklingsglada spelare under sin karriär. Från 02/03 till 16/17 – från hans första till sista match i ligan – var det enbart två spelare som drog på sig fler utvisningsminuter än Otts 1555 minuter.
Otts prime sträckte sig över några år strax innan och strax efter förra decennieskiftet, men med tanke på att han inte slutade förrän 2017 hör han definitivt hemma så här pass högt upp på den här listan. Steve Ott var, kort och gott, odräglig att möta.
---
1. Brad Marchand
Många spelare på listan är aningen begränsade sådana, men Brad Marchand är en fullfjädrad stjärna. Efter många år som hygglig rollspelare tog Marchand fart säsongen 16/17. Sedan dess har han gjort 307 poäng på 249 matcher – en poängskörd som bara överträffas av Nikita Kucherov och Connor McDavid.
Men det är ändå siffror som hamnar i skymundan. Brad Marchand är nämligen först och främst en avskydd pest. 31-åringen är glad för att hitta på djävulskap och smita undan när det hettar till. Han skapade stora rubriker när han började slicka (…) motståndare och filmningar är vanligt förekommande.
Vidare har Marchand flera avstängningar genom karriären, bland annat för huvudtacklingar, clipping och slew-footing.
En direkt förkastlig spelare som – med tanke på hur skicklig spelare han faktiskt är – definitivt inte behöver hålla på med allt trams.
---
Bubblare:
Tom Wilson
En headhunter med viss skicklighet.
---
Läs även:
Årtiondets bästa forwards
Årtiondets bästa backar
Årtiondets bästa målvakter
Nu är det dags för årtiondets bästa agitators. Eftersom det kanske är en aningen utdöende konstform slår vi ihop den klassiska agitatorn med den mer moderna pesten.
Av enkelhetens skull börjar vi med säsongen 09/10 och stänger decenniet med dagens datum.
---
Årtiondets bästa agitators:
10. Leo Komarov
En fysiskt aktiv spelare som här och där har bidragit med lite poäng, men som framför allt är känd för sitt irriterande uppträdande. Leo Komarov slänger alltså gärna runt sin kropp och retar upp motståndare… bara för att undvika konfrontationer.
Finländaren snittar 3,3 tacklingar per match – det gör honom till den tredje mest fysiskt aktiva spelaren under det här årtiondet bland spelare med minst 200 matcher. Men samtidigt har han bara två fighter på sina drygt 400 matcher. Det får ändå sägas vara lite anmärkningsvärt.
Det har blivit någon avstängning och böter genom åren och man får ge Komarov att han är duktig på att reta upp motståndare utan att för den delen vara konstant farlig.
---
9. Corey Perry
Kombinationen av shithousery och stjärnstatus ser man inte allt för ofta i NHL, men Corey Perry var länge ansiktet utåt för den kombinationen. Å ena sidan var han en 50-målsskytt och Hart Trophy-vinnare, å andra sidan hittade han på djävulskap efter avblåsningar och gick ofta över gränsen i spelet.
Tillsammans med Brad Marchand är Perry den enda spelaren med såväl 500 poäng som 700 utvisningsminuter under det gångna årtiondet.
---
8. Matt Cooke
Matt Cooke var en fruktad spelare. Inte för att han var en duktig spelare, utan för att han var en farlig spelare som ofta gav sig ut för att skada motståndare. Dumma beslut och direkt farliga aktioner gjorde att Cooke inte var den bästa agitatorn – ska man vara bäst ska det ändå skötas med viss finess – utan han var snarare en headhunter.
Antalet farliga tacklingar är så pass många att de inte går att räkna och Cooke var en avskyvärd spelare. Begreppet agitator är kanske inte det mest passande för Cooke, som kort och gott var en ful och farlig spelare.
---
7. Alexandre Burrows
Under karriärens första hälft var Alexandre Burrows en klart nyttig spelare. Under några år kring årtiondets början såg tvillingarna Sedin till att han gjorde omkring 30 mål per säsong. Men det är snarare som agitator och ett allmänt svin som han gjorde sig känd.
Burrows bråkade med motståndare under uppvärmningen och hamnade i en uppmärksammad konflikt med domaren Stephane Auger och i förlängningen även ligan. Vidare anklagades han för att ha bitit Patrice Bergeron under Stanley Cup-finalen 2011 och givetvis delade han ut några uppmärksammade tacklingar – fråga bara Taylor Hall – under sin karriär.
Kanadensaren lät ofta munnen gå och han var långt ifrån någon svärmorsdröm på isen.
---
6. Sean Avery
Det är inte allt för många spelare som har fått en ny regel uppkallad efter sig. Sean Avery är ihågkommen för många saker, men frågan är om inte hans upptåg i slutspelet 2008 har gjort störst avtryck. Avery vände sig mot Martin Brodeaur, under ett powerplay, och började vifta med händer och klubba för att distrahera honom. Senare ledde det till att NHL förtydligade unsportsmanlike conduct-regeln – vilket blev känt som ”The Avery Rule”.
Otaliga kontroversiella och korkade uttalanden har lett till flera avstängningar och böter, men trots att mycket av Averys värsta trams kanske inte hade med själva hockeyn att göra fanns det även gott om situationer på isen som gav honom ett välförtjänt pest-rykte.
Avery var avskydd av såväl lagkamrater som motståndare och trots att han bara gjorde tre säsonger under det här årtiondet har han en självskriven plats på en sådan här lista. Skulle han ha spelat längre skulle vi garanterat ha återfunnit honom högre upp på listan.
---
5. Dan Carcillo
Idag är Dan Carcillo en av de viktigaste och mest högljudda rösterna i debatten kring våld mot huvudet och NHL:s nonchalans inför problemet. Under sin karriär var ”Car Bomb” snarare en del av problemet.
Det var framför allt med sitt fysiska, och ofta vårdslösa, spel som Carcillo utmärkte sig. Medan andra kanske främst retar upp motståndare med trash talk och allmänt irriterande uppträdande så var Carcillo alltså mer lagd åt det fysiska hållet. Avstängningarna var många och när Carcillo stod på höjden av sin karriär var han avskydd av 29 lag.
2015 avslutades karriären – med en Stanley Cup-ring runt fingret.
---
4. Nazem Kadri
Nazem Kadri är en av inte allt för många på den här listan som fortfarande är aktiv och som dessutom är en stor tillgång. Han har bland annat två raka 30-målssäsonger bakom sig, är duktig på att få med sig utvisningar för motståndarna och kan ta ett stort defensivt ansvar.
Trots att Kadri har ett välförtjänt rykte om sig som pest har han förvånansvärt få utvisningsminuter och fighter, men disciplinera problem finns där. Det kan bland annat symboliseras i två kostsamma avstängningar i två slutspel i rad.
Genom åren har han stått för ett antal fula saker och här och där minns vi även någon filmning. Bortsett från avstängningarna är Kadri säkert en uppskattad spelare i ens egna lag, samtidigt som det också är uppenbart att man inte gärna går upp mot honom.
---
3. Derek Dorsett
Derek Dorsett är ett ärkesvin som tyvärr fick avsluta karriären i förtid på grund av en nackskada. Två gånger om under det här årtiondet toppade Dorsett utvisningsligan och situationer hade en tendens till att spåra ur runt omkring honom.
Filmningar var inte ovanliga och han hamnade ofta på fel sida gränsen i det fysiska spelet. Dorsett var i alla fall villig att gå sina fighter – som kulturen i princip kräver – och bara två spelare har varit mer utvisade under det här årtiondet. Dorsett landade på 1164 minuter och hade femte mest majors (94).
Dorsett, vars kontrakt gick ut först i somras, skulle förmodligen fortfarande vara en avskydd spelare om det inte vore för nackproblemen och förtidspensioneringen.
---
2. Steve Ott
Under en period i Dallas var Steve Ott en rätt framträdande spelare, men det är framför allt som retsticka vi minns honom. Han kunde reta upp allt och alla – från spelare till coacher – och hans anlag för trash talk lyfts ofta fram som något speciellt.
Det var däremot inte bara munlädret som gick på Ott. Han hade även en fysisk närvaro och var en av ligans mer tacklingsglada spelare under sin karriär. Från 02/03 till 16/17 – från hans första till sista match i ligan – var det enbart två spelare som drog på sig fler utvisningsminuter än Otts 1555 minuter.
Otts prime sträckte sig över några år strax innan och strax efter förra decennieskiftet, men med tanke på att han inte slutade förrän 2017 hör han definitivt hemma så här pass högt upp på den här listan. Steve Ott var, kort och gott, odräglig att möta.
---
1. Brad Marchand
Många spelare på listan är aningen begränsade sådana, men Brad Marchand är en fullfjädrad stjärna. Efter många år som hygglig rollspelare tog Marchand fart säsongen 16/17. Sedan dess har han gjort 307 poäng på 249 matcher – en poängskörd som bara överträffas av Nikita Kucherov och Connor McDavid.
Men det är ändå siffror som hamnar i skymundan. Brad Marchand är nämligen först och främst en avskydd pest. 31-åringen är glad för att hitta på djävulskap och smita undan när det hettar till. Han skapade stora rubriker när han började slicka (…) motståndare och filmningar är vanligt förekommande.
Vidare har Marchand flera avstängningar genom karriären, bland annat för huvudtacklingar, clipping och slew-footing.
En direkt förkastlig spelare som – med tanke på hur skicklig spelare han faktiskt är – definitivt inte behöver hålla på med allt trams.
---
Bubblare:
Tom Wilson
En headhunter med viss skicklighet.
---
Läs även:
Årtiondets bästa forwards
Årtiondets bästa backar
Årtiondets bästa målvakter
