Årtiondet går mot sitt slut och det är givetvis hög tid att blicka tillbaka och utse decenniets bästa spelare. Vi börjar med de tre stora kategorierna – målvakterna, backarna och forwards – innan vi rundar av med några specifika spelartyper. Först ut är forwards.
Av enkelhetens skull börjar vi med säsongen 09/10 och stänger decenniet med dagens datum.
---
Årtiondets bästa forwards:
10. Anze Kopitar
Los Angeles har haft flera imponerande inslag i sin core, men lagets katalysator har hela tiden varit Anze Kopitar. Han leder laget från sin centerposition och var givetvis instrumental under de två cup-åren, 2012 och 2014.
Såväl 2012 som 2014 gjorde Kopitar mest poäng i slutspelet, men blev utan Conn Smythe Trophy vid båda tillfällena. På det personliga kontot hittar vi i alla fall två uppsättningar av Selke Trophy och Kopitar är en mycket respekterad tvåvägscenter.
Genombrottet kom några år innan det här årtiondet och han har, med något enstaka undantag, legat på en hög och jämn nivå sedan dess. 776 matcher har gett 694 poäng och en tiondeplats i årtiondets poängliga.
---
9. Patrice Bergeron
Få spelare kommer med så universal respekt som Patrice Bergeron. Bostons härförare har aldrig producerat de stora siffrorna – faktum är att hans 79 poäng från den gångna säsongen är den bästa noteringen – men är vida ansedd som sin eras bästa tvåvägsforward.
Bergeron har varit framträdande i Bostons slutspelsäventyr och gjorde det cupvinnande målet 2011. Han har gjort näst flest slutspelsmatcher och landar på sjundeplatsen i slutspelets poängliga. Vi hittar honom en bit längre ner i grundserien – på plats 20 med 593 poäng på 734 matcher – men de båda poängsnitten är jämförbara (0,80 respektive 0,81).
Det har i ärlighetens namn kanske blivit någon Selke Trophy för mycket på grund av slentrianmässig röstning, men fyra utmärkelser är överlägset under det här årtiondet. Det kan också vara värt att nämna att Bergeron har bäst total CF% (58) under det här årtiondet.
---
8. John Tavares
Studerar vi årtiondets skytteliga hittar vi – säkert till mångas förvåning – John Tavares på tredjeplatsen, bakom Alexander Ovechkin och Steven Stamkos. Totalt har det blivit 322 fullträffar och 716 poäng. Han missar point-per-game, men landar ändå på sjunde plats i poängligan.
Karriärens bästa säsong – med 47 mål och 88 poäng – kom visserligen under debutsäsongen i Toronto, men med tanke på att den absoluta majoriteten av årtiondet spenderades i ett mycket svagt New York Islanders är siffrorna högst imponerande. Han har gjort halvdana kedjekamrater till fina målskyttar och var då och då en Hart Trophy-kandidat.
Slutspelsavtrycken är mer eller mindre obefintliga, men speglar snarare Islanders kvalitet än Tavares som individ.
---
7. Claude Giroux
Sedan genombrottet säsongen 10/11 har Claude Giroux mer eller mindre på egen hand försökt släpa Philadelphia framåt. Trots två mediokra säsonger för några år sedan – med 67 respektive 58 poäng – har det lett till 739 poäng och en fjärdeplacering i det här årtiondets poängliga.
Han är en av tre spelare att nå 500 assist, vilket är imponerande då han har spelat hela karriären utan någon elitmålskytt jämte sig. Det har inte blivit lika stora slutspelsframgångar, men han har det femte bästa poängsnittet bland spelarna med minst 50 slutspelsmatcher.
17/18 hade Giroux flest assist i ligan och kom tvåa i poängligan, men slutade fyra i Hart Trophy-omröstningen och någon stor utmärkelse har det aldrig blivit. 739 poäng är dock mycket respektingivande siffror med tanke på omgivningen i Flyers.
---
6. Steven Stamkos
Säsongen 11/12 gjorde Steven Stamkos hela 60 mål. Det är det här årtiondets bästa notering – inte ens Alexander Ovechkin har klarat av det – och en oerhört imponerande bedrift. De extrema nivåerna har Stamkos visserligen inte varit i närheten av sedan dess, men trots det har han varit en stabil målskytt och vi hittar honom på en ohotad andraplats i årtiondets skytteliga med 374 fullträffar.
Skadeproblem – ett benbrott och en knäskada – har begränsat Stamkos något och under en längre period efter benbrottet 2013 såg han ut att ha tagit ett steg tillbaka. De två senaste åren har Stamkos däremot kommit tillbaka starkt – förmodligen har Nikita Kucherovs genombrott en stor del i det – och är återigen en bra bit över point-per-game.
Han har varit och sniffat på 100 poäng vid en handfull tillfällen, men har aldrig nått drömgränsen – och har inte lyckats lyfta sitt spel i slutspelet. Utöver någon Rocket Richard Trophy har det inte blivit några större utmärkelser, men är man näst bäst på det svåraste inslaget i hockey – att göra mål – ska man givetvis lyftas fram.
---
5. Connor McDavid
Var placerar man egentligen in Connor McDavid på en sådan här lista? Man kan givetvis inte avstå från världens bästa spelare, men hur konkurrerar man när man inte ens har medverkat under halva årtiondet? Knappt 300 matcher bedömdes helt enkelt vara för lite för att kunna utmana i toppen, men hans 300 matcher är ändå så pass imponerande att McDavid måste inkluderas någonstans.
McDavid fick sin rookiesäsong spolierad av en skada, men sedan dess har han tre raka 100-poängssäsonger. Han kan redan sätta upp en Hart Trophy och två Ted Lindsay Awards på sitt CV. Två gånger om har han vunnit poängligan och det ska nog väldigt mycket till om McDavid inte toppar en sådan här lista om tio år.
Nu får han nöja sig med en hedersam mittenplacering, men med tanke på att han har varit i ligan under en så, relativt sett, kort period är det en fin bedrift. Hans avtryck har helt enkelt varit så stora.
---
4. Evgeni Malkin
Det kan vara lite svårt att förhålla sig till Evgeni Malkin under det här årtiondet. Karriärens stora höjdpunkt – en Conn Smythe Trophy säsongen 08/09 – kan inte inkluderas och vi hittar honom först på plats nio i det här årtiondets poängliga. Men efter en mycket pigg inledning på karriären har Malkin haft skadeproblem mer eller mindre varje säsong.
Från 09/10 och framåt har han bara tagit sig över 75 matcher vid två tillfällen och flera gånger om har det bara blivit ett 60-tal matcher. Det gör att Malkin har gjort minst antal matcher bland spelarna på topp-30 i årtiondets poängliga. Men Malkin har aldrig slutat producera. 612 matcher har resulterat i 699 poäng – vilket ger årtiondets näst bästa poängsnitt bland spelarna som har medverkat hela årtiondet.
I slutspelet hittar vi Malkin på tredje plats i poängligan och de två Stanley Cup-titlarna 2016 och 2017 – där han vann slutspelets poängliga under det andra året – bättrar givetvis på ett redan imponerande årtionde. 2012 kvitterade han dessutom ut Art Ross Trophy, Ted Lindsay Award och Hart Trophy.
Malkin må vara en småful och lättuppretad spelare – armbågarna har en tendens till att flyga lite okontrollerat ibland – men han kan också ta över och dominera en match som få andra. Det är givetvis en högst subjektiv bedömning baserat på ögontestet, men det är också en ack så beundransvärd egenskap.
---
3. Patrick Kane
Det är svårt att uppskatta personligheten Patrick Kane, men hockeyspelaren Patrick Kane har en diger meritlista. Han var den drivande stjärnan bakom en modern dynasti och har näst flest poäng under det här årtiondet. Det är ändå fakta man måste förhålla sig till, vad man än tycker om Kane.
I slutspelet 2010 gjorde Kane näst mest poäng i Chicago och stod för det cupvinnande målet. 2013 gjorde han mest poäng hos mästarna och vann Conn Smythe Trophy. 2015 blev Kane poängbäst i slutspelet när han och Chicago tog sin tredje titel på sex säsonger. Sedan dess har han stått för två 100-poängssäsonger och har vunnit Hart Trophy, Ted Lindsay Award och Art Ross Trophy.
Blickar vi mot den sammanlagda poängligan över den här perioden slåss Kane och Alexander Ovechkin om andraplatsen, där Kane i dagsläget har en poängs övertag. Han är en av tre spelare som har tagit sig över 800 poäng och är den näst bästa poängplockaren i slutspelet, där han även har flest matchvinnande mål.
---
2. Alexander Ovechkin
Wayne Gretzky är uppenbar. Det är kriminellt att inte lyfta fram Mike Bossy och Mario Lemieux. Och när vi diskuterar tidernas bästa målskyttar ska givetvis även Alexander Ovechkin nämnas. Han är det här årtiondets överlägset bästa målskytt och över hela karriären har han ett målsnitt jämförbart med Gretzky.
Ovechkins storhet är odiskutabel, men det är aningen anmärkningsvärt att han bara har en 100-poängssäsong bakom sig med tanke på att han har gjort fem 50-målssäsonger. I jämförelse har till exempel både Connor McDavid och Sidney Crosby tre 100-poängssäsonger vardera.
Fokuserar vi istället på målskyttet – som ändå är Ovechkins stora tillgång – står han som sagt ut och hans fem 50-målssäsonger är överlägset bäst. Enbart Steven Stamkos, med två sådana säsonger, har gjort mer än en 50-målssäsong som jämförelse. Intressant nog gör Ovechkin alla sina mål utan en ”orimligt” hög skottprocent, vilket också talar sitt tydliga språk.
Blickar vi mot prisskåpet hittar vi såväl Hart Trophy som Ted Lindsay Award och Rocket Richard Trophy. Men den största bedriften för Ovechkins anseende var förmodligen Stanley Cup-segern och Conn Smythe Trophy 2018. Det ska också noteras att Ovechkin är det här årtiondets bästa målskytt även i slutspelet, där hans 50 fullträffar placerar honom tätt framför Logan Couture.
---
1. Sidney Crosby
Statistiken och utmärkelserna talar sitt tydliga språk. Det finns andra spelare som kanske kan vara bättre på enstaka saker, men i helheten är det ingen som ens utmanar Sidney Crosby. Skulle Connor McDavid kommit in i ligan lite tidigare blir det en helt annan diskussion, men 300 matcher är helt enkelt för få matcher för att utmana om de absoluta topplaceringarna.
Trots att Crosby missade många matcher under årtiondets inledning toppar han poängligan över det här årtiondet. Han är en av tre spelare som har tagit sig över 800 poäng, en av fem spelare att nå minst 300 mål och en av tre spelare att göra 500 assist. Dessutom är han den enda spelaren som tar sig över alla tre milstolparna. Vidare har Crosby även högst poängsnitt bland spelarna som har medverkat under hela årtiondet.
Statistiken är som sagt uppenbar. Även om lagets framgångar inte alltid är relevant när en spelares individuella kvaliteter ska lyftas fram och jämföras så är det svårt att vifta undan Crosbys meritlista i det här sammanhanget. Två gånger om har han vunnit Stanley Cup – och båda gångerna belönades han med Conn Smythe Trophy. Det var den blott tredje gången i NHL:s historia som en spelare vann Conny Smythe två år i rad. Därtill kan vi fylla på med Hart Trophy, Rocket Richard Trophy, Ted Lindsay Award och Art Ross Trophy.
Crosbys dominans under det här årtiondet – och hela hans karriär, för den delen – gör honom till ohotad etta.
---
Bubblare:
Nicklas Bäckström
En fin poängskörd, men också en produkt av Alexander Ovechkin.
Phil Kessel
Kanske en aningen underskattad spelare i sammanhanget – han är en av åtta spelare att ta sig över 700 poäng – men han faller på målrakan.
Nikita Kucherov
Hans 128 poäng från säsongen 18/19 är det här årtiondets bästa notering, men genombrottet kom för sent för att kunna utmana om topp-10.
Av enkelhetens skull börjar vi med säsongen 09/10 och stänger decenniet med dagens datum.
---
Årtiondets bästa forwards:
10. Anze Kopitar
Los Angeles har haft flera imponerande inslag i sin core, men lagets katalysator har hela tiden varit Anze Kopitar. Han leder laget från sin centerposition och var givetvis instrumental under de två cup-åren, 2012 och 2014.
Såväl 2012 som 2014 gjorde Kopitar mest poäng i slutspelet, men blev utan Conn Smythe Trophy vid båda tillfällena. På det personliga kontot hittar vi i alla fall två uppsättningar av Selke Trophy och Kopitar är en mycket respekterad tvåvägscenter.
Genombrottet kom några år innan det här årtiondet och han har, med något enstaka undantag, legat på en hög och jämn nivå sedan dess. 776 matcher har gett 694 poäng och en tiondeplats i årtiondets poängliga.
---
9. Patrice Bergeron
Få spelare kommer med så universal respekt som Patrice Bergeron. Bostons härförare har aldrig producerat de stora siffrorna – faktum är att hans 79 poäng från den gångna säsongen är den bästa noteringen – men är vida ansedd som sin eras bästa tvåvägsforward.
Bergeron har varit framträdande i Bostons slutspelsäventyr och gjorde det cupvinnande målet 2011. Han har gjort näst flest slutspelsmatcher och landar på sjundeplatsen i slutspelets poängliga. Vi hittar honom en bit längre ner i grundserien – på plats 20 med 593 poäng på 734 matcher – men de båda poängsnitten är jämförbara (0,80 respektive 0,81).
Det har i ärlighetens namn kanske blivit någon Selke Trophy för mycket på grund av slentrianmässig röstning, men fyra utmärkelser är överlägset under det här årtiondet. Det kan också vara värt att nämna att Bergeron har bäst total CF% (58) under det här årtiondet.
---
8. John Tavares
Studerar vi årtiondets skytteliga hittar vi – säkert till mångas förvåning – John Tavares på tredjeplatsen, bakom Alexander Ovechkin och Steven Stamkos. Totalt har det blivit 322 fullträffar och 716 poäng. Han missar point-per-game, men landar ändå på sjunde plats i poängligan.
Karriärens bästa säsong – med 47 mål och 88 poäng – kom visserligen under debutsäsongen i Toronto, men med tanke på att den absoluta majoriteten av årtiondet spenderades i ett mycket svagt New York Islanders är siffrorna högst imponerande. Han har gjort halvdana kedjekamrater till fina målskyttar och var då och då en Hart Trophy-kandidat.
Slutspelsavtrycken är mer eller mindre obefintliga, men speglar snarare Islanders kvalitet än Tavares som individ.
---
7. Claude Giroux
Sedan genombrottet säsongen 10/11 har Claude Giroux mer eller mindre på egen hand försökt släpa Philadelphia framåt. Trots två mediokra säsonger för några år sedan – med 67 respektive 58 poäng – har det lett till 739 poäng och en fjärdeplacering i det här årtiondets poängliga.
Han är en av tre spelare att nå 500 assist, vilket är imponerande då han har spelat hela karriären utan någon elitmålskytt jämte sig. Det har inte blivit lika stora slutspelsframgångar, men han har det femte bästa poängsnittet bland spelarna med minst 50 slutspelsmatcher.
17/18 hade Giroux flest assist i ligan och kom tvåa i poängligan, men slutade fyra i Hart Trophy-omröstningen och någon stor utmärkelse har det aldrig blivit. 739 poäng är dock mycket respektingivande siffror med tanke på omgivningen i Flyers.
---
6. Steven Stamkos
Säsongen 11/12 gjorde Steven Stamkos hela 60 mål. Det är det här årtiondets bästa notering – inte ens Alexander Ovechkin har klarat av det – och en oerhört imponerande bedrift. De extrema nivåerna har Stamkos visserligen inte varit i närheten av sedan dess, men trots det har han varit en stabil målskytt och vi hittar honom på en ohotad andraplats i årtiondets skytteliga med 374 fullträffar.
Skadeproblem – ett benbrott och en knäskada – har begränsat Stamkos något och under en längre period efter benbrottet 2013 såg han ut att ha tagit ett steg tillbaka. De två senaste åren har Stamkos däremot kommit tillbaka starkt – förmodligen har Nikita Kucherovs genombrott en stor del i det – och är återigen en bra bit över point-per-game.
Han har varit och sniffat på 100 poäng vid en handfull tillfällen, men har aldrig nått drömgränsen – och har inte lyckats lyfta sitt spel i slutspelet. Utöver någon Rocket Richard Trophy har det inte blivit några större utmärkelser, men är man näst bäst på det svåraste inslaget i hockey – att göra mål – ska man givetvis lyftas fram.
---
5. Connor McDavid
Var placerar man egentligen in Connor McDavid på en sådan här lista? Man kan givetvis inte avstå från världens bästa spelare, men hur konkurrerar man när man inte ens har medverkat under halva årtiondet? Knappt 300 matcher bedömdes helt enkelt vara för lite för att kunna utmana i toppen, men hans 300 matcher är ändå så pass imponerande att McDavid måste inkluderas någonstans.
McDavid fick sin rookiesäsong spolierad av en skada, men sedan dess har han tre raka 100-poängssäsonger. Han kan redan sätta upp en Hart Trophy och två Ted Lindsay Awards på sitt CV. Två gånger om har han vunnit poängligan och det ska nog väldigt mycket till om McDavid inte toppar en sådan här lista om tio år.
Nu får han nöja sig med en hedersam mittenplacering, men med tanke på att han har varit i ligan under en så, relativt sett, kort period är det en fin bedrift. Hans avtryck har helt enkelt varit så stora.
---
4. Evgeni Malkin
Det kan vara lite svårt att förhålla sig till Evgeni Malkin under det här årtiondet. Karriärens stora höjdpunkt – en Conn Smythe Trophy säsongen 08/09 – kan inte inkluderas och vi hittar honom först på plats nio i det här årtiondets poängliga. Men efter en mycket pigg inledning på karriären har Malkin haft skadeproblem mer eller mindre varje säsong.
Från 09/10 och framåt har han bara tagit sig över 75 matcher vid två tillfällen och flera gånger om har det bara blivit ett 60-tal matcher. Det gör att Malkin har gjort minst antal matcher bland spelarna på topp-30 i årtiondets poängliga. Men Malkin har aldrig slutat producera. 612 matcher har resulterat i 699 poäng – vilket ger årtiondets näst bästa poängsnitt bland spelarna som har medverkat hela årtiondet.
I slutspelet hittar vi Malkin på tredje plats i poängligan och de två Stanley Cup-titlarna 2016 och 2017 – där han vann slutspelets poängliga under det andra året – bättrar givetvis på ett redan imponerande årtionde. 2012 kvitterade han dessutom ut Art Ross Trophy, Ted Lindsay Award och Hart Trophy.
Malkin må vara en småful och lättuppretad spelare – armbågarna har en tendens till att flyga lite okontrollerat ibland – men han kan också ta över och dominera en match som få andra. Det är givetvis en högst subjektiv bedömning baserat på ögontestet, men det är också en ack så beundransvärd egenskap.
---
3. Patrick Kane
Det är svårt att uppskatta personligheten Patrick Kane, men hockeyspelaren Patrick Kane har en diger meritlista. Han var den drivande stjärnan bakom en modern dynasti och har näst flest poäng under det här årtiondet. Det är ändå fakta man måste förhålla sig till, vad man än tycker om Kane.
I slutspelet 2010 gjorde Kane näst mest poäng i Chicago och stod för det cupvinnande målet. 2013 gjorde han mest poäng hos mästarna och vann Conn Smythe Trophy. 2015 blev Kane poängbäst i slutspelet när han och Chicago tog sin tredje titel på sex säsonger. Sedan dess har han stått för två 100-poängssäsonger och har vunnit Hart Trophy, Ted Lindsay Award och Art Ross Trophy.
Blickar vi mot den sammanlagda poängligan över den här perioden slåss Kane och Alexander Ovechkin om andraplatsen, där Kane i dagsläget har en poängs övertag. Han är en av tre spelare som har tagit sig över 800 poäng och är den näst bästa poängplockaren i slutspelet, där han även har flest matchvinnande mål.
---
2. Alexander Ovechkin
Wayne Gretzky är uppenbar. Det är kriminellt att inte lyfta fram Mike Bossy och Mario Lemieux. Och när vi diskuterar tidernas bästa målskyttar ska givetvis även Alexander Ovechkin nämnas. Han är det här årtiondets överlägset bästa målskytt och över hela karriären har han ett målsnitt jämförbart med Gretzky.
Ovechkins storhet är odiskutabel, men det är aningen anmärkningsvärt att han bara har en 100-poängssäsong bakom sig med tanke på att han har gjort fem 50-målssäsonger. I jämförelse har till exempel både Connor McDavid och Sidney Crosby tre 100-poängssäsonger vardera.
Fokuserar vi istället på målskyttet – som ändå är Ovechkins stora tillgång – står han som sagt ut och hans fem 50-målssäsonger är överlägset bäst. Enbart Steven Stamkos, med två sådana säsonger, har gjort mer än en 50-målssäsong som jämförelse. Intressant nog gör Ovechkin alla sina mål utan en ”orimligt” hög skottprocent, vilket också talar sitt tydliga språk.
Blickar vi mot prisskåpet hittar vi såväl Hart Trophy som Ted Lindsay Award och Rocket Richard Trophy. Men den största bedriften för Ovechkins anseende var förmodligen Stanley Cup-segern och Conn Smythe Trophy 2018. Det ska också noteras att Ovechkin är det här årtiondets bästa målskytt även i slutspelet, där hans 50 fullträffar placerar honom tätt framför Logan Couture.
---
1. Sidney Crosby
Statistiken och utmärkelserna talar sitt tydliga språk. Det finns andra spelare som kanske kan vara bättre på enstaka saker, men i helheten är det ingen som ens utmanar Sidney Crosby. Skulle Connor McDavid kommit in i ligan lite tidigare blir det en helt annan diskussion, men 300 matcher är helt enkelt för få matcher för att utmana om de absoluta topplaceringarna.
Trots att Crosby missade många matcher under årtiondets inledning toppar han poängligan över det här årtiondet. Han är en av tre spelare som har tagit sig över 800 poäng, en av fem spelare att nå minst 300 mål och en av tre spelare att göra 500 assist. Dessutom är han den enda spelaren som tar sig över alla tre milstolparna. Vidare har Crosby även högst poängsnitt bland spelarna som har medverkat under hela årtiondet.
Statistiken är som sagt uppenbar. Även om lagets framgångar inte alltid är relevant när en spelares individuella kvaliteter ska lyftas fram och jämföras så är det svårt att vifta undan Crosbys meritlista i det här sammanhanget. Två gånger om har han vunnit Stanley Cup – och båda gångerna belönades han med Conn Smythe Trophy. Det var den blott tredje gången i NHL:s historia som en spelare vann Conny Smythe två år i rad. Därtill kan vi fylla på med Hart Trophy, Rocket Richard Trophy, Ted Lindsay Award och Art Ross Trophy.
Crosbys dominans under det här årtiondet – och hela hans karriär, för den delen – gör honom till ohotad etta.
---
Bubblare:
Nicklas Bäckström
En fin poängskörd, men också en produkt av Alexander Ovechkin.
Phil Kessel
Kanske en aningen underskattad spelare i sammanhanget – han är en av åtta spelare att ta sig över 700 poäng – men han faller på målrakan.
Nikita Kucherov
Hans 128 poäng från säsongen 18/19 är det här årtiondets bästa notering, men genombrottet kom för sent för att kunna utmana om topp-10.
