Det brukar vara känslofyllda matcher när Brynäs och Luleå möts, inte minst sedan finalserien i fjol. Så var det även idag, och redan från första nedsläpp präglades matchen av kamp och fysiskt spel.
Gällstedt tog tidig time out
I matchens inledning blir Luleås Nurmi utvisad efter en hög klubba. I det numerära överläget som följde så fick vi Brynäsare åka tidsmaskin för en stund och slungas tillbaka till den tid på säsongen då vårt power play var fullständigt uruselt. Det var inte en passning rätt och våra så kallade försök att ta sig in i offensiv zon var en lätt match för Luleå. Tämligen omgående efter det tar Gällstedt time out för att väcka laget, vilket också ger resultat. Efter det tar Brynäs över, får till flera vassa kombinationer och kunde mycket väl ha tagit ledningen. En av periodens mest sevärda aktioner var när Kieffer Bellows vinner pucken bakom mål i kamp med två motståndare och serverar Kopacka framför mål, som i sin tur tyvärr träffar magplattan på en för dagen lysande Matteus Ward i Luleås mål. Ledningsmålet skulle dock komma med drygt halva perioden spelad, när Brynäs åter fick power play efter att Sellgren gjort omkull Silfverberg. Brynäs behövde inte mer än 26 sekunder i spelformen för att få resultat; Kinnvall sköt från blålinjen, Johan Larsson styrde och ibland behöver det inte vara svårare än så. Kapten Larsson, den gotländska stubben, en spelare som alltid gör jobbet till 100%, var en av de klart bättre idag.
Det kunde ha blivit en tvåmålsledning när Jonsson Fjällby finurligt hittade fram till Trivigno, men Ward avvärjde med en vass sidledsförflyttning. Kedjan med Jonsson Fjällby, Trivigno och Ölund fortsätter att göra bra ifrån sig och var Brynäs bästa kedja ikväll från början till slut.
Onödigt mål i periodens slutminuter
Brynäs var nog redan halvvägs ute i omklädningsrummet i periodens slutminuter, och Luleå fick alldeles för mycket tid på sig i offensiv zon. Det här var ett genomgående tema för matchen, bitvis fick vi se ett starkt Brynäs sätta upp fart och stå för vassa kombinationer framåt, för att nästa stund krympa ner till en stillastående liten box i knät på Källgren. Är det något Luleå är bra på, så är det att snurra runt i offensiv zon, hitta passningar över centrallinjen och komma till avslut. En förutsättning för det är tid med puck, och det bjöd Brynäs rikligt på denna eftermiddag. Med 1.39 kvar så blev det också 1-1 efter att Sellgren assisterat formstarke Bromé som inte hade några större problem att lägga pucken i öppet mål. 1-1 blir också slutresultatet för den första perioden, en period som mest av allt präglades av kamp. Det syntes tydligt att det var viktiga poäng på spel, mellan två lag som inte gillar varandra.
Passiv inledning på andra
Den andra perioden började som den första slutade; passivt från Brynäs sida, även om man också stack upp och skapade nån chans här och där. Efter matchen mot Djurgården sa Gällstedt att det var lite slött i egen zon, och det var ett mönster som stundtals var framträdande även idag. Tydligast var det när Anton Rödin följt av Greg Scott inte riktigt gjorde jobbet fullt ut i egen zon, vilket resulterade i att Luleå kunde ta ledningen 1.39 in i perioden, ett skott från blålinjen som letade sig in bakom en skymd Källgren. Källgren gjorde för övrigt en riktigt stark insats ikväll och stod stundtals på huvudet för att hålla pucken på rätt sida mållinjen. Brynäs var något illa ute där i början av den andra perioden, men hade just då de berömda marginalerna på sin sida. Drygt en och en halv minut efter Luleås ledningsmål så får Brynäs nätt och jämnt ut pucken ur egen zon. Pettersson och Kopacka kontrar därefter två mot en, och den förstnämndes passningsförsök över centrallinjen går in i mål via försvarande backs klubba. 2-2 och utjämnat drygt tre minuter in i mellanakten. Denna sekvens bröt Luleås momentum och Brynäs kunde sakta men säkert ta över, man skapade också flera lägen att ta ledningen men var inte tillräckligt spetsiga i avgörande lägen. Till sist skulle pucken dock gå i mål, och då var det snyggt värre. Bobby Trivigno vann pucken högt efter hårt jobb, lämnade vidare till Jonsson Fjällby som i sin tur serverade Tyler Vesel som kunde hänga upp pucken i nättaket, utom räckhåll för Ward i Luleåmålet. 2-3 till Brynäs med 7.33 kvar av mittperioden.Under periodens återstående minuter är det i stort sett Luleå för hela slanten, men Brynäs lyckas med nöd och näppe freda sitt mål, både med tur och skicklighet. När vi summerar mittperioden så står det trots allt 2-3 till bortalaget från Gävle, och det är en märklig, böljande match med flera ansikten. Man turas om att hålla i taktpinnen, och den mest uppenbara frågan var vilket lag som skulle ta tag i den i tredje perioden.
Brynäs väntade på slutsignalen
Det var Luleå som kom ut hungrigast i tredje perioden och känslan var att Brynäs väntade på slutsignalen allt för tidigt. Man faller in i gamla synder; det blir åter passivt och stillastående lågt nere i egen zon, man är tvåa på puckarna, och när man väl får tag på pucken blir det med målsättningen att ta sig över mittlinjen och dumpa för byte. Det blir snabbt en ond cirkel när man parkerar bussen och sen inte har kraft att kontra; man får anfall på anfall emot sig och inget andrum. Med drygt fyra minuter kvar av matchen får Brynäs ändå ett gyllene läge att avgöra matchen, när Omark åker ut för en tripping. Det som glädjer mig i detta skedet av matchen är att Brynäs går för att avgöra matchen. Allt för ofta har man sett lag i den här situationen som krampaktigt spelar runt pucken över hela planen i rädsla för att förlora, istället för att försöka avgöra, drivna av viljan att vinna. Det blir i vilket fall inget avgörande för Brynäs och Luleå tar ut målvakten för en sista forcering. Brynäs håller ut fram till matchens absoluta slutminuter när Michal Kempny tar en utvisning som får räknas som den här säsongens allra mest onödiga. I kamp framför det egna målet så drar han av O’Neill hjälmen vilket innebär att Luleå får spela sex mot fyra. Det gör också att hemmalaget kan kvittera till 3-3 med 1.05 kvar av matchen, genom ett fint skott i krysset av Andréasson.
Mållös förlängning och världsrekord i dåliga straffar
I förlängningen är det mest allmänhetens åkning men Brynäs får räknas som det laget som var närmast att avgöra. Straffläggning har varit ett vinnande koncept för Brynäs den här säsongen men ikväll slog båda lagen världsrekord i dåliga straffar. Det var som att alla hade slutit en pakt runt att skjuta tunnel eller i det så kallade gubbhörnet. Tycker också det är tveksamt att skicka fram precis alla utom Jonsson Fjällby och Trivigno, som var våra hetaste spelare den här matchen. Jag förstår, man har ett gäng spelare som ses som straffskyttar, men att låta en formmässigt iskall Kopacka är närmast ett hån mot både övriga laget och fansen. Även om jag så klart hade önskat att det var vi som avgjorde så är det nästan lite skönt när Ben Tardiff lyckas få in pucken och matchen är över.
Avslutande analys och summering
Som vi på Brynäsredaktionen skrev i matchens inför-artikel, så skulle den här matchen kunna sätta tonen för resten av säsongen. En potentiellt avgörande match inför grundseriens avslutande omgångar. Det är många poäng kvar att spela om men det här var helt ärligt inte vad vi Brynäsare hoppades på. Det är en alldeles för ojämn insats, det är alldeles för många som är anonyma, och ett kollektiv som inte riktigt fungerar fullt ut. Inte som vi närmast har blivit bortskämda med på sistone. Många kämpar men alla kämpar inte fullt ut tillsammans, och Brynäs framgångar kommer alltid ha hårt jobb som grund.
Med tanke på att Brynäs har haft en säsong kantad av både hopp och förtvivlan, så vore det så klart naivt att tro att formen skulle fortsätta spikrakt uppåt för all framtid. Men det måste vara bättre än så här.
Gällstedt nöjd
Det skaver när Gällstedt står efter matchen och säger att han är nöjd med arbetsinsatsen, med matchen som helhet bortsett från de första fyra minuterna, att vi förtjänar tre poäng. För jag tycker inte det. Luleå är ett bra lag som spelar smart. De har gjort det till sin profil att ta sig under skinnet på motståndarna, att utöva påtryckningar på domaren efter varje avblåsning emot det egna laget, samtidigt som man har många kompetenta hockeyspelare. Det är en svår bortamatch, men vi är bättre än så här. Mycket bättre än så här. Kanske är det finalspöket som lever kvar. Att vi så gärna vill vinna att vi håller för hårt i klubban, inte kan släppa loss, inte kan leverera de där sista procenten som gör att vi går ifrån istället för att halka efter. Jag tycker att oavgjort var rättvist sett till matchen som helhet. Nu står vi inför två tuffa hemmamatcher mot Frölunda och Rögle, och på något sätt önskar jag bara att vi på ett Gällstedtskt sätt ”stryker ett streck” över den här matchen och går vidare, för vi är mycket bättre än så här.
