”Vovka” som han kallades, föddes den 7 mars 1923 i Prag i dåvarande Tjeckoslovakien och avled den den 20 mars 2020 i Stockholm, Sverige. Vänsterhänt landslagscenter. Hans första seniorklubb var LTC Prag som han debuterade för 1938-39, där han stannade i elva säsonger. Efteråt blev det spel för rivalen Sparta Prag 1950-52, sedan till TJ Spartak Prag 1952-1960. Sedan 1950 var han spelande tränare. Sedan blev det tre års hockeyuppehåll för Vladimir då det kommit ut att ett antal seriematcher varit riggade, och Vladimir anklagades för att ha varit en del i det. Säsongen 1963-64 återupptogs hockeykarriären för Bohemians Prag, lägre ner i seriesystemet. Säsongen därpå hade de avancerat från Czechia3 till Czechia2.
Det blev hockeyfest på Stadion .
I tjeckoslovakiskt ligaspel blev det totalt 306 mål på 237 matcher. Under 5 säsonger tog han hem poängligan. Det blev 6 ligatitlar. Vladimir hade även en väldigt framgångsrik landslagskarriär. Under VM 1947 gjorde han enastående 39 poäng på 7 matcher. Han agerade i turneringen spelande tränare och Tjeckoslovakien vann VM-guld. Bedriften gjordes om 1949 med VM-guld på Stockholms Stadion, där Sverige besegrades med 3-0 i finalen. Det var ett sånt tryck att folk klättrade över staketet för att försöka få en glimt av turneringens matcher. Vladimir var lagkapten och gjorde 19 poäng på 7 matcher under turneringen. Sedan var han lagkapten för OS-laget 1948 där han gjorde 22 poäng på 8 matcher. Det blev silvermedalj. Det blev inte den sista imponerande landslagsturneringen för Vovkas del. Totalt sett gjorde han 158 mål på 93 landskamper.
Det sammanfattade karriären i Tjeckoslovakien. När kommunistregimen blev mer och mer förtryckande bestämde sig Vladimir 1965 för att fly för gott, och landade i Sverige. Planen iscensattes genom att han berättade för sin familj att de skulle på bilsemester. Första landet på vägen blev Ungern, sedan via Jugoslavien och till Schweiz. För att undvika misstankar byttes bilen ut mot en ny i Jugoslavien. Nya pass hade ordnats. Familjen vistades ett tag hos Vladimirs bror i Schweiz.
Leksand kallade .
Under sin aktiva karriär hade han samlat på sig lite kontakter hos Svenska Ishockeyförbundet. Enligt legenden hade någon inom förbundet surrat om Vladimir till Leksands folk, som åkte till Schweiz för att besöka honom. Sverige stod enligt Vladimir ut bland länder som ville ta emot en flykting som honom och dessutom våga låta honom fortsätta hålla på med hockey. Han kom till Sverige, fortsatte karriären, och kommunistregimen hotade med att bojkotta den internationella tävlingen Ahearne Cup, och Sverige ryckte på axlarna. Då får de väl gör det, blev svaret. Bojkotten varade i fem år. Vladimir blev Leksands nya tränare säsongen 1965-66 och sönerna sina började spela juniorhockey för klubben. Leksand slutade 2:a i Division 1 Norra, dåvarande högsta serie. Nisse Nilsson, känd landslagsspelare, toppade den interna poängligan. I slutspel slog Leksand ut Södertälje i kvarten med 2-1 i matcher, men hade ingen chans mot Brynäs i semin. Brynäs var Sveriges bästa lag under andra hälften av 60-talet. Vladimir fick Leksand att bli rejält samspelta. Hans filosofi gick igenom trots att han fick ta allt på engelska. Leksand hade innan hans ankomst duktiga spelare men för många individualister. Inget synkroniserat spel vilket straffade sig. En av kulturkrockarna var enligt Vladimir att elitatmosfären i Sverige inte var lika auktoritär som i Tjeckoslovakien, vad gäller relationen tränare-spelare.
Under Leksands andra säsong med Vladimir Zabrodsky som tränare, tog sig Leksand nätt och jämnt till slutspel med 1 poängs marginal. Respass i kvarten mot Södertälje som revanscherade sig för förra året.
Tränare Zabrodsky .
Frugan trivdes inte så bra i Leksand och en förfrågan från Rögle och Ängelholm kom in. När han började träna Rögle 1967-68 var undertecknads pappa, Clarence Carlsson, lagkapten. Clarence var en snabb och orädd back. Pappa berättade för mig att det var inte en j**el som kom ikapp honom när han ville åka skridskor. Det är också svårt för mig att beskriva, men jag kände bara att modet han bar med sig från hockey, tillämpade han mentalt på yrkeslivet, när han skulle starta eget och göra affärer. Han var inte rädd för något, han körde på. I alla fall, tillbaka till Vladimir Zabrodsky. Rögle hamnade i tabellens ingenmansland och missade slutspel. Man gjorde under säsongen många mål men släppte också in många mål. Då blir man ett mittenlag. Det var ett Rögle som fortfarande var i en etableringsfas efter att ”Pollenkungen” Gösta Carlsson bestämde sig för att Skåne behövde ett storlag.
Under Vladimirs andra Röglesäsong blev det degradering till Division 2 trots att man hade påbörjat en satsning mot etablering i toppserien, och man var på god väg i och med föregående säsong. Överlägset sist i tabellen. Sen var ju Clarence Carlsson inte längre kapten och hade rört sig vidare… Rögle var inte tillräckligt nära uppflyttning säsongen därpå.
Vladimirs sista tränaruppdrag blev för Djurgården 1970-71. Där hade vi en uppförsbacke, inget stabilt bygge med ett fåtal spelare som allt hopp stod till. Björn Palmqvist var nog decenniets bästa djurgårdsspelare. Det skulle dröja till ’79 innan man ens tog sig till en final. Man letade fortfarande efter formen från det tidiga 60-talet. Vid den här tiden dominerade Brynäs fortfarande i svensk hockey och Djurgården förlorade ett av mötena med 7-0. När grundserien i Division 1 Norra skulle summeras blev det en 5:e plats i tabellen och därmed missades slutspel. Djurgården befann sig i en generationsväxling, särskilt under tidigt 70-tal.
Zabrodsky och Sven Tumba, två legender .
Under senare år blev Vladimir regelbundet inbjuden till den tjeckiska ambassaden. Han fortsatte att kalla Hovet för ”isstadion” då den för länge sedan hette Johanneshovs Isstadion. Han fortsatte att besöka Djurgårdsmatcher även på gamla dagar. Han valdes in i IIHFs Hockey Hall of Fame 1997. Blev invald i tjeckiska hockey hall of fame 2008.
Han var inte bara begåvad inom hockey utan deltog också som tennisproffs i Davis Cup, för Tjeckoslovakien. När han växte upp höll han på med tennis så fort hockeysäsongen var slut. En exceptionell spelare var han, som valde Sverige som sitt andra hemland.
