Det här avsnittets huvudperson sa många kloka saker bland annat följande: “Responding to the media, or playing to the media, or listening to the fans is the quickest way to start losing. The fans are great, but the thing they respect most is a winner.”
Sam Pollock
Samuel Patterson Smyth Pollock föddes den 25 december 1925 i Montreal, Quebec, Canada. Eftersom han var ganska liten till växten insåg snart den sporttokige Pollock att han nog fick satsa på en karriär som coach eller manager om han ville bli något inom sportvärlden. Han startade och skötte flera ligor i både ishockey och baseball.
När han var 17 år var han manager för ett av Montreals bästa lag i softball, bland spelarna återfanns Habsstjärnorna Bill Durnan, Doug Harvey, Kenny Reardon, Toe Blake och Elmer Lach men det var ingen tvekan om vem som bestämde för det gjorde Pollock. Givetvis blev han uppmärksammad av Tommy Gorman som då var Montreal Canadiens GM men förutom några scoutingjobb åt Habs så fortsatte Pollock att sköta sina egna stadsligor samtidigt som han pluggade och jobbade som kontorist inom järnvägen.
1947 anställdes Pollock av Habs nye GM Frank J. Selke, först var han en av många scouter i östra Canada men efter ett par år fick han ta över Montreal Junior Canadiens. Med Pollock som både coach och GM vann laget det kanadensiska juniormästerskapet Memorial Cup 1950, Pollock skulle vinna Memorial Cup en gång till nämligen 1958 då som GM för Ottawa-Hull Junior Canadiens.
I början av 1950-talet delade Selke upp Habs farmarlag (och spelare) i två delar, Ken Reardon som var hans assisterande GM ansvarade för lagen och spelarna i västra Canada medan Pollock fick ansvaret för Habs farmarlag och talanger i östra Canada (Ontario och österut). Det fanns två anledningar till att Reardon fick just västra Canada och Pollock fick östra Canada, Reardon var från Winnipeg medan Pollock var från Montreal och Pollock var dessutom flygrädd.
När Pollock och Ottawa-Hull Junior Canadiens vann Memorial Cup 1958 så coachades laget av Scotty Bowman och bland spelarna fanns J-C Tremblay, Gilles Tremblay, Ralph Backstrom och Bobby Rousseau som alla skulle vinna åtskilliga Stanley Cup med Habs. I finalen 1958 mötte man Regina Pats med Ken Reardon som GM och bland förlorarna återfanns de blivande Habsspelarna Terry Harper, Dave Balon, Bill Hicke och Red Berenson. Pollock hade dessutom varit med och hjälp bland annat Dickie Moore, Henri Richard, Claude Provost och Phil Goyette att ta steget till en plats i Montreal Canadiens.
Året efter vinsten i Memorial Cup blev Ottawa-Hull Canadiens ett proffslag i den nybildade farmarligan EPHL. 1962 vann laget med Pollock som GM ligamästerskapet och i det laget återfanns bland annat: Charlie Hodge, Jimmy Roberts, Jacques Laprerriere och Claude Larose. Alla nämnda spelare kom att ingå i det som journalister i Montreal kallade Sam's Gang eller Sam's Boys. När EPHL lades ned 1963 så flyttades laget till Omaha i CHL där man som Omaha Knights vann mästerskapet 1964.
Pollock fick mer och mer betydelsefulla uppgifter av Selke och tvingades sluta som coach och han var bara GM för Habs bästa juniorlag i västra Canada. 1959 blev Pollock utnämnd till Canadiens Director of Player Personnel och han fick ta över huvudansvaret för Montreals alla farmarlag. Pollock fick sitt namn på Stanley Cup pokalen för första gången 1959 och året efter då Habs vann sin femte raka Stanley Cup så upprepades det.
Eftersom Habs inte vann Stanley Cup de tre första åren på 1960-talet så avgick Selke som lagets GM 1963 och utnämnde Pollock till sin efterträdare. Många journalister (främst i Toronto) väntade sig att Ken Reardon skulle bli arg och kanske lämna Montreal men Reardon som befordrades till till Montreals vice-president blev varken arg eller förvånad. Han sa så här om Pollock precis efter att Pollock blivit utnämnd till Habs GM: ”Sam Pollock is the most intelligent man I've met, not just in hockey, but in life.”
När Pollock tog över som Habs GM inför säsongen 1963-64 fanns det bara fyra spelare kvar från Montreals lag som vann fem raka Stanley Cup (Jean Béliveau, Claude Provost, Henri Richard och Jean-Guy Talbot), resten av laget var spelare från Sam's gang eller sådana som kommit till laget via en trade. Montreal vann inte Stanley Cup 1964 heller men Pollock hade en plan, han plockade in spelare som hade en betydligt tuffare spelstil som Terry Harper och John Ferguson och deras ankomst gjorde att lagets stjärnor inte blev lika hårt uppvaktade eftersom det blev repressalier från Harper och Ferguson.
Under sin första säsong var Pollock inte speciellt aktiv när det gällde trader och draften 1963 skötte Selke innan han slutade. 1964 gjorde Pollock sin första fantastiska trade även om det inte var någon som reagerade då, Ken Dryden som valts i den tredje rundan av Boston Bruins hamnade i Montreal efter en trade där Pollock skickade två backar som aldrig nådde NHL till Boston. Det dröjde flera år innan Dryden fick veta att han draftats av Boston och inte av Montreal.
Montreal vann Stanley Cup två år i rad 1965 och 1966 och efter en finalförlust 1967 så återtog de pokalen 1968 och försvarade den 1969. Precis som efter de fem raka titlarna under slutet på 1950-talet så kom en baksmälla med trötta spelare och generationsväxling. Montreal missade slutspelet 1970 pga av mindre gjorda mål än NY Rangers, regeln ändrades efter den parodi som inträffade i den sista omgången när Habs tog ut målvakten med 9 minuter kvar eftersom de behövde göra tre mål till för att komma före Rangers, resultatet blev istället att Chicago gjorde fem mål i tom bur.
När NHL expanderade med 6 nya lag säsongen 1967-68 så fick Sam Pollock i uppdrag av NHL att fundera ut hur själva expansionen skulle ske. Hur skulle de nya lagen få spelare och vilka spelare skulle de få plocka från de gamla lagen? Det var vara två av de frågor som NHL ville att Pollock som då bara varit GM i NHL under tre säsonger skulle besvara (ganska bra förtroende). Pollock skapade ett regelverk som bestämde vilka spelare som de gamla lagen var skyldiga att släppa, vilka som de var tvungna att skydda om de inte ville bli av med dem och vilka spelare som de gamla lagen fick behålla utan att skydda dem.
Montreal Canadiens var bäst i NHL och utan regler hade antagligen Montreal tappat kanske 50 spelare i expansionsdraften men Pollocks regler gjorde att samtliga de gamla lagen bara behövde släppa 20 spelare var. Alla gamla lag var helt överens om att Pollocks förslag var lysande men eftersom en del lags General Managers (Toronto & Detroit) inte förstod reglerna så har en del fans och media i efterhand beskyllt Pollock för att gynna Montreal. NHL:s president Clarence S. Campbell kommentar: ”Despite the enormous input he had into the creation of what were deemed to be improvements, I'm not aware of a single situation where he designed it for his own benefit. He was very resourcefuöin the ways he went about some of the things, but none was off-colour, nor could you say they were the product of a scheme.”
Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet erbjöd han de nya expansionslagen snabba lösningar mot framtida draftval och i de allra flesta fallen så skulle antagligen expansionslagen behållit sina draftval. Han skaffade tidigt California Golden Seals val i första rundan 1971 eftersom han visste att det året fanns det två jättetalanger som antagligen skulle bli superstjärnor (Guy Lafleur & Marcel Dionne). När det under säsongen 1970-71 ser ut som om LA Kings kommer att bli sämst och därmed få välja först så tradar Pollock veteranen Ralph Backstrom (som ville bli tradad till ett lag med bättre klimat) till Los Angeles och med en nöjd och glad Backstrom i laget går Kings om Seals som blir sist. Lafleur hamnar i Montreal och resten är som man säger historia men Pollock var även mycket nära att trada till sig Kings val i förstarundan och i så fall hade även Dionne hamnat i Habs.
Under draften 1973 spelade Pollock ett högt spel, till och börja med hade han året innan tradat till sig California Golden Seals val i första rundan 1973. Han erbjuder Islanders GM Bill Torrey det valet plus flera spelare för Islanders första val (och draftens första val), Torrey avböjer och väljer Denis Potvin. Pollock väljer då att trada bort val #2 till Atlanta Flames som var helsålda på centern Tom Lysiak. Pollock fick val #5 plus Flames val i den första rundan 1977 och när det var dags att välja igen så valde Pollock att trada ned ännu en gång. Den här gången tradade han val #5 till St. Louis Blues som valde målvakten John Davidson och förutom Blues val som var det åttonde 1973 så fick han Blues val i första rundan 1975. Med det åttonde valet tog Pollock till slut Bob Gainey som han rankade som draftens näst bäste spelare efter Denis Potvin, facit var att han fick sin spelare plus ett val i första rundan 1975 och ett val i första rundan 1977.
Det kommer en förteckning över samtliga trader Pollock gjorde under sin karriär som Montreal Canadiens GM sist i det här porträttet. Pollock var mycket flygrädd och det försvårade hans arbete ordentligt när NHL expanderade och det finns flera personer som misstänker att flygrädslan spelade en viss roll när Pollock valde att lämna Montreal. Han var under 1970-talet tvungen att flyga till Vancouver, Los Angeles, Oakland, Kansas City och Denver medan han kunnat sitta tillbakalutad i en limousin under alla resor på Original Six tiden.
WHA ställde till det för NHL och även för Pollock under 1970-talets början, Habs tappade både Rejean Houle och Marc Tardif sommaren 1973 men till skillnad från andra lags GM/ägare så lät han aldrig sina känslor gå före lagets bästa. 1976 signade han Houle när denne lämnade Quebec Nordiques, han välkomnade fler spelare från WHA som Cam Connor och hade inga problem med att signa Ken Dryden igen efter att denne hoppat av ett år i protest mot för låg lön.
Montreal vann Stanley Cup sex gånger under 1970-talet, fem gånger med Pollock som GM och den sjätte gången var det hans lag även om han inte längre var inblandad i laget. När NHL och NHLPA kommer överens om att skapa Canada Cup så är det Sam Pollock som blir utsedd till Canadas GM. Pollock tar tillsammans med tränarstaben ut ett lag och inte ett All Star Team och det blir givetvis rejäla skriverier om framförallt Bob Gainey och Danny Gare. Ju längre turneringen går desto mindre kritik mot laguttagningen och trots att Canada saknade sina bästa målvakter (Ken Dryden, Tony Esposito & Bernie Parent var alla skadade) så vinner man Canada Cup 1976.
Bröderna Bronfman som ägde Montreal Canadiens bestämde sig under mitten av 1970-talet att sälja klubben och Molsonbryggeriet tog över som ny ägare inför säsongen 1978-79. Pollock som hade flera uppdrag i brödernas olika företag valde då att lämna sitt uppdrag som GM för att koncentrera sig på affärerna. Habs coach Scotty Bowman som trodde att han skulle bli ny GM blev väldigt besviken när det visade sig att Pollock inte rekommenderade de nya ägarna att ge jobbet till Bowman.
Ny GM blev istället Irving Grundman som var en duktig affärsman och entreprenör som jobbat med Pollock vid sidan av ishockeyn. En arg och besviken Bowman lämnade Habs efter Stanley Cup vinsten 1979 för att bli GM i Buffalo Sabres och där visade det sig rätt snabb att Pollock hade haft rätt, den otålige Bowman sparkade coacher på löpande band utan att Buffalo blev en riktig utmanare till NY Islanders och Edmonton under 1980-talet. Bowman återvände till att coacha under 1990-talet och vann Stanley Cup ytterligare fyra gånger med Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings.
Pollock stannade kvar som styrelsemedlem i Canadiens under säsongen 1978-79 och därför hamnade hans namn på Stanley Cup pokalen för tolfte gången. Han blev invald i Hockey Hall of Fame hösten 1978 och i Canadian Sports Hall of Fame 1982. När Hockey Hall of Fame flyttades till dagens plats i centrum av Toronto så döptes ett torg i gallerian som är sammanbyggd med den gamla bank där HHoF ligger till Sam Pollock Square.
Efter att Pollock definitivt lämnat Canadiens och ishockeyn hösten 1979 så jobbade han på försäkringsbolaget Brockfield, företaget ägdes av Canadiens tidigare ägare bröderna Bronfman som också ägde Whiskeyföretaget Seagrams innan Coca Cola köpte företaget. 1995 blev Pollock styrelseordförande för MLB-laget Toronto Blue Jays och han stannade på den posten i fem år.
Den 15 augusti 2007 förlorade den 81 årige Pollock sin flera år långa kamp mot cancer och avled på ett sjukhus i Toronto. Han begravdes på Ste Elisabeth Roman Catholic Cemetary i den lilla staden North Hatley, Quebec, Canada.
Meriter som GM
Memorial Cup: 1950 (coach/GM), 1958
Stanley Cup 9 gånger: 1965, 1966, 1968, 1969, 1971, 1973, 1976, 1977 & 1978 + att hans namn återfinns på Stanley Cup pokalen tre gånger till 1959, 1960 då han var director of player personnel och 1979 då han fortfarande var medlem i Habs styrelse.
Sedan 1995 delar AHL varje år ut Sam Pollock Trophy till ett lag som vinner en division i ligan, divisionernas namn har ändrats många gånger men just nu går Sam Pollock Trophy till laget som vinner AHL:s North Division.
Trader Sam
Pollock är berömd för alla sina fantastiska trader och fick snabbt smeknamnet Trader Sam, en del kritiker anser att han utnyttjade oerfarna konkurrenter under expansionsåren men samma möjligheter fanns för de andra fem Original Six-lagen och ingen ska försöka få mig att tro att deras General Managers inte gjorde liknande trader pga en högre moral. Faktum är att Pollock föreslog en regel som förbjöd de sex expansionslagen att trada sina draftval i den första rundan under lagens fem första säsonger i NHL. Övriga lag röstade ned förslaget, något som de antagligen ångrade när Pollock med smarta trader plockade expansionslagen rena.
Några av de senare expansionslagen var smartare, Islanders GM Bill Torrey fick ett otroligt bra erbjudande från Pollock angående Islanders val i den första rundan 1973, Torrey var klok nog att tacka nej och kunde därmed drafta Denis Potvin. Hur bra hade Habs försvar varit med en Big Four som bestod av Potvin, Robinson, Savard och Lapointe istället för Big Three som de tre sistnämnda kallades.
Pollock hade en enda regel när det gällde trader: ” I've always traded for futures – not pasts. ” Så här har den legendariske sportjournalisten Red Fisher beskrivit Pollock: “He always seemed to have the right answers. He was a private person who made a career out of keeping things to himself. He did, however, have all the answers. Even his opponents knew that.”
Här kommer en förteckning över alla trader Sam Pollock gjorde under sin tid som Montreal Canadiens GM:
1963: 1 st.
- Wayne Hicks från Boston Bruins mot pengar
1964: 5 st.
- Howie Glover från NY Rangers mot Bev Bell och Ray Brunel.
- Alex Campbell & Ken Dryden från Boston Bruins mot Guy Allen & Paul Reid.
- Orval Tessier från Boston Bruins mot pengar.
- Chuck Holmes från Detroit Red Wings mot Bill Carter.
- Dick Duff & Dave McComb från NY Rangers mot Bill Hicke & Jean-Guy Morisette.
1965 : 2 st.
- Earl Ingarfields Sr., Gord Labossiere, Noel Price & pengar mot Cesare Manigo & Garry Peters.
- Don Johns från Chicago mot Bryan Watson.
1966: 1 st.
- Garry Peters & Ted Taylor från NY Rangers för Red Berenson.
1967: 10 st.
- Bryan Watson från Minnesota North Stars mot Bill Plager & rättigheterna till Barry Meissner & Leo Thiffault
- Minnesota North Stars val i första rundan 1971 (#7 Chuck Arnason) mot André Boudrias, Bob Charlesbois, Bernard Cote.
- Pat Quinn till St. Louis Blues för pengar.
- Carl Wetzel & Bill Masterton till Minnesota North Stars för pengar.
- Minnesota North Stars val i första rundan 1970 (#6 Chuck Lefley) mot rättigheterna till Danny O'Shea.
- Mike McMahon Jr. Till Minnesota North Stars mot pengar
- Pat Quinn från St. Louis Blues för Ron Attwell
- Claude Cardin & Phil Obendorf från St. Louis mot Bill McCreary Sr.
- Claude Cardin till St. Louis mot pengar.
- Don Johns till Minnesota mot pengar.
1968: 14 st.
- Lyle Bradley, Wally Boyer, Alain Caron och California Golden Seals val i första rundan 1968 (#3 Jim Pritchard), Seals val i första rundan 1970 (#5 Ray Martyniuk).
- Jake Rathwell till Minnesota mot pengar.
- Marshall Johnston, Minnesota North Stars val i första rundan 1972 (#8 Dave Gardner) och pengar mot Danny Grant, Claude Larose & Bob Murdoch.
- Tom Thurlby & California Golden Seals val i första rundan 1972 (#6 Michel Larocque) mot Bryan Watson och pengar.
- Al MacNeil från Pittsburgh Penguins mot Wally Boyer.
- Jim Paterson och rättigheterna till Claude Piche till Minnesota mot pengar.
- LA Kings val i första rundan 1969 (#5 Dick Redmond) och Kings val i första rundan 1972 (#4 Steve Shutt) mot Gerry Desjardins.
- Ted Quimet, Kenneth Faranski & Gerald Lemire till St. Louis Blues mot pengar.
- California Golden Seals val i första rundan 1973 (#2 Tom Lysiak) och Seals val i andra rundan 1973 (#18 Blake Dunlop) mot rättigheterna till Carol Vadnais.
- Yves Locas & Brian D. Smith från LA Kings mot Larry Cahan.
- Len Ronson till California Golden Seals mot pengar.
- Norm Dennis till St. Louis Blues för pengar.
- Brian D. Smith till Minnesota North Stars mot pengar.
- Larry Hillman från Pittsburgh Penguins mot Jean-Guy Lagace och pengar.
1969: 10 st.
- LA Kings val i första rundan (#5 Dick Redmond) ursprungligen LA Kings val till Minnesota North Stars mot löftet att Minnesota inte skulle ta Dick Duff i IntraLeaguedraften samma år.
- Pete Mahovlich & Bart Crashley från Detroit Red Wings mot Gary Monahan & Doug Piper
- Chuck Hamilton från Detroit Red Wings för pengar
- Jean-Guy Gendron till Philadelphia Flyers mot pengar
- Pittsburgh Penguins val i den åttonde rundan 1969 (#79 Frank Hamill) mot pengar
- LA Kings val i den sjätte rundan (#63 Guy Delparte) & Kings val i den sjunde rundan 1969 (#74 Ian Wilkie) mot pengar.
- Jean Gauthier till Philadelphia Flyers för pengar.
- Norm Beaudin & Bobby Schmautz från St. Louis Blues mot Ernie Wakely.
- Andre Pronovost från Minnesota North Stars mot pengar.
- LA Kings val i den andra rundan 1970 (#17 Fred Harvey), Kings val i tredje rundan 1970 (#31 Steve Carlyle) & Kings val i fjärde rundan 1970 (#45 Cal Hammond) mot Habs val i andra rundan 1970 (#24 Al McDonough), Hab val i tredje rundan (#38 Terry Holbrook) & rättigheterna till Jean Potvin.
1970: 16 st.
- Dennis Hextall & LAK:s val i andra rundan 1971 (Larry Robinson) mot Dick Duff
- Gump Worsley till Minnesota North Stars för pengar
- Francis Lacombe, California Golden Seals val i första rundan 1971 (#1 Guy Lafleur) och pengar mot Ernie Hicke och Habs val i första rundan 1970 (#10 Chris Oddleifson)
- Dennis Hextall till California Golden Seals för pengar
- Bill Collins från Minnesota North Stars för Jude Drouin
- Gregg Boddy, Leon Rochefort & Wayne Thomas från LA Kings mot Lucien Grenier, Larry Mickey & Jack Norris.
- Christian Bordeleau till St. Louis Blues mot pengar.
- Norm Beaudin till Minnesota North Stars mot pengar.
- Claude D. Larose från Minnesota North Stars mot Bobby Rousseau.
- Murray Flegel & Lyle Carter till St. Louis Blues mot pengar.
- Bob McCord till Minnesota North Stars mot pengar.
- Robin Burns till Pittsburgh Penguins mot pengar.
- Bob Berry till LA Kings mot pengar.
- Germain Gagnon från Vancouver Canucks mot pengar.
- Michel Plasse till St. Louis Blues mot pengar.
- Terry Clancy från Toronto Maple Leafs mot pengar.
1971: 21 st.
- Fra nk Mahovlich från Detroit mot Mickey Redmond, Bill Collins & Guy Charron.
- Rey Comeau från Minnesota North Stars mot Gord Labossiere.
- Ray Fortin, Gord Labossiere & LA Kings val i andra rundan 1973 (#22 Peter Marrin) mot Ralph Backstrom.
- St. Louis Blues val i andra rundan 1971 (#24 Michel Deguise) mot Fran Huck
- Bob Paradise och rättigheterna till Gary Gambucci till Minnesota North Stars mot pengar
- Bobby Sheehan till California Golden Seals mot pengar
- Kerry Ketter och pengar från Detroit Red Wings mot Leon Rochefort
- Vancouver Canucks val i den tredje rundan 1971 (#31 Jim Cahoon), Canucks val i den fjärde rundan 1971 (#45 Ed Sidebottom) och pengar mot Gregg Boddy och Montreals val i den tredje rundan 1971 (#39 Richard Lemieux)
- Claude Provost till LA Kings för pengar
- Ray Martyniuk & Mike Hyndman till California Golden Seals för pengar
- Eddie Dyck från Vancouver Canucks för pengar.
- Michel Plasse från St. Louis Blues för pengar.
- Terry Clancy till Toronto Maple Leafs för pengar.
- Marshall Johnston till California Golden Seals för pengar.
- Rey Comeau från Vancouver Canucks för pengar.
- Mike Laughton & Joe Hardy från California Golden Seals för pengar.
- Tony Featherstone från California Golden Seals mot Ray Martyniuk.
- Randy Rota från California Golden Seals mot Lyle Carter och John French.
- Denis DeJordy, Dale Hoganson, Noel Price, Doug Robinson och LA Kings val i första rundan 1975 (#15 Pierre Mondou) mot Rogatien Vachon och Montreal Canadiens val i den första rundan 1975 (#16 Tim Young).
- Bernie Blanchette till St. Louis Blues för pengar
- Jimmy Roberts från St. Louis Blues mot Phil Roberto
1972: 9 st.
- NY Islanders val i den andra rundan 1973 (#17 Glenn Goldup) och pengar mot Alex Campbell, Denis DeJordy, Glenn Resch och Germain Gagnon
- NY Islanders val i den femte rundan 1972 (#66 Bill Nyrop) mot Ted Tucker och val i den femte rundan 1972 (Jean-Paul Martin).
- Ron Busniuk till Buffalo Sabres mot pengar
- Lynn Powls till Atlanta Flames mot pengar
- Atlanta Flames val i den andra rundan 1973 (#21 Eric Vail) mot Rey Comeau.
- Tony Featherstone & Murray Anderson till NY Islanders mot pengar.
- Atlanta Flames val i den tredje rundan 1973 (#37 Ed Humphreys) mot Noel Price
- LA Kings val i den andra rundan 1974 (#30 Gary MacGregor), LA Kings val i den tredje rundan 1975 (#51 Paul Woods) och Kings val i den första rundan 1976 (#13 Rod Schutt) mot Terry Harper.
- Murray Anderson & Tony Featherstone från NY Islanders mot pengar.
1973: 10 st
- NY Rangers val i den trettonde rundan 1973 mot Montreal Canadiens val i den trettonde rundan 1973.
- Minnesota North Stars val i den andra rundan 1975 (#22 Brian Engblom) mot Montreals val i den andra rundan 1973 (#18 Blake Dunlop).
- Atlanta Flames val i den första rundan 1973 (#5 John Davidson), Flames val i den första rundan 1977 (#10 Mark Napier) och Flames val i den andra rundan 1978 (#30 Dale Yakiwchuk) mot Montreals val i den första rundan 1973 (#16 Vic Mecredi), Montreals val i den första rundan 1973 (ursprungligen Seals #2 Tom Lysiak) och Montreals val i den andra rundan 1973 (#21 Eric Vail).
- Vancouver Canucks val i den första rundan 1974 (#4 Cam Connor) mot Montreals val i den första rundan 1973 (#9 Bob Dailey).
- St. Louis Blues val i den första rundan 1973 (#8 Bob Gainey), Blues val i den fjärde rundan 1973 (#56 Alan Hangsleben) och Blues val i den första rundan 1975 (#9 Robin Sadler) mot Montreals val i första rundan 1973 (ursprungligen Atlanta Flames) (#5 John Davidson) och Montreals val i den tredje rundan 1973 (#48 Bob Gassoff).
- Atlanta Flames val i den tredjerundan 1977 (#46 Pierre Lagace) & Flames val i den fjärde rundan 1977 (#64 Rob Holland) och mot Bob Murray och Montreals val i den fjärde rundan 1977 (#72 Jim Craig).
- LA Kings val i den första rundan 1974 (#12 Mario Tremblay) mot Bob Murdoch och Randy Rota.
- Rättigheterna till Dale Hoganson som då spelade i WHA till Atlanta Flames mot pengar.
- Atlanta Flames val i den första rundan 1974 (#10 Rick Chartraw) mot Chuck Arnason.
- Gary Geldart från Minnesota North Stars mot pengar.
1974: 6 st.
- St. Louis Blues val i den första rundan 1974 (#7 Doug Risebrough) mot Dave Gardner
- Mike Baumgartner från Atlanta Flames mot pengar.
- St. Louis Blues val i den fjärde rundan 1974 (#61 Barry Legge) och Glen Sather mot Montreals val i den femte rundan (#87 Don Whelden) och Rick Wilson.
- Mike Baumgartner till Kansas City Scouts för pengar.
- Don Awrey från St. Louis Blues mot Chuck Lefley.
- Claude Larose till St. Louis Blues mot pengar.
1975: 3 st.
- Toronto Maple Leafs val i den första rundan 1976 (#12 Peter Lee) mot Wayne Thomas
- Doug Jarvis från Toronto Maple Leafs mot Greg Hubick.
- Minnesota North Stars val i den tredje rundan 1977 (#43 Alain Cote) och pengar mot Glen Sather.
1976: 6 st.
- LA Kings val i den tredje rundan 1977 (#49 Moe Robinson) & Kings val i den första rundan 1978 (#8 Danny Geoffrion) mot Glenn Goldup & Montreals val i den tredje rundan 1978 (#53 Doug Derkson)
- Pittsburgh Penguins val i den tredje rundan 1978 (#42 Richard David) mot Don Awrey.
- Sean Shanahan till Colorado Rockies mot pengar.
- Colorado Rockies val i den första rundan 1980 (#1 Doug Wickenheiser) mot Ron Andruff & Montreals val i första rundan 1980 (#19 Paul Gagne).
- Colorado Rockies val i den tredje rundan 1979 (#43 Craig Levie) mot John Van Boxmeer.
- Rättigheterna till Marty Howe som då spelade i WHA till Detroit Red Wings mot pengar.
1977: 3 st
- Islanders val i den åttonde (#137 Keith Hendrickson), nionde (#153 Barry Borrett), tionde (#160 Mark Holden), elfte (#167 Daniel Poulin), tolfte (#173 Cary Farelli), trettonde (#176 Mark Wells), fjortonde (#179 Jean Belisle) och femtonde val (#182 Bob Boileau) i 1977 års draft mot pengar.
- Jimmy Roberts till St. Louis för Blues val i tredjerundan 1979 (Guy Carbonneau).
- Pierre Larouche och rättigheterna till Peter Marsh från Pittsburgh Penguins för Peter Lee och Pete Mahovlich.
Sammanlagt 117 trader under 14 säsonger, grönmärkta trader är riktigt bra trader, lila är dåliga och som ni ser är det en förkrossande skillnad mellan gröna och lila trader. En del grönmärkta ser kanske dåliga ut på pappret men ledde antingen till att Habs vann Stanley Cup eller fick den spelare de ville drafta. Egentligen var det fler trader eftersom man bara fick trada en spelare i taget mot kontanter och i listan har jag slagit ihop flera spelare till en enda trade.
Ni ser också att samma spelare ofta tradades fram och tillbaka mellan samma lag och det gjorde lagen för att komma under de begränsningar som fanns om hur många spelare lagen fick ha vid vissa tidpunkter.
De tidigare delarna i Hockey Legends och samtliga delar i den här serien om Builders hittar ni här: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/hockey-legends-en-sammanstallning-510899.aspx
Sam Pollock
Samuel Patterson Smyth Pollock föddes den 25 december 1925 i Montreal, Quebec, Canada. Eftersom han var ganska liten till växten insåg snart den sporttokige Pollock att han nog fick satsa på en karriär som coach eller manager om han ville bli något inom sportvärlden. Han startade och skötte flera ligor i både ishockey och baseball.
När han var 17 år var han manager för ett av Montreals bästa lag i softball, bland spelarna återfanns Habsstjärnorna Bill Durnan, Doug Harvey, Kenny Reardon, Toe Blake och Elmer Lach men det var ingen tvekan om vem som bestämde för det gjorde Pollock. Givetvis blev han uppmärksammad av Tommy Gorman som då var Montreal Canadiens GM men förutom några scoutingjobb åt Habs så fortsatte Pollock att sköta sina egna stadsligor samtidigt som han pluggade och jobbade som kontorist inom järnvägen.
1947 anställdes Pollock av Habs nye GM Frank J. Selke, först var han en av många scouter i östra Canada men efter ett par år fick han ta över Montreal Junior Canadiens. Med Pollock som både coach och GM vann laget det kanadensiska juniormästerskapet Memorial Cup 1950, Pollock skulle vinna Memorial Cup en gång till nämligen 1958 då som GM för Ottawa-Hull Junior Canadiens.
I början av 1950-talet delade Selke upp Habs farmarlag (och spelare) i två delar, Ken Reardon som var hans assisterande GM ansvarade för lagen och spelarna i västra Canada medan Pollock fick ansvaret för Habs farmarlag och talanger i östra Canada (Ontario och österut). Det fanns två anledningar till att Reardon fick just västra Canada och Pollock fick östra Canada, Reardon var från Winnipeg medan Pollock var från Montreal och Pollock var dessutom flygrädd.
När Pollock och Ottawa-Hull Junior Canadiens vann Memorial Cup 1958 så coachades laget av Scotty Bowman och bland spelarna fanns J-C Tremblay, Gilles Tremblay, Ralph Backstrom och Bobby Rousseau som alla skulle vinna åtskilliga Stanley Cup med Habs. I finalen 1958 mötte man Regina Pats med Ken Reardon som GM och bland förlorarna återfanns de blivande Habsspelarna Terry Harper, Dave Balon, Bill Hicke och Red Berenson. Pollock hade dessutom varit med och hjälp bland annat Dickie Moore, Henri Richard, Claude Provost och Phil Goyette att ta steget till en plats i Montreal Canadiens.
Året efter vinsten i Memorial Cup blev Ottawa-Hull Canadiens ett proffslag i den nybildade farmarligan EPHL. 1962 vann laget med Pollock som GM ligamästerskapet och i det laget återfanns bland annat: Charlie Hodge, Jimmy Roberts, Jacques Laprerriere och Claude Larose. Alla nämnda spelare kom att ingå i det som journalister i Montreal kallade Sam's Gang eller Sam's Boys. När EPHL lades ned 1963 så flyttades laget till Omaha i CHL där man som Omaha Knights vann mästerskapet 1964.
Pollock fick mer och mer betydelsefulla uppgifter av Selke och tvingades sluta som coach och han var bara GM för Habs bästa juniorlag i västra Canada. 1959 blev Pollock utnämnd till Canadiens Director of Player Personnel och han fick ta över huvudansvaret för Montreals alla farmarlag. Pollock fick sitt namn på Stanley Cup pokalen för första gången 1959 och året efter då Habs vann sin femte raka Stanley Cup så upprepades det.
Eftersom Habs inte vann Stanley Cup de tre första åren på 1960-talet så avgick Selke som lagets GM 1963 och utnämnde Pollock till sin efterträdare. Många journalister (främst i Toronto) väntade sig att Ken Reardon skulle bli arg och kanske lämna Montreal men Reardon som befordrades till till Montreals vice-president blev varken arg eller förvånad. Han sa så här om Pollock precis efter att Pollock blivit utnämnd till Habs GM: ”Sam Pollock is the most intelligent man I've met, not just in hockey, but in life.”
När Pollock tog över som Habs GM inför säsongen 1963-64 fanns det bara fyra spelare kvar från Montreals lag som vann fem raka Stanley Cup (Jean Béliveau, Claude Provost, Henri Richard och Jean-Guy Talbot), resten av laget var spelare från Sam's gang eller sådana som kommit till laget via en trade. Montreal vann inte Stanley Cup 1964 heller men Pollock hade en plan, han plockade in spelare som hade en betydligt tuffare spelstil som Terry Harper och John Ferguson och deras ankomst gjorde att lagets stjärnor inte blev lika hårt uppvaktade eftersom det blev repressalier från Harper och Ferguson.
Under sin första säsong var Pollock inte speciellt aktiv när det gällde trader och draften 1963 skötte Selke innan han slutade. 1964 gjorde Pollock sin första fantastiska trade även om det inte var någon som reagerade då, Ken Dryden som valts i den tredje rundan av Boston Bruins hamnade i Montreal efter en trade där Pollock skickade två backar som aldrig nådde NHL till Boston. Det dröjde flera år innan Dryden fick veta att han draftats av Boston och inte av Montreal.
Montreal vann Stanley Cup två år i rad 1965 och 1966 och efter en finalförlust 1967 så återtog de pokalen 1968 och försvarade den 1969. Precis som efter de fem raka titlarna under slutet på 1950-talet så kom en baksmälla med trötta spelare och generationsväxling. Montreal missade slutspelet 1970 pga av mindre gjorda mål än NY Rangers, regeln ändrades efter den parodi som inträffade i den sista omgången när Habs tog ut målvakten med 9 minuter kvar eftersom de behövde göra tre mål till för att komma före Rangers, resultatet blev istället att Chicago gjorde fem mål i tom bur.
När NHL expanderade med 6 nya lag säsongen 1967-68 så fick Sam Pollock i uppdrag av NHL att fundera ut hur själva expansionen skulle ske. Hur skulle de nya lagen få spelare och vilka spelare skulle de få plocka från de gamla lagen? Det var vara två av de frågor som NHL ville att Pollock som då bara varit GM i NHL under tre säsonger skulle besvara (ganska bra förtroende). Pollock skapade ett regelverk som bestämde vilka spelare som de gamla lagen var skyldiga att släppa, vilka som de var tvungna att skydda om de inte ville bli av med dem och vilka spelare som de gamla lagen fick behålla utan att skydda dem.
Montreal Canadiens var bäst i NHL och utan regler hade antagligen Montreal tappat kanske 50 spelare i expansionsdraften men Pollocks regler gjorde att samtliga de gamla lagen bara behövde släppa 20 spelare var. Alla gamla lag var helt överens om att Pollocks förslag var lysande men eftersom en del lags General Managers (Toronto & Detroit) inte förstod reglerna så har en del fans och media i efterhand beskyllt Pollock för att gynna Montreal. NHL:s president Clarence S. Campbell kommentar: ”Despite the enormous input he had into the creation of what were deemed to be improvements, I'm not aware of a single situation where he designed it for his own benefit. He was very resourcefuöin the ways he went about some of the things, but none was off-colour, nor could you say they were the product of a scheme.”
Under slutet av 1960-talet och början av 1970-talet erbjöd han de nya expansionslagen snabba lösningar mot framtida draftval och i de allra flesta fallen så skulle antagligen expansionslagen behållit sina draftval. Han skaffade tidigt California Golden Seals val i första rundan 1971 eftersom han visste att det året fanns det två jättetalanger som antagligen skulle bli superstjärnor (Guy Lafleur & Marcel Dionne). När det under säsongen 1970-71 ser ut som om LA Kings kommer att bli sämst och därmed få välja först så tradar Pollock veteranen Ralph Backstrom (som ville bli tradad till ett lag med bättre klimat) till Los Angeles och med en nöjd och glad Backstrom i laget går Kings om Seals som blir sist. Lafleur hamnar i Montreal och resten är som man säger historia men Pollock var även mycket nära att trada till sig Kings val i förstarundan och i så fall hade även Dionne hamnat i Habs.
Under draften 1973 spelade Pollock ett högt spel, till och börja med hade han året innan tradat till sig California Golden Seals val i första rundan 1973. Han erbjuder Islanders GM Bill Torrey det valet plus flera spelare för Islanders första val (och draftens första val), Torrey avböjer och väljer Denis Potvin. Pollock väljer då att trada bort val #2 till Atlanta Flames som var helsålda på centern Tom Lysiak. Pollock fick val #5 plus Flames val i den första rundan 1977 och när det var dags att välja igen så valde Pollock att trada ned ännu en gång. Den här gången tradade han val #5 till St. Louis Blues som valde målvakten John Davidson och förutom Blues val som var det åttonde 1973 så fick han Blues val i första rundan 1975. Med det åttonde valet tog Pollock till slut Bob Gainey som han rankade som draftens näst bäste spelare efter Denis Potvin, facit var att han fick sin spelare plus ett val i första rundan 1975 och ett val i första rundan 1977.
Det kommer en förteckning över samtliga trader Pollock gjorde under sin karriär som Montreal Canadiens GM sist i det här porträttet. Pollock var mycket flygrädd och det försvårade hans arbete ordentligt när NHL expanderade och det finns flera personer som misstänker att flygrädslan spelade en viss roll när Pollock valde att lämna Montreal. Han var under 1970-talet tvungen att flyga till Vancouver, Los Angeles, Oakland, Kansas City och Denver medan han kunnat sitta tillbakalutad i en limousin under alla resor på Original Six tiden.
WHA ställde till det för NHL och även för Pollock under 1970-talets början, Habs tappade både Rejean Houle och Marc Tardif sommaren 1973 men till skillnad från andra lags GM/ägare så lät han aldrig sina känslor gå före lagets bästa. 1976 signade han Houle när denne lämnade Quebec Nordiques, han välkomnade fler spelare från WHA som Cam Connor och hade inga problem med att signa Ken Dryden igen efter att denne hoppat av ett år i protest mot för låg lön.
Montreal vann Stanley Cup sex gånger under 1970-talet, fem gånger med Pollock som GM och den sjätte gången var det hans lag även om han inte längre var inblandad i laget. När NHL och NHLPA kommer överens om att skapa Canada Cup så är det Sam Pollock som blir utsedd till Canadas GM. Pollock tar tillsammans med tränarstaben ut ett lag och inte ett All Star Team och det blir givetvis rejäla skriverier om framförallt Bob Gainey och Danny Gare. Ju längre turneringen går desto mindre kritik mot laguttagningen och trots att Canada saknade sina bästa målvakter (Ken Dryden, Tony Esposito & Bernie Parent var alla skadade) så vinner man Canada Cup 1976.
Bröderna Bronfman som ägde Montreal Canadiens bestämde sig under mitten av 1970-talet att sälja klubben och Molsonbryggeriet tog över som ny ägare inför säsongen 1978-79. Pollock som hade flera uppdrag i brödernas olika företag valde då att lämna sitt uppdrag som GM för att koncentrera sig på affärerna. Habs coach Scotty Bowman som trodde att han skulle bli ny GM blev väldigt besviken när det visade sig att Pollock inte rekommenderade de nya ägarna att ge jobbet till Bowman.
Ny GM blev istället Irving Grundman som var en duktig affärsman och entreprenör som jobbat med Pollock vid sidan av ishockeyn. En arg och besviken Bowman lämnade Habs efter Stanley Cup vinsten 1979 för att bli GM i Buffalo Sabres och där visade det sig rätt snabb att Pollock hade haft rätt, den otålige Bowman sparkade coacher på löpande band utan att Buffalo blev en riktig utmanare till NY Islanders och Edmonton under 1980-talet. Bowman återvände till att coacha under 1990-talet och vann Stanley Cup ytterligare fyra gånger med Pittsburgh Penguins och Detroit Red Wings.
Pollock stannade kvar som styrelsemedlem i Canadiens under säsongen 1978-79 och därför hamnade hans namn på Stanley Cup pokalen för tolfte gången. Han blev invald i Hockey Hall of Fame hösten 1978 och i Canadian Sports Hall of Fame 1982. När Hockey Hall of Fame flyttades till dagens plats i centrum av Toronto så döptes ett torg i gallerian som är sammanbyggd med den gamla bank där HHoF ligger till Sam Pollock Square.
Efter att Pollock definitivt lämnat Canadiens och ishockeyn hösten 1979 så jobbade han på försäkringsbolaget Brockfield, företaget ägdes av Canadiens tidigare ägare bröderna Bronfman som också ägde Whiskeyföretaget Seagrams innan Coca Cola köpte företaget. 1995 blev Pollock styrelseordförande för MLB-laget Toronto Blue Jays och han stannade på den posten i fem år.
Den 15 augusti 2007 förlorade den 81 årige Pollock sin flera år långa kamp mot cancer och avled på ett sjukhus i Toronto. Han begravdes på Ste Elisabeth Roman Catholic Cemetary i den lilla staden North Hatley, Quebec, Canada.
Meriter som GM
Memorial Cup: 1950 (coach/GM), 1958
Stanley Cup 9 gånger: 1965, 1966, 1968, 1969, 1971, 1973, 1976, 1977 & 1978 + att hans namn återfinns på Stanley Cup pokalen tre gånger till 1959, 1960 då han var director of player personnel och 1979 då han fortfarande var medlem i Habs styrelse.
Sedan 1995 delar AHL varje år ut Sam Pollock Trophy till ett lag som vinner en division i ligan, divisionernas namn har ändrats många gånger men just nu går Sam Pollock Trophy till laget som vinner AHL:s North Division.
Trader Sam
Pollock är berömd för alla sina fantastiska trader och fick snabbt smeknamnet Trader Sam, en del kritiker anser att han utnyttjade oerfarna konkurrenter under expansionsåren men samma möjligheter fanns för de andra fem Original Six-lagen och ingen ska försöka få mig att tro att deras General Managers inte gjorde liknande trader pga en högre moral. Faktum är att Pollock föreslog en regel som förbjöd de sex expansionslagen att trada sina draftval i den första rundan under lagens fem första säsonger i NHL. Övriga lag röstade ned förslaget, något som de antagligen ångrade när Pollock med smarta trader plockade expansionslagen rena.
Några av de senare expansionslagen var smartare, Islanders GM Bill Torrey fick ett otroligt bra erbjudande från Pollock angående Islanders val i den första rundan 1973, Torrey var klok nog att tacka nej och kunde därmed drafta Denis Potvin. Hur bra hade Habs försvar varit med en Big Four som bestod av Potvin, Robinson, Savard och Lapointe istället för Big Three som de tre sistnämnda kallades.
Pollock hade en enda regel när det gällde trader: ” I've always traded for futures – not pasts. ” Så här har den legendariske sportjournalisten Red Fisher beskrivit Pollock: “He always seemed to have the right answers. He was a private person who made a career out of keeping things to himself. He did, however, have all the answers. Even his opponents knew that.”
Här kommer en förteckning över alla trader Sam Pollock gjorde under sin tid som Montreal Canadiens GM:
1963: 1 st.
- Wayne Hicks från Boston Bruins mot pengar
1964: 5 st.
- Howie Glover från NY Rangers mot Bev Bell och Ray Brunel.
- Alex Campbell & Ken Dryden från Boston Bruins mot Guy Allen & Paul Reid.
- Orval Tessier från Boston Bruins mot pengar.
- Chuck Holmes från Detroit Red Wings mot Bill Carter.
- Dick Duff & Dave McComb från NY Rangers mot Bill Hicke & Jean-Guy Morisette.
1965 : 2 st.
- Earl Ingarfields Sr., Gord Labossiere, Noel Price & pengar mot Cesare Manigo & Garry Peters.
- Don Johns från Chicago mot Bryan Watson.
1966: 1 st.
- Garry Peters & Ted Taylor från NY Rangers för Red Berenson.
1967: 10 st.
- Bryan Watson från Minnesota North Stars mot Bill Plager & rättigheterna till Barry Meissner & Leo Thiffault
- Minnesota North Stars val i första rundan 1971 (#7 Chuck Arnason) mot André Boudrias, Bob Charlesbois, Bernard Cote.
- Pat Quinn till St. Louis Blues för pengar.
- Carl Wetzel & Bill Masterton till Minnesota North Stars för pengar.
- Minnesota North Stars val i första rundan 1970 (#6 Chuck Lefley) mot rättigheterna till Danny O'Shea.
- Mike McMahon Jr. Till Minnesota North Stars mot pengar
- Pat Quinn från St. Louis Blues för Ron Attwell
- Claude Cardin & Phil Obendorf från St. Louis mot Bill McCreary Sr.
- Claude Cardin till St. Louis mot pengar.
- Don Johns till Minnesota mot pengar.
1968: 14 st.
- Lyle Bradley, Wally Boyer, Alain Caron och California Golden Seals val i första rundan 1968 (#3 Jim Pritchard), Seals val i första rundan 1970 (#5 Ray Martyniuk).
- Jake Rathwell till Minnesota mot pengar.
- Marshall Johnston, Minnesota North Stars val i första rundan 1972 (#8 Dave Gardner) och pengar mot Danny Grant, Claude Larose & Bob Murdoch.
- Tom Thurlby & California Golden Seals val i första rundan 1972 (#6 Michel Larocque) mot Bryan Watson och pengar.
- Al MacNeil från Pittsburgh Penguins mot Wally Boyer.
- Jim Paterson och rättigheterna till Claude Piche till Minnesota mot pengar.
- LA Kings val i första rundan 1969 (#5 Dick Redmond) och Kings val i första rundan 1972 (#4 Steve Shutt) mot Gerry Desjardins.
- Ted Quimet, Kenneth Faranski & Gerald Lemire till St. Louis Blues mot pengar.
- California Golden Seals val i första rundan 1973 (#2 Tom Lysiak) och Seals val i andra rundan 1973 (#18 Blake Dunlop) mot rättigheterna till Carol Vadnais.
- Yves Locas & Brian D. Smith från LA Kings mot Larry Cahan.
- Len Ronson till California Golden Seals mot pengar.
- Norm Dennis till St. Louis Blues för pengar.
- Brian D. Smith till Minnesota North Stars mot pengar.
- Larry Hillman från Pittsburgh Penguins mot Jean-Guy Lagace och pengar.
1969: 10 st.
- LA Kings val i första rundan (#5 Dick Redmond) ursprungligen LA Kings val till Minnesota North Stars mot löftet att Minnesota inte skulle ta Dick Duff i IntraLeaguedraften samma år.
- Pete Mahovlich & Bart Crashley från Detroit Red Wings mot Gary Monahan & Doug Piper
- Chuck Hamilton från Detroit Red Wings för pengar
- Jean-Guy Gendron till Philadelphia Flyers mot pengar
- Pittsburgh Penguins val i den åttonde rundan 1969 (#79 Frank Hamill) mot pengar
- LA Kings val i den sjätte rundan (#63 Guy Delparte) & Kings val i den sjunde rundan 1969 (#74 Ian Wilkie) mot pengar.
- Jean Gauthier till Philadelphia Flyers för pengar.
- Norm Beaudin & Bobby Schmautz från St. Louis Blues mot Ernie Wakely.
- Andre Pronovost från Minnesota North Stars mot pengar.
- LA Kings val i den andra rundan 1970 (#17 Fred Harvey), Kings val i tredje rundan 1970 (#31 Steve Carlyle) & Kings val i fjärde rundan 1970 (#45 Cal Hammond) mot Habs val i andra rundan 1970 (#24 Al McDonough), Hab val i tredje rundan (#38 Terry Holbrook) & rättigheterna till Jean Potvin.
1970: 16 st.
- Dennis Hextall & LAK:s val i andra rundan 1971 (Larry Robinson) mot Dick Duff
- Gump Worsley till Minnesota North Stars för pengar
- Francis Lacombe, California Golden Seals val i första rundan 1971 (#1 Guy Lafleur) och pengar mot Ernie Hicke och Habs val i första rundan 1970 (#10 Chris Oddleifson)
- Dennis Hextall till California Golden Seals för pengar
- Bill Collins från Minnesota North Stars för Jude Drouin
- Gregg Boddy, Leon Rochefort & Wayne Thomas från LA Kings mot Lucien Grenier, Larry Mickey & Jack Norris.
- Christian Bordeleau till St. Louis Blues mot pengar.
- Norm Beaudin till Minnesota North Stars mot pengar.
- Claude D. Larose från Minnesota North Stars mot Bobby Rousseau.
- Murray Flegel & Lyle Carter till St. Louis Blues mot pengar.
- Bob McCord till Minnesota North Stars mot pengar.
- Robin Burns till Pittsburgh Penguins mot pengar.
- Bob Berry till LA Kings mot pengar.
- Germain Gagnon från Vancouver Canucks mot pengar.
- Michel Plasse till St. Louis Blues mot pengar.
- Terry Clancy från Toronto Maple Leafs mot pengar.
1971: 21 st.
- Fra nk Mahovlich från Detroit mot Mickey Redmond, Bill Collins & Guy Charron.
- Rey Comeau från Minnesota North Stars mot Gord Labossiere.
- Ray Fortin, Gord Labossiere & LA Kings val i andra rundan 1973 (#22 Peter Marrin) mot Ralph Backstrom.
- St. Louis Blues val i andra rundan 1971 (#24 Michel Deguise) mot Fran Huck
- Bob Paradise och rättigheterna till Gary Gambucci till Minnesota North Stars mot pengar
- Bobby Sheehan till California Golden Seals mot pengar
- Kerry Ketter och pengar från Detroit Red Wings mot Leon Rochefort
- Vancouver Canucks val i den tredje rundan 1971 (#31 Jim Cahoon), Canucks val i den fjärde rundan 1971 (#45 Ed Sidebottom) och pengar mot Gregg Boddy och Montreals val i den tredje rundan 1971 (#39 Richard Lemieux)
- Claude Provost till LA Kings för pengar
- Ray Martyniuk & Mike Hyndman till California Golden Seals för pengar
- Eddie Dyck från Vancouver Canucks för pengar.
- Michel Plasse från St. Louis Blues för pengar.
- Terry Clancy till Toronto Maple Leafs för pengar.
- Marshall Johnston till California Golden Seals för pengar.
- Rey Comeau från Vancouver Canucks för pengar.
- Mike Laughton & Joe Hardy från California Golden Seals för pengar.
- Tony Featherstone från California Golden Seals mot Ray Martyniuk.
- Randy Rota från California Golden Seals mot Lyle Carter och John French.
- Denis DeJordy, Dale Hoganson, Noel Price, Doug Robinson och LA Kings val i första rundan 1975 (#15 Pierre Mondou) mot Rogatien Vachon och Montreal Canadiens val i den första rundan 1975 (#16 Tim Young).
- Bernie Blanchette till St. Louis Blues för pengar
- Jimmy Roberts från St. Louis Blues mot Phil Roberto
1972: 9 st.
- NY Islanders val i den andra rundan 1973 (#17 Glenn Goldup) och pengar mot Alex Campbell, Denis DeJordy, Glenn Resch och Germain Gagnon
- NY Islanders val i den femte rundan 1972 (#66 Bill Nyrop) mot Ted Tucker och val i den femte rundan 1972 (Jean-Paul Martin).
- Ron Busniuk till Buffalo Sabres mot pengar
- Lynn Powls till Atlanta Flames mot pengar
- Atlanta Flames val i den andra rundan 1973 (#21 Eric Vail) mot Rey Comeau.
- Tony Featherstone & Murray Anderson till NY Islanders mot pengar.
- Atlanta Flames val i den tredje rundan 1973 (#37 Ed Humphreys) mot Noel Price
- LA Kings val i den andra rundan 1974 (#30 Gary MacGregor), LA Kings val i den tredje rundan 1975 (#51 Paul Woods) och Kings val i den första rundan 1976 (#13 Rod Schutt) mot Terry Harper.
- Murray Anderson & Tony Featherstone från NY Islanders mot pengar.
1973: 10 st
- NY Rangers val i den trettonde rundan 1973 mot Montreal Canadiens val i den trettonde rundan 1973.
- Minnesota North Stars val i den andra rundan 1975 (#22 Brian Engblom) mot Montreals val i den andra rundan 1973 (#18 Blake Dunlop).
- Atlanta Flames val i den första rundan 1973 (#5 John Davidson), Flames val i den första rundan 1977 (#10 Mark Napier) och Flames val i den andra rundan 1978 (#30 Dale Yakiwchuk) mot Montreals val i den första rundan 1973 (#16 Vic Mecredi), Montreals val i den första rundan 1973 (ursprungligen Seals #2 Tom Lysiak) och Montreals val i den andra rundan 1973 (#21 Eric Vail).
- Vancouver Canucks val i den första rundan 1974 (#4 Cam Connor) mot Montreals val i den första rundan 1973 (#9 Bob Dailey).
- St. Louis Blues val i den första rundan 1973 (#8 Bob Gainey), Blues val i den fjärde rundan 1973 (#56 Alan Hangsleben) och Blues val i den första rundan 1975 (#9 Robin Sadler) mot Montreals val i första rundan 1973 (ursprungligen Atlanta Flames) (#5 John Davidson) och Montreals val i den tredje rundan 1973 (#48 Bob Gassoff).
- Atlanta Flames val i den tredjerundan 1977 (#46 Pierre Lagace) & Flames val i den fjärde rundan 1977 (#64 Rob Holland) och mot Bob Murray och Montreals val i den fjärde rundan 1977 (#72 Jim Craig).
- LA Kings val i den första rundan 1974 (#12 Mario Tremblay) mot Bob Murdoch och Randy Rota.
- Rättigheterna till Dale Hoganson som då spelade i WHA till Atlanta Flames mot pengar.
- Atlanta Flames val i den första rundan 1974 (#10 Rick Chartraw) mot Chuck Arnason.
- Gary Geldart från Minnesota North Stars mot pengar.
1974: 6 st.
- St. Louis Blues val i den första rundan 1974 (#7 Doug Risebrough) mot Dave Gardner
- Mike Baumgartner från Atlanta Flames mot pengar.
- St. Louis Blues val i den fjärde rundan 1974 (#61 Barry Legge) och Glen Sather mot Montreals val i den femte rundan (#87 Don Whelden) och Rick Wilson.
- Mike Baumgartner till Kansas City Scouts för pengar.
- Don Awrey från St. Louis Blues mot Chuck Lefley.
- Claude Larose till St. Louis Blues mot pengar.
1975: 3 st.
- Toronto Maple Leafs val i den första rundan 1976 (#12 Peter Lee) mot Wayne Thomas
- Doug Jarvis från Toronto Maple Leafs mot Greg Hubick.
- Minnesota North Stars val i den tredje rundan 1977 (#43 Alain Cote) och pengar mot Glen Sather.
1976: 6 st.
- LA Kings val i den tredje rundan 1977 (#49 Moe Robinson) & Kings val i den första rundan 1978 (#8 Danny Geoffrion) mot Glenn Goldup & Montreals val i den tredje rundan 1978 (#53 Doug Derkson)
- Pittsburgh Penguins val i den tredje rundan 1978 (#42 Richard David) mot Don Awrey.
- Sean Shanahan till Colorado Rockies mot pengar.
- Colorado Rockies val i den första rundan 1980 (#1 Doug Wickenheiser) mot Ron Andruff & Montreals val i första rundan 1980 (#19 Paul Gagne).
- Colorado Rockies val i den tredje rundan 1979 (#43 Craig Levie) mot John Van Boxmeer.
- Rättigheterna till Marty Howe som då spelade i WHA till Detroit Red Wings mot pengar.
1977: 3 st
- Islanders val i den åttonde (#137 Keith Hendrickson), nionde (#153 Barry Borrett), tionde (#160 Mark Holden), elfte (#167 Daniel Poulin), tolfte (#173 Cary Farelli), trettonde (#176 Mark Wells), fjortonde (#179 Jean Belisle) och femtonde val (#182 Bob Boileau) i 1977 års draft mot pengar.
- Jimmy Roberts till St. Louis för Blues val i tredjerundan 1979 (Guy Carbonneau).
- Pierre Larouche och rättigheterna till Peter Marsh från Pittsburgh Penguins för Peter Lee och Pete Mahovlich.
Sammanlagt 117 trader under 14 säsonger, grönmärkta trader är riktigt bra trader, lila är dåliga och som ni ser är det en förkrossande skillnad mellan gröna och lila trader. En del grönmärkta ser kanske dåliga ut på pappret men ledde antingen till att Habs vann Stanley Cup eller fick den spelare de ville drafta. Egentligen var det fler trader eftersom man bara fick trada en spelare i taget mot kontanter och i listan har jag slagit ihop flera spelare till en enda trade.
Ni ser också att samma spelare ofta tradades fram och tillbaka mellan samma lag och det gjorde lagen för att komma under de begränsningar som fanns om hur många spelare lagen fick ha vid vissa tidpunkter.
De tidigare delarna i Hockey Legends och samtliga delar i den här serien om Builders hittar ni här: http://www.svenskafans.com/nhl/nhl/hockey-legends-en-sammanstallning-510899.aspx
