Vad gäller den småländska spelartruppen skrev senast jag sådant som: ”Här finns finländarna Juho Liuksiala och Miikka Pitkänen, båda med stor erfarenhet från finska högstaligan” och ”Joachim Rohdin - ny för i år - har gjort åtta säsonger i Sveriges högstaliga och ses säkert som något av en pappa i laget”.
 
Piitkänen, Kiuksiala och Rhodin stod för Nybros tre fullträffar under själva matchen och det är nu det hade varit läge att skriva: Vad var det jag sa? Det tänker jag dock inte göra utan nöjer mig med att poängtera att ett lag med de här tre spelarna i truppen är ett lag som ska tas på allvar.
 
Två matcher har AIK spelats sedan mötet med Nybro - som har spelat tre - på Hovet (Varför i helvete tillåts seriemakarna bygga ett så efterblivet dåligt spelprogram?) och för Gnagets del har det blivit två sudden-vinster mot andra smålandslag - Oskarshamn och Troja/Ljungby. Nybro har å sin sida torskat mot Björklöven, tagit tre poäng mot Östersund och sedan besegrat samma Östersund dagen därpå på straffar (Spelprogrammet! sa Bull).
 
Nämnde Liuksiala har i Nybros tre senaste matcher noterats för 1+2 och Rhodin slog in den avgörande straffen senast nu i lördags. AIK borde helt klart både ha lärt sig av den egna läxan och vara varnade i alla bemärkelser. Det kommer att krävas både blod och svett på onsdag i Liljas Arena.
 
Efter Nybromatchen förra måndagen har AIK ändå resultatmässigt tagit steg i rätt riktning. Två tvåpoängare har som sagt inkasserats men båda borde ha varit treor. Mot Oskarshamn vann AIK skotten med 34-14, även mot Troja sköt AIK flest skott även om siffrorna (42-35) var jämnare. Effektiviteten måste med det sagt höjas både ett och två snäpp.
 
Faktum är att Gnaget vunnit skottstatistiken i samtliga matcher utom den i Umeå mot Löven. AIK har skjutit165 skott hittills och släppt 147 mot den egna kassen. Det har renderat i en målskillnad på 16-22. Räknar vi bort straffarna så är det 16-21. För att göra mål på AIK behöver man skjuta sju gånger på mål medan AIK behöver dryga tio skott mot mål för att näta. Det är för svaga siffror.
 
Vad gäller special teams så är AIK ett mittenlag. Sjua i PP-ligan och åtta i PK-statistiken. Inte så illa, kanske du tänker men ska man vara ett topplag bör man kunna visa upp betydligt vassare siffror i de här spelformerna. Serieledande Björklöven är överlägsna i special teams så här långt och det säger en del.
 
Nu blev det kanske lite mycket siffror men ibland behövs sådana för att belysa faktiska förhållanden. Ifall vi lämnar det rent numeriska så finns det en hel del spelmässiga klyschor att framhålla (klyschor blir f ö inte klyschor ifall de inte är sprungna ur sanningar). AIK har alltför ofta varit för kladdiga med pucken i egen zon och straffats för det.
 
Laget behöver bli också bättre på att stå upp på blålinjerna och trafiken framför motståndarkassen måste bli betydligt tätare. Det sistnämnda tror jag är grunden till ineffektiviteten. Det blir alldeles för lätt för moståndarmålvakten som har i princip fri sikt när AIK-skjuter. Skulle han ändå släppa returer är motståndarna allt som ofta stförst på pucken och kan rensa undan eftersom det i regel inte finns någon svartgul spelare i närheten.
 
Frånvaroläget i AIK börjar se mindre allvarligt ut. Tärnström, Dahlström och Blomstrand är tillbaka i spel. Muzito-Bagenda är dock borta ett bra tag till och samma sak gäller för Björk. Hur det ser ut för Anders Grönlund vet jag inte. Nå, skador hör till och ett bra lag ska kunna skrapa ihop ett hyggligt slagkraftigt manskap även om man har två-tre killar på skadelistan.
 
På onsdag vill jag se tre poäng. En trea på sex matcher är alldeles för svagt av ett lag som - enligt Lasse Johansson - har siktet inställt på att bli bland de fyra bästa. För närvarande ligger vi åtta (Nybro fyra med en match mer spelad men skillnaden är fem poäng). Efter onsdagsmatchen - som SKA vinnas väntar Mora, Troja (igen), Västerås (också igen givetvis) och Östersund. Fyra lag som AIK har bakom sig. Det är hög tid att börja klättra nu.