Period 1
Hjärtat hamnade i halsgropen redan efter tio sekunder när MoDo var hårsmånen att få lägga pucken i öppet mål. AIK stod milt uttryckt på hälarna under de första tre minuterna. Dåliga beslut, lösa och svaga passningar gav MoDo snabbt ett spelmässigt övertag.

När MoDo fick ett tidigt PP efter en utvisning på Barklund kändes det riktigt oroligt. Det blev ett massivt MoDo-tryck i två minuter men med lite tur redde AIK ut det. Det skulle ändå dröja nästan åtta minuter innan AIK skakade fram något som liknade en målchans men Ljungmans avslut klarades av Adam Werner i MoDo-kassen.

Efter c:a tio minuter vaknade AIK. Fore- och backcheck började sitta och man fick ner MoDo djupt. Några direkta målchanser skapades ändå inte. Som så många gånger förr blev det så att när AIK började trycka på öppnades det för en MoDo-kontring som regisserades av Tyler Kelleher och resulterade i att Måns Carlsson lyckades raka in 1-0 till ångermanlänningarna på en retur.

AIK fick också spela Power Play men tiden i anfallszon blev för kort. Chanser skapades under övertagets första 40 sekunder men resten av PP-tiden fick man inte till det utan MoDo spelade av sitt nummerära underläge relativt komfortabelt. Frågan är dock om inte AIK borde fått en minuts fem-mot-tre-spel här efter en misstänkt puck-out.

Innan perioden var slut hann MoDo göra 2-0 genom Tyler Kelleher. Känslan var att något måste hända i AIK:s omklädningsrum i pausen för att få AIK att komma upp i nivå.

Period 2
Inget synligt tycktes dock ha hänt förutom att Blomstrand tagit plats i sin gamla kedja med Ljungman och Pooley. MoDo tog ändå tidigt kommandot i rond två mot ett alltför stillastående AIK. Mitt i MoDodominansen fick AIK till en kontring där Blomstrand hakades. Utvisning på MoDo och den här gången gick det bättre. Nord reducerade efter ett förarbete av Åkerström som måste beskrivas som rena konstverket.

Det färändrades lite i laget. Wernqvist kom in i spel och såg pigg ut. York tycktes förpassad till bänken - inte en minut för tidigt om ni frågar mig. Muzito-Bagenda parades ihop med Nord. Man får ge Johan Andersson att han försökte förändra med aktiv coaching. Reduceringsmålet ingjöt mod i AIK och plötsligt kändes matchen jämn. AIK flyttade upp men - målchanserna saknades.

Därför blev det mer eller mindre en kalldusch när MoDo gjorde 3-1. En icke-chans blev ett icke-skott som Brattström skulle ha tagit. När sedan 4-1 kom kändes det som total ridå. Ett mål som dessutom borde dömts bort då pucken under anfallet ändrade riktning efter att ha tagit på domaren. Hur kunde domarteamet inte döma bort det.

Period 3
Det enda som skulle kunna rädda det här i treddje perioden var att AIK skulle komma ut och släppa på allt var bromsar heter. Full fart framåt då inget fanns att förlora. Ambitionen fanns nog men inte kunnandet. AIK var helt enkelt inte tillräckligt bra ikväll och när Tyler Kelleher - who else - knäppte in 5-1 var matchen förlorad.

Slutsummeringen är att det inte var något snack ikväll. MoDo var det bättre laget och nu är AIK tvungna att göra om det man gjorde för ett år sedan. D v s krångla sig ur ett underläge med 2-0 i matcher i en kvartsfinal. Ska det lyckas måste vi få se ett bättre AIK än det vi fick se ikväll. Det gick för ett år sedan, det kan gå igen. Nu vänder vi hem.