NHL Allmänt
2018-05-09 01:02
Dan Carcillo – en av NHL:s viktigaste röster
Varför pratas det inte mer om våld mot huvudet, hjärnskakningar och CTE?
Niclas Viberg
niclas.viberg@svenskafans.com
@NiclasViberg
1 kommentarer
Våld mot huvudet är inte så värst farligt och leder absolut inte till men senare i livet. Det är NHL:s inställning.
Det säger sig självt att det är lika korkat som felaktigt. Det krävs ingen läkarutbildning och forskning för att förstå att våld mot huvudet – i synnerhet upprepat sådant – är skadligt. Men ändå envisas NHL med sin attityd.
Anledningen är givetvis pengar.
NHL är mitt uppe i ett rättsligt mål där före detta spelare stämmer ligan för att man – enkelt förklarat – inte har tagit våld mot huvudet och hjärnskakningar på allvar. NHL i sin tur förnekar ett samband mellan hjärnskakningar och CTE – en allvarlig sjukdom som man riskerar att få efter upprepat våld mot huvudet, och som kan leda till humörsvängningar, problem att tänka och demens. CTE visar sig först flera år efter skadorna och drabbar vanligtvis elitidrottare inom kontaktsporter som amerikansk fotboll, boxning, rugby – och hockey.
Men det finns inget vetenskapligt bevis för sambandet, hävdar NHL.
Det är – med allra största sannolikhet – också det här rättsliga målet som gör att NHL med en dåres envishet vägrar ta våld mot huvudet på allvar. Skulle man börja ta krafttag mot huvudtacklingar skulle det ju trots allt indikera att det kanske är något fel med våld mot huvudet. Så kan vi inte ha det, tänker Gary Bettman & Co.
För några år sedan gick NFL igenom en liknande process. Det slutade med att NFL slöt en överenskommelse med spelarna och betalade ut $1 miljard. NHL får gräva djupt i sina skattkistor för att punga ut något liknande – och det är en utgift man inte bara skakar av sig med en axelryckning. Därav den absurda ståndpunkten gentemot våld mot huvudet.
Med tanke på vilken enorm grej det här egentligen är så pratas det väldigt lite om konflikten i synnerhet och våld mot huvudet i allmänhet.
Dan Carcillo är en före detta spelare som aktivt för en debatt om situationen. Den tidigare agitatorn slutade 2015 och fick ta emot många smällar mot huvudet under sin karriär. Nu är han en av väldigt få som kontinuerligt gör sig hörd.
De senaste åren har spelare som Derek Boogaard, Rick Rypien, Wade Belak och Steve Montador avlidit. Går vi tillbaka ytterligare några år kan vi även nämna Bob Probert och Rick Martin. Våld mot huvudet, hjärnskakningar, depression, smärtstillande och CTE är gemensamma nämnare.
Montadors död 2015 skakade om ligan och påverkade Carcillo hårt.
Diskussionerna om våld mot huvudet, hur de påverkar spelarna och vad man kan göra åt det har en tendens att aktualiseras när en tidigare spelare går bort – för att försvinna in i glömska kort därefter. Därför har Carcillo blivit så viktig.
Slutspelet är en månad gammalt och vi har redan haft en mängd uppmärksammade huvudtacklingar, varav några resulterade i avstängningar – och det brukar krävas något utöver det vanliga för att NHL ska dela ut avstängningar under slutspelet.
Faktum är att ligan i all sin vishet bestämde sig för att skicka ut en video över godkända huvudtacklingar.
En liga som tvingas skicka ut en slowmotion-video över godkända huvudtacklingar har alltså inte problem med våld mot huvudet, anser man själva. Dels är det fullkomlig galenskap att det finns något sådant som godkända huvudtacklingar, dels belyser man själva problemet genom att faktiskt uppmärksamma det.
Så vad är det som gör att våld mot huvudet, hjärnskakningar och CTE inte är det stora samtalsämnet runtomkring NHL? Är det fler än bara ligan som inte ser det som något problem? Har ligan på ett eller annat sätt lyckats kväva diskussionerna? Vågar man inte gå upp mot ligan om man inte är en tillräckligt ”mäktig” journalist? Och om så är fallet – varför gör inte de få inom media som får anses vara tillräckligt ”mäktiga” något?
När ligans största stjärnor sällan säger något kontroversiellt, när media inte verkar vara redo att driva diskussionen, när klubbarna inte gör något aktivt utåt och när ligan tar direkt avstånd från det – då har Carcillo blivit en av NHL:s viktigaste röster.
Dan Carcillo har blivit the voice of reason när det gäller våld mot huvudet. Det såg man inte riktigt komma för några år sedan – men när ”alla andra” lever i förnekelse eller tystnad är det till Carcillo man får sätta sitt hopp.
Det säger sig självt att det är lika korkat som felaktigt. Det krävs ingen läkarutbildning och forskning för att förstå att våld mot huvudet – i synnerhet upprepat sådant – är skadligt. Men ändå envisas NHL med sin attityd.
Anledningen är givetvis pengar.
NHL är mitt uppe i ett rättsligt mål där före detta spelare stämmer ligan för att man – enkelt förklarat – inte har tagit våld mot huvudet och hjärnskakningar på allvar. NHL i sin tur förnekar ett samband mellan hjärnskakningar och CTE – en allvarlig sjukdom som man riskerar att få efter upprepat våld mot huvudet, och som kan leda till humörsvängningar, problem att tänka och demens. CTE visar sig först flera år efter skadorna och drabbar vanligtvis elitidrottare inom kontaktsporter som amerikansk fotboll, boxning, rugby – och hockey.
Men det finns inget vetenskapligt bevis för sambandet, hävdar NHL.
Det är – med allra största sannolikhet – också det här rättsliga målet som gör att NHL med en dåres envishet vägrar ta våld mot huvudet på allvar. Skulle man börja ta krafttag mot huvudtacklingar skulle det ju trots allt indikera att det kanske är något fel med våld mot huvudet. Så kan vi inte ha det, tänker Gary Bettman & Co.
För några år sedan gick NFL igenom en liknande process. Det slutade med att NFL slöt en överenskommelse med spelarna och betalade ut $1 miljard. NHL får gräva djupt i sina skattkistor för att punga ut något liknande – och det är en utgift man inte bara skakar av sig med en axelryckning. Därav den absurda ståndpunkten gentemot våld mot huvudet.
Med tanke på vilken enorm grej det här egentligen är så pratas det väldigt lite om konflikten i synnerhet och våld mot huvudet i allmänhet.
Dan Carcillo är en före detta spelare som aktivt för en debatt om situationen. Den tidigare agitatorn slutade 2015 och fick ta emot många smällar mot huvudet under sin karriär. Nu är han en av väldigt få som kontinuerligt gör sig hörd.
De senaste åren har spelare som Derek Boogaard, Rick Rypien, Wade Belak och Steve Montador avlidit. Går vi tillbaka ytterligare några år kan vi även nämna Bob Probert och Rick Martin. Våld mot huvudet, hjärnskakningar, depression, smärtstillande och CTE är gemensamma nämnare.
Montadors död 2015 skakade om ligan och påverkade Carcillo hårt.
Diskussionerna om våld mot huvudet, hur de påverkar spelarna och vad man kan göra åt det har en tendens att aktualiseras när en tidigare spelare går bort – för att försvinna in i glömska kort därefter. Därför har Carcillo blivit så viktig.
Slutspelet är en månad gammalt och vi har redan haft en mängd uppmärksammade huvudtacklingar, varav några resulterade i avstängningar – och det brukar krävas något utöver det vanliga för att NHL ska dela ut avstängningar under slutspelet.
Faktum är att ligan i all sin vishet bestämde sig för att skicka ut en video över godkända huvudtacklingar.
En liga som tvingas skicka ut en slowmotion-video över godkända huvudtacklingar har alltså inte problem med våld mot huvudet, anser man själva. Dels är det fullkomlig galenskap att det finns något sådant som godkända huvudtacklingar, dels belyser man själva problemet genom att faktiskt uppmärksamma det.
Så vad är det som gör att våld mot huvudet, hjärnskakningar och CTE inte är det stora samtalsämnet runtomkring NHL? Är det fler än bara ligan som inte ser det som något problem? Har ligan på ett eller annat sätt lyckats kväva diskussionerna? Vågar man inte gå upp mot ligan om man inte är en tillräckligt ”mäktig” journalist? Och om så är fallet – varför gör inte de få inom media som får anses vara tillräckligt ”mäktiga” något?
När ligans största stjärnor sällan säger något kontroversiellt, när media inte verkar vara redo att driva diskussionen, när klubbarna inte gör något aktivt utåt och när ligan tar direkt avstånd från det – då har Carcillo blivit en av NHL:s viktigaste röster.
Dan Carcillo har blivit the voice of reason när det gäller våld mot huvudet. Det såg man inte riktigt komma för några år sedan – men när ”alla andra” lever i förnekelse eller tystnad är det till Carcillo man får sätta sitt hopp.
