DÅTID: SM-finalen 1993 – ”Våga tänka som en samuraj”

Ett samurajtal och historisk vändning – SM-finalen 1993 mellan Brynäs IF och Luleå HF är en av de mest minnesvärda finalserierna i svensk hockeyhistoria.

Viktor Alner

viktor.alner@bettercollective.com

Twitter @ViktorAlner

SM-finalen mellan Brynäs och Luleå 1993 är ihågkommen som en av de mest dramatiska i svensk ishockeyhistoria. Än idag är det många som undrar: Vad sa egentligen Tommy Sandlin i det där talet om samurajer, som fick Brynäs att plötsligt vända ett rejält nederlag till att bli svenska mästare?

Inför säsongen 1992/93 gick Brynäs ut med målsättningen om att ta SM-guld. Gävleklubben tvåa i tabellen efter serieettan Västerås. På den här tiden spelades SM-slutspelet i bäst av tre, och Brynäs inledde med tre raka vinster mot Leksand i kvartsfinalen. I semifinalen ställdes man mot Malmö – som hade slagit ut Brynäs just i semin bara året därpå – så visst fanns det en revanschlusta i Gävle.

Semin gick till en tredje avgörande hemma i Gävle, men där blev det inget snack om saken. 7445 åskådare fick se Brynäs fullkomligt köra över Malmö och vinna med 5–0.

I SM-finalen skulle motståndaren, till de flestas förvåning, bli Luleå. Luleå hade inte haft en lika framgångsrik grundserie och klarat sig till slutspelsplats nästan på marginalen. Norrbottningarna hade dessutom aldrig ens varit i närheten av ett SM-guld tidigare, så kan hända att man i Gävle ansåg sig något överlägsna rivalen från norr – trots att i grundserien hade faktiskt Luleå besegrat dem en gång.

LULEÅ IMPONERADE TIDIGT

Till skillnad från kvart- och semifinalerna så spelade SM-finalen i bäst av fem omgångar.

Luleå var kända för sitt defensiva spel, och Brynäs hockeyprofessor till tränare, den legendariske Tommy Sandlin, ansåg sig ha idén klar för hur man skulle mönstra mot norrbottningarna. Men så plötsligt var det defensiva Luleå något helt annat, och inte ens Sandlin kunde rå på deras taktik. Till allas förvåning i den första matchen som spelades i Gävle, vann Luleå därför med 3–1.

Men Brynäs hade en historik av att vinna uppe i Luleå. Den 30 mars 1993 äntrade det revanschsugna gävlelaget inför ett fullsatt Delfinen med 6 200 åskådare – men även här var Luleå numret starkare och vann med 4–2.

Huvudtränaren Tommy Sandlin, smått plågad av det här till synes omöjliga Luleå, hade inte gett upp. Inför den tredje finalomgången hemma i Gävle strax innan träning samlade han spelarna och ville höra vad var och av dem hade att säga. När ordet kom till målvakten Micke Sundlöv, så visste han inte vad han skulle säga, men i samma ögonblick, på radion, spelades ”We are all the winners” med Nick Borgen, och Sundlöv skruvade upp till högsta volym.

Brynäs vann den tredje, och mest målrika, finalmatchen, med 7–4, och när spelarna hade samlats igen spelade man ”We are all the winners” på nytt – låten blev därefter Brynäs finallåt i den här matchserien.

DET BERÖMDA SAMURAJTALET

Även om Brynäs vunnit den tredje omgången och reducerat i matchserien, så var det ändå Luleå som var de stora guldfavoriterna. Luleå behövde bara vinna en match till och hade tagit matchserien till sin hemmaplansfördel. Det var guldvittring med pompa och ståt i Norrbotten, experterna var rörande överens om saken och media förberedde sig för rubrikerna om Luleås historiska SM-guld.

På hotellet vid frukosten inför den fjärde omgången samlade Sandlin därför sina spelare. De var beredda på tränarens sedvanliga taktiksnack och uppladdning – men vad de fick höra var något helt annat:

Tommy Sandlin började prata om en samuraj som förberedde sig för strid.

Även om det inte finns någon fullständig, ordagrann utskrift offentligt bevarad av det långa talet, så har flera spelare i efterhand återgett delar av den genom åren.

Talet kunde låta något likt med:
”…Det första en samuraj fick lära sig var att den som aldrig vågar förlora, aldrig kan vinna. När man gick ut för att slåss fick det bara finnas en tanke i huvudet: Det var att komma hem med heder. För alternativet var att inte komma hem alls. Ni ska gå ut och våga. Våga göra misstag. Våga vinna. Våga tänka som en samuraj, gå ut och tänk att ni ska komma hem i triumf...”

Kärnan i talet var att samurajer inte fruktade något, och drog det till att Brynäs inte skulle frukta att förlora. Syftet var att få spelarna att släppa rädslan, spela utan press och hitta sin inre styrka. Sandlin var känd för sina unika ledarskapsfilosofier, och bara några år tidigare hade han just varit i Japan. Där han hade fått läsa på – och funnit budskap som han ansåg passade in i just hans ledarskapsfilosofi.

Det var ofta som Sandlin kunde sätta upp små lappar i omklädningsrummet, lappar med text som ”Du måste våga”, eller ”Det går inte att spela hockey utan att göra misstag”.

”Tänkte att nu får han fan ge sig”

I efterhand har flera av spelarna pratat om det här talet, ofta med ett leende, men också med respekt för Sandlins intention. I en intervju på Brynäs hemsida 2015 berättar bland annat Anders ”Masken Carlsson och Micke Sundlöv om talet:

– Det jag kommer ihåg starkast från just den fjärde finalen var hur Tommy Sandlin höll ett långt tal om samurajer inför matchen. Inte ett ord om hockey utan bara en fängslande och mycket välplanerad historia om gamla krigare i Japan. Den här historien kom vid ett så otroligt bra valt tillfälle och jag minns när vi gick till hallen att vi sa till varandra – Vi kan inte bara förlora efter att vi hört det här, berättar Masken Carlsson.

– När han började svamla om Samurajer och japanska krigare tänkte jag bara att nu får han fan ge sig. Lägg av nu så vi får gå ner till hallen. Ta mig här ifrån. Tommy pratade länge och jag märkte själv att ju längre han berättade desto mer fascinerad blev jag och alla andra. berättade Micke Sundlöv och fortsatte:
– Aldrig tidigare och heller aldrig senare har jag känt mig så säker på att vi inte kunde förlora som när vi gick dom där femhundra meterna till hallen efter att Tommy pratat klart. Jag kan inte med ord beskriva eller återberätta det här på ett bra sätt.

---

BRYNÄS VANN SITT ELFTE SM-GULD

Efter talet var det ett helt annat Brynäs som äntrade Delfinen. Luleås festplaner gick om stöpet. Gävlelaget körde i princip över hemmalaget och vann den fjärde omgången med 6–2.

Finalen gick till en femte och avgörande spelomgången. Istället hade guldfebern kommit till Gävle och 7 668 åskådare klämde sig in på gamla Gavlerinken. Brynäs var så nära på att göra det omöjliga – men nu hade också Tommy Sandlin i princip spelat ut alla sina kort.

Det var också Luleå som började bättre. Efter den första perioden ledde norrbottningarna med 0–1, och även den andra perioden slutade mållöst. Brynäs försökte i den tredje, anfallsvåg efter anfallsvåg. Men Luleås starka defensiva spel höll dem ute på kanterna.

Men till slut kom den unge Andreas Dackell, genom ett pass av Jonas Johnson, med ett par snabba skär och lyckades kvittera till 1–1. Klockan tickade på – och med endast 42 sekunder kvar att spela klev Dackell fram på nytt, och Brynäs vann den sista avgörande finalmatchen med 2–1.

Det var Brynäs elfte SM-guld i historien, och den första gången i svensk hockeyhistoria som ett lag vände underläge med 0–2 i matcher till att vinna med 3–2, i en matchserie bäst av fem.