För AIK:s del verkar den fasen av säsongen vara nu. Efter att ha haft medflyt under sena delen av höstsäsongen känns det motigare nu. När man befinner sig i den perioden av säsongen är det viktigt att komma ihåg att man har haft bra perioder. Att spelet, självförtroendet och för all del även turen finns i laget. Det gäller att plocka fram allt det man vet att man har. Att helt enkelt bryta trender.
Sedan årskkiftet har AIK på fem matcher vunnit två och åkt på tre torskar. Sju av femton poäng har bärgats och det är för lite för ett topplag. På diverse forum skriks det avgå och ropas efter Roger Melin. Det tycker jag är mindre begåvat. Att det kommit en formsvacka är inte något som säkert hade sluppits med någon annan i båset. Det är nog knappast bara Hallberg som är ur form utan hela laget.
Faktum är att jag känner mig ganska trygg i att trenden kommer att vända även om jag inte är lika säker på att det sker ikväll på Hovet mot Kalmar som just nu är seriens bästa lag. Smålänningarna har vunnit allt efter nyår och kommer från en storstilad moraluppvisning när man vände ett 0-2 underläge till seger med 3-2 borta mot serieledarna Björklöven.
På tal om Hovet har vi en annan viktig trend att bryta. AIK har inte vunnit hemma sedan den 7 december. Det känns allt annat än bra, inte minst publikmässigt. Idrottspublik är oftast sjukt konjunkturkänslig. Går laget bra kommer folk men i nöden sviker vännen. Undantaget är AIK fotboll som slår publikrekord varje år hur medioker säsongen än är.
Det finns egentligen bara ett sätt att locka tillbaka folk till Hovet. Börja vinna! Vinna matcher i allmänhet och i synnerhet vinna på hemmaplan. Ikväll blir det svårt det måste erkännas. Kalmar har ett riktigt bra lag. Man har seriens - förmodligen - bästa coach i Viktor Tuurala (om än med Hockeyallsvenskans fulaste frisyr), man har två stabila målvakter i Jacob Crespin och Carl Malmqvist och inte minst spelare som levererar framåt.
Namn som Hawel, Struthers och Levin är det läge att se upp med. Då har jag ändå inte nämnt de vassaste: George Diaco och (mannen med Hockeyallsvenskans coolaste namn) Peter DiLiberatore. Det här är herrar som inte får bjudas på lägen som uppstår ur slarv och misstag för då kommer det att smälla - tro mig.
Nu ska vi trots allt inte ge slaget förlorat. Vi vet som sagt sedan tidigare att det finns kapacitet i årets AIK. Muzito Bagenda är tillbaka vilket kan visa sig ovärderligt framgent. Nu kom dock en långtidsskada på Bengtsson som ett brev på posten så fort Bagge snörat på sig skridskorna. Någon gång måste väl ändå skadeeländet ta slut - eller?
Till laget vill jag säga: Gå in på isen ikväll ödmjukt men bestämt. Krångla inte till det. Spela hellre enkelt (även om det kanske är tråkigt) eftersom det brukar vara vägen tillbaka ur en mindre bra fas. Till slut hoppas jag att Victor Brattströms magsjuka har gått över. Bratten är mer eller mindre ensam om att ha visat storform under de veckor resten av laget varit under isen. Känslan är att just Victor kan vara en oerhört viktig pjäs när det handlar om att komma tillbaka upp på den nivå vi alla vet finns i årets AIK.
