Spöket från Jönköping?
Påstår man att Djurgården har haft stora problem med gänget från Jönköping den här säsongen används inte direkt några överord. Två förluster, 3-7 i Husqvarna Garden och 1-5 senast hemma på Hovet talar sitt tydliga språk - DIF har inte ens varit nära på att roffa åt sig poäng i de tidigare matcherna. Istället har nästjumbon haft ett sällan skådat målkalas och kanske ser smålänningarna på Järnkaminerna som någon form av räddningsplanka, där kvällens tillställning skulle kunna vara en möjlighet att vända deras hittills mindre lyckade säsong på. Djurgården å sin sida är i stort behov av att återigen börja plocka poäng utanför Stockholm, något man inte gjort på snart två månader (med uppehåll inräknat). Och visst hade det varit passande att bryta den sju matcher långa förlustsviten under lördagens tillställning i bibelbältet?
Förutsättningarna inför kvällen var glasklara, eller inte. Plötsligt var Charles Hudon på resande fot till hemlandet Kanada och Grewe tvingades kasta in handduken under lördagen, faktorer som utlöste än mer rockad i den redan justerade laguppställningen. Hur tänker tränartrion gällande kedjekonstellationerna inför kvällen? Vem ska göra målen? Lyckas Djurgården undvika ett nytt defensivt haveri mot HV71? Bjuder spelarna i DIF på en tidig julklapp?
Fick vi några svar på de ovanstående frågorna? Delvis. Men framförallt tillkom en hel del huvudbry. Var ska vi bara börja…?
Pigg start - men avsaknaden av juniorerna är (hittills) större än befarat
Djurgården startade kvällens tillställning på ett förtroendeingivande sätt. Framförallt var kedjan med Costmar, Rensfeldt och Brodin aktiva där den sistnämnde såg sugen ut på att återta en ordinarie plats i hierarkin. Kedjan var starkt bidragande till en hård forecheck som ofta orsakade pucktapp hos stressade motståndare, vilket möjliggjorde offensiv zontid för bortalaget.
Hårt kämpande spelare i all ära, men i SHL behöver man mer än så. Djurgården har förvisso bara spelat två matcher utan firma Frondell, Björck och Eklund. Men sättet som stockholmarna uppträtt på i de här två tillställningarna bekräftar hur viktiga juniorerna är för det här laget - drivet, passionen och skickligheten lyser med sin frånvaro. Saknaden efter tonåringarna är hittills stor och lyckas man inte hitta någon form av rätsida på spelet de kommande matcherna kommer stenen börja falla… i tabellen.
Period 2 - bland det blekaste vi bevittnat så här långt?
Djurgården klev in i den första periodpausen med en 2-1 ledning efter en stabil insats sett ur perspektivet att man återigen tvingats justera i laguppställningen och spelade på bortaplan. Känslan där och då var att man fått matchen precis dit man önskade inför densamma, där ett psykologiskt mål i slutet av första perioden innebar att man stukade motståndets redan svaga självförtroende. Men det som skulle ske i den nästkommande perioden var direkt hädiskt att bevittna ur ett DIF-perspektiv.
Smålänningarna ökade tempot i sitt spel och Djurgården hamnade omgående på hälarna. Järnkaminerna uppträdde allt annat än det som inkluderas i begreppet järnkaminsanda och vek ned sig fullständigt. Under de första tio minuterna lånade man knappt pucken och Hv fullständigt sköljde över stockholmarna. Efter många och långa minuter i benen började till slut benen hos de gulklädda utespelarna krokna. Kvar stod Hellberg mot ett motstånd som gasade på betydligt fler cylindrar än utmanarna för kvällen.
Djurgården mäktade med ett enda skott och tillät de blåklädda att både kvittera och gå om målmässigt. Behövde man ens spola isen där en sysslolös Lassi Lehtinen stått och tittat på? Period 2 måste ha varit bland det blekaste vi sett den här säsongen. Hur kan det bara få se ut så? Frågan är om man hade kunnat bryta hemmalagets momentum med en tidig time out? Jag tvivlar, men det hade kanske varit värt ett försök…
Var är de ledande spelarna?
De senaste två matcherna har vi bevittnat ett Djurgården som sett ovanligt håglöst och trögt ut. Spelet flyter inte på som innan uppehållet och det är svårt att finna någon direkt ledare som tar tag i sakerna ute på isen, någon med pondus och auktoritet - vi har tidigare sett ett lag med stark moral och en vilja att offra sig för varandra - vart är det nu?
Ja visst, det har gjorts en del justeringar i laguppställningen men det går inte att använda som ursäkt när man uppträder på det sättet som laget gjorde ikväll. Hur mycket mer tid behöver Oula Palve för att komma in i laget? När får vi slutprodukt från Jesse Ylönen? Kan man kräva mer av kapten Krüger? Vart har den offensiva kraften tagit vägen? (delvis på JVM-såklart).
Efter julledigheten är det äntligen dags för hemmamatch igen - då i Globen mot jumbon Leksand under annandagen. Det är inte dags för krisrubriker ännu, men någonting måste hända, fler måste ta ansvar - annars kommer enkla råd bli dyra.
God (D)jul på er!
