Målvakt
Tommy Söderström
Meritlistan talar för sig själv. Han var vårt förstahandsval mellan stolparna när vi tog sm-gulden 1989, 1990 och 1991. Han räddade oss i väldigt många matcher. Var bra kontinuerligt, även i många viktiga avgörande stunder. Han for iväg till NHL, och blev uttagen till landslaget, av en anledning. Han spred ett lugn och var en viktig personlighet för laget. Väldigt svårslagen i Djurgårdssammanhang inom alla målvaktsegenskaper.
Backar
Lasse Björn
Det blir svårare och svårare för varje lagdel. Men lyxbeslut måste tas. Ena backen är Lasse Björn. Hans insatser under sin tid går inte att bortse ifrån, till den graden att han hamnar i denna dröm-femma. Han är en av Sveriges bästa backar någonsin. Vann nio sm-guld med Djurgården mellan 1950-63. Vann åtta medaljer med Tre Kronor. Var länge lagkapten för både Djurgår’n och Tre Kronor. En ledare och klippa i backlinjen som spelade smart. Sen var han ingen som man gärna ville hamna i en fysisk duell med. En spelare man lyssnade på och såg upp till, som kunde komma ner i omklädningsrummet och ryta till när han var missnöjd med insatsen - efter spelarkarriären och högt upp i åldern.
Roland Stoltz
Ratades av Hammarby, välkomnades och gjorde succé i Djurgården - bara en sån sak. Sex raka sm-guld med Djurgården mellan 1958-63. Väldigt framgångsrik med landslaget. Kan historiskt mäta sig med den samtida djurgårdskollegan Lasse Björn. Vilken backlinje de utgjorde! En teknisk back som läste spelet bra. Utsågs till världens bästa back 1963. Han brukade understryka hur viktigt det var att åka skridskor genom hela matchen även om man låg under med 9-1. Han var en frisk fläkt och personlighet för sitt lag. Inte lika stor och fysisk som Lasse, men likväl en klippa.
Forwards
Sven Tumba
Självklart väljer jag Sven Tumba. Han var en sann hockeyprofil och tidsidol. Otroligt skicklig forward. Mellan 1953-63 tog han inte bara åtta sm-guld med Djurgår’n utan även ett sm-guld med Djurgår’n i fotboll och tre vm-guld i hockey. Orädd och konsekvent, oavsett match. Teknisk, fysisk, kreativ och poängstark. Finns många fina exempel från hans tid man kan fälla tårar över. Vem älskar inte ett finalavgörande mot Hammarby där Tumba m.fl. i ett stjärntätt Djurgården ser till att söderlaget aldrig hinner med, trots att de inte spelade dåligt? 11-2 blev det i matchen som gav Djurgården sm-guld 1954. Eller vem hade inte velat vara där när finalmatchen mellan Djurgården och Frölunda skulle avgöras, 1962? Sven Tumba mot Ulf Sterner. En av flera nämnvärda dueller. Det var en väldigt tight match där det stod 4-4 i sista minuten. Det var en match som Djurgården till slut gick segrande ur, och Tumba var givetvis bland målskyttarna. Han var en given spelare i alla sammanhang, klubblag som landslag. Han gjorde mycket för svensk hockey även vid sidan av, som att utveckla hockeyhjälmar och var ett medialt ansikte utåt för svensk hockey, i många sammanhang. Han var vid flera tillfällen kapten för landslaget men aldrig för Djurgår’n… ni får själva dra slutsatser.
Kent Nilsson
”Mr. Magic” hör hemma här. En teknisk, offensiv finlirare med en otrolig målproduktion och med bra skridskoteknik. En prickskytt av rang. Mästare i fem länder, bl.a. som svensk mästare med Djurgården 1989 och Stanley Cup-vinnare, där han stod sig väl i nivå med lagkamraten Wayne Gretzky. Hade förmågan att skapa lägen som till synes inte fanns där. Vann Djurgårdens och hela Elitseriens poängliga 1975/76. Utsågs till Djurgårdens och ligans bästa spelare 1988/89. En av få svenskar som har gjort över 100 poäng under en säsong. En Globen-hjälte både i Djurgårds- och i landslagssammanhang.
Håkan Södergren
Duktig skridskoåkare. Aggressiv, fysisk, viljestark. Lagkaptensmaterial. Han var en till synes komplett forward. Dominerade i Djurgården och i Tre Kronor. Fyra sm-guld med Djurgården mellan 1983-1991. 131 mål på 420 tävlingsmatcher i djurgårdströjan. Guldpucken-vinnare 1987. En trotjänare som gav sitt allt för skölden. En regelbunden gnuggare och en stora matchernas man. En av de bästa spelarna under en av Djurgårdens guldåldrar. Han visste vad en järnkamin skulle stå för, att man aldrig ger upp och att man ska vara urjobbig att möta. Hans personlighet bidrog med bra, harmonisk stämning inom laget, även utanför isen.
Där har ni det. Jag kan ha fel, men inte mycket.
