En återstart av säsongen står runt hörnet och det delar givetvis folk i allmänhet och fansen i synnerhet. Somliga trånar efter idrott, verklighetsflykt och tidsfördriv. Andra förmår sig inte engagera sig i mål, tacklingar och coach’s challenges när samhället plågas och folk avlider.
Och så finns det den där lustiga – eller olustiga – känslan däremellan.
Några vill desperat ha tillbaka NHL. Några vill desperat avsluta den här säsongen och ta sikte på nästa säsong. Finns det något rätt och fel i att förhålla sig till de olika ytterligheterna? Har man rätt att bespotta någon annan som inte delar just din åsikt?
Jag är svältfödd på hockey. Jag trånar efter NHL. Efter flera års stapplande är mitt Philadelphia på väg mot något. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det med allra största sannolikhet påverkar mitt trånande.
Men jag kan också vara skeptisk till att lägga så mycket kraft på att spela lite hockey – eller någon annan idrott i största allmänhet – under en pandemi, i synnerhet när hela USA befinner sig i kaos, och inte bara på grund av pandemin.
Var drar man gränsen?
Som högst okvalificerad bedömare framstår det i alla fall som att ligan har plockat fram ett genomarbetat och vettigt protokoll med riktlinjer och regler för uppstarten. Beslutet att överge USA till förmån för spelorter i Kanada känns onekligen som ett korrekt sådant.
Blickar vi mot exempelvis Bundesliga och Premier League så går det bevisligen att isolera sig med få eller inga smittfall.
Men det blir rimligtvis en större utmaning om flera lag och deras respektive delegationer ska bo inom samma hotellkomplex samt träna och spela inom samma arenakomplex. Mycket står också och faller på spelarnas personliga ansvar.
Precis som i övriga samhället tar folk olika hårt på utmaningarna man ställs inför. Nyligen såg vi exempelvis hur St. Louis-spelare hade konstaterats smittade – förmodligen efter ett barbesök. Det är kanske inte det mest kloka när man står inför en uppstart av säsongen.
Men var drar man gränsen? Det är alldeles uppenbart så att man inte kan förvänta sig att gå igenom det här projektet utan ett enda smittfall. Att lägga det som en förutsättning vore naivt. Det eventuella problemet med en omfattande smittspridning inom bubblan skjuter NHL framför sig. Det är något man tar ställning till först om det sker – i alla fall officiellt.
Hur många smittade krävs för att avsluta slutspelet i förtid? Ett dussin? Ett helt lag? Ett 50-tal? Mer än så? Hur ska man agera – praktiskt och moraliskt – om ett lag inte kan genomföra en match på grund av smittan?
Måste man rädda pengarna som kan räddas?
Den så starka ambitionen att återuppta säsongen och faktiskt kunna kröna en mästare har givetvis ingenting med det sportsliga att göra. Vi ska inte låta oss luras om att det rör sig om något annat än ekonomiska faktorer.
NHL har tidigare inte haft några problem med att ställa in hela eller halva säsonger när miljardärer och miljonärer har bråkat om pengar. Den sportsliga integriteten var inte värd någonting 94/95, 04/05 eller 12/13.
Det har tidigare rapporterats om att NHL riskerar förlora över en miljard dollar om säsongen inte avslutas. Att bara stryka ett streck över den här säsongen och ta sikte på säsongen 20/21 istället var aldrig aktuellt utan ett riktigt försök att spela vidare. Oavsett vad man tycker om beslutet att försöka spela vidare måste den insikten vara uppenbar.
Några lag i ligan är extremt välmående. Ytterligare ett gäng lag går bra. Men det finns också många lag som står och balanserar, eller ännu värre. När Forbes släppte sin genomgång av lagens ekonomi i december såg vi exempelvis hur New York Islanders, Anaheim, Nashville, Winnipeg, Columbus, Florida och Arizona gick back under säsongen 18/19. Där hittar vi både topplag och bottenlag, och allt däremellan.
Att bara vifta bort de ekonomiska faktorerna och ta ställningen att människoliv betyder mer än pengar är moraliskt enkelt. Men i praktiken är det inte så enkelt.
Kanske är NHL en för stor apparat för att organisationer och lag ska gå omkull under en ekonomisk kris. Många lag med ekonomiska utmaningar har trots allt fått regelbunden central hjälp genom åren. Men om ligan som vi känner till den ska överleva kanske det är ett måste att faktiskt rädda pengarna som kan räddas genom att avsluta säsongen? Och hur väger man egentligen det mot riskerna för människoliv?
Även ”fotfolket” lider hårt
Det är inte bara ligan och lagen som påverkas ekonomiskt. Det är en ofantlig mängd arbetstillfällen runtomkring verksamheten som påverkas. När säsongen pausades såg vi hur deltidsarbetarna i arenorna påverkades.
Hela mediamaskinen kring ligan är också beroende av en avslutad säsong. I en marknad som redan kommer med sina utmaningar och försämrade förutsättningar kan en i förtid avslutad säsong resultera i många förlorade arbetstillfällen eller utebliven inkomst.
Det är inte bara miljardärer och miljonärer som påverkas av beslutet att spela vidare eller ställa in säsongen. Även ”fotfolket” lider hårt. Det är nog lätt att glömma när man exempelvis konstaterar att man inte vill uppleva idrott utan publik och att det bara är bättre att ställa in säsongen.
Kan man lägga någon skyldighet på NHL?
NHL har alltså ambitionen att återuppta säsongen. Pengarna styr och det konstaterandet kommer alltid ställas på en vågskål med en pågående pandemi, de medföljande riskerna och värdet av människoliv på motsatt sida.
När världen befinner sig i en så pass omfattande kris som vi väl inte har upplevt sedan andra världskriget blir idrotten onekligen sekundär. Sjukvårdens förutsättningar är så mycket viktigare än några puckar eller bollar.
Beslutet att återuppta säsongen kommer med sina utmaningar även i den avvägningen. Samtliga personer på plats i hub-städerna ska testas mot Covid-19 dagligen. Det kommer att röra sig om många test-kit. Test-kit som kunde göra nytta på sjukhus, inom äldrevården eller hos andra organisationer.
Men i den kapitalistiska världen är det inte så att NHL kapar test-kit som redan var öronmärkta för sjukvården. Och kan man lägga någon skyldighet på att NHL, Premier League eller andra idrottsrörelser ska ta hänsyn till sådana faktorer? Är inte det att lägga orimliga förväntningar på ligorna?
Har fansen ett moraliskt ansvar?
Vad är egentligen rätt och fel i hela den här röran? Kan man hålla hockeysuget i den ena handen och kritiken mot att återuppta säsongen i den andra handen?
Är det fult och förkastligt att konstatera att de ekonomiska faktorerna faktiskt är både viktiga och avgörande? Är det försvarbart att använda ekonomiska inslag som argument under en pågående pandemi? Ska risken man kan utsätta människoliv för väga tyngre än en miljardindustri som påverkar tusentals och tiotusentals arbetstillfällen?
Är uppstarten ett uppskattat tidsfördriv när ens vardag och sociala liv inte ser ut som vanligt? Eller är uppstarten ett oförståeligt och meningslöst projekt när världen brinner?
Med olika motstridiga känslor i kroppen är det lätt att hamna i en tankevurpa, men är jag – och många med mig – en ond människa för att jag vill se hockey igen?
Och har fansen ett moraliskt ansvar i den här frågan? Behöver man ta ställning eller kan man bara luta sig tillbaka i soffan och njuta av fem-sex matcher om dagen?
---
Läs även:
NHL och spelarfacket preliminärt överens
Klart: NHL tillbaka den 1 augusti
Och så finns det den där lustiga – eller olustiga – känslan däremellan.
Några vill desperat ha tillbaka NHL. Några vill desperat avsluta den här säsongen och ta sikte på nästa säsong. Finns det något rätt och fel i att förhålla sig till de olika ytterligheterna? Har man rätt att bespotta någon annan som inte delar just din åsikt?
Jag är svältfödd på hockey. Jag trånar efter NHL. Efter flera års stapplande är mitt Philadelphia på väg mot något. Jag skulle ljuga om jag inte erkänner att det med allra största sannolikhet påverkar mitt trånande.
Men jag kan också vara skeptisk till att lägga så mycket kraft på att spela lite hockey – eller någon annan idrott i största allmänhet – under en pandemi, i synnerhet när hela USA befinner sig i kaos, och inte bara på grund av pandemin.
Var drar man gränsen?
Som högst okvalificerad bedömare framstår det i alla fall som att ligan har plockat fram ett genomarbetat och vettigt protokoll med riktlinjer och regler för uppstarten. Beslutet att överge USA till förmån för spelorter i Kanada känns onekligen som ett korrekt sådant.
Blickar vi mot exempelvis Bundesliga och Premier League så går det bevisligen att isolera sig med få eller inga smittfall.
Men det blir rimligtvis en större utmaning om flera lag och deras respektive delegationer ska bo inom samma hotellkomplex samt träna och spela inom samma arenakomplex. Mycket står också och faller på spelarnas personliga ansvar.
Precis som i övriga samhället tar folk olika hårt på utmaningarna man ställs inför. Nyligen såg vi exempelvis hur St. Louis-spelare hade konstaterats smittade – förmodligen efter ett barbesök. Det är kanske inte det mest kloka när man står inför en uppstart av säsongen.
Men var drar man gränsen? Det är alldeles uppenbart så att man inte kan förvänta sig att gå igenom det här projektet utan ett enda smittfall. Att lägga det som en förutsättning vore naivt. Det eventuella problemet med en omfattande smittspridning inom bubblan skjuter NHL framför sig. Det är något man tar ställning till först om det sker – i alla fall officiellt.
Hur många smittade krävs för att avsluta slutspelet i förtid? Ett dussin? Ett helt lag? Ett 50-tal? Mer än så? Hur ska man agera – praktiskt och moraliskt – om ett lag inte kan genomföra en match på grund av smittan?
Måste man rädda pengarna som kan räddas?
Den så starka ambitionen att återuppta säsongen och faktiskt kunna kröna en mästare har givetvis ingenting med det sportsliga att göra. Vi ska inte låta oss luras om att det rör sig om något annat än ekonomiska faktorer.
NHL har tidigare inte haft några problem med att ställa in hela eller halva säsonger när miljardärer och miljonärer har bråkat om pengar. Den sportsliga integriteten var inte värd någonting 94/95, 04/05 eller 12/13.
Det har tidigare rapporterats om att NHL riskerar förlora över en miljard dollar om säsongen inte avslutas. Att bara stryka ett streck över den här säsongen och ta sikte på säsongen 20/21 istället var aldrig aktuellt utan ett riktigt försök att spela vidare. Oavsett vad man tycker om beslutet att försöka spela vidare måste den insikten vara uppenbar.
Några lag i ligan är extremt välmående. Ytterligare ett gäng lag går bra. Men det finns också många lag som står och balanserar, eller ännu värre. När Forbes släppte sin genomgång av lagens ekonomi i december såg vi exempelvis hur New York Islanders, Anaheim, Nashville, Winnipeg, Columbus, Florida och Arizona gick back under säsongen 18/19. Där hittar vi både topplag och bottenlag, och allt däremellan.
Att bara vifta bort de ekonomiska faktorerna och ta ställningen att människoliv betyder mer än pengar är moraliskt enkelt. Men i praktiken är det inte så enkelt.
Kanske är NHL en för stor apparat för att organisationer och lag ska gå omkull under en ekonomisk kris. Många lag med ekonomiska utmaningar har trots allt fått regelbunden central hjälp genom åren. Men om ligan som vi känner till den ska överleva kanske det är ett måste att faktiskt rädda pengarna som kan räddas genom att avsluta säsongen? Och hur väger man egentligen det mot riskerna för människoliv?
Även ”fotfolket” lider hårt
Det är inte bara ligan och lagen som påverkas ekonomiskt. Det är en ofantlig mängd arbetstillfällen runtomkring verksamheten som påverkas. När säsongen pausades såg vi hur deltidsarbetarna i arenorna påverkades.
Hela mediamaskinen kring ligan är också beroende av en avslutad säsong. I en marknad som redan kommer med sina utmaningar och försämrade förutsättningar kan en i förtid avslutad säsong resultera i många förlorade arbetstillfällen eller utebliven inkomst.
Det är inte bara miljardärer och miljonärer som påverkas av beslutet att spela vidare eller ställa in säsongen. Även ”fotfolket” lider hårt. Det är nog lätt att glömma när man exempelvis konstaterar att man inte vill uppleva idrott utan publik och att det bara är bättre att ställa in säsongen.
Kan man lägga någon skyldighet på NHL?
NHL har alltså ambitionen att återuppta säsongen. Pengarna styr och det konstaterandet kommer alltid ställas på en vågskål med en pågående pandemi, de medföljande riskerna och värdet av människoliv på motsatt sida.
När världen befinner sig i en så pass omfattande kris som vi väl inte har upplevt sedan andra världskriget blir idrotten onekligen sekundär. Sjukvårdens förutsättningar är så mycket viktigare än några puckar eller bollar.
Beslutet att återuppta säsongen kommer med sina utmaningar även i den avvägningen. Samtliga personer på plats i hub-städerna ska testas mot Covid-19 dagligen. Det kommer att röra sig om många test-kit. Test-kit som kunde göra nytta på sjukhus, inom äldrevården eller hos andra organisationer.
Men i den kapitalistiska världen är det inte så att NHL kapar test-kit som redan var öronmärkta för sjukvården. Och kan man lägga någon skyldighet på att NHL, Premier League eller andra idrottsrörelser ska ta hänsyn till sådana faktorer? Är inte det att lägga orimliga förväntningar på ligorna?
Har fansen ett moraliskt ansvar?
Vad är egentligen rätt och fel i hela den här röran? Kan man hålla hockeysuget i den ena handen och kritiken mot att återuppta säsongen i den andra handen?
Är det fult och förkastligt att konstatera att de ekonomiska faktorerna faktiskt är både viktiga och avgörande? Är det försvarbart att använda ekonomiska inslag som argument under en pågående pandemi? Ska risken man kan utsätta människoliv för väga tyngre än en miljardindustri som påverkar tusentals och tiotusentals arbetstillfällen?
Är uppstarten ett uppskattat tidsfördriv när ens vardag och sociala liv inte ser ut som vanligt? Eller är uppstarten ett oförståeligt och meningslöst projekt när världen brinner?
Med olika motstridiga känslor i kroppen är det lätt att hamna i en tankevurpa, men är jag – och många med mig – en ond människa för att jag vill se hockey igen?
Och har fansen ett moraliskt ansvar i den här frågan? Behöver man ta ställning eller kan man bara luta sig tillbaka i soffan och njuta av fem-sex matcher om dagen?
---
Läs även:
NHL och spelarfacket preliminärt överens
Klart: NHL tillbaka den 1 augusti
