20-talet matcher, eller ungefär en fjärdedel, av säsongen har nu spelats. Att dra några större slutsatser och sanningar är så klart för tidigt, men det innebär inte heller att vi ska nonchalera bort inledningen.
Steven Stamkos och Nikita Kucherov har dominerat i Tampa Bay, Claude Giroux och Jakub Voracek har fått en nytändning i Philadelphia och John Tavares glänser i New York Islanders, för att nämna några stjärnor. Men det finns också stjärnor som har haft det betydligt tyngre under den första fjärdedelen.
Nu ska vi därför titta på några av säsongsinledningens största besvikelser.
---
Det första namnet man tänker på är kanske Carey Price. Skadeproblem har gjort sitt för honom den här säsongen – och med tanke på knäskadan 15/16 är det ett gigantiskt orosmoln över honom – men även om man tar hänsyn till det, och allmän ryktesspridning i Montreal, så har Canadiens målvakt inte varit tillräckligt bra.
30-årige Price har sämst räddningsprocent i 5-mot-5-spelet av samtliga målvakter med minst 200 spelade minuter, enligt Corsica. Price har även ligans sämsta notering i MDSv% (82,93) och den sjunde sämsta noteringen i HDSv% (72,73). Hans totala räddningsprocent ligger på 87,7. Det är näst sämst bland målvakter med minst tio spelade matcher och den sämsta noteringen han har haft under sin karriär.
Nu kan Carey Price givetvis studsa tillbaka och pricka toppformen när han väl blir återställd, men hans inledande veckor var direkt usla. Price är dock långt ifrån den enda spelaren som har underpresterat i Canadiens och är givetvis inte den enda anledningen till att man är i botten av Eastern Conference.
---
Även Alex Galchenyuk förtjänar att lyftas fram i Montreal. 23-åringen har blivit en av hackkycklingarna i Canadiens. Även om det är överdrivet och på gränsen till oförskämt på sina håll, med tanke på viss ryktesspridning, så har Galchenyuk tagit ett steg tillbaka. Förra säsongens P/60 (1,74) och P1/60 (1,29) har nu sjunkit ner till 0,89 respektive 0,66. Kanske behöver den så talangfulla 23-åringen helt enkelt komma bort från cirkusen i Montreal?
Två år i rad har Brent Burns, tillsammans med Erik Karlsson, varit i en klass för sig. Men när Karlsson har fortsatt att ösa in poäng den här säsongen har Burns stannat av. 20 matcher har resulterat i åtta poäng och han går fortfarande mållös. För en 32-åring som går in på det första året på ett åttaårskontrakt är den här utvecklingen alarmerande.
---
Dallas går inte överdrivet bra i Western Conference och har inte fått tillräckligt bra spel från några av sina nyckelspelare. Medan Jamie Benn, Tyler Seguin, Alexander Radulov och John Klingberg alla ligger kring point per game har istället Marin Hanzal och Jason Spezza svikit. Nyförvärvet Hanzal hypades upp av Ken Hitchcock under pre-season, men 17 matcher senare står han på 1+2 och har missat fem matcher på grund av skada. Det var inte vad Stars hoppades på när man signade honom i somras.
Spezza har varit en nyttig spelare för Dallas sedan traden från Ottawa, men börjar nu närma sig 35-årsstrecket och kanske är det bara en naturlig nedgång vi ser. Hans P/60 har sjunkit från 1,89 förra säsongen till 1,01 den här säsongen och ska Dallas börja klättra vill det nog till att Spezza hittar produktionen igen.
I Dallas hittar vi även Ben Bishop. Målvakten signade ett sexårskontrakt i somras och skulle vara en uppgradering över Kari Lehtonen och Antti Niemi, trots att föregående års statistik inte skiljde sig jättemycket åt. De förväntningarna har inte infriats en fjärdedel in på säsongen. Bishops räddningsprocent i 5-mot-5-spelet (90,88) tillhör bottenskiktet bland ligans målvakter med minst 200 minuter. Det är också ett steg tillbaka från de två föregående säsongerna (92,46 och 92,91) och sämre är Lehtonen (92,04) den här säsongen.
Klarar Dallas toppspelare att lyfta laget om den här trion inte bättrar sig?
---
Hattrick i premiären och totalt sex mål på de åtta första matcherna. Men därefter har Wayne Simmonds försvunnit. De efterföljande 14 matcherna har bara resulterat i fyra assist och ett högst mediokert spel i övrigt. Inte ens i powerplay, där han vanligtvis tillhör ligans bästa, har Simmonds gjort några avtryck.
Lite skadeproblem kan förklara prestationerna till viss del, men faktum kvarstår att Simmonds uteblivna produktion har varit en stor del i Flyers formsvacka. Bakom förstakedjan produceras det för dåligt av middle-6 – och Simmonds har varit det största problemet där.
Matt Duchene inledde säsongen hyggligt under svåra förutsättningar i Colorado. Traderykten har hängt över honom en längre tid och många blev säkert förvånade när ingenting hände inför säsongen. Så tio poäng på 14 matcher är respektingivande siffror under de förutsättningarna. Sedan kom blockbustern.
Som Ottawa-spelare har Duchene hunnit med sex matcher – och alla har varit poänglösa. Är det katastrofvarning? Inte alls. Men Senators betalade ett hiskeligt högt pris för att uppgradera från Kyle Turris till Matt Duchene och någon omedelbar effekt gav det sannerligen inte. Duchenes namn förtjänar kanske att nämnas i alla fall.
---
Givetvis finns det även ett gäng svenskar som ska slängas under bussen. Sakta men säkert har Victor Rask etablerat sig på en förhållandevis hög nivå i Carolina. Två raka säsonger strax under 50 poäng är fina siffror och han gjorde det mesta bra i Hurricanes. Men den här säsongen har varit ett enda snedsteg. Fem poäng på 18 matcher är direkt uselt och Rask – på andra året på ett sexårskontrakt – har varit petad i de två senaste matcherna.
Carl Hagelin verkar ha slutat göra poäng. Nu har han aldrig varit en spelare i toppen av poängligan, men höll under många år en stadig och respektabel produktion. Det har däremot gått ner sig mot slutet och den här säsongens 22 matcher har gett 1+2. Det är på samma nivå som Ryan Reaves och Riley Sheahan och knappast värt $4 miljoner per säsong.
Steven Stamkos och Nikita Kucherov har dominerat i Tampa Bay, Claude Giroux och Jakub Voracek har fått en nytändning i Philadelphia och John Tavares glänser i New York Islanders, för att nämna några stjärnor. Men det finns också stjärnor som har haft det betydligt tyngre under den första fjärdedelen.
Nu ska vi därför titta på några av säsongsinledningens största besvikelser.
---
Det första namnet man tänker på är kanske Carey Price. Skadeproblem har gjort sitt för honom den här säsongen – och med tanke på knäskadan 15/16 är det ett gigantiskt orosmoln över honom – men även om man tar hänsyn till det, och allmän ryktesspridning i Montreal, så har Canadiens målvakt inte varit tillräckligt bra.
30-årige Price har sämst räddningsprocent i 5-mot-5-spelet av samtliga målvakter med minst 200 spelade minuter, enligt Corsica. Price har även ligans sämsta notering i MDSv% (82,93) och den sjunde sämsta noteringen i HDSv% (72,73). Hans totala räddningsprocent ligger på 87,7. Det är näst sämst bland målvakter med minst tio spelade matcher och den sämsta noteringen han har haft under sin karriär.
Nu kan Carey Price givetvis studsa tillbaka och pricka toppformen när han väl blir återställd, men hans inledande veckor var direkt usla. Price är dock långt ifrån den enda spelaren som har underpresterat i Canadiens och är givetvis inte den enda anledningen till att man är i botten av Eastern Conference.
---
Även Alex Galchenyuk förtjänar att lyftas fram i Montreal. 23-åringen har blivit en av hackkycklingarna i Canadiens. Även om det är överdrivet och på gränsen till oförskämt på sina håll, med tanke på viss ryktesspridning, så har Galchenyuk tagit ett steg tillbaka. Förra säsongens P/60 (1,74) och P1/60 (1,29) har nu sjunkit ner till 0,89 respektive 0,66. Kanske behöver den så talangfulla 23-åringen helt enkelt komma bort från cirkusen i Montreal?
Två år i rad har Brent Burns, tillsammans med Erik Karlsson, varit i en klass för sig. Men när Karlsson har fortsatt att ösa in poäng den här säsongen har Burns stannat av. 20 matcher har resulterat i åtta poäng och han går fortfarande mållös. För en 32-åring som går in på det första året på ett åttaårskontrakt är den här utvecklingen alarmerande.
---
Dallas går inte överdrivet bra i Western Conference och har inte fått tillräckligt bra spel från några av sina nyckelspelare. Medan Jamie Benn, Tyler Seguin, Alexander Radulov och John Klingberg alla ligger kring point per game har istället Marin Hanzal och Jason Spezza svikit. Nyförvärvet Hanzal hypades upp av Ken Hitchcock under pre-season, men 17 matcher senare står han på 1+2 och har missat fem matcher på grund av skada. Det var inte vad Stars hoppades på när man signade honom i somras.
Spezza har varit en nyttig spelare för Dallas sedan traden från Ottawa, men börjar nu närma sig 35-årsstrecket och kanske är det bara en naturlig nedgång vi ser. Hans P/60 har sjunkit från 1,89 förra säsongen till 1,01 den här säsongen och ska Dallas börja klättra vill det nog till att Spezza hittar produktionen igen.
I Dallas hittar vi även Ben Bishop. Målvakten signade ett sexårskontrakt i somras och skulle vara en uppgradering över Kari Lehtonen och Antti Niemi, trots att föregående års statistik inte skiljde sig jättemycket åt. De förväntningarna har inte infriats en fjärdedel in på säsongen. Bishops räddningsprocent i 5-mot-5-spelet (90,88) tillhör bottenskiktet bland ligans målvakter med minst 200 minuter. Det är också ett steg tillbaka från de två föregående säsongerna (92,46 och 92,91) och sämre är Lehtonen (92,04) den här säsongen.
Klarar Dallas toppspelare att lyfta laget om den här trion inte bättrar sig?
---
Hattrick i premiären och totalt sex mål på de åtta första matcherna. Men därefter har Wayne Simmonds försvunnit. De efterföljande 14 matcherna har bara resulterat i fyra assist och ett högst mediokert spel i övrigt. Inte ens i powerplay, där han vanligtvis tillhör ligans bästa, har Simmonds gjort några avtryck.
Lite skadeproblem kan förklara prestationerna till viss del, men faktum kvarstår att Simmonds uteblivna produktion har varit en stor del i Flyers formsvacka. Bakom förstakedjan produceras det för dåligt av middle-6 – och Simmonds har varit det största problemet där.
Matt Duchene inledde säsongen hyggligt under svåra förutsättningar i Colorado. Traderykten har hängt över honom en längre tid och många blev säkert förvånade när ingenting hände inför säsongen. Så tio poäng på 14 matcher är respektingivande siffror under de förutsättningarna. Sedan kom blockbustern.
Som Ottawa-spelare har Duchene hunnit med sex matcher – och alla har varit poänglösa. Är det katastrofvarning? Inte alls. Men Senators betalade ett hiskeligt högt pris för att uppgradera från Kyle Turris till Matt Duchene och någon omedelbar effekt gav det sannerligen inte. Duchenes namn förtjänar kanske att nämnas i alla fall.
---
Givetvis finns det även ett gäng svenskar som ska slängas under bussen. Sakta men säkert har Victor Rask etablerat sig på en förhållandevis hög nivå i Carolina. Två raka säsonger strax under 50 poäng är fina siffror och han gjorde det mesta bra i Hurricanes. Men den här säsongen har varit ett enda snedsteg. Fem poäng på 18 matcher är direkt uselt och Rask – på andra året på ett sexårskontrakt – har varit petad i de två senaste matcherna.
Carl Hagelin verkar ha slutat göra poäng. Nu har han aldrig varit en spelare i toppen av poängligan, men höll under många år en stadig och respektabel produktion. Det har däremot gått ner sig mot slutet och den här säsongens 22 matcher har gett 1+2. Det är på samma nivå som Ryan Reaves och Riley Sheahan och knappast värt $4 miljoner per säsong.
