För tio år sedan fanns det i allra högsta grad en risk att Pittsburgh Penguins skulle tvingas lämna Pittsburgh. Kansas City var ett av de hetaste alternativen. Men Penguins fick sin nya arena och efter några års tankning stod man med Sidney Crosby och Evgeni Malkin i laget.
Tio år efter relocation-hotet skrev Pittsburgh in sig i historieböckerna.
Under cap-eran har inget lag tidigare lyckats vinna Stanley Cup två år i rad. Det krävs mycket för att kriga sig igenom två långa slutspel, och ibland behöver lag faktiskt pusta ut över en lång sommar – på ett sätt behöver det alltså inte nödvändigtvis vara enbart dåligt för en contender att slås ut tidigt, under förutsättning att man fortsätter att vara en contender.
Penguins blev alltså det första laget i cap-eran som tog två raka titlar. Man gjorde det genom att spela totalt 49 slutspelsmatcher – vilket är det högsta antalet matcher fördelat över två slutspel genom tiderna. Dessutom hade det slängts in en World Cup mellan säsongerna.
Som om det inte räcker spelade Pittsburgh dessutom slutspelet utan Kris Letang. Penguins försvarsgeneral var en stor del av de två tidigare vinsterna, men fick nu titta på skadad. Utan honom kom Penguins till start med en i ärlighetens namn relativt medioker försvarsbesättning – och för första gången genom tiderna hade mästarna inte en enda ombytt back som har fått Norris Trophy-röster.
Det hamnade mycket fokus på hur Nashville eventuellt skulle klara sig utan Ryan Ellis, eller hur de skulle klara sig med en ombytt men skadad Ellis. Hastigt och lustigt skulle Predators vara nere på tre eller tre och en halv toppbackar. Penguins hade ingen.
Pittsburgh har, kort och gott, stått för en enorm bedrift.
---
Hjältarna är många. Matt Murray blev tidernas första rookiemålvakt att vinna två Stanley Cup-titlar. Men han skulle aldrig ha gjort det om det inte vore för Marc-Andre Fleurys finfina spel tidigare under slutspelet.
Med 13 fullträffar blev Jake Guentzel en av tidernas främsta amerikanska målskyttar i ett slutspel – och den främsta rookien. Evgeni Malkin vann slutspelets poängliga och stod för ett av cap-erans bästa slutspel. Phil Kessel fortsätter att vara ett slutspelsmonster. Chris Kunitz sprattlade till och lyckades stundtals nå samma nivå som i fornstora dagar.
Och Sidney Crosby tog hem Conn Smythe Trophy för andra året i rad – en bedrift som bara Bernie Parent (-74 och -75) och Mario Lemieux (-91 och -92) har mäktat med tidigare.
Crosby kom tvåa i slutspelets poängliga, men gjorde bara ett mål i finalserien. Penguins kapten var på inga sätt dålig – han är fortfarande världens bästa spelare – och är inte alls en ovärdig Conn Smythe Trophy-vinnare. Men såväl 2016 som 2017 kan man föra genuina argument för att andra spelare kanske förtjänade priset än mer.
Oavsett vilket måste man dock imponeras av Crosbys senaste tolv månader. Stanley Cup och Conn Smythe Trophy 15/16 följdes upp med World Cup-guld och MVP-pris. 16/17 avslutades sedan med Rocket Richard Trophy och en upprepning av Stanley Cup och Conn Smythe Trophy. Om några dagar kan dessutom Crosby ta hem sin tredje Hart Trophy.
---
Nashville, då? David Poile vågade spela högt i somras – och vann så när. Kanske är det uttjatat, men det går inte att utvärdera Nashvilles säsong utan att utgå från sommarens blockbuster. Predators har steg-för-steg byggt en contender och när man sent omsider fick ordning på spelet var det PK Subban som var en av huvudanledningarna till att Nashville spelade om Stanley Cup-bucklan.
Skadan på Ryan Johansen blev ett hårt slag för Nashville, men man gjorde ett imponerande jobb för att kompensera den förlusten. Försvarsbesättningen – eller snarare Subban, Roman Josi, Mattias Ekholm och Ryan Ellis – visade sin betydelse och Predators blev tidernas första lag med fyra backar på minst elva slutspelspoäng.
Men i slutändan levde och dog man med Pekka Rinne. Finländaren spelade sitt livs hockey mellan Nashvilles stolpar och förtjänar genuina hyllningar. I finalserien var han antingen bäst eller sämst – och man undrar vilket öde finalen skulle ha tagit om han bara skulle ha presterat på en normal nivå i någon av de två första matcherna.
---
Pittsburgh tog en historisk seger efter en enorm bedrift. Hylla de som hyllas bör – men nu blickar vi fram mot en väldigt intressant period. De kommande veckorna lär fyllas av aktivitet inför och under expansionsdraften, draften och free agency.
Tio år efter relocation-hotet skrev Pittsburgh in sig i historieböckerna.
Under cap-eran har inget lag tidigare lyckats vinna Stanley Cup två år i rad. Det krävs mycket för att kriga sig igenom två långa slutspel, och ibland behöver lag faktiskt pusta ut över en lång sommar – på ett sätt behöver det alltså inte nödvändigtvis vara enbart dåligt för en contender att slås ut tidigt, under förutsättning att man fortsätter att vara en contender.
Penguins blev alltså det första laget i cap-eran som tog två raka titlar. Man gjorde det genom att spela totalt 49 slutspelsmatcher – vilket är det högsta antalet matcher fördelat över två slutspel genom tiderna. Dessutom hade det slängts in en World Cup mellan säsongerna.
Som om det inte räcker spelade Pittsburgh dessutom slutspelet utan Kris Letang. Penguins försvarsgeneral var en stor del av de två tidigare vinsterna, men fick nu titta på skadad. Utan honom kom Penguins till start med en i ärlighetens namn relativt medioker försvarsbesättning – och för första gången genom tiderna hade mästarna inte en enda ombytt back som har fått Norris Trophy-röster.
Det hamnade mycket fokus på hur Nashville eventuellt skulle klara sig utan Ryan Ellis, eller hur de skulle klara sig med en ombytt men skadad Ellis. Hastigt och lustigt skulle Predators vara nere på tre eller tre och en halv toppbackar. Penguins hade ingen.
Pittsburgh har, kort och gott, stått för en enorm bedrift.
---
Hjältarna är många. Matt Murray blev tidernas första rookiemålvakt att vinna två Stanley Cup-titlar. Men han skulle aldrig ha gjort det om det inte vore för Marc-Andre Fleurys finfina spel tidigare under slutspelet.
Med 13 fullträffar blev Jake Guentzel en av tidernas främsta amerikanska målskyttar i ett slutspel – och den främsta rookien. Evgeni Malkin vann slutspelets poängliga och stod för ett av cap-erans bästa slutspel. Phil Kessel fortsätter att vara ett slutspelsmonster. Chris Kunitz sprattlade till och lyckades stundtals nå samma nivå som i fornstora dagar.
Och Sidney Crosby tog hem Conn Smythe Trophy för andra året i rad – en bedrift som bara Bernie Parent (-74 och -75) och Mario Lemieux (-91 och -92) har mäktat med tidigare.
Crosby kom tvåa i slutspelets poängliga, men gjorde bara ett mål i finalserien. Penguins kapten var på inga sätt dålig – han är fortfarande världens bästa spelare – och är inte alls en ovärdig Conn Smythe Trophy-vinnare. Men såväl 2016 som 2017 kan man föra genuina argument för att andra spelare kanske förtjänade priset än mer.
Oavsett vilket måste man dock imponeras av Crosbys senaste tolv månader. Stanley Cup och Conn Smythe Trophy 15/16 följdes upp med World Cup-guld och MVP-pris. 16/17 avslutades sedan med Rocket Richard Trophy och en upprepning av Stanley Cup och Conn Smythe Trophy. Om några dagar kan dessutom Crosby ta hem sin tredje Hart Trophy.
---
Nashville, då? David Poile vågade spela högt i somras – och vann så när. Kanske är det uttjatat, men det går inte att utvärdera Nashvilles säsong utan att utgå från sommarens blockbuster. Predators har steg-för-steg byggt en contender och när man sent omsider fick ordning på spelet var det PK Subban som var en av huvudanledningarna till att Nashville spelade om Stanley Cup-bucklan.
Skadan på Ryan Johansen blev ett hårt slag för Nashville, men man gjorde ett imponerande jobb för att kompensera den förlusten. Försvarsbesättningen – eller snarare Subban, Roman Josi, Mattias Ekholm och Ryan Ellis – visade sin betydelse och Predators blev tidernas första lag med fyra backar på minst elva slutspelspoäng.
Men i slutändan levde och dog man med Pekka Rinne. Finländaren spelade sitt livs hockey mellan Nashvilles stolpar och förtjänar genuina hyllningar. I finalserien var han antingen bäst eller sämst – och man undrar vilket öde finalen skulle ha tagit om han bara skulle ha presterat på en normal nivå i någon av de två första matcherna.
---
Pittsburgh tog en historisk seger efter en enorm bedrift. Hylla de som hyllas bör – men nu blickar vi fram mot en väldigt intressant period. De kommande veckorna lär fyllas av aktivitet inför och under expansionsdraften, draften och free agency.
