Det är en svår utmaning att bygga dream teams under lönetakseran, men inför säsongen 18/19 ser vi två lag som står ut på förhand. Såväl Tampa Bay som San José har byggt ihop något utöver det vanliga och måste pekas ut som favoriter.
Vi ser kanske inte några dream teams som under Edmontons storhetstid eller Detroit för 20-talet år sedan, men i en modern fattning får Lightning och Sharks placeras in i det facket – och det är en imponerande bedrift.
Chicago var skickliga på att behålla en högst kompetent stomme och år efter år omgärda den av nya utfyllnadsspelare allteftersom man vann. Pittsburgh har lyckats samla ihop en stjärnfylld forwardsbesättning och skrev in sig i historieböckerna när man vann två år i rad.
Ytterligare några lag har kommit nära, men inte ens Chicago eller Pittsburgh utstrålade en så kittlande känsla som Tampa Bay och San José gör nu.
Ännu lite mer dramatiskt blir det när 18/19 dessutom kan vara sista gången som Tampa faktiskt lyckas hålla det här laget intakt. Från och med säsongen 19/20 är inte längre Nikita Kucherov kriminellt underbetald, Brayden Point ska mångdubbla sitt entry level-kontrakt, Ryan McDonaghs kontraktsförlängning kickar in och Yanni Gourde ska ha ett nytt kontrakt. Som om det inte räcker går Anton Strålmans kontrakt ut till sommaren och rimligtvis är 32-åringen fortfarande lite för bra för att släppa.
Ytterligare ett år framåt ska dessutom Mikhail Sergachev och Andrei Vasilevskiy ha nya kontrakt. Räcker det då att släppa Braydon Coburn och Dan Girardi?
Mycket tyder alltså på att det här är sista chansen för den här gruppen. Att behålla sin core blir inga problem för Tampa Bay och man lär vara en contender i många år, men att omgärda den på samma fantastiska sätt som nu blir sannolikt en omöjlighet.
---
San José är inte i samma extrema situation, men den kommande säsongen kan mycket väl vara deras sista chans.
Värvningen av Erik Karlsson ger Sharks en unik sits i den moderna eran. Sällan ser vi två av ligans absolut bästa försvarare i samma lag, men när det väl sker kommer också framgångarna. I Karlsson och Brent Bruns har San José en one-two punch som inget annat lag kan mäta sig med.
Som om det inte räcker kan vi dessutom addera in Marc-Edouard Vlasic. Ligans två bästa offensiva backar ackompanjeras alltså av ligans bästa defensiva back. Kanske får vi gå tillbaka till Montreals Big Three under 70-talet för att hitta en liknande situation.
San José har en stor del av sin core säkrad på långtidskontrakt, men lagkaptenen Joe Pavelski går in i säsongen som pending UFA. Inte heller Karlsson har något långtidskontrakt på plats, men han kan inte heller skriva ett maxkontrakt – det vill säga åtta år – förrän efter trade deadline. Ett gäng yngre spelare ska ha nya kontrakt efter säsongen, men utöver Timo Meier borde det inte röra sig om allt för många miljoner.
Slutligen står även 39-årige Joe Thornton där. Den levande legendaren kommer från två svåra knäskador, men lär i alla fall inte ha tappat spelsinnet. Med tanke på åldern framstår det däremot inte som helt otroligt att det här blir hans sista säsong. För hans del kommer Karlsson-satsningen minst sagt lämpligt.
Oavsett om Thornton spelar vidare eller tackar för sig har San José gott om cap space inför 19/20 och något behov av att spränga lagbygget lär inte finnas.
Den stora frågan är annars hur lång Erik Karlssons sejour i San José blir. Är det en ettårig sejour – han ryktas exempelvis, i alla fall tidigare, ha haft siktet på just Tampa Bay – gäller det att maximera cup-chanserna 18/19.
---
Två hårt satsande organisationer går en spännande säsong till mötes. Men det kan också vara en ettårig satsning. Och det kommer vara minst en jättesatsning som går om intet.
---
Hur dåliga kommer Ottawa vara? För ett och ett halvt år sedan var Senators ett förlängningsmål från Stanley Cup-final. I princip alla nyckelspelare från det laget har idag försvunnit, på lite olika sätt och av lite olika anledningar.
Erik Karlsson, Kyle Turris, Mike Hoffman, Derick Brassard och Dion Phaneuf har bytts bort. Jean-Gabriel Pageau går långtidsskadad och Clarke MacArthur har sorligt nog tvingats avsluta karriären.
Kvar står Mark Stone, Bobby Ryan, Zack Smith och Craig Anderson. Smith sattes på waivers häromdagen, en åtgärd som skapade upprorsstämning i omklädningsrummet. Ryan är en skugga av sitt forna jag och löser ut en maffig lönecheck. Stone ryktas vilja lämna det sjunkande skeppet och är – tillsammans med Matt Duchene – pending UFA. Anderson, som har hunnit bli 37 år, är inte längre samma målvakt.
Utöver en handfull lovande prospects ser det sannerligen mörkt ut för Ottawa.
Sedan millennieskiftet har Colorado stått för den sämsta NHL-säsongen när man bara skrapade ihop 48 poäng 16/17. Därefter följer Buffalo och New York Islanders på 52 poäng, 13/14 respektive 00/01.
Senators har alla förutsättningar för att vara sämre än Colorado.
---
Tampa Bay och San José är givetvis inte ligans enda contenders. Winnipeg har ett spännande lagbygge och kan mycket väl ta ytterligare något kliv om nästa gäng talanger utvecklas kvickt. Nashville kommer med en solid core och skulle kunna vinna på sitt försvar, men har man tillräcklig offensiv star power?
Pittsburgh går aldrig att räkna bort med Sidney Crosby och Evgeni Malkin – i synnerhet inte om Matt Murray växlar upp. Toronto har en offensiv som borde kunna åstadkomma stordåd, men är kombinationen av försvaret och målvakten tillräckligt bra för att vinna med? Orkar Washington ladda om efter en kort och hektisk sommar?
Kanske kan man måla upp Dallas som en dark horse? Toppspelarna tillhör ligans toppskikt och får Stars bara lite utveckling på sina unga spelare – med Miro Heiskanen i spetsen – kan det bli en rolig säsong.
---
Vi vet i alla fall att Edmonton kommer vara odugliga trots en mäktig säsong av Connor McDavid.
Vi ser kanske inte några dream teams som under Edmontons storhetstid eller Detroit för 20-talet år sedan, men i en modern fattning får Lightning och Sharks placeras in i det facket – och det är en imponerande bedrift.
Chicago var skickliga på att behålla en högst kompetent stomme och år efter år omgärda den av nya utfyllnadsspelare allteftersom man vann. Pittsburgh har lyckats samla ihop en stjärnfylld forwardsbesättning och skrev in sig i historieböckerna när man vann två år i rad.
Ytterligare några lag har kommit nära, men inte ens Chicago eller Pittsburgh utstrålade en så kittlande känsla som Tampa Bay och San José gör nu.
Ännu lite mer dramatiskt blir det när 18/19 dessutom kan vara sista gången som Tampa faktiskt lyckas hålla det här laget intakt. Från och med säsongen 19/20 är inte längre Nikita Kucherov kriminellt underbetald, Brayden Point ska mångdubbla sitt entry level-kontrakt, Ryan McDonaghs kontraktsförlängning kickar in och Yanni Gourde ska ha ett nytt kontrakt. Som om det inte räcker går Anton Strålmans kontrakt ut till sommaren och rimligtvis är 32-åringen fortfarande lite för bra för att släppa.
Ytterligare ett år framåt ska dessutom Mikhail Sergachev och Andrei Vasilevskiy ha nya kontrakt. Räcker det då att släppa Braydon Coburn och Dan Girardi?
Mycket tyder alltså på att det här är sista chansen för den här gruppen. Att behålla sin core blir inga problem för Tampa Bay och man lär vara en contender i många år, men att omgärda den på samma fantastiska sätt som nu blir sannolikt en omöjlighet.
---
San José är inte i samma extrema situation, men den kommande säsongen kan mycket väl vara deras sista chans.
Värvningen av Erik Karlsson ger Sharks en unik sits i den moderna eran. Sällan ser vi två av ligans absolut bästa försvarare i samma lag, men när det väl sker kommer också framgångarna. I Karlsson och Brent Bruns har San José en one-two punch som inget annat lag kan mäta sig med.
Som om det inte räcker kan vi dessutom addera in Marc-Edouard Vlasic. Ligans två bästa offensiva backar ackompanjeras alltså av ligans bästa defensiva back. Kanske får vi gå tillbaka till Montreals Big Three under 70-talet för att hitta en liknande situation.
San José har en stor del av sin core säkrad på långtidskontrakt, men lagkaptenen Joe Pavelski går in i säsongen som pending UFA. Inte heller Karlsson har något långtidskontrakt på plats, men han kan inte heller skriva ett maxkontrakt – det vill säga åtta år – förrän efter trade deadline. Ett gäng yngre spelare ska ha nya kontrakt efter säsongen, men utöver Timo Meier borde det inte röra sig om allt för många miljoner.
Slutligen står även 39-årige Joe Thornton där. Den levande legendaren kommer från två svåra knäskador, men lär i alla fall inte ha tappat spelsinnet. Med tanke på åldern framstår det däremot inte som helt otroligt att det här blir hans sista säsong. För hans del kommer Karlsson-satsningen minst sagt lämpligt.
Oavsett om Thornton spelar vidare eller tackar för sig har San José gott om cap space inför 19/20 och något behov av att spränga lagbygget lär inte finnas.
Den stora frågan är annars hur lång Erik Karlssons sejour i San José blir. Är det en ettårig sejour – han ryktas exempelvis, i alla fall tidigare, ha haft siktet på just Tampa Bay – gäller det att maximera cup-chanserna 18/19.
---
Två hårt satsande organisationer går en spännande säsong till mötes. Men det kan också vara en ettårig satsning. Och det kommer vara minst en jättesatsning som går om intet.
---
Hur dåliga kommer Ottawa vara? För ett och ett halvt år sedan var Senators ett förlängningsmål från Stanley Cup-final. I princip alla nyckelspelare från det laget har idag försvunnit, på lite olika sätt och av lite olika anledningar.
Erik Karlsson, Kyle Turris, Mike Hoffman, Derick Brassard och Dion Phaneuf har bytts bort. Jean-Gabriel Pageau går långtidsskadad och Clarke MacArthur har sorligt nog tvingats avsluta karriären.
Kvar står Mark Stone, Bobby Ryan, Zack Smith och Craig Anderson. Smith sattes på waivers häromdagen, en åtgärd som skapade upprorsstämning i omklädningsrummet. Ryan är en skugga av sitt forna jag och löser ut en maffig lönecheck. Stone ryktas vilja lämna det sjunkande skeppet och är – tillsammans med Matt Duchene – pending UFA. Anderson, som har hunnit bli 37 år, är inte längre samma målvakt.
Utöver en handfull lovande prospects ser det sannerligen mörkt ut för Ottawa.
Sedan millennieskiftet har Colorado stått för den sämsta NHL-säsongen när man bara skrapade ihop 48 poäng 16/17. Därefter följer Buffalo och New York Islanders på 52 poäng, 13/14 respektive 00/01.
Senators har alla förutsättningar för att vara sämre än Colorado.
---
Tampa Bay och San José är givetvis inte ligans enda contenders. Winnipeg har ett spännande lagbygge och kan mycket väl ta ytterligare något kliv om nästa gäng talanger utvecklas kvickt. Nashville kommer med en solid core och skulle kunna vinna på sitt försvar, men har man tillräcklig offensiv star power?
Pittsburgh går aldrig att räkna bort med Sidney Crosby och Evgeni Malkin – i synnerhet inte om Matt Murray växlar upp. Toronto har en offensiv som borde kunna åstadkomma stordåd, men är kombinationen av försvaret och målvakten tillräckligt bra för att vinna med? Orkar Washington ladda om efter en kort och hektisk sommar?
Kanske kan man måla upp Dallas som en dark horse? Toppspelarna tillhör ligans toppskikt och får Stars bara lite utveckling på sina unga spelare – med Miro Heiskanen i spetsen – kan det bli en rolig säsong.
---
Vi vet i alla fall att Edmonton kommer vara odugliga trots en mäktig säsong av Connor McDavid.
