Anton Bengtsson är kvar som enda Rögle-spelare på isen, fast i tv-interjvu. Stora delar av publiken står kvar i Catena Arena och sjunger, hoppar, kramas, dansar och viftar med halsdukar. Så är intervjun över och kapten Bengtsson glider mot kortsidan, vrålet lyfter en sista gång den här kvällen i Catena Arena och matchvinnaren får välförtjänta hyllningar. Finalserien är reducerad. Rögle har vunnit en SM-final på hemmais med publiken i ryggen.
Rögle gör i stora drag en bra match idag – det syntes tidigt att det var ett helt annat Rögle som kom ut till match och strid idag jämfört med matcherna i Skellefteå, redan i första bytet efter 19 sekunder drar bortalaget på sig sin första utvisning. Men var det något som vi kan skriva ner som negativt ikväll, så skulle det visa sig vara powerplay-spelet. Att säga det var negativt var en snälltolkning, för i sanningens namn var det uselt. Med ett normalt fungerande PP kunde Rögle avgjort denna match i första perioden. Men låt oss inte fastna i det negativa. Spelmässigt är Rögle bra i 5 vs 5 spelet och för matchen på ett helt annat sätt än tidigare och skapar både tryck och målchanser men Linus Söderström står på huvudet många gånger.
Andra perioden inleds lite sömnigt men när publiken går bananas efter drygt sex minuters spel och hela hallen går samman i en växelsång som ännu ringer i mina öron – då vaknar Rögle-spelarna på isen. Rögle gör en riktigt stark andraperiod – men har problemet att ta betalt för detta spelarövertag. Men flera Skellefteå-utvisningar på grund av dålig disciplin och till sist i 5 mot 3 så kan Fredrik Olofsson trycka in 1-0 i krysset. Så välförtjänt. Såväl för laget som för Olofosson själv, som dagen innan blev pappa för första gången och verkligen surfade fram på endorfin-vågen av det under matchen. Den där första-barnet-bebisbubblan är starkare än alla droger i världen och den levde både Olofsson och Sandin på ikväll.
Rögle har med sig 1-0 inför tredje och det enda som oroade var att ledningen var lite bräckligt sett till hur matchen sett ut och man väntade sig ett forcerande Skellefteå – samtidigt som det då är lätt för Rögle i ledning att bli tillbakalutade och försvara ledningen. Men jag tycker att Rögle börjar perioden helt ok – man vågar fortsätta trycka på i forechecken, men samtidigt så börjar SAIK trumma igång sitt spel. Så när Stjernborg gör 1-1 mellan benen på Holm med dryga 6 minuter kvar, ja då känns det inte där och då ologiskt direkt, men sett till hur hela matchen sett ut, inte helt rättvist. 27-13 i skott just där och då, vittnar lite om Rögles problem med effektiviteten.
Förlängning väntar. Ångesten inkommer som ett brev på posten. Som om anspänningen inför denna match inte var tillräcklig och inte bästa känslan efter att Skellefteå tagit över spel- och momentum-mässigt i tredjeperioden och även inleder förlängningen bäst. Man trycker ner Rögle och Arvid Holm får kliva fram ett par gånger.
Sen kommer den magiska sekvensen , SHL´s poängkung ser ut att va på väg att avgöra när han går köksvägen, men Holm hinner över och stänger igen, Friedman kastar ut pucken och Sandin åker på den och gör ett formidabelt starkt förarbete och kan till sist i spelvändningen servera kapten Bengtsson som vräker in 2-1 och Catena Arena fullständigt exploderar i en glädje-extas!
Finalserien är reducerad till 2-1 och Rögle har nog börjat ställa lite frågor till Skellefteå nu, samtidigt som man själv fått gott självförtroende och råg i ryggen kring sitt egna spel. Att tappa en match härnere är kanske ok men känslan är nog att man inte vill tappa en till på torsdag, det mentala spelet har lite svängt. Samtidigt är jag lika övertygad som Dan Tangnes var efter matchen när han sa:
”-Jag tror inte att vi har sett det bästa av Rögle BK i finalserien ännu, jag tror fortfarande det finns utrymme för förbättringar.”
Precis så tror jag med. 9 av 12 är avklarade och i trunken, 3 matcher återstår och drömmen lever ännu i allra högsta grad. Jag tror fortfarande att det bästa har vi framför oss. Vi är inte nöjda. Vi är inte färdiga här. Jag tror fortsatt att vi ska vinna säsongens sista hockeymatch. Man ska aldrig räkna ut Dan Tangnes Rögle BK 2026.
Rögle vi ger oss aldrig!
