Solen reser sig sakta över lergökastan och glittrar vackert i Skäldervikens vatten , vinden mojnar och avtar i Hembygdsparkens trädtoppar, någon fågel sjunger vackert i träden längs Rönne Å´s ingång mot stan. Det känns i luften. Något som vibrerar men ändå inte går att ta på. Lugnet före stormen. En stad, en bygd, en passion som laddar och förbereder sig. SM-finalen har kommit till Catena Arena. Det som varit spelar inte längre någon roll, matcherna som ledde hit är idag helt irrelevanta. Det som betyder något är de år av lidande, glädje, passion, ångest, gemenskap, längtan som burit oss hit, som skapar det vi kallar supporterskap. Supportrar kring Rögle BK byggs inte, föds inte av titlar eller framgångar utan av något betydligt viktigare, något betydligt djupare än så – det går i arv, det kommer med DNA, det sätter sig i hjärtat snarare än i förståndet och det föds genom upplevelser som inte går att känslomässigt slå ifrån sig. Den kultur, det arv och historia som finns kring Rögle BK går inte helt enkelt att förklara. Allt det här gör också att våran törst för att få fira ett SM-guld inte går med ord att beskriva.
Idag dukar Catena Arena upp för ännu en SM-final . Det vara bara två år sen sist och bara det kan kännas lite halvgalet om man följt Rögle BK en längre tid. Men det betyder inte att vi är nöjda, att vi känner oss färdiga eller har något slags förlorarmentalitet. Nej då har man verkligen inte förstått den grönvita andan som präglar inte bara Ängelholm utan hela bygden runtomkring. Vi begär aldrig perfektion, vi förväntar oss aldrig att vinna titlar varje säsong, eller sjunger mest om de högst betalda stjärnor – vi begär dock alltid att man spelar för det som finns på framsidan av matchtröjan snarare än det som står på ryggen, att man respekterar och ger allt för vårt klubbmärke, att vi varje säsong ger oss själva chansen att verkligen ge allt därute på isen och se hur långt det räcker och de spelare vi sjunger allra högst och allra längst för – det är just den typ av spelare som visat hjärta på isen och som förstått vad Rögle BK betyder.
Det går att prata taktik, det går att prata statistik, det går att prata historik . Men idag skulle jag säga att allt det där spelar mindre roll. Tisdag och torsdag den här veckan kan vi kasta allt sånt åt sidan. Nu är det andra spelregler, andra saker som kommer vara avgörande. Vi går in de här dubbla SM-finalerna i vår hemmaborg med ett gemensamt uppdrag – att se till att vi får se vårt Rögle BK därute på isen i två matcher, att vi visar upp vår identitet och spelar vårt spel. Vi på läktarna ska bära fram de grönvita hjältarna till höjder man sällan skådat, Catena Arena ska låta som det aldrig gjort – match sju mot Färjestad ska bara vara en försmak av det som väntar de här två kvällarna denna vecka.
Jag vill se samma frenesi, samma beslutsamhet, samma självförtroende , samma glöd i ögonen i varenda byte – som vi såg i de fyra sista matcherna mot Färjestad. Samma fysiska spel, samma fart under skridskorna, samma jagande blickar mot svartgula spelare ute på isen och samma distinkta beslutsamhet framför de båda målburarna. Får vi till allt det här – då kan jag lova att resultatet kommer vara sekundärt. Då kan vi inte begära mer än så, då kan vi se varandra i ögonen efteråt utan att flacka med blicken. Men jag är också väldigt säker på att om vi checkar av samtliga av dessa punkter – då kommer också hockeygudarna ge oss det vi förtjänar rent resultatmässigt.
Jag orkar inte skriva om spelare som eventuellt saknas eller inte saknas ikväll, formtoppar hos vissa kedjor som behöver höjas eller vad vi behöver justera på från de två första finalmatcherna uppe i Skellefteå. Allt sånt vet vi redan, både vi utanför och de innanför. Vi vet vad som krävs, vi vet vad vi kan begära av varandra. Vi vet att läget är vad det är med underläge 0-2 i matcher – vi vet historierna om draken som lyfter i motvind, om Fågeln Fenix som reser sig ur askan, om den historiska vändningen mot Färjestad, om att Rögle BK denna säsong väldigt ofta svarat oerhört bra när man slagit ur underläge och alla runtomkring oss räknat ut Bandyklubben. Ikväll är det dags igen, idag ser vi till att skriva nästa kapitel i den här vårens saga, ikväll skapar vi förutsättningarna för oss själva att få fortsätta drömma.
Rögle vi ger oss aldrig ska va mer en läktarramsa som rullar från ståplats, via högra runt hela jäkla hallen. Det lika mycket vara ett mantra nere på isen, det ska stå som ett ledord i pannan på varje spelare och det ska va den känslan som Skellefteå känner i magen när de äntrar isen i Catena Arena ikväll.
När vi vänder! Framåt stolta RBK!
