Hockeyzon
2021-02-12 15:24
Krönika: Två streckstrider i samma bottenstrid – ett symptom på ligans struktur?
HV71, Brynäs, Oskarshamn, Linköping och Malmö. Det skiljer bara fyra poäng mellan tabelljumbon och tabelltian vilket gör årets bottenstrid något spektakulärt.
Viktor Alner
I princip kan vi säga i samma mening att det pågår en strid om att slippa kvalplats liksom det pågår en strid om att försöka nå den sista åttondelsplatsen.
Jag har tidigare varit kritisk till ligans struktur med tio av 14 lag som når slutspel. Den här säsongen är ett riktigt typexempel med problematiken kring det. Det liknar någon form av ”alla ska med”-mentalitet där även sämre lag ändå ska få vara med och delta i slutspelet.
Ett lag som slutar på en tionde placering i tabellen har gjort en dålig säsong. Men inför årsstämman kan man ändå hävda att laget tog sig till ”slutspel”.
För mig är det märkligt att det är en sådan stor majoritet av en liga i teorin får slåss om det största man kan vinna i svensk hockey.
När fem lag med samma marginaler kan hamna i ett läge att man antingen riskerar att åka ur serien som att man har chans att nå kvartsfinal bör man kanske fundera hur det egentligen är strukturerat?
Samtidigt går det inte att påstå något annat än att årets bottenstrid i tabellen är en sjukt häftigt och gastkramande sådan med fem lag som på allvar spelar med kniven mot strupen match efter match framöver.
Det gör något med laddningen när det inför varje omgång sitter nervösa malmöiter, HV-fans, brynäsare och linköpingsbor etc som följer konkurrenternas matcher lika hårt som sitt egna lags. Plötsligt ser vi brynäsare som hoppas på Djurgården när stockholmslaget möter HV71, eller malmöfans som i sin tur hoppas på att ärkerivalen Rögle ska slå Brynäs.
Allt för att sitt eget lag ska få bättre möjlighet att slippa kvala.
Det går som sagt inte att klaga på spänningen mellan SHLs bottenlag. Men samtidigt kan jag inte undgå från att erkänna att inget av dem förtjänar att spela i något som heter åttondelsfinal eller slutspel.
Att fyra lag ska hamna i ett ”ingenmansland” kan samtidigt verka något hårt ekonomiskt (anledningen varför åttondelen också kom till…). En åttondel ger ju ändå en eller två hemmamatcher till vilket blir lite klirr i kassan som plåster på såret.
Men sportsligt vore det kanske mest logiskt att ha topp-8-lagen i ett slutspel där första anhalten är kvartsfinalerna. Som dessutom skulle få en större chans att bli roligare än en 4–0-seger i matcher som det ofta blir när åttonsdelslaget sedan ska möta tabellettan i kvarten.
Jag har tidigare varit kritisk till ligans struktur med tio av 14 lag som når slutspel. Den här säsongen är ett riktigt typexempel med problematiken kring det. Det liknar någon form av ”alla ska med”-mentalitet där även sämre lag ändå ska få vara med och delta i slutspelet.
Ett lag som slutar på en tionde placering i tabellen har gjort en dålig säsong. Men inför årsstämman kan man ändå hävda att laget tog sig till ”slutspel”.
För mig är det märkligt att det är en sådan stor majoritet av en liga i teorin får slåss om det största man kan vinna i svensk hockey.
När fem lag med samma marginaler kan hamna i ett läge att man antingen riskerar att åka ur serien som att man har chans att nå kvartsfinal bör man kanske fundera hur det egentligen är strukturerat?
Samtidigt går det inte att påstå något annat än att årets bottenstrid i tabellen är en sjukt häftigt och gastkramande sådan med fem lag som på allvar spelar med kniven mot strupen match efter match framöver.
Det gör något med laddningen när det inför varje omgång sitter nervösa malmöiter, HV-fans, brynäsare och linköpingsbor etc som följer konkurrenternas matcher lika hårt som sitt egna lags. Plötsligt ser vi brynäsare som hoppas på Djurgården när stockholmslaget möter HV71, eller malmöfans som i sin tur hoppas på att ärkerivalen Rögle ska slå Brynäs.
Allt för att sitt eget lag ska få bättre möjlighet att slippa kvala.
Det går som sagt inte att klaga på spänningen mellan SHLs bottenlag. Men samtidigt kan jag inte undgå från att erkänna att inget av dem förtjänar att spela i något som heter åttondelsfinal eller slutspel.
Att fyra lag ska hamna i ett ”ingenmansland” kan samtidigt verka något hårt ekonomiskt (anledningen varför åttondelen också kom till…). En åttondel ger ju ändå en eller två hemmamatcher till vilket blir lite klirr i kassan som plåster på såret.
Men sportsligt vore det kanske mest logiskt att ha topp-8-lagen i ett slutspel där första anhalten är kvartsfinalerna. Som dessutom skulle få en större chans att bli roligare än en 4–0-seger i matcher som det ofta blir när åttonsdelslaget sedan ska möta tabellettan i kvarten.
