Brynäs
2025-05-16 14:30
Krönika: Vill ni ha rivalitet eller bara publikstatistik?
Idag släpptes SHL:s spelschema för säsongen 2025/26. En högtidsdag för den hockeyfrälsta, ett tillfälle att drömma sig bort till sena höstkvällar och fullsatta läktare. Men också – ännu en gång – en påminnelse om vilka det egentligen är som styr svensk hockey.
Viktor Alner
För medan SHL gärna talar varmt om "supporterkultur" och "passion", så är det återigen tydligt vad som prioriteras när det verkligen gäller: siffror. Snygga, rundade, lättbegripliga publiksiffror i slutet av säsongen. Det som kan paketeras snyggt till nästa sponsorträff. Det är där agendan sätts.
Hur annars ska man förklara att Brynäs–Leksand, ett av svensk hockeys mest anrika rivalmöten, för andra säsongen i rad enbart spelas på vardagar?
Ja, det är ett strategiskt beslut. Ekonomiskt är det nästan genialt. Leksand behöver inte en lördag för att sälja slut mot Brynäs – så varför "slösa" bort en helgmatch på en redan självgående kassasuccé? Låt istället ett möte mot Linköping få lördagsbiljetterna, när den vanliga publiken annars kanske hellre hade stannat hemma.
Men ur ett supporterperspektiv? Fullständigt obegripligt.
Både Brynäs och Leksand har stora och spridda supportergrupper – från Skåne till Norrbotten, från Värmland till Gotland. För många är ett GävleDala-derby inte bara en match, det är en helg, en resa, ett minne som planeras månader i förväg. Det är tåg, bilköer, samåkning och hotell. Att lägga båda derbymatcherna på vardagar gör det praktiskt omöjligt för hundratals, kanske tusentals, att kunna närvara. Det är att stänga dörren för de mest hängivna – de som reser längst och skriker högst. I min egen familj som exempel finns Leksingar från Ulricehamn, Brynäsare från Gävle och båda lagen representerade i Örebro – och redan där blir det tydligt hur omöjligt det är att vi kan samlas för att tillsammans se GävleDala-hockey live.
"GävleDala-derbyt" har en lång tradition sedan 60-talet.
LÄS OCKSÅ: I backspegeln: Gävledala-derbyt genom tiderna
Och det här är inte bara tråkigt – det är direkt skadligt för rivaliteten på sikt .GävleDala-rivaliteten är inte bara en match för många – det är ett stycke svensk hockeyhistoria. En levande tradition som burits fram av generationer. Men nu börjar det där knaka. För medan äldre supportrar fortfarande lever och andas rivaliteten, har den yngre publiken börjat se andra lag som "större" rivaler. Det är verkligheten. De här matcherna säljer en vardag idag, men imorgon?
Vill Brynäs och Leksand verkligen att GävleDala-mötena ska fortsätta kännas som ”ett derby” som betyder något – också om tio, tjugo år – då måste man ge det rätt förutsättningar. Och det gör man inte med vardagsmatcher och sena hemresor från Tegera eller Monitor ERP Arena.
Det handlar om tillgänglighet, om att låta fler uppleva det som gör den här rivaliteten speciell. Inte på distans, utan på plats. Det är där minnena skapas Det är där nästa generation supportrar formas.
Men så länge SHL-klubbarna ser mer värde i en prydlig publiksiffra i ett Excelark till marknadsavdelningen än i tusentalet resande Leksingar eller Brynäsare som skapar kokande läktarstämning – ja, då får vi nog vänja oss vid att historiska rivaliteter inte längre är något heligt. De är bara en produkt bland andra.
Hur annars ska man förklara att Brynäs–Leksand, ett av svensk hockeys mest anrika rivalmöten, för andra säsongen i rad enbart spelas på vardagar?
Ja, det är ett strategiskt beslut. Ekonomiskt är det nästan genialt. Leksand behöver inte en lördag för att sälja slut mot Brynäs – så varför "slösa" bort en helgmatch på en redan självgående kassasuccé? Låt istället ett möte mot Linköping få lördagsbiljetterna, när den vanliga publiken annars kanske hellre hade stannat hemma.
Men ur ett supporterperspektiv? Fullständigt obegripligt.
Både Brynäs och Leksand har stora och spridda supportergrupper – från Skåne till Norrbotten, från Värmland till Gotland. För många är ett GävleDala-derby inte bara en match, det är en helg, en resa, ett minne som planeras månader i förväg. Det är tåg, bilköer, samåkning och hotell. Att lägga båda derbymatcherna på vardagar gör det praktiskt omöjligt för hundratals, kanske tusentals, att kunna närvara. Det är att stänga dörren för de mest hängivna – de som reser längst och skriker högst. I min egen familj som exempel finns Leksingar från Ulricehamn, Brynäsare från Gävle och båda lagen representerade i Örebro – och redan där blir det tydligt hur omöjligt det är att vi kan samlas för att tillsammans se GävleDala-hockey live.
"GävleDala-derbyt" har en lång tradition sedan 60-talet.
LÄS OCKSÅ: I backspegeln: Gävledala-derbyt genom tiderna
Och det här är inte bara tråkigt – det är direkt skadligt för rivaliteten på sikt .GävleDala-rivaliteten är inte bara en match för många – det är ett stycke svensk hockeyhistoria. En levande tradition som burits fram av generationer. Men nu börjar det där knaka. För medan äldre supportrar fortfarande lever och andas rivaliteten, har den yngre publiken börjat se andra lag som "större" rivaler. Det är verkligheten. De här matcherna säljer en vardag idag, men imorgon?
Vill Brynäs och Leksand verkligen att GävleDala-mötena ska fortsätta kännas som ”ett derby” som betyder något – också om tio, tjugo år – då måste man ge det rätt förutsättningar. Och det gör man inte med vardagsmatcher och sena hemresor från Tegera eller Monitor ERP Arena.
Det handlar om tillgänglighet, om att låta fler uppleva det som gör den här rivaliteten speciell. Inte på distans, utan på plats. Det är där minnena skapas Det är där nästa generation supportrar formas.
Men så länge SHL-klubbarna ser mer värde i en prydlig publiksiffra i ett Excelark till marknadsavdelningen än i tusentalet resande Leksingar eller Brynäsare som skapar kokande läktarstämning – ja, då får vi nog vänja oss vid att historiska rivaliteter inte längre är något heligt. De är bara en produkt bland andra.
