Hockeyzon
2020-04-24 17:00
Landslagen vi minns – Finland 1995: Finlands första VM-guld
SvenskaFans blickar tillbaka och uppmärksammar minnesvärda landslag.
Niclas Viberg
Historiskt har Finland inga större hockeyframgångar. Under 50-, 60-, 70- och 80-talet fick man mest se andra lag nå framgångar. Men under 90-talet började det röra på sig. Efter att mestadels ha fått deltagarmedaljer innan dess började man plötsligt ta hem några riktiga medaljer.
I OS 1994 lade man beslag på bronsmedaljen efter att ha vunnit med hela 4-0 mot Ryssland i bronsmatchen, men den första guldmedaljen kom ett år senare.
Det var nämligen då som Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen på allvar presenterade sig för världen. Knatte, Fnatte och Tjatte – den numera ikoniska kedjan – tog VM 1995 med storm och spelade hem Finlands första VM-guld.
En ny generation
Under 90-talet började Finland få fram en ny spännande generation. Teemu Selänne hade redan slagit igenom i NHL med dunder och brak. Några år senare slussades Saku Koivu, Jere Lehtinen, Sami Kapanen, Olli Jokinen, Kimmo Timonen, Janne Niinimaa och Sami Salo – för att nämna några – in i ligan också och flera av dem var med i VM-truppen 1995.
Men vi börjar med veteranerna. I försvaret hade Timo Jutila fått nytt förtroende som lagkapten efter bronsmedaljen i OS året innan. Den tidigare Luleå-backen kom att spela en stor roll i VM-turneringen. Raimo Helminen och Esa Keskinen var två andra Sverigebekantingar som hjälpte till att fylla upp veterankvoten.
Såväl Jutila som Helminen kom högt upp i den interna poängligan, men det var alltså den nya generationen som utmärkte sig tydligast där. Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen charmade VM-publiken och tog avstamp mot NHL, där de två förstnämnda fick oerhört uppskattade karriärer.
I laget hittade vi även profiler som Janne Niinimaa och Sami Kapanen – samt Jarmo Myllys. Luleå-målvakten kom att spela en direkt avgörande roll i slutspelet, där han bara släppte in ett mål på tre matcher.
Knatte, Fnatte och Tjatte presenterade sig
För Finlands del ställdes man bland annat mot Sverige, USA och Tjeckien i gruppspelet – och inledningen gav inte direkt några guldförhoppningar. Premiärmatchen slutade nämligen med en 0-3-förlust mot Tjeckien. Nu drog visserligen siffrorna iväg något i slutminuterna – såväl 2-0 som 3-0 kom då – men Finland blev likväl nollade i VM-premiären.
Det gick desto bättre i fortsättningen. Sverige avfärdades med 6-3 trots en svensk 2-0-ledning efter halva matchen. Matchen svängde lite i mittenperioden och strax innan periodpausen hade Ville Peltonen sett till att kvittera till 3-3. I den tredje perioden drog sedan Finland iväg till 6-3 och Knatte, Fnatte och Tjatte hade presenterat sig. Peltonen och Saku Koivu gjorde två mål vardera mot Sverige och kanske började man känna att något stort kunde vara på gång?
Det blev sedan klara segrar mot både Norge och Österrike, där den nya generationen fortsatte att näta. Koivu blev exempelvis målskytt mot norrmännen och i matchen mot Österrike nätade Jere Lehtinen och Sami Kapanen, där den sistnämnde blev tvåmålsskytt. Mot Österrike var för övrigt också den enda matchen där Jarmo Myllys inte vaktade Finlands kasse.
I den sista gruppspelsmatchen fick Finland nöja sig med en poäng mot USA och man gick därmed miste om gruppsegern – men det var i slutändan en stark poäng man fick med sig. USA hade nämligen lyckats springa ifrån till en 4-1-ledning sent i den andra perioden. Timo Jutila såg till att reducera tidigt i den tredje perioden och Koivu gjorde 3-4 lite senare. I slutminuterna fick sedan Mika Strömberg in 4-4-pucken, vilket ocksså blev slutresultatet.
Slutspelet tillhörde Myllys
Slutspelet blev inte överdrivet dramatiskt för Finland, utan man tog klara segrar rakt igenom. Det här var också Jarmo Myllys slutspel. Frankrike bjöd givetvis inte på något anmärkningsvärt motstånd i kvartsfinalen, även om det dröjde till mittenskedet av matchen innan Finland spräckte nollan.
När man väl hade gjort det rasslade det däremot till rejält. Timo Jutila inledde målskyttet och på två minuter hade Finland gått upp till 3-0. Jere Lehtinen satte slutresultatet 5-0 i den tredje periodens inledning.
Myllys höll nollan – och fortsatte på den inslagna vägen även i semifinalen. Då ställdes man mot Tjeckien och det blev revansch efter premiärförlusten. Raimo Helminen inledde målskyttet och segern fastställdes i slutskedet av matchen när Ville Peltonen och Mika Nieminen gjorde 2-0 och 3-0. Myllys höll sin andra raka nolla och Finland hade en matchvinnartyp av högsta klass.
I den andra semifinalen hade Sverige besegrat Kanada och det blev en drömfinal i Stockholm. Än en gång kom Jarmo Myllys att storspela och än en gång spelade Knatte, Fnatte och Tjatte viktiga roller. Det var framför allt Myllys och Peltonen som stod ut i finalen.
Peltonen inledde målskyttet efter åtta minuter och i slutminuterna av den andra perioden blev det två nya mål. Peltonen hade alltså smällt in tre mål och i den tredje periodens inledning spelade han fram Jutila till 4-0. Matchen var givetvis vunnen, men Myllys finalnolla försvann. Efter åtta raka slutspelsperioder utan insläppt mål fick han ge sig när Jonas Bergqvist tröstmålade.
Bergqvists mål blev det sista och finalen och Finland stod alltså som segrare med 4-1. Nationens första stora framgång var ett faktum.
Det var den nya generationen som satte avtryck
Det är givetvis så att finsk hockeys första guldmedalj är en minnesvärd händelse och VM 1995 kommer alltid att ha en kär plats i de finska historieböckerna. Men för hockeyvärlden i stort är det snarare Knatte, Fnatte och Tjatte som är de bestående intrycken från VM 1995.
Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen var alla strax över 20 år och gjorde sin sista säsong i Europa. Efter OS-bronset 1994 och det färska VM-guldet samt genombrottet så gick flyttlassen till Nordamerika. Alla tre slog sig in i NHL, men Peltonen gjorde aldrig några större avtryck under de efterföljande åren och var snarare som mest framträdande hemma i Europa.
Koivu och Lehtinen blev däremot oerhört uppskattade i Montreal respektive Dallas. Lehtinen kom att roffa åt sig Selke Trophy vid ett antal gånger, vann Stanley Cup 1999 och är den mest framgångsrika av de tre. Alla tre fortsatte att representera Finland flera gånger om och vann exempelvis OS-brons även 1998. Några år senare kom man tvåa i såväl World Cup som OS och 2010 var det dags för ett nytt OS-brons.
Jarmo Myllys tog Luleå till SM-guld 1996 och gjorde stora avtryck i Elitserien. Sami Kapanen fick en lång och uppskattad NHL-karriär. Janne Niinimaa gjorde drygt 700 NHL-matcher innan han rundade av karriären i Europa och bland annat vann SM-guld med HV71. Ytterligare ett gäng minnesvärda veteraner var med i laget, men det var alltså den nya generationen som satte avtryck – och då främst Knatte, Fnatte och Tjatte.
---
---
Det här var den nionde delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
Landslagen vi minns – Team North America 2016: ”En sagolik uppvisning”
Landslagen vi minns – Sverige 2006: ”Svensk idrottshistoria”
Landslagen vi minns – Sovjet 1981: ”Den första och sista stora titeln”
Landslagen vi minns – Storbritannien 1936: ”Ett bortglömt OS-guld”
Landslagen vi minns – Kanada 2002: ”Det efterlängtade OS-guldet”
Landslagen vi minns – Tjeckien 1998: ”Haseks dominans och guld”
I OS 1994 lade man beslag på bronsmedaljen efter att ha vunnit med hela 4-0 mot Ryssland i bronsmatchen, men den första guldmedaljen kom ett år senare.
Det var nämligen då som Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen på allvar presenterade sig för världen. Knatte, Fnatte och Tjatte – den numera ikoniska kedjan – tog VM 1995 med storm och spelade hem Finlands första VM-guld.
En ny generation
Under 90-talet började Finland få fram en ny spännande generation. Teemu Selänne hade redan slagit igenom i NHL med dunder och brak. Några år senare slussades Saku Koivu, Jere Lehtinen, Sami Kapanen, Olli Jokinen, Kimmo Timonen, Janne Niinimaa och Sami Salo – för att nämna några – in i ligan också och flera av dem var med i VM-truppen 1995.
Men vi börjar med veteranerna. I försvaret hade Timo Jutila fått nytt förtroende som lagkapten efter bronsmedaljen i OS året innan. Den tidigare Luleå-backen kom att spela en stor roll i VM-turneringen. Raimo Helminen och Esa Keskinen var två andra Sverigebekantingar som hjälpte till att fylla upp veterankvoten.
Såväl Jutila som Helminen kom högt upp i den interna poängligan, men det var alltså den nya generationen som utmärkte sig tydligast där. Saku Koivu, Jere Lehtinen och Ville Peltonen charmade VM-publiken och tog avstamp mot NHL, där de två förstnämnda fick oerhört uppskattade karriärer.
I laget hittade vi även profiler som Janne Niinimaa och Sami Kapanen – samt Jarmo Myllys. Luleå-målvakten kom att spela en direkt avgörande roll i slutspelet, där han bara släppte in ett mål på tre matcher.
Knatte, Fnatte och Tjatte presenterade sig
För Finlands del ställdes man bland annat mot Sverige, USA och Tjeckien i gruppspelet – och inledningen gav inte direkt några guldförhoppningar. Premiärmatchen slutade nämligen med en 0-3-förlust mot Tjeckien. Nu drog visserligen siffrorna iväg något i slutminuterna – såväl 2-0 som 3-0 kom då – men Finland blev likväl nollade i VM-premiären.
Det gick desto bättre i fortsättningen. Sverige avfärdades med 6-3 trots en svensk 2-0-ledning efter halva matchen. Matchen svängde lite i mittenperioden och strax innan periodpausen hade Ville Peltonen sett till att kvittera till 3-3. I den tredje perioden drog sedan Finland iväg till 6-3 och Knatte, Fnatte och Tjatte hade presenterat sig. Peltonen och Saku Koivu gjorde två mål vardera mot Sverige och kanske började man känna att något stort kunde vara på gång?
Det blev sedan klara segrar mot både Norge och Österrike, där den nya generationen fortsatte att näta. Koivu blev exempelvis målskytt mot norrmännen och i matchen mot Österrike nätade Jere Lehtinen och Sami Kapanen, där den sistnämnde blev tvåmålsskytt. Mot Österrike var för övrigt också den enda matchen där Jarmo Myllys inte vaktade Finlands kasse.
I den sista gruppspelsmatchen fick Finland nöja sig med en poäng mot USA och man gick därmed miste om gruppsegern – men det var i slutändan en stark poäng man fick med sig. USA hade nämligen lyckats springa ifrån till en 4-1-ledning sent i den andra perioden. Timo Jutila såg till att reducera tidigt i den tredje perioden och Koivu gjorde 3-4 lite senare. I slutminuterna fick sedan Mika Strömberg in 4-4-pucken, vilket ocksså blev slutresultatet.
Slutspelet tillhörde Myllys
Slutspelet blev inte överdrivet dramatiskt för Finland, utan man tog klara segrar rakt igenom. Det här var också Jarmo Myllys slutspel. Frankrike bjöd givetvis inte på något anmärkningsvärt motstånd i kvartsfinalen, även om det dröjde till mittenskedet av matchen innan Finland spräckte nollan.
När man väl hade gjort det rasslade det däremot till rejält. Timo Jutila inledde målskyttet och på två minuter hade Finland gått upp till 3-0. Jere Lehtinen satte slutresultatet 5-0 i den tredje periodens inledning.
Myllys höll nollan – och fortsatte på den inslagna vägen även i semifinalen. Då ställdes man mot Tjeckien och det blev revansch efter premiärförlusten. Raimo Helminen inledde målskyttet och segern fastställdes i slutskedet av matchen när Ville Peltonen och Mika Nieminen gjorde 2-0 och 3-0. Myllys höll sin andra raka nolla och Finland hade en matchvinnartyp av högsta klass.
I den andra semifinalen hade Sverige besegrat Kanada och det blev en drömfinal i Stockholm. Än en gång kom Jarmo Myllys att storspela och än en gång spelade Knatte, Fnatte och Tjatte viktiga roller. Det var framför allt Myllys och Peltonen som stod ut i finalen.
Peltonen inledde målskyttet efter åtta minuter och i slutminuterna av den andra perioden blev det två nya mål. Peltonen hade alltså smällt in tre mål och i den tredje periodens inledning spelade han fram Jutila till 4-0. Matchen var givetvis vunnen, men Myllys finalnolla försvann. Efter åtta raka slutspelsperioder utan insläppt mål fick han ge sig när Jonas Bergqvist tröstmålade.
Bergqvists mål blev det sista och finalen och Finland stod alltså som segrare med 4-1. Nationens första stora framgång var ett faktum.
Det var den nya generationen som satte avtryck
Det är givetvis så att finsk hockeys första guldmedalj är en minnesvärd händelse och VM 1995 kommer alltid att ha en kär plats i de finska historieböckerna. Men för hockeyvärlden i stort är det snarare Knatte, Fnatte och Tjatte som är de bestående intrycken från VM 1995.
Ville Peltonen, Saku Koivu och Jere Lehtinen var alla strax över 20 år och gjorde sin sista säsong i Europa. Efter OS-bronset 1994 och det färska VM-guldet samt genombrottet så gick flyttlassen till Nordamerika. Alla tre slog sig in i NHL, men Peltonen gjorde aldrig några större avtryck under de efterföljande åren och var snarare som mest framträdande hemma i Europa.
Koivu och Lehtinen blev däremot oerhört uppskattade i Montreal respektive Dallas. Lehtinen kom att roffa åt sig Selke Trophy vid ett antal gånger, vann Stanley Cup 1999 och är den mest framgångsrika av de tre. Alla tre fortsatte att representera Finland flera gånger om och vann exempelvis OS-brons även 1998. Några år senare kom man tvåa i såväl World Cup som OS och 2010 var det dags för ett nytt OS-brons.
Jarmo Myllys tog Luleå till SM-guld 1996 och gjorde stora avtryck i Elitserien. Sami Kapanen fick en lång och uppskattad NHL-karriär. Janne Niinimaa gjorde drygt 700 NHL-matcher innan han rundade av karriären i Europa och bland annat vann SM-guld med HV71. Ytterligare ett gäng minnesvärda veteraner var med i laget, men det var alltså den nya generationen som satte avtryck – och då främst Knatte, Fnatte och Tjatte.
---
---
Det här var den nionde delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
Landslagen vi minns – Team North America 2016: ”En sagolik uppvisning”
Landslagen vi minns – Sverige 2006: ”Svensk idrottshistoria”
Landslagen vi minns – Sovjet 1981: ”Den första och sista stora titeln”
Landslagen vi minns – Storbritannien 1936: ”Ett bortglömt OS-guld”
Landslagen vi minns – Kanada 2002: ”Det efterlängtade OS-guldet”
Landslagen vi minns – Tjeckien 1998: ”Haseks dominans och guld”
