Landslagen vi minns – Team North America 2016: ”En sagolik uppvisning”
SvenskaFans blickar tillbaka och uppmärksammar minnesvärda landslag.
Vi fick vänta länge på den tredje upplagan av World Cup. Det var en fin regelbundenhet i Canada Cup, men ersättaren World Cup flöt inte lika smärtfritt. Efter premiären 1996 dröjde det till 2004 innan nästa turnering spelades – och sedan gick det ytterligare tolv år.
2016 var det så äntligen dags.
Med pompa och ståt lät NHL meddela att en ny World Cup skulle spelas i Toronto inför NHL-säsongen 16/17. Men det skulle vara i ett helt nytt format. Kanada, USA, Ryssland, Sverige, Finland och Tjeckien skulle delta som vanligt. Resterande landslag bedömdes däremot inte vara tillräckligt bra, så två hittepå-lag skulle medverka.
Det ena laget skulle vara ett samlingslag från resterande europeiska länder. Danmark, Österrike, Tyskland, Frankrike, Norge, Schweiz, Slovenien och Slovakien representerade Team Europe. Det andra laget bestod av U23-spelare från Canada samt USA och gick under namnet Team North America.
Ländernas nationalsång skulle spelas inför samtliga matcher, men Team Europe hade för många nationaliteter för att det skulle gå att genomföra. Team North America fick representeras av såväl den kanadensiska som amerikanska nationalsången.
Plastigt värre och organisationen blev utskrattad för både det ena och det andra… men i slutändan var det också det mest plastiga som blev det mest underhållande – kanske till och med det enda underhållande.
”Får det att vattnas i munnen”
När Nordamerikas största talanger samlas i ett gemensamt lag blir det givetvis stjärntätt. Ett flertal av ligans främsta och mest sevärda spelare idag var en del av Team North America.
Den stora frontmannen var givetvis Connor McDavid. Edmontons stjärnskott kom från sin rookiesäsong och hade redan ett VM – och ett VM-guld – bakom sig.
I offensiven fick han sällskap av Nathan MacKinnon, Jack Eichel, Auston Matthews, Mark Scheifele, Sean Couturier och Johnny Gaudreau. Försvaret bestod bland annat av Seth Jones, Colton Parayko, Jacob Trouba, Shayne Gostisbehere, Morgan Rielly och Aaron Ekblad. I målvaktsbesättningen fanns John Gibson, Matt Murray och Connor Hellebuyck.
Då som nu är det en trupp som får det att vattnas i munnen.
”Den värsta uppvisningen återstod”
I en turnering som alldeles för ofta kändes avslagen och gav extrema försäsongsvibbar var underhållningsnivån begränsad. Men det fanns ett undantag.
Team North America.
Redan under träningsmatcherna inför turneringen – i form av två storsegrar mot Team Europe – fick vi en försmak på vad vi kunde vänta oss. Men det riktigt roliga kom inte förrän turneringen hade dragit igång.
Team North America rivstartade med en 4-1-seger mot ett Finland vars förra generation hade tackat för sig och där generationsväxlingen ännu inte hade hunnit ta fart. Under slutskedet av den andra perioden gjorde Nathan MacKinnon 4-0 och finnarna var aldrig i närheten av att hota.
Dagen efter väntade Ryssland. Auston Matthews gav Team North America en tidig ledning under en fin anstormning, men fyra mål på drygt fem minuter såg ryssarna vända och springa ifrån till 4-1. Team North America kröp närmare mer än en 3-4-reducering åstadkom man inte.
Den förlusten kom att bli kostsam för Team North America – men den värsta uppvisningen återstod.
”En brutal mardröm”
I den sista gruppspelsmatchen gick Team North America upp mot Tre Kronor. Förutsättningarna för Sverige var enkla. Två raka segrar i kombination med andra resultat i gruppen gjorde att en poäng var allt som behövdes för gruppseger.
Det var lite mer invecklat för Team North America, som hade några olika scenarion framför sig. Oavsett vilket behövde man i alla fall besegra Tre Kronor.
Den första perioden blev en sagolik uppvisning – och de första 95 sekunderna en brutal mardröm för Sverige. Connor McDavid snurrade upp de svenska försvararna och Auston Matthews gjorde 1-0 efter 30 sekunder. En knapp halvminut senare orsakade Erik Karlsson en straff, men Johnny Gaudreau brände.
2-0 dröjde däremot inte länge. Med 1:35 på matchklockan lektes det än en gång i den svenska zonen innan Vincent Trocheck dubblade ledningen. Innan sex minuter hade spelats av matchen hade Team North America dessutom hunnit missa ett friläge och misslyckas under ett powerplay.
Många håller säkert med om att inledningen på den här matchen var en av de galnaste inledningar som Tre Kronor har varit med om. Men det återstod mycket av den första perioden.
Filip Forsberg, Gaudreau och Nicklas Bäckström hann med varsitt mål innan signalen ljöd för pausvila.
Den stora behållningen missade slutspel
Efter en hejdundrande inledningsperiod var det inte direkt så att lagen satte sig till ro. Galenskaperna fortsatte med gyllene lägen, fantastiska räddningar och böljande spel i den andra perioden. Såväl John Gibson som Henrik Lundqvist tvingades storspela och framför allt ska nog svenskarna vara tacksamma över Lundqvists insats.
Tempot gick ner en del i den tredje perioden – vilket också gjorde att Sverige kunde bli lite mer spelförande. Det gav också en kvittering, men trots ett sent svenskt powerplay vände man aldrig på matchen.
Förlängning väntade – och 3-mot-3 med Team North America var en garanti för underhållning. Det svängde fram och tillbaka och båda målvakterna behövde återigen stå för några svettiga räddningar. Så småningom orkade däremot inte Lundqvist stå emot, utan en helt fristående Nathan MacKinnon kunde avgöra matcher.
Team North America fick sina livsnödvändiga två poäng, men dagen efter vann även Ryssland och knep andraplatsen bakom Sverige. World Cups stora – och kanske till och med enda? – behållning missade alltså slutspelet.
Charmade en hel hockeyvärld
World Cup 2016 lyfte aldrig som helhet. Det såg ut som att flera spelare ännu inte hade lämnat sommaruppehållet helt bakom sig och vibbarna av en försäsongsturnering var som sagt påtagliga.
Men det fanns ju ett undantag. Det enastående U23-laget charmade en hel hockeyvärld och är några år senare fortfarande den stora minnesbilden från turneringen.
NHL är en så pass stor, känslokall och ibland aningen verklighetsfrånvänd business att den ofta beskrivs som ”plastig” – och nog är det på sitt sätt talande att det mesta plastiga med hela World Cup också var det mest underhållande med World Cup.
Den ursprungliga tanken var att återigen hålla World Cup med regelbundenhet, i synnerhet som det har varit så stora frågetecken över NHL-spelarnas medverkan i OS. Därför planerades det för en turnering 2020, men det blev aldrig av på grund av osäkerheten kring kollektivavtalet i NHL.
Nu ser det därför ut som att vi får vänta till 2024 innan nästa World Cup spelas.
---
---
Det här var den tredje delen av artikelserien ”Landslagen vi minns”. Under de kommande veckorna och månaderna fortsätter vi att blicka tillbaka och uppmärksamma andra landslagsupplagor som lämnade avtryck.
Läs även:
Landslagen vi minns – USA 1996: ”Den gyllene generationen”
Landslagen vi minns – Slovakien 2002: ”Betyder mer än en Stanley Cup”
